Husbilsinbrott - Detektivroman

[Gösta Evén]

Inbrott i husbilar och husvagnar på svenska campingar.



Prolog

Detta är en berättelse /detektivroman ur min fantasi. Som visserligen är inspirerad av verkliga händelser. En del ortsnamn finns i verkligheten men har inget med berättelsen / detektivromanen att göra.

År 2019 läste jag, i tidningen Husbil och Husvagn att det hade varit många inbrott i husbilar på en camping i Trollhättans kommun. Första natten var det 7 inbrott, totalt 11 inbrott under två veckor.

Jag blev personligen utsatt för ett inbrott klockan 03 en lördag på rastplatsen Medol mellan Barcelona och Tarragona för några år sedan. Det har jag skrivit om i min reseberättelse det året.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 1. Måndag 3 maj 2021

Per går som vanligt upp redan kl 05 . Går in på toa för morgontvätten. Därefter ut till det lilla pentryt för att göra frukost. Han kokar en kastrull med ägg. Dukar fram glas, bestick, bröd, smörgåspålägg, juice och kaviar. Efter fem minuter stänger han av elplattan och häller ut äggvattnet i slasken och spolar kallt vatten i kastrullen.
Under tiden har Anna varit inne på toan och gjort sig i ordning för att möta dagen.
När de har ätit tar Anna fram sin mobiltelefon för att surfa en stund. Per dukar av. Sen skall även han surfa. Men hittar inte sin mobiltelefon.
Anna, har du sett min telefon?
Nej. Var lade du den igår kväll?
Det var nog här på bordet eller i någon av kaptensstolarna.
De letar runt en hel timme båda två men hittar den inte.
Det är ju märkligt att den bara kan försvinna, sa Per.
Per, stängde du inte förardörren igår kväll? Den verkar inte vara helt stängd.
Jo, det är klart att jag gjorde.
Per går fram och öppnar dörren och stänger den med en smäll.
Per blir fundersam och går ut genom bodelsdörren för att ta en titt på förardörren. Då upptäcker han att nyckelhålet är skadat. Vad i hel...te! Skriker han.

Fan vi har haft ett inbrott, säger han till Anna.

De blir helt förtvivlade när de konstaterar faktum att någon inbrottstjuv har varit och hälsat på. Pers mobiltelefon som förmodligen låg på bordet i vardagsrummet var borta. Som tur var hade Anna sin telefon i sovrummet under huvudkudden – så den var kvar.
Det är ju själva fan att det kan hända ett inbrott när man står på en sån här stor camping.
Har de ingen bevakning?
Jaja, nu får du lugna ner dig, sa Anna. Det hjälper inte att svära. Du får ringa till operatören och spärra numret. Sen även till försäkringsbolaget, naturligtvis.

Ja så kan det gå.

Det är ju fruktansvärt att det skall kunna hända.

Men lätt som en plätt att göra inbrott. Det behövs bara en skruvmejsel som man stoppar in i nyckelhålet. Våra husbilar och alla andra bilar med, förresten, har ju inget verkligt skalskydd.
När klockan är åtta ringer Per och spärrar mobilnumret och ber om en kopia av simkortet. Som de skall skicka hem till Pers bostad.
Försäkringsbolaget tar emot Pers ärende. De säger att Per får köpa en ny telefon och skicka kvittot, på den stulna telefonen, till dem. Eftersom telefonen har några år på nacken så kommer vi att göra ett åldersavdrag.
Har du gjort en polisanmälan?
Nej inte ännu svarar Per. Skall göra det meddetsamma.
Ta ett foto på det skadade dörrlåset och skicka till oss tillsammans med en polisanmälan.
Fan vad jag är arg, säger Per. Nu blir hela veckan förstörd. Det här retar mig något enormt.

*

Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej, mitt namn är Per Svensson, jag har haft inbrott i min husbil i natt.
Är något stulet?
Ja min mobiltelefon.
Något mer?
Jag vet inte. Har inte gått igenom allt.
Var någonstans hände detta?
Vi är på Tallskogens Camping ca tre mil norr om Årviken.

Hur kom tjuven in i din bil?

Genom förardörren. De har förstört låset, förmodligen med en skruvmejsel eller något liknande.

Har du möjligt att komma ut på internet?
Ja, min fru har en telefon som jag kan låna.
Bra, då kan du göra en formell polisanmälan där och sen skickar du en kopia till ditt försäkringsbolag. Ta helst ett foto på det skadade dörrlåset, försäkringsbolaget vill nog ha det.
Är det något annat som jag skall göra, frågar Per?
Nej, inget just nu.
Kommer ni hit för att utreda händelsen?
Nej, det behövs inte i det här läget.
Tack då och adjö.
Det var så lite så, adjö.

Efter dessa tre samtal är Per så arg att han skakar.

Nu Anna, tycker jag vi går till receptionen. De behöver veta om det här, säger Per.
Ok, men du behöver nog lugna ner dig. Jag vill inte att du får ett utbrott där.
När de kommer in i receptionen till campingen har Per svårt att tala lugnt.

Vad har ni för säkerhetsarrangemang här, nästan skriker Per?

Vi har bommen stängd och ett bevakningsföretag gör några ronder varje natt, svarar receptionisten.
Varför undrar du det?
Vi har haft inbrott, svarar Anna lugnt.
Det var tråkigt? Har ni gjort en polisanmälan.
Ja, jag har ringt, sa Per.
Ni har inget staket runt området vad jag har sett, säger Per. Så vem som helst kan komma in när som helst.
Ja, så är det.
Det är alltså fritt fram för tjuvar att hur enkelt som helst att komma in här och ta vad de behagar.
Ja, i och för sig så stämmer det. Att gå in på området kan vi inte förhindra.
Jo, om ni har ett högt staket och en grind istället för en bom – säger Per i lite högre ton.
Per jag tycker att vi går hem nu, säger Anna. Campingen vet om vad som har hänt och de kan inte göra mer nu.
Ok vi går.
Hej då!
Hej då!

*

På promenaden tillbaka träffar de Stina och Erik.
De berättar vad som har skett.
Vad tråkigt säger Stina och Erik på en gång. Hur gick det till?

De har förmodligen öppnat förardörren med hjälp av en skruvmejsel eller något liknande, svarar Per.

Det är förskräckligt, vad lätt det är att komma in i våra bilar säger Stina.
Ja verkligen, svarar Per.
Konstigt att försäkringsbolagen inte ser till att tillverkarna gör bättre och säkrare lås, säger Erik.
Ja försäkringsbolagen borde ta detta på ett större allvar, säger Anna. Men de verkar inte att bry sig.
Men de får ju betala ut ersättning svarar Erik. Men å andra sidan så höjer de väl bara våra premier – så i slutändan är det vi själva som får stå för kalaset.

Jag har läst någonstans att på de stora Concordebilarna har de inga nyckelhål, utan de har istället en kodanordning på fönstret, sa Stina.

Vad bra, det borde ju alla husbilar ha, sa Per
Ja, om det fungerar för Concorde så bör det ju funka för alla. Inklusive vanliga små personbilar.
Anna frågar om de har sett eller hört något konstigt.
Nej vi sov, svarade Erik.
Ja, det är klart. Men jag tänkte på de senaste veckorna om det kan ha varit någon här som har betett sig underligt.
Nej, jag har inte märkt något svarade både Erik och Stina. Vi kan fråga våra grannar om de har uppfattat något ovanligt.
Tack, det vore fint om ni vill göra det, svarade Anna.
Ja, det är klart att vi vill hjälpa till. Vi skall ju hoppas att polisen kan gripa tjuven.
Tack. Nu går vi hem Per.
Hej då.
Hej då.

*

Fortsättning följer

Jag vet inte om jag har publicderat dett på rätt ställe. Admin får flytta om ni anser att det är bättre någon annanstans.

 

[Gösta Evén]

Fortsättning på kapitel 1.

På Tallskogens camping har ryktet om inbrottet spridit sig snabbt. Många av grannarna går fram och talar med Anna och Per.
Det här är ju förskräckligt, säger Arne.
Ja, verkligen sa hans fru Lena.
Anna och Per kan bara hålla med.
Vad skall ni göra nu, frågar Arne?
Vi måste få tag i en verkstad som kan fixa förardörrens lås, sa Anna.
Det finns en Fiatverkstad på Ringvägen och en husbilsfirma i industriområdet strax före Årviken.
Åk dit med en gång, nu innan de tar lunch.
Tack för tipsen, sa Per.
Anna det är lika bra att vi åker till husbilsfirman. De kanske kan hjälpa oss.


Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej, mitt namn är Harald Jönsson. Jag har haft inbrott i min husbil i natt.
Det var tråkigt. Var hände det här?
Jag är på Tallskogens camping norr om Årviken.
Har något blivit stulet?
Ja, min laptop.
Något mer?
Vet inte, har inte undersökt alla utrymmen ännu.
Har du en modern mobiltelefon, som du kan komma ut på nätet med?
Ja.
Bra för då kan du göra en formell polisanmälan där. Ta sen en kopia på den och skicka till ditt försäkringsbolag gärna med ett foto på det som är skadat.
Kommer ni hit idag?
Nej det behövs nog inte. Finns inte något som vi kan göra.
Skall ni inte göra en undersökning och fråga runt om några har sett något?
Du sa att det var på natten och dina grannar sov förmodligen då. Tjuvar är skickliga och arbetar tyst. Så sannolikheten att någon har hört eller sett något är i stort sett obefintlig.
Är det något som jag kan göra?
Ja du kan ju alltid fråga dina närmaste grannar om de har sett eller hört något.
Ja, det skall jag göra.
Hej då!
Hej då!

*

Harald går runt och pratar med sina grannar. Men ingen har sett eller hört något, för alla sov djupt.
Efter en stund stöter han ihop med Erik och Stina.
Har ni sett något ovanligt på campingen? frågar Harald.
Nej, varför undrar du det?
Jag hade inbrott i natt.
Nej, vad tråkigt. Märkligt för vi träffade Anna och Per för en stund sen och de hade också inbrott just i natt, sa Stina.
Två inbrott på samma natt på samma camping, verkar vara en liga sa Harald.
När jag ringde till polisen sa de inget om flera anmälningar. Vi kanske skall prata med receptionen om vi får göra ett infomöte ikväll i restaurangens matsal.
En bra idé sa Stina.
Hej då!
Hej då!

Harald Jönsson stöter ihop med Olof.
Hur mår du? Frågar Olof.
Inget vidare.
Nej jag kan förstå det. Måste vara hemskt att någon bryter sig in när man sover och inte vaknar av det.
Ja, det var förskräckligt när jag upptäckte inbrottet. Såg ju på en gång att laptopen var borta från matbordet.

Va, hade du laptopen på matbordet?

Ja, det har jag alltid haft.

Men det är ju att bjuda tjyven till dukat bord.

Ja, kanske det. Men inbrott på en stor camping här i Sverige – det fanns inte i min värld.
Tjyvar finns överallt.
Ja, tydligen.
Arne kommer fram.

Väldigt tråkigt det här med inbrotten!

