• Välkommen till iHusbil. Föreningen helt utan medlemsavgifter.
    Men ändå med Kunskapsbank, reseberättelser och rabatterbjudanden!
    Registrera ett gratiskonto här!

I år känns det som om hösten kom för tidigt....

Lasseboy

Välkänd medlem
Medlem
Ort
Borås
Började jobba 11 augusti, några fina dagar har vi haft efter det, men blåsten har förstört även dessa dagar.
Är det så att ju äldre man blir, desto mer börjar man längta till pensionen?
Själv har jag nog aldrig upplevt det så starkt som denna höst, nästa på gränsen att man blir deprimerad!
Har ett bra jobb och trivs bra, men en då är det motigt.
Brukar var kämpigt 1 veckan efter semestern men nu tycker jag det borde släppa.
Fortsätter det så här så blir det ett långt år till nästa semester 🤣 :(
Nån mer som känner så??

Vill bara ut med Husbilen, inte ens försäsongen i SHL och mitt lag FBK kan liva upp mig:confused::p
 
Jag kan tala om hur det är på andra sidan om pensionsgränsen.
Om man tiden före pensioneringen tycker att tiden går långsamt så är det tvärt om efter pensioneringen. En halvfart av den tiden skulle uppskattas.
Jag tror allt beror på vad man kan sysselsätta sig med efter pensioneringen, att bara sitta i soffan är helt förkastligt.
Sysselsätter mig fulla dagar med husbil, villa med stor trädgård, veteranmotorcyklar mm. Jag fattar inte hur jag tidigare hann med att dessutom hade ett krävande jobb med många resdagar.
 
Jag fyllde 65 i maj och får nu förmånen att får vara ledig måndagar och fredagar fom 1 oktober. Ser fram mot det. I skiftet apeil/ maj nästa år så går jag i pension. Ser fram mot det också. Vi planerar att göra Kroatien igen fast under längre period. Jag har alltid älskat att jobba, men nu känns det nog
 
Kröp omkring och reglade upp och spikade ett trägolv i förra veckan i en timmerstuga och det gjorde mig minst tio år äldre,
åtminstone protesterar knäna högljutt efter detta totalt vanvettiga tilltag...
Stapplar nu omkring på stela leder, som ömmat ända sedan i våras efter att jag tränade för hårt på motionscykeln.
Löparknä kallas tydligen den här överansträngningen, men återhämtningen tycks dröja av, förmodligen pga av åldersskäl.

Igår körde jag upp till Stockholm för att fira äldste ättelägget, som fyller femtio år nu i dagarna.
Det var en privat tillställning och i direkt anslutning intill Stadsgården,
tillfället öppnade sig för denna möjlighet, för han är mest ute på resande fot.

Man tar ju en mängd kort en sådan här kväll och någon i serveringspersonalen erbjöd sig att ta en gruppbild,
så att även jag, som fotade mest av alla, kunde närvara åtminstone på några bilder.

När jag sedan kollar fotoresultatet i efterhand, så begriper jag inte alls vem den där gråa färglösa personen var,
som stod där bredvid min äldste son? Smög det sig in någon utomstående gammal grå gubbe på den här privata tillställningen?

Han bar tydligen en likadan 50-tals kostym som jag en gång i tiden ägde eller rättare sagt fortfarande äger...
Bleknat hår, rödblommig om kinderna, glasögon nere på näsan och krokig står han där bredvid min reslige grabb
och dessutom klädd i min gamla grårutiga kavaj, vad har han där att göra? Förstår ingenting... vill inte.

Jo tack, höstlöven börjar tydligen falla allt tätare nu med åren och man får nog inte längre skjuta upp något på framtiden.
Här gäller det att spotta i nävarna och rycka upp sig från det stillasittande pensionärslivet framför tv:n.

Fast tack vare min 14-åriga Samojedhund håller jag mig ändå kring de stipulerade 7-8000 stegen per dag,
men vad gör jag, när jycken faller ifrån pga åldersskäl? Han är ju faktiskt 98 bast, i hund-år räknat.
Skaffa ny hund i 75 års åldern är väl inte tänkbart... och inte skulle jag orka med en ny samojedvalp, en gång till?

Då kommer den verkliga prövningen. Får väl gå till Friskis & Svettis och anmäla mig, som min hustru nyligen gjort.
Men så var det där med mitt stela och onda högerknä, som inte riktigt har samma lust till någon intensiv all-aktivitet.

Jobbigt är det också att sitta still med gasfoten på pedalen, inte kan jag sitta fyra timmar i samma ställning nuförtiden,
då dör jag... Två och en halv timma upp till huvudstaden med Volvon gick nog vägen, men det var nästintill gränsfall.
Olustigt, när knät efter en stunds längre stillasittande börjar kännas som ett gammalt slitet kugghjul, när man krånglar sig ur bilen.

Vet ni, jag kom just på ytterligare en åldersrelaterad insikt, ... jag har tydligen också blivit en gnällig gubbe...
Skulle nog aldrig åkt på den där femtioårsfesten... känner mig bara ännu äldre efteråt.

