”Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.”
Nu är vi hemma igen. Det gick så snabbt att vi själva inte hann reagera.
Näst sista dan på Eco Camping Papagayo skar jag upp högra stortån på ovansidan på ett grynna när jag simmade. Tänkte inte på det då det inte gjorde speciellt ont och inte störde några aktiviteter. Satte dit ett litet plåster som fick sitta kvar när jag badade.
Efter att vi senare kommit till Playa Los Canarios och firat midsommar, med allt som hör där till, kollade jag till mitt lilla sår. Hmm! Nu var det inte så litet längre och en ganska kraftig infektion hade fått grepp om tån.
Ok! Bada och sola på en blåsig strand kanske inte är det optimala för min tå och lite sega efter midsommar aktiviteter dagen före, kollade jag med frugan: "Ska vi dra ner till hamnen och kolla om vi kan boka om biljetten till i morgon?"
Efter 5 min i bara badkläderna åker vi ner till hamnkontoret. Där står båten inne. Vi kör fram och visar våra ID-kort och kom ombord som sista bil direkt. Fick byta om i bilen före vi gick upp. Båten tar ju normalt 2 timmar, men den måste haft hemlängtan, medvind och kapten ville väl hem tidigare, så vi kom fram på bara 1,5h. Sedan har vi ju 3 filig motorväg på GC-1 hela vägen hem med 120km/h. Allt gick så snabbt att vi inte fattade det själva. Tjoade på grannarna och allt var som vanligt.
Problemet är komma mitt i en helg till Playa del Ingles som dessutom är en långhelg, då San Juan förlängde helgen med två dar, är att hela Las Palmas, Telde, m.m. har åkt ner till sina "sommarstugor". Det betyder bilar överallt. Överallt är det canariska ungdomar och familjer. Och vi bor ju i värsta smeten. Efter att ha lastat ur med varningsblinkers på, fick jag köra bort och parkera på en strandparkering ovan Hard Rock Café. Sedan var det bara att gå hem. Att få tag på en taxi var lika lönlöst som i Sverige på en nyårsafton. Folk står och vinkar överallt.
Ja ja! Nu är vi hemma i varje fall. Frugan myser med frukosten på terrassen. Hon älskar verkligen att vara hemma. Själv har jag åkt några vändor med motorcykeln till husbilen och hämtat allt vi glömde.
Jag åkte till mitt apotek (Monica) som numera finns i "Gottegrisens" gamla lokaler vid Clinica Roca (Skrev detta bara för Tommys skull) och rådgjorde vilka grejer jag behövde.
Kan nämna att sjukvården på Kanarieöarna är alldeles ypperlig. Vi har en app (Mi Cita Previa) som man när som helst kan boka möten med olika sjukvårdsinstanser och se inplanerade möten. Appen har dessutom olika språk. Jag bokade en telefontid med Paula (min familjeläkare) till i morgon kl 1800. Haft henne nu i fyra år och det fungerar riktigt bra.
Kollade med min kille i kamelstallet att det går bra att köra dit husbilen ikväll och hämta personbilen. Inga problem. Måste ta det ikväll då alla canariska familjer lättat med bilen hem till Las Palmas. Före det finns inga p-platser.
Våra nya pass och ID-kort har kommit till konsulatet för några veckor sedan. Ska dit i morgon under dagen och lämna in våra gamla. Ganska dyrt att hämta 19€ x 4 + expeditionsavgift blev 42€ per person. Men det hade varit dyrare och vänta i Sverige på dem.
Tycker det är lite kul att konsulatet kallar oss Sir och Lady (McLain). De följer med lite grann och har min bok.
Svenskkolonin på Gran Canaria är ju uppdelad mellan Las Palmas och Syd. Konsulatet, Skandinaviska klubben, Svenska kyrkan, Svenska skolan m.m. fungerar som sambandscentraler som gör att många som bor här sedan ett tag känner till varandra, eller känner folk som känner...
Ta vår Tommy Dynér t.ex.. Alla som varit på ön i minst 10 år "känner" honom. De som varit här kortare är det många som har hört talas om honom. Går man på någon av de bättre restaurangerna och hälsar från honom till personalen, får man förstklassig service.
Återkommer Hasta Luego