Ja det som jag inte trodde var möjligt på en sån här stor camping säger Harald.
Ja, jag kommer just ifrån Anna och Per. De hade inbrott i natt och Pers telefon blev stulen.
De är nu på väg till husbilsfirman för att fråga om de kan laga låset.
Var ligger den firma?
I industriområdet innan stan.
Jag kanske också borde ta mig dit sa Harald.
Ja, gör det. Du måste ju ändå laga dörrlåset. Ingen vet hur länge du får vänta på en ny kolv eller andra reservdelar.
Tack för tipset – bäst att dra iväg före lunch.

*

Harald går till receptionen.

Hej!
Hej!
Anna, Per och jag har haft inbrott i natt.
Ja, jag vet för Anna och Per har varit här.
Vi är några som funderar på om vi kan få ha ett infomöte i restaurangen i kväll?
Ja, det är nog en bra idé. Skall vi säga kl 20. Då har ju de som vill äta här som vanligt klarat av det. Jag talar med restaurangchefen. Han har nog inget emot det, när jag talar om vad saken gäller. Inbrott kan ju även drabba restaurangen med tanke på den sprit, vin och cigaretter som finns där.
Tack det var snällt.
Jag gör en affisch också. Så försöker vi att sprida mötet så gott som det går. För det här gäller ju alla.
Hej då!
Hej då!

*

Harald går nu till Anna och Per.
Hej!
Hej!
Jag har hört att även ni har haft inbrott i natt.
Ja, det stämmer, säger Per.
Det är ju förskräckligt. Jag kommer just ifrån receptionen. De kommer att ha ett infomöte kl 20 i restaurangen, på min inrådan. Det var faktiskt när jag talade med Erik och Stina som tanken dök upp. Receptionisten var helt med på det.
Jättebra sa Per.
Jag förmodar att tjuven förstörde ert lås på förardörren.
Ja det stämmer sa Per.
Skall vi göra sällskap till husbilsverkstaden som ligger i industriområdet strax före Årviken.
Ja, det kan vi göra, sa Per. Det är nog lika bra att dra iväg på en gång, så att vi är där innan de har lunchstängt.
Ok, sa Harald. Jag hämtar min husbil och kommer hit. Så kör vi.

*
En timme senare var de två husbilarna framme hos Berras Husvagnar och Husbilar.

Hej!

Vi har haft inbrott i våra två husbilar i natt. Låset till förardörren är trasigt. Kan ni laga det?
Nej, det går nog inte att laga, sa verkstadschefen. Det måste förmodligen bytas ut. Men vi går ut nu och tittar.
Det ser faktiskt inte så farligt ut. Kanske kan vi laga det. Vi får ta bort låset och undersöka vad vi kan göra. Kan vi ersätta någon trasig detalj så gör vi det naturligtvis annars får det bli ett helt nytt lås.
Vi går tillbaka in och skriver en arbetsorder. Sen skickar jag ut en mekaniker för att ta bort låsen. Det kan ta några dagar att laga. Vi skickar ett sms när vi kan montera tillbaka de.
En halvtimme senare lämnar de verkstaden och kör tillbaka till campingen.
Nu måste vi fundera ut hur vi skall göra för att ”låsa” förardörren utan lås, sa Per.
Ja, har du någon idé, sa Harald.
Jag har några spännband i garaget, de går kanske att använda på något sätt.
Ja, vad bra. Har du ett som jag kan få låna?
Ja, det skall finnas några stycken olika. Jag skall se efter.
Det är klart att det måste att gå att fästa i dörrhandtagen, sa Harald.
Vi provar, sa Per. Gick till garaget och tog fram två spännband. Här varsågod.
Tack sa Harald. Nu provar vi.
Det gick ju galant, sa Harald.
Ja, instämde Per.
Vilken tur att du har så många ”bra att ha” saker med dig Per, sa Harald.
Ja, man vet aldrig vad som kan hända menade Per.
Tack Per, nu kör jag till min tomt. Det börjar bli dags för att laga till något att äta.
Efter lunch får vi gå runt här och informera att det blir ett informationsmöte i restaurangen kl 20 angående våra inbrott. Det kanske finns någon som har sett något konstigt de senaste veckorna. Det kan ju vara någon som har campat här en vecka eller två för att kolla läget för ett inbrott.
Ja, Anna och jag kommer att gå runt efter lunch.
Ok, jag kommer att gå dit redan kl 18 för att äta. Ni kanske vill göra mig sällskap?
Jag skall fråga ”regeringen”
Anna, vill du komma ut en stund?
Ja, vad gäller det?
Harald undrar om vi vill äta middag kl 18 på restaurangen med honom.
Ja, det gör jag så gärna, svarade Anna.
Ja, då träffas vi kl 18 då, sa Harald. Hej då!
Hej då!
*
När Anna och Per går in ser Per att Anna redan har tagit fram en hel del rotsaker. Vad skall vi göra till lunch?
Det blir rotsaksomelett, svarade Anna. Du kan skala morötterna och potatisen så fixar jag resten.
Anna finhackar några skivor av butternuttpumpan och lägger i stekpannan som redan har blivit tillräckligt varm ser hon när smöret bubblar lite grann.
Sen finhackar hon morötterna och potatisen under tiden som Per vispar fyra ägg. Hon lägger i rotsakshacket och tar fram ett paket rivost ifrån kylen. En gul lök blir även finhackad och nerlagd i pannan. Sen toppar hon det med sin egenhändiga tillverkade kryddblandning efter inspiration från förra årets Marockoresa. Det är 15 olika kryddor i hennes ”Ras el – Hanout”.
En tomat, finhackad, åker även ner i pannan innan det blir rivost och äggvispet.
Dryck till maten blir som vanligt det goda kranvattnet ifrån campingen.
Det här är en underbart god lunch, sa Per.
Tack

Efter lunchen tar de en ”sväng” på campingen och informerar grannarna vad som har hänt och att det blir ett möte kl 20 på restaurangen.
Harald lagar en enkel lunch på falukorv och potatismos som han naturligtvis gör från grunden med att först koka några potatisar och sen vispa ner en äggula och en matsked äkta smör som snabbt mjuknar med den varma potatisens hjälp.
En pilsner att dricka till blev det ju också.
Sen går Harald ut för att informera sina grannar om vad som har hänt och om mötet ikväll kl 20 på restaurangen.

*

Receptionisten ringer till restaurangen och informerar om vad som har hänt i natt och om att några vill ha ett möte kl 20 i restauranglokalen.
Det var tråkigt att höra att det har varit ett inbrott här sa restaurangchefen Jonas.
Det var två inbrott i natt svarade hon.
Aj, ännu värre.
Ja.
Hur många gäster har vi på campingen?
Det är 50 husbilar och 90 husvagnar. Så det är fler än 200 vuxna och ett antal barn.
Eftersom mötet skall vara här kl 20 så kanske det blir flera än normalt som vill komma hit och äta innan mötet. Jag kanske skall skriva om menyn så att det inte är så många rätter att välja på just ikväll.
Ja, det är nog ingen dum idé.
Bör nog ringa in några extra personer som kan hjälpa till.
Ja gör det.
Ok tack för infon. Hej då!
Hej då!

*

Nu är det dj ...a i mej bråttom, tänkte restaurangchefen för sig själv.
Om hälften vill äta här ikväll så är det dubbelt mot en normal vardagskväll. Måste nog sms:a två studenter och fråga om de kan komma kl 14 idag och jobba till minst kl 21 eller 22.
Ja, det gör jag på en gång. Sen måste det bli en ny enklare meny.
Gör nog en stor grönsaksgryta till något bättre pris och en kött- och fiskrätt till högre pris.
Köttbullar och potatismos till barnportion. Pannkakor kan vi steka på eftermiddagen för att bara värma i micron ikväll.
Ja så får det bli.
Måste inventera i förråden om jag behöver en extra leverans.

*

Grönsakshallen, Kalle.

Hej det är Jonas på Tallskogens camping. Kan du köra hit idag före kl 14 med allt som jag har beställt till i morgon?
Ja, det ordnar jag. Vad har hänt?
Det var två inbrott här i natt och nu vill de ha ett stort möte på restaurangen ikväll. Så jag räknar med att många fler än vanligt kommer att passa på att äta innan mötet.
Tråkigt med inbrotten. Men det är klart att jag fixar leveransen idag istället för i morgon. Varorna kom ju i morse eftersom du hade beställt de redan i fredags. Jag fixar detta. Skall jag plussa på något?
Ja, tack. Rotsakerna kan du dubbla, om du har. Har du några kartonger färdiga köttbullar så släng med det också. Sen får det räcka.
Ok Jonas, jag ordnar det till kl 14.
Tack Kalle, hej då!
Hej då!

*

Det plingar till i Jonas telefon. Felicia kommer gärna och jobbar. Kan stanna så länge som det behövs. Jonas svarar och tackar.
Anna sms:ar också att hon gärna kommer och kan stanna så länge som det behövs.
Jonas svarar och tackar.
Skönt, det är bra att tjejerna kan komma. Det blir en hel del grönsaker att skala och hacka. Pannkakor har Felicia gjort förut med mycket bra resultat – så hon får ansvara och göra en stor sats. Blir det över så fryser jag in resten och serverar på torsdag. Alltid bra att ha något i frysen.

Kl 10.00 är det som vanligt lunchdags för personalen.

Fläskkotlett, potatis, brunsås och sallad. Kranvatten som dryck.
Jonas talar om vad som har hänt i natt och på morgonen.
Det kommer förmodligen att bli många flera gäster till middagen, som idag får börja redan kl 17 för de som vill ha god tid på sig att äta innan mötet börjar kl 20.
Jag behöver nog att några av er jobbar extra länge idag. Jag har skickat sms till Felicia och Anna om det. De kommer kl 14. Ni har tidigare jobbat med tjejerna. De är duktiga och jobbar bra.
Vi får in morgondagens leverans redan idag före kl 14. Kvällspersonalen kommer som vanligt kl 15. Finns ingen anledning att kalla in de tidigare, eftersom varubilen kommer senast 14 och jag vet inte exakt när. Det kan ju bli en lång kväll för dom.
Jag har skrivit en ny och enklare meny. Den ligger mitt på bordet. Titta på den och se efter om det är ok.
Om det nu kommer 100 personer som vill äta vore det bra att bara ha rotsaksgrytan, pannkakor och köttbullar. Måste vi även ha rödspätta och fläskfilé, undrade en av kockarna.
Ja, det här är en restaurang - inget vanligt fik eller skolbespisning svarar Jonas.
Alla vuxna vill inte enbart äta vegetariskt. Så en fisk och en kötträtt måste vi ha. Det skall vi fixa!
Som ni ser så har jag ”puschat” för grytan genom ett lägre pris och har höjt priset på fisk och kötträtterna. Det gör att flera avstår från de dyra rätterna, kanske motvilligt, äter vegetariskt. Just ikväll.
Jaha, du. Hur många köttbullar skall vi hinna med att göra i eftermiddag?
Jag har beställt Scans färdiga så det behövs inte.
Ok då. Vi kör så här om inte någon annan än jag har synpunkter, sa souschefen Pelle.
Vi kan jobba extra sa Kalle och Stina i disken.
Tack svarade Jonas.
Ok då sätter vi fart nu. Vi har ju en lunch att fixa också.