Vad skulle jag egentligen börja skriva det här inlägget för? Det blev ju inget upplyftande alls...
Men, det var ändå en synnerligen minnesvärd kväll igår för mig på alla sätt... inget jag vill ha ogjort. Det vill jag ha sagt.
Ett råd i all välmening, fundera inte för länge på något du verkligen vill göra. Just do it!


IMG_1828.jpeg
 
Senast ändrad:
Jag kan tala om hur det är på andra sidan om pensionsgränsen.
Om man tiden före pensioneringen tycker att tiden går långsamt så är det tvärt om efter pensioneringen. En halvfart av den tiden skulle uppskattas.
Jag tror allt beror på vad man kan sysselsätta sig med efter pensioneringen, att bara sitta i soffan är helt förkastligt.
Sysselsätter mig fulla dagar med husbil, villa med stor trädgård, veteranmotorcyklar mm. Jag fattar inte hur jag tidigare hann med att dessutom hade ett krävande jobb med många resdagar.
Låter väldigt bra, skulle passa perfekt! :)
 
Kröp omkring och reglade upp och spikade ett trägolv i förra veckan i en timmerstuga och det gjorde mig minst tio äldre,
åtminstone protesterar knäna högljutt efter detta totalt vanvettiga tilltag...
Stapplar nu omkring på stela leder, som ömmat ända sedan i våras efter att jag tränade för hårt på motionscykeln.
Löparknä kallas tydligen den här överansträngningen, men återhämtningen tycks dröja av, förmodligen pga av åldersskäl.

Igår körde jag upp till Stockholm för att fira äldste ättelägget, som fyller femtio år nu i dagarna.
Det var en privat tillställning och i direkt anslutning intill Stadsgården,
tillfället öppnade sig för denna möjlighet, för han är mest ute på resande fot.

Man tar ju en mängd kort en sådan här kväll och någon i serveringspersonalen erbjöd sig att ta en gruppbild,
så att även jag, som fotade mest av alla, kunde närvara åtminstone på några bilder.

När jag sedan kollar fotoresultatet i efterhand, så begriper jag inte alls vem den där gråa färglösa personen var,
som stod där bredvid min äldste son? Smög det sig in någon utomstående gammal grå gubbe på den här privata tillställningen?

Han bar tydligen en likadan 50-tals kostym som jag en gång i tiden ägde eller rättare sagt fortfarande äger...
Bleknat hår, rödblommig om kinderna, glasögon nere på näsan och krokig står han där bredvid min reslige grabb
och dessutom klädd i min gamla grårutiga kavaj, vad har han där att göra? Förstår ingenting... vill inte.

Jo tack, höstlöven börjar tydligen falla allt tätare nu med åren och man får nog inte längre skjuta upp något på framtiden.
Här gäller det att spotta i nävarna och rycka upp sig från det stillasittande pensionärslivet framför tv:n.

Fast tack vare min 14-åriga Samojedhund håller jag mig ändå kring de stipulerade 7-8000 stegen per dag,
men vad gör jag, när jycken faller ifrån pga åldersskäl? Han är ju faktiskt 98 bast, i hund-år räknat.
Skaffa ny hund i 75 års åldern är väl inte tänkbart... och inte skulle jag orka med en ny samojedvalp, en gång till?

Då kommer den verkliga prövningen. Får väl gå till Friskis & Svettis och anmäla mig, som min hustru nyligen gjort.
Men så var det där med mitt stela och onda högerknä, som inte riktigt har samma lust till någon intensiv all-aktivitet.

Jobbigt är det också att sitta still med gasfoten på pedalen, inte kan jag sitta fyra timmar i samma ställning nuförtiden,
då dör jag... Två och en halv timma upp till huvudstaden med Volvon gick nog vägen, men det var nästintill gränsfall.
Olustigt, när knät efter en stunds längre stillasittande börjar kännas som ett gammalt slitet kugghjul, när man krånglar sig ur bilen.

Vet ni, jag kom just på ytterligare en åldersrelaterad insikt, ... jag har tydligen också blivit en gnällig gubbe...
Skulle nog aldrig åkt på den där femtioårsfesten... känner mig bara ännu äldre efteråt.

Vad skulle jag egentligen börja skriva det här inlägget för? Det blev ju inget upplyftande alls...
Men, det var ändå en synnerligen minnesvärd kväll igår för mig på alla sätt... inget jag vill ha ogjort. Det vill jag ha sagt.
Ett råd i all välmening, fundera inte för länge på något du verkligen vill göra. Just do it!


Visa bilaga 48303
Bra skrivet, man undviker spegeln så gott det går nu för tiden, man vet ju aldrig vad man ser i den🤣
 
Började jobba 11 augusti, några fina dagar har vi haft efter det, men blåsten har förstört även dessa dagar.
Är det så att ju äldre man blir, desto mer börjar man längta till pensionen?
Själv har jag nog aldrig upplevt det så starkt som denna höst, nästa på gränsen att man blir deprimerad!
Har ett bra jobb och trivs bra, men en då är det motigt.
Brukar var kämpigt 1 veckan efter semestern men nu tycker jag det borde släppa.
Fortsätter det så här så blir det ett långt år till nästa semester 🤣 :(
Nån mer som känner så??

