Undrar hur många det är, som står kvar med den ena skanken i potatisåkern och samtidigt har den andra foten i köksodlingen?
Skulle nog kännas lite enahanda, om man stod där med båda fötterna djupt nerkörda i den tunga lerjorden
och inte kunna ta del av den goda skörden, som primörerna ger på andra sidan krondiket.
Nu är det visserligen inte alla växter som tillåts att frodas vilt och ohämmat ens i detta spirande grönsaksland,
men även ett ogräs kan ibland bära blommor och locka till sig några honungsbin.
Det har plötsligt blivit
lite gråare och
lite mer trist den här hösten och medge, att kanske även
en lite taggigare och enveten novemberkaktus, skulle kunnat liva upp stämningen nu, i detta höstmörker?
Vad har nu detta med husbilar att göra? - Inte ett dugg!
Bara mina egna underfundiga tankar, som ibland outgrundligt cirkulerar innanför pannbenet.
Känner ändå, att här yttrar man sig med
lite större frihet, att det är
lite högre i tak
och man kan t.o.m snacka om
lite annat än bara husbilar... eller tänker jag helt fel nu?
I så fall ber jag om ursäkt och kryper tillbaka in under min gamla sten...
eforslag.simrishamn.se