*

På eftermiddagen sitter Anna och Per utanför husbilen och solar. På bordet emellan sig har de varsin kopp kaffe och ett fat med några kanelbullar.
Hur mår ni frågar en av grannarna?
Jo sisådär, svarar Per. Det är ju obehagligt att veta om att någon kan ta sig in under tiden som jag sover och att jag inte vaknade. Ikväll skall jag sätta upp ett spännband mellan dörrarna. Då borde jag väl vakna om någon försöker att bryta sig in igen.
Ja, det kanske inte är så dumt. Tack för tipset.
Kommer du till mötet ikväll kl 20?
Ja det gör jag och mina grannar också. Det blir nog fullsatt.
Jättebra. Vi ses ikväll. Hej då!
Hej då!

*

Även Harald får besök på eftermiddagen när han sitter utanför sin husbil ock solar i bara kortbyxor.
Flera grannar hör av sig och tycker att ett möte verkligen är vad vi behöver.

*
Till lunchen var det färre som kom än vanligt. Kan ju bero på att många satsar på att äta middag istället. Eftersom de ändå skall hit på mötet.

Tjejerna kom i god tid före kl 14 så att de hann att byta om.

Vad fint att ni kunde komma idag, säger Jonas.
Det är bara roligt att vi får komma hit och jobba svarar de i mun på varandra. Tentorna kommer de sista två veckorna i maj. Så det är ganska lugnt denna vecka.
Anna du får börja med att hjälpa Pelle med varorna som kom nyss. Sen skall ni börja att skala rotfrukter till en stor gryta. Pelle har receptet. Vi satsar stort på en rotfruktsgryta ikväll.
Felicia – du får börja med att göra en dubbel satts tunna pannkakor. Lägg upp de gräddade på våra långa bleck och sätt in i kylrummet när de har svalnat. Räkna de och skriv upp på en lapp och ge mig. De är främst till för barnportionerna men även vuxna kanske vill ha.
Fiskkocken tar fram en kartong rödspättor och börjar att rensa fisken.
Köttkocken tar fram tio stycken fläskfiléer och drar av skinnet samt styckar upp de i lämpliga storlekar. Det blir två stycken per portion.
Ett av ekonomibiträdena tar fram en säck potatis á 25 kg som hon i omgångar häller ner i en skalmaskin. Jonas har räknat med 250 gr per portion och hundra portioner.

Kl 17 kommer de fyra första gästerna och beställer mat. De tar alla fyra rotsaksgryta och delar på en flaska rödvin.
Därefter droppar det in nya gäster i en strid ström fram till kl 18. Sen blev det kö. Kl 19 är det i stort sätt fullsatt.
Restaurangen kan ta emot 150 sittande matgäster och det är endast ett bord ledigt kl 19.30.

Kl 20 reser sig Per och Harald upp.

Hej och välkomna till detta improviserade möte. Roligt att så många har kommit.

Vi har båda två haft inbrott i våra husbilar i natt, under tiden som vi sov. Ingen av oss vaknade när en tjuv gick omkring hemma hos oss.
Vi har naturligtvis gjort varsin polisanmälan.
Polisen ansåg inte att de hade resurser för att komma hit och tala med oss.
Först och främst vill vi veta om någon av er såg eller hörde något ovanligt i natt?
Sen samma sak fast de senaste tre veckorna.
Det kan vara så att tjuven/tjuvarna kan ha bott här någon vecka tidigare och försökt att inleda samtal med oss och fråga om våra vanor och om hur vi har löst vårt skalskydd.

Vadå skalskydd, ropar en i publiken, vad är det för något?

Jag menar om vi har larm t.ex. eller om vi har reglat våra dörrar eller kopplat ihop dörrarna med spännband.
Va – skall det vara nödvändigt!??
Ja, kanske det. Harald och jag hade inget sådant. Vi fick inbrott i natt.

Om vi hade haft ett larm som tjutit ordentligt när de öppnade förardörren så kanske dom hade stängt den snabbt och gått till en annan husbil.

Eller om vi hade haft spännband mellan dörrarna så hade de inte fått upp en dörr och då gått till nästa husbil.

Är det någon som har sett någon person vandra omkring här inatt, frågar Harald.
Det är tyst i publiken.
Är det någon som har fått konstiga eller privata frågor de senaste tre veckorna?

En dam räcker upp handen.

Ja, varsågod damen.

Jag heter Greta Gustavsson. För kanske tre veckor sedan var det en man som kom fram när jag satt och solade en eftermiddag framför min husvagn. Han var mycket trevlig och vi började att prata om allt möjligt, bl.a. om det finns någon möjlighet att tvätta kläder och byta gasolflaskor. Han frågade om jag trivdes här och hur länge jag hade varit här. Jag svarade naturligtvis den trevlige mannen.
Ställde han några frågor om säkerheten och hur du upplevde den, undrade Per.
Ja, det gjorde han. Jag svarade att det är lugnt och skönt här, för det är ett vaktbolag som kommer några gånger per natt och patrullerar runt här inne på campingen. Under min tid har inget konstigt eller obehagligt inträffat.

Tack, sa Per. Är det någon annan som har fått liknande frågor?

En man reser sig upp och säger: jag heter Alex Alexandersson och har fått precis liknande frågor av en man. Som även jag upplevde på ett trevligt sätt.
Tack, sa Per. Nu skall vi inte dra några förhastade slutsatser. Men dessa uppgifter bör vi nog meddela polisen.
År det flera som har fått besök av denne man? Frågade Harald. Räck upp en hand så får vi se.
Tack det är minst 15 händer uppe. Det här verkar mycket skumt, konstaterar Per.
Ni som har träffat denne man för ca tre veckor sedan bör ringa till polisen och tala om vad ni vet.
Det här är viktiga uppgifter. Försök även komma ihåg hur han såg ut och om det är någon som har sett honom gå in i sin husbil eller vagn så är även ett registreringsnummer viktigt, liksom bilmärket.
Är det någon som vill säga något? Frågade Harald.
Alex reser sig upp.

Skall vi börja med nattvandringar, undrar han.

Vi kan ju ta kontakt med vaktbolaget och höra vad de tycker, sa Harald. Det kan ju vara farligt att ingripa. För vi har ju ingen utbildning för det. Däremot vore det ju bra om vi kan avtala med vaktbolaget om att vi kan få ringa dem om vi ser något misstänkt och be dem komma så fort som möjligt.
Jag brukar gå runt här på dagtid för att få lite motion. Vi kanske skall träffas några stycken och göra sällskap. För vi behöver nog lära känna igen varandra innan vi kallar på vaktbolaget. Så att vi inte anklagar någon av oss själva, sa Alex.
En bra idé, sa Per. Ju flera som vi känner av oss som är så kallade ”långliggare” desto bättre. Det är även bra att hälsa på våra närmaste grannar, även nyanlända.

Är det någon mer som vill säga något?

Jag kommer att ta kontakt med receptionen och fråga efter vaktbolagets namn och om vi kan få göra ett avtal med de. Avtalet skall naturligtvis skrivas mellan campingen och bolaget – inte med en enskild eller grupp av oss campare, sa Per.
Då avslutar vi detta möte. Tack alla för att ni kom. Var vaksamma, för vi vet inte om tjuven kommer tillbaka. Gå gärna runt på dagen för att lära känna till fler av oss grannar. Ju flera vi talar med desto bättre, sa Harald.

 

[Gösta Evén]

Kapitel 2 Tisdag 4 / 5.

Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej, jag vill anmäla ett inbrott.

Vad heter du?
Anders Andersson
Vad är det som har hänt och var?
Jag är på Sjöglimtens camping väster om Årviken. I natt har någon brutit sig in i min husbil och tagit en Chinonkamera och min laptop.
Det var tråkigt – något mer?
Vet inte.
Har du möjlighet att komma in på nätet och göra en formell polisanmälan?
Jag det går nog att ordna på min telefon.
Bra, gör det och skicka en kopia till ditt försäkringsbolag.
Kommer ni hit och frågar runt?
Nej, det har vi inte resurser till. Försäkringsbolaget nöjer sig med en polisanmälan.
Men någon kan ju ha sett något?
Du sa att det skedde på natten till idag. Det är inte troligt att dina grannar har varit vakna då för att se eller höra något. Så vi skickar ingen bil i dagsläget. En anmälan på polisens hemsida är allt som krävs för att försäkringsbolaget skall vara nöjd.
Ok, ja då var det väl inget mer. Hej då.
Hej då.

*

Hej jag behöver låna en telefon.
Vad är det som har hänt, säger receptionisten på Sjöglimtens camping.
Det har varit inbrott i min husbil och jag behöver ringa till polisen, försäkringsbolaget och min mobiloperatör.

Polisen i Årviken, Berit Anderson.

Hej mitt namn är Louise Lagerström. Jag vill anmäla ett inbrott i min husbil.
Var och när skedde det här?
Jag är på Sjöglimtens Camping i närheten av Årviken. Det var någon gång i natt för jag låg och sov.
Vaknade du inte?
Nej.
Vad är det som är stulet?
De har tagit min telefon, så jag ringer från campingens reception.
Är något annat borta?
Jag vet inte, har inte saknat något annat ännu, men det är ju möjligt. Får återkomma om det.
Vad skall jag göra?
Fråga receptionen om du kan få låna en dator och göra en formell polisanmälan och ta ett foto på den skadade förardörren.
Vad – vet du att de gick in den vägen?
Det är det vanliga,. Vi har några andra inbrott nyligen och de har anmält att tjuven gick in genom förardörren.
Ok, jag får kolla närmare om jag kan upptäcka någon skada där.
Tack och hej då.
Hej då!

Louise ringer nu till sin mobiloperatör och anmäler förlusten och att de spärrar hennes nummer.
Vi spärrar inte själva numret – utan ditt simkort. När det är gjort kan vi skicka en kopia på simkortet hem till din bostadsadress. Så är det bara för dig att köpa en ny mobiltelefon och sätta in det nya simkortet. Så kan du ringa igen.

Men kan inte tjuvarna ringa på min telefon om ni inte spärrar numret?

Nej, det är själva simkortet som vi spärrar. Det är det simkortet som sitter i din telefon som vi spärrar. Så tjuvarna kan inte ringa på din bekostnad. Du kan vara helt lugn. Vi har gjort det här så många gånger de senaste åren så vi vet vad vi skall göra.
Det är många som tappar sin telefon och många blir bestulna. Så det här får vi tyvärr göra varje vecka. Du kan vara helt lugn. Om några dagar har du ett nytt simkort i din brevlåda.
Ok tack och adjö.
Adjö.

Nu ringer Louise till sitt försäkringsbolag och anmäler förlusten.

Försäkringsbolaget förklarar att de vill ha ett foto på husbilens skada och ett kvitto på den stulna mobilen. Samt en polisrapport. Vi kommer att göra ett åldersavdrag i förhållande till hur många år som telefonen är. Du får köpa en ny telefon. Skadan på husbilen får du åka till vilken verkstad som helst som kan laga skadan. Se bara till att verkstaden tar kontakt med oss. Så ordnar verkstaden och vi upp det formella och du betalar självrisken till verkstaden.
Ok, är det något annat?
Nej, vi mailar dig ett skadenummer som du skall ge till verkstaden. Sen fixar vi till det här på bästa sett. Du behöver inte göra något mer i nuläget.
Ok tack och hej då.
Hej då.