Vill bara ut med Husbilen, inte ens försäsongen i SHL och mitt lag FBK kan liva upp mig:confused::p
Hum FBK.. kan det vara orsaken till nedåt känslan... :) Här har vi Brynäs.. redan Svenska mästare enligt Gefle Dagblad :)
 
Också jag lider av att säsongen går mot sitt slut, även om det förhoppningsvis är några månader kvar. Jag skulle därför gärna vilja glädja mig åt att SHL snart startar, men är rädd för att det inte blir så mycket att glädjas åt (Heja Leksand!).
 
Jag skriver som många andra fyller 67 i januari och fattar inte hur man hade tid att jobba tidigare. Är just nu inne och jobbar lite extra 14 dagar man hade mycket att göra på firman. Men nu blir allt lidande här hemma :-) .

Även frugan har fått gått till jobbet där har man kallat in 4 pensionärer inkl henne (fyller 67 i oktober)
Men på onsdag kväll efter jobbet åker vi mot Spanien säsongen försätter året runt.
Mvh Hasse
Ps har även bokat Röros julmarknad i dec med husbilen, hoppas den julmarknaden är bra.
skall väl lägga till att vi inte åker mycket under högsommaren tycker det blir för mycket folk
 
.. Är det så att ju äldre man blir, desto mer börjar man längta till pensionen?....
Du anar inte. Mer och mer för varje år.
Det enda gumman och jag pratar om numera är just det. När skall vi trycka på knappen?

Sälja huset och casha in, skaffa liten hyreslägenhet med plastblommor och sen bara göra vad man känner för. Ut på spontanresor, övervintra söderut, jobba extra när man känner för det, ligga kvar i sängen och leta navelludd, gå till gymmet mitt på dagen...
Det blir som ett gift när man börjar drömma
 
Också jag lider av att säsongen går mot sitt slut, även om det förhoppningsvis är några månader kvar. Jag skulle därför gärna vilja glädja mig åt att SHL snart startar, men är rädd för att det inte blir så mycket att glädjas åt (Heja Leksand!).
Man ska aldrig säga aldrig, vem trodde att Brynäs skulle gå så bra föra säsongen i sin återkomst!
 
Jag skriver som många andra fyller 67 i januari och fattar inte hur man hade tid att jobba tidigare. Är just nu inne och jobbar lite extra 14 dagar man hade mycket att göra på firman. Men nu blir allt lidande här hemma :-) .

Även frugan har fått gått till jobbet där har man kallat in 4 pensionärer inkl henne (fyller 67 i oktober)
Men på onsdag kväll efter jobbet åker vi mot Spanien säsongen försätter året runt.
Mvh Hasse
Ps har även bokat Röros julmarknad i dec med husbilen, hoppas den julmarknaden är bra.
skall väl lägga till att vi inte åker mycket under högsommaren tycker det blir för mycket folk
Kör försiktigt! Hade gärna åkt med ner till Spanien! :p
 
Jag började längta till pensionen när jag var 16år gammal för det var först då jag förstod vad det var för något på riktigt, innan dess var det bara sport och tjejer innanför pannbenet.

Ju närmare man kommer pensioneringen så har längtan avtagit mer och mer, är nu inne på mitt 46:e arbetsår och räknar med att jobba i minst 50år troligtvis blir det 55 år. Jobbar iofs ca 6 timmars arbetsdag, ca 4 veckors semester på sommaren och ca 3 veckors ledighet runt julen, brukar även klämma in en vårvecka eller höstveckas ledighet, vi jobbar inte klämdagar eller dag före röd dag. Nu jobbar iofs alla på firman 6 timmars arbetsdag, det borde alla människor göra då det är ett lyft i livskvalité, man hinner med otroligt mycket mer på dagarna och man mår mycket bättre av mer fri-tid.
Min bättre hälft och jag ligger inte på samma nivå, hennes längtan till pensionen blir starkare och starkare, hon har trappat ner till 4 dagars vecka med funderingar på att bara jobba 3 dagar i veckan.

Igår bestämde vi oss för att ta en vecka ledighet i skarven mellan sep-okt. Vi åker till Halmstad och tittar på Halmstad-Hammarby i fotboll 28/9 och sen blir det ner runt i Skåne, uppvägen blir på östkusten förbi Nogersund/Hällevik. Om stjärnorna står rätt och turen är på min sida så tittar vi på Mjällby-Elfsborg den 4 okt, fast det vet inte min bättre hälft om ännu så jag får planera resan så vi är på rätt plats vid rätt tillfälle. Hon gillar också fotboll men det förstår hon inte ännu.:ROFLMAO:
 

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Bli medlem

Bli medlem i vårt forum. Det är enkelt!

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Annons

Annons

Annons

Tillbaka
Toppen