Efter att jag ståt hela vintern i Grekland, så är jag tyvärr nu tvungen att åka "hem" bla pga hälsoproblem.
Igår var sista dagen med mina grekiska vänner här i Grekland, nu måste jag till Sverige och bli reparerad, då jag har fått kraftig värk i fotleden, knäna, höfterna, axlarna och handlederna ...
Eller som jag brukar säga.... Att jag tror att när Gud "tillverkad" mig så använde han bara begagnade delar
Därför är jag lite rädd för att köra så långt, men jag skall försöka att ta det på 10 dagar med flera långa pauser.
Så efter att ha fått en massa kramar och Grekiska delikatesser med mig så drog vi iväg vid 11 tiden.... Och första mål var Ioannina... Och jag tog betalvägen, vilket jag annars aldrig gör, då min hb har 3 axlar och hamnar oftast på högsta avgift... Typ 1:-€ eller mer för varje 10 km. I stort sätt blev det en himla lång uppförsbacke.... Och sen likadant efter att man nått toppen.... Fast nu neråt
Väl i Ioannina startar jag gps och tar riktning mot Split, tänkte ladda ner kartan, men fick aldrig frågan... Så nu får jag betala data i Albanien, Makedonien och Bosnien Hercegovina... Då de är unte med i EU...
Vägen till Albanien är ganska så tom på trafik, en och annan långtradare mötte jag...
Vid halv två gör vi ett stopp, hittar en liten väg som jag svänger in på och inser omedelbart att här har nog ingen kört på flera år, eftersom det är mer grönt än asfalt.
Kommer snart fram till en hög bro.. Och inga skyltar... Undrar om den klarar 5 ton tänker jag och kör ut på bron....
Några 100 tals meter efter bron hittar jag en bra ståplats...
Hundarna är ivriga och vill ut.. Jag trycker på knappen till fotsteget... Hör hur motorn jobbar, men inget fotsteg kommer ut... Shit tänker jag och inser att jag fick ett jobb att göra istället för att laga maten.
Ca 1 tim senare har jag lagat fotsteget, så jag får fortsätta med maten, och efter maten går jag en runda med hundarna, vi går ner till ån som rinner under bron..
När vi är tillbaka ser jag att kl är nästan fyra... Och hoppas att jag kan köra till kl sex, så vi kör ut på vägen till Albanien och fortsätter ca 2 km till gränsövergången..
Här gick det fort tog inte mer än ca 5 min sen var vi inne i Albanien.
Södra Albaninen är väldigt fattig och det syns både på husen och folket längs vägen.
När kl är ca sex kör jag av in mot en liten by, efter några km är vi ur byn och ingen plats för natten hittade jag...
Så jag viker av på en ännu mindre väg.. Och snart hämnar vi högt uppe på ett berg... Här är en fantastiskt utsikt och man ser långt.... Jag söker och söker hela tiden men hittar ingen plats för natten, och ca 1 tim senare och många mil så är vi nere på vägen vi kom ifrån... Fast ca 20 km tillbaka...
Så det är bara att köra vidare... Vi kommer förbi flera grönsaks stånd, männen och kvinnorna tittat förundrande på oss.... När vi kör förbi dem för andra gången inom ett par timmar...
Tiden rullar på och jag börjar undra om jag kommer att hitta någon sovplats för natten...
Och när kl är 19:30 känner jag oron över att jag kanske får köra hela natten, för när det har blivit mörkt så kan jag glömma hitta en plats i mörka Albanien.
Så jag viker av och hoppas vägen leder till en by eller en plats.
I början känns det surt.. Spik rak väg och bara småhus längs vägen... Men efter ett par km ser jag något som liknar en by..
Och plötsligt dyker ett torg upp.
Här är lite trafik, men jag har bestämt mig för att stanna här i natt...
Hundarna är som vanligt ivriga på att få komma ut.... Och snart går vi runt i byn... Folk sitter överallt.. Bara män... Dofften av kopiss och gödsel ligger tungt i byn, här finns inga gräsmattor utan det odlas allt möjligt i alla trädgårdar..
Och det tog inte lång förrän jag började känna det som "kejsarens nya kläder" när allas ögon följer mig varje steg jag tar...
Några försöker prata med mig... Men ingen pratar annat språk än Albanska...
Så idag fick jag lära mig Albanska... Mi eller något liknande säger de när de hälsade på mig...
Nu skall jag snart försöka sova... Kan bara hoppas på att värktabletterna hjälper inatt....