*

På polisstationen i Årviken går nu Berit till sin chef, kriminalchefen Melker, för att tala om att det under två dygn nu har varit fyra inbrott i husbilar på två olika campingar. Vi kanske borde skicka en bil för att fråga runt lite.

Ja, det är nog en bra idé. Tror du att Siv och Jörgen har möjlighet idag?
Ja, det kan de nog, svarar Berit. Jag skall kontakta dom.
Bra gör det. De får åka meddetsamma efter deras lunchrast.
Klockan 13 lämnar Siv och Jörgen, i uniform, polisstationen och kör i en målad polisbil till Sjöglimtens camping, som är närmast.
När de kommer fram frågar de i receptionen vilka tomter som Anders Andersson och Louise Lagerström har.
Anders har tomt 99 och Louise nr 124 svarar receptionisten.
Tack svarar de och kör fram till Anders tomt.

Hej är det Anders, frågar Jörgen?

Ja.
Vi har tagit emot din anmälan och undrar om några grannar har talat med dig.
Ja, några stycken har varit här. Alla tycker att det är förskräckligt att sånt kan hända på en stor camping i vårt land.
Är det någon som har hört eller sett något misstänkt?
Nej, ingen har sagt något sådant till mig.
Får du höra något så var vänlig och meddela oss det. Det är en person till här som har råkat ut för samma sak.
Jaså. Vem då?
Hon heter Louise och har tomt 124. Du kanske ska gå dit och prata med henne vid tillfälle.
Ja, det skall jag göra nu meddetsamma.
Bra, gå dit. För vi ska försöka att tala med några till innan vi kommer fram till Louise, sa Siv.
På Tallskogens camping, där var det också två inbrott. Så nu är det fyra inbrott anmälda på två dagar. Vi måste göra en noggrann undersökning och fråga runt en hel del, sa Jörgen
Vi lämnar vår bil här och promenerar fram och försöker att tala med så många som möjligt.
Ok, tack för att ni kom. Hej då!
Hej då!

*
Poliserna stannar till vid Anders granne.
Hej! Vi är här med anledning av de två inbrotten som har varit.
Har ni sett eller hört något ovanlig de närmaste två veckorna?
Nej svarade grannen.
Poliserna talar med så många som är ute. Ingen har sett eller hört något ovanligt de senaste två veckorna.

*
Hej Louise!

Jag hörde av polisen att även du har haft tjuvar här i natt, sa Anders.

Ja, det är för djä...gt. Dom tog min telefon. Så nu kan jag inget göra, inga bankärenden, inget surfande, inget mailande. Man är ju helt låst. Har ju ALLT i telefon nu för tiden.
Ja, så är det. Du kan få låna min telefon om du behöver komma åt din mail eller ringa någon.
Tack, det är snällt av dig.
Det är det minsta jag kan göra för dig. Hur kom de in hos dig? frågade Anders.
Genom att ha sönder låset på förardörren.
Samma här.
Skall vi göra sällskap till husbilsfirman strax norr om Årviken och höra om de kan hjälpa oss?
Ja, tack. Vore bra om vi gör det tillsammans. Vi kanske har likadana lås, sa Louise.
Polisen kommer snart till dig, för att höra dig. När de har varit hos dig så kan du köra fram till mig, så gör vi sällskap.
Ja, det gör jag gärna. Vilket tomtnummer har du?
Jag har tomt 99.
Ok, jag kommer till dig. Hej då så länge,
Hej då!

*

Hej! Heter du Louise?

Ja, det gör jag.
Bra vi är här med anledning av inbrotten, sa Siv.
Har du pratat med dina grannar?
Ja.
Har de sagt något som kan vara till hjälp för oss att gripa någon?
Nej.
Det är svårt att hitta vittnen när inbrotten sker på nätterna. Men varje liten upplysning om något ovanligt är värdefullt för oss. Många gånger så kommer tjyvarna in på campingar några dygn före för att rekognosera. Ibland tar de till och med in på campingen i en månad och försöker att bli vän med så många som möjligt. De ställer frågor och vill naturligtvis vara vänliga och hjälpsamma. För att luska ut om det finns något värdefullt i husbilarna och om ni gör några försiktighetsåtgärder innan ni går till sömns, sa Jörgen.
Vadå försiktighetsåtgärder, frågar Louise?
Ja om ni t.ex. har extra starka lås, larm, reglar för dörrarna eller spännband mellan dörrarna.

Så ni menar alltså att det kan vara någon som har bott här inne på campingen i en husbil eller husvagn?

Ja, så kan det vara, svarar Jörgen.
Vad hemskt!
Ja, man vet aldrig vad som döljer sig baken en trevlig fasad, sa Siv.
Vi skall gå vidare nu. Hej Då!
Hej då!

*

Jörgen och Siv går vidare och pratar med så många som möjligt. Tyvärr är det inte någon som har sett eller hört något ovanligt.

*

Kapitel 3

På en parkering i Jönköping står Bengt och Åke och pratar.
Det gick ju bra det här på Tallskogens och Sjöglimtens campingar, sa Bengt.
Jovars, men lite magert kanske, svarade Åke. Vi behöver mera. Vi får åka tillbaka i nästa vecka och göra flera jobb samma natt. Det räcker inte med var sitt. Det blir ju inte så mycket klirr.
Ja, så får det bli.
Men när skall vi träffa Sven och få lite klöver för de här grejorna?
Jag ringer Sven och frågar, sa Bengt.

Sven.
Hej det är Bengt. Vi har grejerna som du vill ha. När skall vi leverera?
Kom till ”Donken” på A 6 på torsdag kl 13.
Ok klart slut.
Hej då!
Vi skall träffas på torsdag sa Sven.
Ok vi ligger lugnt till dess då. Sen måste vi jobba i nästa vecka, sa Åke.
Nu åker vi och tar en bärs, sa Bengt.
Ja, det gör vi.

*

Hej Anders!
Nu har polisen varit hos mig. Va förfärligt – det har varit inbrott även på Tallskogens camping.
Ja, jag vet. Polisen sa det till mig också, sa Anders.
Är du klar så drar vi.
Ja, jag kommer på en gång.

*

Poliserna Siv och Jörgen åker till Tallskogens camping.

Går in på receptionen.
Hej! Vi är här med anledning av de två inbrotten, säger Siv till receptionisten.
Va bra att ni kunde komma. Vi har fått uppfattningen att ni inte hade resurser för de här brotten.
Chefen har omprioriterat eftersom det även har varit två inbrott hos Sjöglimtens camping. Vi kommer därifrån nu.
Här har mina gäster varit mycket oroliga. De t.o.m. hade ett möte här igår kväll.
Det var fint, sa Jörgen. Var även du med?
Nej, tyvärr jag måste sitta här.
Vet du hur det gick?
Nej, men prata med Per, Anna och Harald. Så får du den bästa infon direkt av de som drog igång mötet.
Ja, det gör vi gärna, sa Siv. Var bor de?
Anna och Per på tomt 34 och Harald på tomt 55.
OK, tack. Hej då!
Hej då!



*

 

[Gösta Evén]

Sista delen av kapitel 3

Poliserna kör fram till Anna och Per.

Hej! Är det Anna och Per som sitter här i solen?

Stämmer bra det, sa Per. Trevligt att ni kunde komma. Jag fick uppfattning att ni inte skulle prioritera min och Haralds anmälan.
Ja, så var det i går. Sen fick vi in två till i morse från Sjöglimtens camping. Då bestämde chefen att vi skulle ta en sväng och tala med er och andra här på campingarna, sa Siv.
Vi hörde av receptionisten att ni hade ett möte igår kväll. Hur gick det?
Bra, alla är mycket oroliga. Vi undrar vad kan vi göra?
Det bästa som ni kan göra är att bli bekanta med övriga gäster här, sa Siv. Klart att det är många människor och ni kan ju inte hålla reda på alla. Men om ni först och främst tar en daglig promenad i området och hälsar på de som är ute och försöker att tala om det som har hänt. Ju flera av er som gör det desto bättre.
Ni kan ju även bilda små promenadgrupper där ni kanske är fyra eller upp till sex personer som går runt, sa Jörgen. Det viktigaste är att ni lär känna så många som möjligt.
Ja, det är klart, sa Per. Det fungerar nog med oss som är säsongare. Men det kommer ofta in en husbil som bara står en natt eller högst en vecka. Alla de är svårt att bli bekant med.
Ja, det förstår vi, sa Jörgen.
Det var någon som frågade, på mötet, om vi skulle börja med nattvandringar, sa Per
Är det en bra idé
Ja, naturligtvis är det bra. Ju oftare som ni promenerar desto bättre kännedom om era grannar får ni. Ser ni ett inbrott – så ring 112 omedelbart. Men håll er på avstånd och invänta oss. Försök inte att gripa tjyven, Det kan vara farligt.
Campingen har ett avtal med ett vaktbolag som gör några rundor, varje natt. Skall vi fråga det bolaget om vi får ringa dem? sa Anna.
Det måste ni nog tala med Uffe om, sa Siv.
Jag har tänkt att gå till receptionen idag, just i det ärendet, sa Per. Lovade på mötet att undersöka det.
En utmärkt idé, sa Siv.
Vi skall gå vidare nu och tala med flera personer, sa Jörgen. Hej då!
Hej då!

*
Jag går till receptionen på en gång sa Per till Anna.
Ja gör det, jag stannar här, kanske kommer någon granne och vill prata. De ser ju polisbilen utanför.

*
Hej!
Hej igen sa receptionisten.
På mötet igår kväll kom ett förslag upp som jag vill tala med dig eller Uffe om, sa Per.
Uffe är på sitt kontor. Jag ringer honom, så får du tala direkt med honom.
Uffe det är en man som vill tala med dig om inbrotten som har varit här.
Be honom vänta en liten stund så kommer jag ner, sa Uffe.

Hej, Uffe heter jag.
Hej jag heter Per.

Både jag och Harald hade inbrott här på natten till måndagen. Vi hade ett möte här på kvällen och då var det en person som frågade om vi skulle börja med nattvandringar.
Vad anser du om det?
Det är ju en utmärkt idé, om ni vill göra så.
Får vi ringa till vaktbolaget, om vi ser något underligt?
Jag måste tala med dem och höra vad som gäller.
Vad händer om vi ringer till vaktbolaget och det visar sig att det inte var någon som hade oärliga avsikter? Det kan ju vara svårt att avgöra ibland när det är mörkt.
Om man larmar så får jag betala för en extra utryckning. Jag får tala med dem om det också.
Jag får se efter vilka villkor jag har i mitt kontrakt med vaktbolaget och sen ringer jag och talar med de om det som du nu har sagt. Så återkopplar jag till dig när jag har gjort det.
Tack, det blir bra att du tar tag i detta. För vi behöver få en högre säkerhet på något sätt. För flera inbrott vill vi inte ha. Varken i våra husbilar eller på restaurangen. Det finns nog mer stöldbegärliga varor där än i våra husbilar, sa Per.
Vad anser du om att sätta upp ett högt staket runt campingen?
Det vill jag inte, jag tror att många skulle känna sig instängda då. Vi har ju en så fin natur här och många vill ju ha lätt att gå ut i den.
Men det innebär ju även att tjuvar har lätt att ta sig in på campingen, som i går natt.
Ja, så är det ju. Jag får ta en funderare på det. Efter att jag har varit i kontakt med vaktbolaget så kan vi ju ha ett nytt kvällsmöte i slutet på veckan.
Det blir bra, sa Per. Jag tror vi stannar här och tänker efter hur vi vill lösa detta.
OK, skall vi säga så. Jag hör av mig till dig i morgon. Tack för att du tog initiativet till mötet igår kväll och att du kom nu.
Ja, det blir bra. Hej Då!
Hej då!
*

Arne och Lena sitter ute och dricker kaffe.

