Kröp omkring och reglade upp och spikade ett trägolv i förra veckan i en timmerstuga och det gjorde mig minst tio äldre,
åtminstone protesterar knäna högljutt efter detta totalt vanvettiga tilltag...
Stapplar nu omkring på stela leder, som ömmat ända sedan i våras efter att jag tränade för hårt på motionscykeln.
Löparknä kallas tydligen den här överansträngningen, men återhämtningen tycks dröja av, förmodligen pga av åldersskäl.
Igår körde jag upp till Stockholm för att fira äldste ättelägget, som fyller femtio år nu i dagarna.
Det var en privat tillställning och i direkt anslutning intill Stadsgården,
tillfället öppnade sig för denna möjlighet, för han är mest ute på resande fot.
Man tar ju en mängd kort en sådan här kväll och någon i serveringspersonalen erbjöd sig att ta en gruppbild,
så att även jag, som fotade mest av alla, kunde närvara åtminstone på några bilder.
När jag sedan kollar fotoresultatet i efterhand, så begriper jag inte alls vem den där gråa färglösa personen var,
som stod där bredvid min äldste son? Smög det sig in någon utomstående gammal grå gubbe på den här privata tillställningen?
Han bar tydligen en likadan 50-tals kostym som jag en gång i tiden ägde eller rättare sagt fortfarande äger...
Bleknat hår, rödblommig om kinderna, glasögon nere på näsan och krokig står han där bredvid min reslige grabb
och dessutom klädd i min gamla grårutiga kavaj, vad har han där att göra? Förstår ingenting... vill inte.
Jo tack, höstlöven börjar tydligen falla allt tätare nu med åren och man får nog inte längre skjuta upp något på framtiden.
Här gäller det att spotta i nävarna och rycka upp sig från det stillasittande pensionärslivet framför tv:n.
Fast tack vare min 14-åriga Samojedhund håller jag mig ändå kring de stipulerade 7-8000 stegen per dag,
men vad gör jag, när jycken faller ifrån pga åldersskäl? Han är ju faktiskt 98 bast, i hund-år räknat.
Skaffa ny hund i 75 års åldern är väl inte tänkbart... och inte skulle jag orka med en ny samojedvalp, en gång till?
Då kommer den verkliga prövningen. Får väl gå till Friskis & Svettis och anmäla mig, som min hustru nyligen gjort.
Men så var det där med mitt stela och onda högerknä, som inte riktigt har samma lust till någon intensiv all-aktivitet.
Jobbigt är det också att sitta still med gasfoten på pedalen, inte kan jag sitta fyra timmar i samma ställning nuförtiden,
då dör jag... Två och en halv timma upp till huvudstaden med Volvon gick nog vägen, men det var nästintill gränsfall.
Olustigt, när knät efter en stunds längre stillasittande börjar kännas som ett gammalt slitet kugghjul, när man krånglar sig ur bilen.
Vet ni, jag kom just på ytterligare en åldersrelaterad insikt, ... jag har tydligen också blivit en
gnällig gubbe...
Skulle nog aldrig åkt på den där femtioårsfesten... känner mig bara
ännu äldre efteråt.
Vad skulle jag egentligen börja skriva det här inlägget för? Det blev ju inget upplyftande alls...
Men, det var ändå en synnerligen minnesvärd kväll igår för mig på alla sätt... inget jag vill ha ogjort. Det vill jag ha sagt.
Ett råd i all välmening, fundera inte för länge på något du verkligen
vill göra.
Just do it!
Visa bilaga 48303