Byn vi är i heter Bubullime"s (det skall vara två prickar över e't)
Igår var sista dagen med mina grekiska vänner här i Grekland, nu måste jag till Sverige och bli reparerad, då jag har fått kraftig värk i fotleden, knäna, höfterna, axlarna och handlederna ...
Eller som jag brukar säga.... Att jag tror att när Gud "tillverkad" mig så använde han bara begagnade delar
Därför är jag lite rädd för att köra så långt, men jag skall försöka att ta det på 10 dagar med flera långa pauser.
Så efter att ha fått en massa kramar och Grekiska delikatesser med mig så drog vi iväg vid 11 tiden.... Och första mål var Ioannina... Och jag tog betalvägen, vilket jag annars aldrig gör, då min hb har 3 axlar och hamnar oftast på högsta avgift... Typ 1:-€ eller mer för varje 10 km. I stort sätt blev det en himla lång uppförsbacke.... Och sen likadant efter att man nått toppen.... Fast nu neråt
Väl i Ioannina startar jag gps och tar riktning mot Split, tänkte ladda ner kartan, men fick aldrig frågan... Så nu får jag betala data i Albanien, Makedonien och Bosnien Hercegovina... Då de är unte med i EU...
Vägen till Albanien är ganska så tom på trafik, en och annan långtradare mötte jag...
Vid halv två gör vi ett stopp, hittar en liten väg som jag svänger in på och inser omedelbart att här har nog ingen kört på flera år, eftersom det är mer grönt än asfalt.
Kommer snart fram till en hög bro.. Och inga skyltar... Undrar om den klarar 5 ton tänker jag och kör ut på bron....
Några 100 tals meter efter bron hittar jag en bra ståplats...
Hundarna är ivriga och vill ut.. Jag trycker på knappen till fotsteget... Hör hur motorn jobbar, men inget fotsteg kommer ut... Shit tänker jag och inser att jag fick ett jobb att göra istället för att laga maten.
Ca 1 tim senare har jag lagat fotsteget, så jag får fortsätta med maten, och efter maten går jag en runda med hundarna, vi går ner till ån som rinner under bron..
När vi är tillbaka ser jag att kl är nästan fyra... Och hoppas att jag kan köra till kl sex, så vi kör ut på vägen till Albanien och fortsätter ca 2 km till gränsövergången..
Här gick det fort tog inte mer än ca 5 min sen var vi inne i Albanien.
Södra Albaninen är väldigt fattig och det syns både på husen och folket längs vägen.
När kl är ca sex kör jag av in mot en liten by, efter några km är vi ur byn och ingen plats för natten hittade jag...
Så jag viker av på en ännu mindre väg.. Och snart hämnar vi högt uppe på ett berg... Här är en fantastiskt utsikt och man ser långt.... Jag söker och söker hela tiden men hittar ingen plats för natten, och ca 1 tim senare och många mil så är vi nere på vägen vi kom ifrån... Fast ca 20 km tillbaka...
Så det är bara att köra vidare... Vi kommer förbi flera grönsaks stånd, männen och kvinnorna tittat förundrande på oss.... När vi kör förbi dem för andra gången inom ett par timmar...
Tiden rullar på och jag börjar undra om jag kommer att hitta någon sovplats för natten...
Och när kl är 19:30 känner jag oron över att jag kanske får köra hela natten, för när det har blivit mörkt så kan jag glömma hitta en plats i mörka Albanien.
Så jag viker av och hoppas vägen leder till en by eller en plats.
I början känns det surt.. Spik rak väg och bara småhus längs vägen... Men efter ett par km ser jag något som liknar en by..
Och plötsligt dyker ett torg upp.
Här är lite trafik, men jag har bestämt mig för att stanna här i natt...
Hundarna är som vanligt ivriga på att få komma ut.... Och snart går vi runt i byn... Folk sitter överallt.. Bara män... Dofften av kopiss och gödsel ligger tungt i byn, här finns inga gräsmattor utan det odlas allt möjligt i alla trädgårdar..
Och det tog inte lång förrän jag började känna det som "kejsarens nya kläder" när allas ögon följer mig varje steg jag tar...
Några försöker prata med mig... Men ingen pratar annat språk än Albanska...
Så idag fick jag lära mig Albanska... Mi eller något liknande säger de när de hälsade på mig...
Nu skall jag snart försöka sova... Kan bara hoppas på att värktabletterna hjälper inatt....
Byn vi är i heter Bubullime"s (det skall vara två prickar över e't)