Vad bra att polisen har ändrat sig och nu börjar att fråga runt, sa Arne.
Ja, verkligen. Vi får hoppas att de får bra info och kan gripa tjuven eller tjuvarna.
Skall vi ta en promenad efter kaffet.
Ja, det tycker jag.
De går och hälsar på alla som sitter ute och solar sig. Vill ni att vi skall börja att nattvandra frågar de. Det är många som vill men det är även somliga som tycker att det verkar farligt att göra det. Vi får tänka efter vad vi skall göra i framtiden svarar en hel del av grannarna.

De träffar Harald.

Jag har just pratat med polisen, säger han. De tar det här på allvar nu, efter att det även har blivit två inbrott på Sjöglimtens camping.
Det var fint att höra, sa Lena. Vad tror du om att börja nattvandra?
Det är nog en bra idé. Per skall ju tala med campingen idag. Vi får höra vad de har kommit överens om. Det viktiga är nog att vi tar det här med vår säkerhet på ett större allvar nu. Kan de gå in hos oss och vi inte vaknar – så behöver vi ta en ordentlig funderare på vårt skalskydd och även andra åtgärder.
Vi börjar i alla fall med att gå på dagtid och talar med så många som är ute, sa Arne.
Jättebra, jag gör det också. Vi måste försöka att bli bekanta med varandra.
Ja, det tror jag är en bra idé, sa Lena. Vi kan väl göra sällskap nu?
Ja, jag går gärna med er.

*

Sjöglimtens camping

Anders och Louise kommer fram till Berras Husvagnar och Husbilar efter en halvtimme.

Hej!

Vi har haft inbrott i våra husbilar. Kan ni laga dörrlåsen, undrar Anders.
Va – har ni också råkat illa ut? Det var två personer här igår från Tallskogens camping. Bor ni också där?
Nej vi håller till på Sjöglimtens.
Jag skriver en arbetsorder på en gång. Sen skickar jag ut en mekaniker som får ta ur låskolvarna.
Det kan ta några dagar om vi måste beställa någon del. Jag skickar ett sms till dig, Anders, när det är klart.
Vet du hur vi kan låsa dörren när låskolven är borta? frågade Louise.

Det enklaste är nog att använda spännband, sa verkstadschefen.

Hur menar du?

Sätt fast ett spännband mellan förardörren och bodelsdörren.

Har du ett som jag kan köpa?
Nej, åk till Biltema här. De finns på samma gata.
Ok, tack. Hej då!
Hej då!

Louise och Anders åker till Biltema och köper varsitt spännband av en kraftig modell.

Jag behöver åka in till stan och försöka hitta en affär som säljer mobiltelefoner, sa Louise.
Jag behöver köpa en laptop och en kamera så jag har googlat att Elgiganten skall finnas i ett handelsområde söder om stan. Vi kan göra sällskap dit. Där är det säkert lättare att parkera våra långa husbilar än inne i stan, sa Anders.
Vad försigkommen du är, Anders.
Nja, jag vet inte det. Behöver ju ersätta det som blev stulet.
Vi kör nu om du vill hänga på, sa Anders.
Klart att jag vill.
Ok, vi drar på en gång.

När de kommer fram till Elgiganten går de direkt till mediaavdelningen. Louise kollar på olika telefoner och Anders på olika laptopar. Det finns ju mycket att välja på. Så det tar en lång stund att orientera sig. Louise bestämmer sig för en Samsung S 50 och Anders för en Dell 23 xy. Kamera väntar han med att köpa. Det går ju bra att fota med mobiltelefonen, även om man kanske kommer att sakna ett långt teleobjektiv. Men jag kan ju köpa en kamera nästa månad om jag känner för det då, resonerar Anders.

*

På Sjöglimtens camping gick ett gäng runt på eftermiddagen och pratade med alla som satt ute och solade. Alla är mycket upprörda över vad som har hänt på natten till igår. De vet inte hur de skall tackla det hela.

Anders och Louise prövar att låsa fast sina dörrar med de nyinköpta spännbanden.

Sen går även de ut en sväng för att lära känna flera personer. Säsongarna känner ju sedan lång tid tillbaka varandra och de står nära varandra i ett område för sig. Husbilarna och tillfälliga gäster med husvagn finns i ett eget område. Samt att i närheten av entrén finns även en ställplats för 15 husbilar.

De som står på ställplatsen kan välja hur mycket de vill utnyttja av campingens serviceutbud. Vill de bara parkera för natten så kostar det 100 kr. Vill de även ha tillgång till servicehuset kostar det 300 kr. Lasse har förstått att många husbilsägare inte anser att de behöver campingens fina och omfattande utbud. Därför har han infört ett system med plastkort till servicehuset. Som de som bara vill parkera inte får. Vill de tömma och fylla på färskvatten får de ett plastkort som kostar 50 kr. Lasse har gjort i ordning ett särskilt område för husbilarnas vattenbehov, med bom och ett högt Gunnebostängsel runt om. Bommen öppnas med plastkortet.

*

 

[Gösta Evén]

Onsdag 5 maj. Kapitel 4

Redan kl 09 går Uffe till Per, på Tallskogens camping.

Hej Per!

Hej Uffe!

Jag har talat med vaktbolaget, som vi kom överens om.
De sa att det naturligtvis är bra om ni vill göra nattvandringar och ni kan ringa de om ni ser något som liknar inbrott. Men var försiktiga och försök inte att ta fast någon – utan ring både till vaktbolaget och 112. Man vet ju inte vem som är närmast av de.
Ok, jättebra, sa Per.
Jag har även avtalat om flera ronderingar under maj månad ut. Så ni kommer att träffa vakter fyra gånger per natt mellan kl 00.00 och kl 06.00.
Tack, Uffe det låter utmärkt.
Campingen står naturligtvis för de två extra ronderingarna. Så ni behöver inte tänka på den utgiften.
OK. När vill du ha kvällsmötet? Frågade Per.
Jag kan imorgon kväll kl 20. Då får Jonas ett dygn på sig att förbereda extra personal och eventuellt handla mera råvaror. Ni kan väl tala med era grannar och andra här om mötet.
Ja, det gör vi så klart. Så att så många som möjligt kan planera sin kväll.
Tack det var bra det. Vi sätter upp en stor affisch i receptionen och jag går direkt till Jonas i restaurangen så att han blir informerad. Jag kommer naturligtvis själv att vara med och säga vad vaktbolaget har sagt. Blir ju ungefär det som jag har sagt till dig. Blir kanske några frågor att svara på.
Tack Uffe. Anna och jag kommer kl 18 och äter middag. Du och din partner får Sid 19 gärna göra oss sällskap.
Tack, Vi ses imorgon kväll. Hej då!
Hej då!

*
Uffe går nu raskt till restaurangen.

Hej Jonas!

Hej Uffe! Vad har mig den äran att se dig här denna tid på dygnet?
Jag pratade med vaktbolaget igår och nu kommer jag direkt ifrån Per. Vi kom överens om att ha ett nytt möte här imorgon kväll kl 20. Det blir nog fullsatt i restaurangen innan mötet, precis som i måndags.
Tack Uffe för info. Jag får informera personalen nu kl 10 på vår lunch. Bäst att kolla på råvarulagret och skriva en ny meny.
Ja gör det. Hej så länge, sa Uffe.

Hej då!

Jonas sms:ar först till Felicia och Anna. Sen skriver han en ny meny. Får bli lasagne och pannkakor, det är ju torsdag imorgon. Det gick inte så mycket fisk och fläskfilé i måndags. Så det räcker nog med två rätter. Så kör vi lite lyxigare på lördag och söndag.
Jonas kollar nu i sina råvaruförråd.

Ringer till Kalle.

Grönsakshallen, Kalle.

Hej Kalle det är Jonas på Tallskogens!
Hej Jonas!
Nu blir det ett nytt möte i morgon. Kan du komma med en extraleverans i morgon före kl 14?
Javisst, fixar vi det. Vad behöver du?
25 kg köttfärs, en kartong lasagneplattor, 2 burkar tomatpuré, en kartong smör, 20 liter röd mjölk, 10 lit vispgrädde, en hink jordgubbssylt.
Något mer?
Ja. Till helgen tänkte jag köra entrecote och hälleflundra. Så två kartonger av varje. Har du det hemma så ta med det imorgon. Annars så räcker det med att du kommer på fredag eller lördag förmiddag.
Något ytterligare?
Nej, det är bra så. Till tisdag kan du förbereda min vanliga beställning. Jag ringer dig på fredag förmiddag som vanligt.
Tack Jonas, vi fixar detta. Du kan lita på mig.
Tack Kalle, det vet du att jag gör.

*

Kl 10 samlas personalen för lunch.
Nu blir det ett nytt möte imorgon kväll. Jag har skrivit en ny meny som ni har framför er.
Pling!
Felicia svarar att hon gärna kommer i morgon.
Den här menyn ser ju bättre ut än den vi fick i måndags. Torsdag är ju pannkaksdag och lasagne är lättlagat, sa Pelle.
Pling!
Anna svarar att hon gärna kommer. Sid 19
Vad det plingar i din telefon, sa Anders.
Det var tjejerna som meddelade att de gärna kommer imorgon kl 14 och jobbar.
Bra att du redan har fixat det, sa Pelle. Anna var ju jätteduktig i måndags, vi kom bra överens.
Ja, det är bra tjejer, sa Jonas.
Anders, hur gick det på fotbollen igår kväll, frågade Jonas.
Tack bra, vi vann med 3-1 över Jönköpings IF. De fick in ett mål redan i 20:de minuten i första halvleken. Det satt hårt inne men vi fixade det till slut.
Jonas, det var länge sedan vi hade Moussaka. Kan vi ha det i nästa vecka? sa Pelle.
Ja, det kan vi. År det någon annan rätt som jag har glömt eller som ni tycker att vi skall ha?
Kyckling var det nog några veckor sedan som vi hade, sa Berit.
Jag skriver upp det här så att jag inte glömmer det på fredag när jag ringer in min beställning till tisdagsleveransen.
Tack för tipsen. Ni är alltid välkomna med förslag på maträtter. Om ni gillar att experimentera hemma och tycker att det kan vara värt att pröva här så kan vi ju ha den rätten som personalmat en dag, så får vi fundera på om vi kan ha det på menyn någon gång.
Till helgen har jag tänkt att vi ska ha entrecote och hälleflundra.
Nu kör vi lunchen och sen får vi se om vi kan göra några bleck lasagne. Jag har beställt varor till i morgon före kl 14. Men vi har ju lite köttfärs hemma redan nu – så något kan vi förbereda.
Japp, då går vi tillbaka till grytorna då, sa Pelle.

*
På dagens lunch meny fanns det rödspätta med ris, fläskkotlett med råstekt potatis, vegansk grönsaksgryta. Till barnen köttbullar med makaroner och falukorv med potatismos. Till alla rätter serverades en grönsakssallad till de som önskade.
Det kom ett trettiotal gäster. Vilket är ganska normalt en vanlig onsdagslunch.
Efter lunch började förberedelserna för kvällens meny.
Kokt torsk med saffransris, fläskmedaljonger med couscous, quorngryta med kokt potatis. Barnmenyn endast köttbullar och potatismos. Naturligtvis även grönsakssallad till de som vill ha. Dessertmenyn: glass med hjortronsylt eller en ostbricka.
Souschefen Pelle gjorde några bleck lasagne till i morgon.

*
Kl 18 började middagsgästerna komma. Sen droppade det in efter hand flera gäster och restaurangen blev halvfull kl 19.30. Sen kom det inga flera.
Eftersom det var onsdag så beställdes det ett antal vinflaskor till maten.
En normal onsdagsmiddag.

*
På Sjöglimtens camping gick ett gäng runt på eftermiddagen och pratade med alla som satt ute och solade. Alla är mycket upprörda över vad som har hänt på natten till igår. De vet inte hur de skall tackla det hela.
Även Anders och Louise går ut och pratar. Det är flera som tycker att vi borde ha ett möte på restaurangen. Så Louise och Anders går till receptionen för att prata.

*

Hej, vad kan jag stå till tjänst med, sa receptionisten Felicia.
Hej, vi har haft inbrott i våra husbilar igår natt. Vi vill tala med ägaren.
Ok, jag ringer till Lasse.
Hej Lasse det är några här som vill tala med dig om inbrotten.
OK, jag kommer ner med detsamma.

Hej, jag heter Lars.

Hej, vi har haft inbrott i våra husbilar och undrar vad du tänker om det? frågade Anders.
Ja, jag har hört talas om det. Jag vet inte vad jag skall kunna göra, sa Lasse.
Vi är nu några personer som har tala med varandra och kommit fram till att det skulle vara bra med ett stort allmänt möte i restaurangen någon kväll, så att vi får ventilera detta. Alla kan ju i framtiden bli drabbade, sa Louise.
Ja, vem vet om det blir nya inbrott eller inte, sa Anders.
Så är det, instämde Lasse. Ett möte i restaurangen kan jag ordna, det skall inte vara några problem. Jag får tala med restaurangchefen när hon anser att det kan vara lämpligt.
Ju förr desto bättre, sa Anders.
Det är snart helg, så en kväll i nästa vecka kan kanske passa, sa Lasse. Jag skall försöka att få hit polisen och några säkerhetsföretag. Så kan tisdag passa?
Ja det blir bra, sa Louise.
Ok då är vi överens, sa Lasse.

*
Lasse ringer till restaurangchefen Christina.
Hej Lasse, vad har du på hjärtat.
Hej Christina! Det har varit inbrott i två husbilar igår natt. Nu var de drabbade här och vill ha ett möte i restaurangen en kväll. Det är väl ok för dig?
Ja, inga problem, sa Christina.
Bra, kan det passa dig på tisdag kl 20?
Tisdag blir alldeles utmärkt. Då kan jag förbereda mig och personalen. För det blir förmodligen fullsatt i restaurangen och jag behöver köpa hem mera ingredienser och skriva en specialmeny, tror jag.
Ja, jag hoppas att alla kommer till mötet och flera än vanligt kommer säkert att äta hos dig.
Ja, så kan det bli, svarade Christina.
Ok, då bestämmer vi att ha mötet på tisdag kväll kl 20, sa Lasse.
Ja, det gör vi. Hej då.
Hej då.

*

Christina går ut i restaurangen och sammankallar personalen.

Hej alla!

Lasse var här för en stund sedan och sa att de som drabbades av inbrott vill ha ett möte här på tisdag kväll kl 20 efter ordinarie middag. Förmodligen kommer det att bli dubbelt så många som äter den kvällen. Så jag gör en enklare meny. Ni som kan jobba några övertidstimma kan meddela mig imorgon, är det ingen som kan – så får jag ta in några av de studenter som har jobbat här ibland.

*

Christina går tillbaka till kontoret och funderar på tisdagens specialmeny. Sedan ringer hon sin grossist och beställer varor.

*

Torsdag 6 maj kapitel 5

Kl 12 åker Bengt och Åke till Donken på A 6 för att käka.
Det blir nog inte så mycket flis, sa Bengt.
Nä, det var ett dåligt byte. Nu kommer visst Sven.
Hej grabbar,sa Sven. Har ni käkat klart så går vi ut.
Ja, jovisst, svarar Åke.
Jaha, vad har ni fått tag på?
Två telefoner, en laptop och en kamera, svarade Åke.
En sån här gammal Chinonkamera är inget att ha. Men en 50 lapp kan ni få.
Vafan då, några hundringar är den ju värd, sa Bengt.
Ja, då får du sälja den själv, jag pröjsar inte mer.
Ok, då.
Två skapliga telefoner kan ni få en tusing var för liksom laptopen. 3050 spänn får ni.
Ä fan alltså, 3500 vill vi ha, sa Bengt.
Nej, för helvete. Det går inte. Men 3100 kan jag sträcka mig till.
3200 så har vi en deal, sa Åke.
Ok då sa Sven.
Men va fan, ni får fixa lite mer grejer. Det här bli man ju inte fet av.
Nä, märker det, sa Bengt.
Ut å jobba nu för fan, så ses vi här om en vecka. Då för ni för fan ha ordentligt med stuff.
Ok, Sven. Vi fixar det på en vecka, sa Åke. Hej då!
Hej då!

Helvete va lite flis alltså, sa Bengt.
Ja, vi får nog jobba varje natt om det skall bli nå´t.
Va fan skall vi göra´t?
Skall vi ta Sjöuddens camping öster om Årviken. Vi var ju där för nå´n vecka sen. Finns ju en bra väg på sidan om campen, sa Åke.
Ja, det får bli där.
Nu åker vi hem å chillar.
Ja vi får försöka att sova en stund innan midnatt.
Hem alltså.

*

På Sjöglimtens camping är det lugnt och skönt. Långliggarna går runt i olika tremanna grupper och snackar med alla som de ser. Framför allt de nykomna.

Va, har det varit inbrott här? sa Örjan som kom igår.
Ja, Anders och Louise hade det under natten till tisdagen. Tjuven / tjuvarna var så tysta så de vaknade inte ens. Så se till att stänga ordentligt om dig.

*
På Tallskogens camping är det full rulle i restaurangen.

Felicia fick även idag svara för pannkakorna. Eftersom det är torsdag fick hon göra dubbelt så mycket som i måndags. Alltså fyra satser.
Anna gick med Pelle och gjorde köttfärssåsen till lasagnen. Kalle fixade till ordentligt med bechamelsås.
Berit la ihop allt i de långa blecken. De fyllda blecken satte hon på gejdrarna i en vagn.
När kvällsskiftet kom började servicen direkt med att duka alla borden. Kallskänkorna förberedde salladen och satte igång varmluftsugnarna.
De låg bra till, tyckte Jonas. Så dagskiftet kunde gå hem kl 17 enligt schemat.
När Jonas låste upp entrédörren kl 17 var det redan ett gäng matgäster där.
Därefter fylldes det på med flera gäster i en jämn ström.
De flesta vuxna beställde lasagne och ett glas rödvin, barnen beställde pannkakor med sylt och vispad grädde och en läsk. Salladsbordet var välfyllt. Där kunde de som ville hämta själva.

*

 

[Gösta Evén]

Kl 20 reste Uffe sig upp och äskade tystnad.

Hej! Det är jag som äger campingen och jag heter Ulf. Ni får gärna kalla mig Uffe.

Jag har varit i kontakt med mitt vaktbolag. De tyckte att det var en utmärkt idé att börja med nattvandringar. Ni skall inte försöka att ingripa rent fysiskt – utan ser ni något inbrott så ring 112 och sen vaktbolaget. Per har telefonnumret uppskrivet på papper som ni bör lägga in i era telefoner. För blir det skarpt läge så tar det lägre tid att först titta på en papperslapp. Det kan ju vara mörkt mitt i natten.

Varför skall vi ringa båda numren, frågade en deltagare.

Det gäller att komma hit snabbt, sa Uffe och ibland är vaktbolaget närmast och ibland är polisen närmast och det vet inte vi vilket det är. Så ring 112 först om ni ser ett pågående inbrott. Ser ni något konstigt eller underligt så ring bara vaktbolaget. Så får vakten snacka med personen ifråga och ni kan gå någon meter bakom vakten – så ser personen att det är flera som har ögonen på hen.
Hur många skall vi vara som är ute samtidigt?

Det är upp till er, sa Ulf.

Per har not tänkt ut något, så han får ta över nu.

Jag föreslår att vi går två och två och två lag samtidigt. Så totalt fyra personer. Om vi går tvåtimmarspass mellan midnatt och kl 06 så blir det tre perioder med fyra personer alltså 12 personer varje natt, sa Per.
Ni som vill gå i natt kan komma till mig efter mötet, sa Per. Ni andra kan komma till min tomt imorgon så gör vi upp ett schema.
Vilket tomtnummer har du?
Nummer 34. Ni är välkomna efter kl 08, sa Per.
Jag har avtalat med mitt vaktbolag att under maj månad skall de patrullera fyra gånger istället för två mellan kl 00 och kl 06. Campingen står för den merkostnaden.
Om vi ringer vaktbolaget och det inte är någon skum person, vad händer då?
Det räknas som en utryckning och har de varit här tre gånger innan så räknar vi den som utryckning nummer fyra. Om de redan har varit här fyra gånger så blir det en extra avgift för campingen. Men den kostnaden skall ni inte bry er om. Säkerheten måste alltid komma först.
Nu hoppas jag att ni är många som anmäler er till Per, sa Uffe. Det gäller er egen egendom och välbefinnande.
Är det någon mer som har en fråga?
Nej det verkar inte så. Då avslutar jag mötet nu. Tack alla för att ni har kommit hit ikväll. Tillsammans skall vi se till att öka vår säkerhet. Främst nu innan polisen har gripit tjyvarna.

*

Det blev en lång kö vid Pers och Annas bord. Många ville anmäla sig till nattens vandring.

 

[Gösta Evén]

Fredag 7 maj Kapitel 6.

Bengt väcker Åke kl 00.30.
Sömntuta upp och hoppa. Dax att jobba.
Ä- vad f.n.
Vakna för hel...e Här har du en java.
Ok, då, Fan jag är så jäv..a trött.
Jag kör, sa Bengt. Vi tar tre jobb var på Sjöuddens camp.
Ja, det är bäst att forcera lite. Behöver mer flis.
Kl 01.30 parkerar de på en liten skogsväg utanför Sjöuddens camping.
Åke fixar sina tre jobb utan problem
Men Bengt får problem med tredje jobbet.
Personen vaknade. Vad i hel...te gör du inne i min husbil, skrek Lennart och rusade upp.
Gav Bengt ett hårt slag på käken.
Det blev ett riktigt råkurr.
Efter några minuter fick Bengt in en hård fullträff. Lennart föll omkull och slog i huvudet i trappan upp till sovrummet och blev liggande kvar där.
Bengt skyndade sig ut och sprang till bilen. Där satt redan Åke och slumrade.

Bengt satte sig bakom ratten och drog snabbt iväg.

Vad fan är det fråga om? sa Åke.

En gubbjävel vaknade och jag var tvungen att nita honom.
Fan det var inget vidare. Såg han ditt ansikte.
Ja, det är klart. Vi slogs ju för fan. Men jag fick till slut in en riktig pärla så han hamnade på golvet utan att kunna resa sig upp.
Va, dödade du honom?
Nä, men han somnade.
Fan det var inget vidare. Då kan han ju lämna ditt utseende till snuten.
Ja, men vad fan skulle jag göra. Han vaknade och rusade på mig. Jag fick en djävla smäll rätt på hakan.
När de kom ut på landsvägen, med vägnummer 47 mot Nässjö, lugnade Bengt ner sig och körde med laglig hastighet. Ville ju inte åka dit för fortkörning med alla stulna telefoner och laptopar i baksätet.
Bengt parkerade bilen på gatan utanför deras lägenhet på Ringvägen i Jönköping.
Nu tar vi alla grejer från baksätet. Inget bra att skylta med de.
När de kommer in säger Bengt att han behöver en virre för att lugna ner sig en smula.
Jag behöver en också, sa Åke. En sängfösare är aldrig fel efter ett hårt jobb.
Skönt att det är över. Nu slaggar vi några timmar, sa Åke.
Jag vet inte om jag kan. Är så djävla skakis. Men gå du, jag tror jag tar en virre till.

*

Pelle och Kristian sitter utanför sin husvagn på Sjöuddens camping och äter en sen frukost i det vackra soliga vädret. Ser att Lennarts bodelsdörr är öppen. De tar det lugnt och börjar att surfa på sina telefoner när de har ätit färdigt.

*
Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej mitt namn är Oskar Svantesson. Jag har haft inbrott i min husvagn i natt.

Det var tråkigt. Vad blev stulet och var befinner du dig?
Min nya telefon och laptop. Jag är på Sjöuddens camping.
Något mer?
Jag vet inte, har inte kollat runt.
Har du möjlighet att komma ut på nätet och göra en formell anmälan.
Nej, jag ringer från min gamla reservtelefon.
Gå till receptionen och be om hjälp. De har säkert en dator eller ny telefon som du kan låna.
Jo, det är klart att de har.
Kommer ni hit nu på en gång och undersöker inbrottet?
Nej, det behövs inte. Ta ett foto på den skadade dörren och skicka tillsammans med polisanmälan så är ditt försäkringsbolag nöjt.
Är det något annat som jag kan göra?
Ja, du kan ju fråga dina närmaste grannar om de såg eller hörde något. Sen är det ju alltid bra att gå en runda på campingen och fråga om någon person har ställt frågor om säkerheten. Ibland är det så att tjyvar bosätter sig på en camping för att kolla läget.
Ok, då vet jag. Tack och hej då.
Hej då.

*
På morgonen ringer det fyra personer ytterligare och anmäler sina inbrott. Så Berit går till sin chef Melker och säger att fem inbrott är nu anmälda från Sjöuddens camping.
Det var förfärligt vilken aktivitet det har blivit här, svarade Melker.
Ja, nu är det många inbrott i vårt distrikt svarade Berit.
Vi får skicka iväg Siv och Jörgen till Sjöuddens. Så får de ta tag i även detta.

*
Kl 12 efter sin lunchrast åker Siv och Jörgen till Sjöuddens Camping.

Hej!
Hej!
Vi vill veta var dessa fem personer har för tomtnummer? sa Siv och lämnade ifrån sig en lapp.
Vad gäller saken?
De har anmält att de har haft inbrott här i natt.
Jaså, det är det ingen som har sagt något till mig.
Ok, jag skall naturligtvis titta i vårt gästregister, ett ögonblick
Här, jag har skrivit in tomtnumren efter varje namn.
Menar ni att det har skett fem inbrott i natt?
Ja, det var nog flera tjyvar här samtidigt, sa Siv. Hur har ni det med er säkerhet här?
Ett vaktbolag kommer några gånger per natt och går en runda och de har inte sagt något om några misstänkta figurer.
Har du en situationskarta som vi kan få, sa Jörgen.
Javisst, varsågod.
Tack. Vi kör fram nu och talar med de. Vi blir nog här några timmar. Hej så länge.
Hej då!

Siv kör fram bilen till tomt 24 som är Oskars.

Hej, heter du Oskar Svantesson, frågade Jörgen.

Ja, det är jag. Varsågod och kom in, vet jag.

Tack.
Ja, du har anmält ett inbrott, sa Siv.
Ja, det stämmer.
Vet du hur tjuven har tagit sig in.
Det finns märken på dörrlåset.
Det här skedde på natten, vaknade du inte? Frågade Jörgen.
Nej, tyvärr inte, här är det så lugnt och skönt att jag sover som en stock.
Har du talat med dina närmaste grannar?
Ja, det har jag. Det gav inget. Alla sover så djupt.
Hur har det varit de senaste tre veckorna? frågade Siv.
Vad menar du?
Har det varit någon ny person som har gått runt och samtalat med dig och dina grannar?
Ja, det var en trevlig man här för en tid sedan som hälsade och började att fråga saker om var servicehuset ligger och om man kan byta gasolflaskor här på campingen.
Kommer du ihåg hur han såg ut?
Ja alltså, det var en helt vanlig svensk man. Ljust lockigt långt hår, kanske 170 cm lång ganska smal. Kunde väl var runt trettio år.
Är du helt säker på det?
Ja, absolut. Minnet är det inget fel på.
Känner du dina grannar? frågade Siv.
Känner och känner. De närmaste hälsar jag på varje dag och ibland kan det bli en kopp thé på eftermiddagen. Det är väl allt. Vi brukar ha en gårdsfest på våren och en på hösten. Så vi långliggare har ju naturligtvis sett varandra och vissa ansikten kommer jag ihåg, men inte alla.
Nej, det förstås, det verkar vara en ganska stor camping, sa Jörgen.
Ja, jag tror att det är 400 tomter ungefär.
Brukar du och dina grannar promenera runt här inne på campingen?
Nej.
Det vore bra om ni organiserade någon typ av promenadgrupper. För ju flera som känner till varandra desto bättre koll har ni.
Ja, det förstås. Jag skall fråga runt lite för att pejla läget.
Det vore bra. Får ni fram något som kan hjälpa oss att ta fast tjyven så är vi tacksamma om ni ringer det här numret till stationen, sa Siv.
Ja, det gör jag,
Ja, då skall vi gå vidare, det är fyra till som har anmält inbrott idag på morgonen.
Va – fyra till, här på samma camping.
Ja, så är det.
Ok, vi skall gå vidare. Vi lämnar vår bil här och promenerar fram. Hej då!
Hej då!

*
Poliserna går till de andra fyra brottsoffren och ställer samma frågor till de.
Tyvärr var det ingen som har sett eller hört något konstigt i natt.
Men två personer hade träffat en trevlig ung man med ljust lockigt hår som hade frågat saker för en tid sedan. Vilket poliserna tacksamt noterade.

*
Pelle och Kristian tycker att det är märkligt att Lennarts dörr har stått öppen i flera timmar utan att de har sett Lennart. Han brukar ju alltid komma ut och sola sig framåt 11 – tiden.

Pelle, vad tror du om Lennart? frågade Kristian. Är det inte märkligt att han inte har setts till?

Jo, när du säger det så? Vi ska kanske se efter om han har ramlat eller ligger sjuk.

Bäst att vi går dit och knackar på, sa Pelle.
Så går de tillsammans till sin närmsta granne Lennart.
Knack knack är du där Lennart? Frågar Pelle.
Lennart, det är Pelle och Kristian, hur mår du? Behöver du hjälp?
Inget svar.
Märkligt, vi går in, sa Kristian.
Lennart vad har hänt?
Lennart, svara.
Pelle går fram till Lennart som ligger på golvet och känner på halsen. Pelle känner ingen puls.
Kristian ring 112 jag tror att Lennart är död.

*
Larmcentralen, vad har hänt?

Vi känner ingen puls på vår granne vi vill ha hit en ambulans snabbt.

Var?
Sjöuddens camping i närheten av Årviken.
Tack jag larmar.
Försök med återupplivning. Tryck på bröstet och blås in luft i hans mun. Tryck hårt upprepande gånger.
Finns det en hjärtstartare på campingen så hämta den.
Tack, det gör vi. Hej då.
Hej då.

*
Pelle fortsätter med att blåsa in luft och och trycker hårt på bröstet
Kristian springer så fort han kan till receptionen.

Jag behöver en hjärtstartare.

Vad för något?

En hjärtstartare.

Vad är det för något? Tror inte att vi har det.

Får ringa chefen.
Gör det och öppna bommen för vi har ringt efter en ambulans.
Jag ställer mig vid bommen så att jag kan tala om vart ambulansen skall åka.
Efter tio minuter hör Kristian de höga sirenerna.
Vart skall vi?
Kör rakt fram och sen tredje till vänster. Det är en husbil, med röda ränder, finns bara en med rött. Hej då.
Ambulansen är snabbt på plats.
Sjuksystern slänger sig ut och springer in med en väska i handen.
Jag tror att han är död, gråter Pelle fram. Jag har försökt med mun mot mun metoden och tryckt hårt upprepande gånger på bröstet.
Jag skall ta pulsen, sa syrran.
Tyvärr du har rätt, ingen puls.
Vi får ringa polisen.
Vad tror du kan ha hänt? frågade Pelle.
Svårt att säga. Han ligger ju lite konstigt här i trappan. Det är även mycket blod på golvet.
Verkar som att han har ramlat och slagit huvudet i trappsteget, sa syrran.
Polisen får utreda det.

*
Siv och Jörgen har hört sirenen och tagit sig fram till ambulansen.

Vad bra att ni kom. Jag skulle just ringa er. Ni var kanske redan här på campingen i ett ärende?
Ja, det stämmer, sa Siv. Vad har hänt.
En man ligger död därinne. Har slagit i huvudet i trappan.
Bäst att jag ringer station, så får de skicka hit folk för utredning och undersökning av mannen, sa Siv.

Polisen i Årviken, Kalle Svensson.

Hej Kalle, det är Siv. Jag är på Sjöuddens camping och här finns en död man i sin husbil. Det ser ut som om det har varit bråk här inne för matbordet är trasigt och det är en stor oreda överallt. Mannen har slagit i huvudet i trappan till sovavdelningen. Han har även blod i ansiktet.
Jag meddelar teknikerna så får de åka så fort som de kan. Du får spärra av området så länge. Är du ensam där?
Nej, Jörgen är även här.
Bra, en av er får vara kvar vid husbilen och den andra kan ju fråga runt lite.
Ok, vi löser det.

*
Jörgen pratar med Kristian.
Vet du vad som har hänt?
Nej, Pelle och jag satt här och åt frukost. Vi såg att dörren var öppen, men reagerade inte först. Lennart brukar komma ut vid 11 – tiden och sätta sig i solen. När han inte hade kommit ut vid ettiden gick vi dit och ropade på honom. Men han svarade ej. Då gick vi fram och knackade på dörrposten och ropade hans namn. Inget svar så då gick vi in och såg han ligga på golvet. Pelle gjorde vad han kunde för att få igång andningen och jag sprang som en tog till receptionen för att få tag i en hjärtstartare.
Fick du en?
Nej, han visste inte ens vad det är för något. Så han skulle ringa till chefen. Jag sa åt han att öppna bommen på en gång, för det kommer en ambulans. Sen gick jag ut till bommen för att tala om vart ambulansen skulle köra.
Mycket bra gjort av er båda två.
Vi stannar där.
Så får jag fråga andra personer vad de vet. Tack för er hjälp. Vi behöver nog göra ett mera formellt samtal senare. Hej så länge.
Hej då!

*
Jörgen går nu fram till Siv.
Kalle skickar hit folk, sa Siv. Han ville att en av hos håller vakt här så länge och att en kan börja med att tala med grannarna.
OK, jag kan ta vakten, sa Jörgen. Jag har redan tala med Kristian. Så prata med andra.
Det har samlats många människor här på Lennarts tomt.
Jörgen står vid bodelsdörren och samtalar med några personer.
Är det någon som har sett eller hört något? frågar Jörgen de som står närmast.
Men ingen av de har varken sett eller hört något konstigt i natt eller på morgonen.
Har det varit någon ny gäst som har gått runt och frågat er om saker?
Ja, för några veckor sedan var det en trevlig, ganska ung man som hälsade och frågade om man kan byta gasflaskor hör?
Frågade inget annat?
Jo, om säkerheten?
Vad svarade du på det?
Att här är det lugnt och skönt, Det kommer visst ett vaktbolag på nätterna och går runt, sa jag.
Har flera av andra också fått frågor.
Ja, svarade tre andra personer.
Tack, för upplysningarna. Det kommer snart flera poliser hit för att undersöka kroppen och ni kommer att få svara på flera frågor, mera formellt. Då tar vi även era namn och på vilka tomter ni bor och hur långt ifrån denna tomt det är.

*
Hej chefen! Det är Kalle.

Det var en snubbe här som skrek efter en hjärtstartare. Vad är det för något?

Det är något man kan ge elektriska stötar med.

Varför då?
Ja, om någon har slutat att andas så kan man få igång andningen igen.
Jaha, har vi en sådan maskin?
Nej.
Varför inte?
Jag vet inte, har inte blivit så. Man måste ju även få en utbildning på hur man gör och det har jag inte varit med om.
Nehej. Det är ett jä..a ståhej här nu. Ambulansen kom för en stund sedan. Polisen kom hit för några timmar sen. Har visst varit inbrott här i natt. Kanske lika bra att du kommer hit.
Ja, jag kommer.
Bra.

*

En rättsläkare och tre polistekniker kommer fram till receptionen.

Hej!
Hej!
Det har hänt en olycka här så vi behöver komma in. Vet du vilken tomt det skedde på?
Nej. Men ambulansen är kvar så ni hittar nog, sa Kalle.
Ok, öppna bommen så kör vi in.

*
Efter en stunds letande kom de fram.
Siv går de till mötes.
Hej, jag och Jörgen är här. Ingen har sett eller hört något konstigt i natt eller på morgonen / förmiddagen.
Ok, vet du vad som har hänt? frågar teknikern Arne.
Det har anmälts fem inbrott nu på morgonen som skedde i natt. Det här kan vara nummer sex som inte blev anmält i så fall. För det är en röra där inne. Förmodligen vaknade mannen och det uppstod ett bråk. För matbordet är trasig och det finns blod lite över allt.
Ok, tack vi går in och kollar.
Rättsläkaren är redan inne och tar ett antal foton. Vänder på mannen och konstaterar ett stort sår på bakhuvudet och att huvudet var lite vridet på ett onaturligt sett. Beroende på det smala utrymmet och trappan.

*
Två målade polisbilar står nu framför bommen.

En polis går in till receptionen. Det har hänt en olycka här, på vilken tomt?
Jag vet inte. Men det står en ambulans där och några av era kollegor är där. Så ni ser säker de. S 29
Ok, öppna bommen så att vi kan köra in. Hej då!
Hej då!

*
Nå, vilken tid tror du att det här har skett? frågade teknikern Arne rättsläkaren.
Ja det är åtskilliga timmar sedan. Någon gång i natt. Får ta in kroppen och göra en noggrannare undersökning.
Är du klar där inne, så att vi andra kan få titta in?
Ja jag är klar, Skall hämta en liksäck under tiden. Så gå in ni.
Tack.
Arne och hans kollegor går in.
Vilken röra det är här, sa Anna-Stina. Verkar som att det har varit ett ordentligt slagsmål.
Ja, verkligen sa Arne.
Jag fotar runt lite, sa Lasse.
Ja, bäst att dokumentera röran, sa Arne. Vi får rubricera detta som vållande till annans död.
Lasse, ta ordentligt med fingeravtryck.
Naturligtvis.
Kom Anna-Stina så går vi ut, sa Arne. Bäst att låta Lasse få jobba ostört med fingeravtrycken.

 

[Gösta Evén]

Nu kom de två målade bilarna fram.
Hej Arrne, vad har vi här då? sa Oskar.
Arne berättar vad han vet.
Det är ingen mening med att spärra av själva tomten, eftersom det som hände var i själva husbilen, eller hur, sa Oskar.
Ja, så är det. Räcker med en tejp på bilen, innan vi åker härifrån. Jag skall gå till ambulansen.

*
Hej, jag heter Arne!

Hej jag heter Lelle, sa sjuksköterskan.

Vad har du att säga om det här? Frågade Arne.
Inte mycket. Mannen var avliden när vi kom. Pelle hade gjort tappra försök med återupplivning, men mannen var nog redan död sedan flera timmar. Pelle är lite ur balans, han grät mycket när vi kom.
Det har förmodligen varit ett slagsmål. För det är en hel del blod på många ställen. Mannens näsa är skadad och ordentliga blåtiror i ansiktet. Dog nog efter att ha ramlat mot trappan.
Tack, för dina iakttagelser. Vi vill naturligtvis ha en skriftlig rapport.
Ja visst, sa Lelle. Kan vi åka nu?
Ja, det går bra, sa Arne.
Ok, hej då!
Hej då.
Lelle hoppar in i ambulansen och sedan åker de iväg.

*
De fyra nytillkomna poliserna samtalar med Siv och Jörgen om hur de skall gå vidare.
Vi har talat med de fem personerna som tidigt idag har anmält inbrott, sa Jörgen.
Förmodligen var det här också ett inbrott som slutade så illa. Mannen vaknade väl av tjuven och så blev det ett slagsmål, sa Siv.

Vi får ta fram papper och pennor och börja med ett första formellt förhör, sa kriminalinspektören Bo.

Vi börjar på en gång med de som står här, sa Siv. Sen får vi gå runt och fråga flera personer. Kristian var till receptionen och frågade efter en hjärtstartare, då visste inte grabben där vad det var för något. Måste inte en sån här stor camping ha en hjärtstartare? frågade Jörgen.
Nej, det tror jag inte, sa Bo. Men det vore ju bra om de hade en. Vi får kolla upp vad som gäller.
Ok, då sätter vi igång med förhören, sa Bo.
De började med alla som, av nyfikenhet, hade kommit till Lennarts husbil.
Det här är ju för, hemskt, sa flera personer. Att det har varit så många inbrott i natt. Här som det alltid har varit så lugnt och trevligt.
Har ni campat här i flera år?
Ja, det har vi. Var det många som sade.
Så ni kanske kände den här mannen?
Ja, han hette Lennart. Var mycket trevlig och ganska stor och stark. De flesta som campar här har gjort det i många år. Så vi känner åtminstone till varandra till utseendet. Sen är det ju alltid några husvagnar som stannar en vecka eller två. Många husbilar står bara en natt eller två.
Tack för informationen, vi kanske måste komma åter med flera frågor.
Nu skall vi gå vidare.
De gör så och frågar runt. Samlar in info.
Sen åker de tillbaka till stationen för att skriva rapporter.

*

Teknikerna är också klara. De sätter upp ett avspärrningsband runt om Lennarts husbil.
Därefter lämnar även de campingen för att skriva sina rapporter på stationen.

*

Fy fan va hemskt, sa Pelle till sin partner.

Ja, Lennart som var så trevlig och nu är han död, svarade Kristian. Det var ju bra att vi såg att dörren var öppen så länge och att vi gick dit och kollade.
Polisen sa att det hade varit flera inbrott här i natt. Det var därför som två stycken kom hit långt innan vi larmade, sa Pelle.
Ja, det är ju förfärligt, att man inte skall kunna få vara säker här på en så stor camping.

Vi kanske skall skaffa ett larm på vår dörr, så att vi åtminstone vaknar om det skulle hända oss, sa Kristian.

Skall vi se efter om vi även kan sätta upp någon typ av regel för dörren. Blir ju inte så snyggt kanske, men bättre det än att även vi får ett inbrott, sa Pelle.
Ja vi går in. Här kan vi kanske få upp något järn med två 90 graders vinkel som vi kan lägga en regel på, sa Kristian.
Ja, det bör inte vara så svårt att ordna. Vi kan ju åka till Byggmax och se efter om de har några ”vinkeljärn” som vi kan köpa och en lämplig kraftig regel. Jag skall hämta en tumstock så kan väl du googla på larmfirmor, sa Kristian.
Själva dörren är 57 cm och vi kan köpa en regel som är 80 cm.
Jag har hittat tre olika larmfirmor. Har även skrivit ner deras adresser, sa Pelle. Vi lagar lunch nu och åker sedan.
Ja det gör vi.

*

Hej jag heter Cecilia, från Årvikens Allehanda. Jag har hört att det har varit poliser här idag.

Ja det stämmer, sa Arne.
Vad vet du om det?
Det har tydligen varit några inbrott i natt.
Vet du något mer?
Nej.
Ok tack.

Hej jag heter Cecilia, från Årvikens Allehanda. Jag har hört att det har varit poliser här idag.
Ja det stämmer, sa Lennart.
Det har tydligen varit några inbrott i natt.
Vet du något mer?
Nej.
Ok tack då.

Hej jag heter Cecilia, från Årvikens Allehanda.
Hej, jag heter Pelle och det här är min partner Kristian.
Jag har hört att det har varit poliser här idag.

Ja det stämmer, sa Pelle. Det har varit sex inbrott i natt.

Vet du något mer?
Ja, ett av inbrotten skedde hos min granne. Han vaknade och försökte att mota ut inbrottstjuven, men lyckades inte. Det blev slagsmål och Lennart ramlade i trappan och slog i huvudet så illa att han dog.
Det är ju förfärligt, sa Cecilia.
Ja, verkligen ruskigt, sa Kristian.
Kände ni Lennart?
Vi är grannar och vi umgicks en hel del. Lennart var verkligen en mycket trevlig och sympatisk person. Vi saknar honom mycket, sa Kristian
Har ni känt varandra länge?
Vi kom hit i början av april, så ungefär en månad. Vi är ju seniorer så vi tillbringar ju vår hela tid här. Vi brukade spela kort ett par kvällar i veckan och ibland käkade vi tillsammans, sa Pelle.
Tack så mycket för att jag fick prata med er. Får jag skriva era namn i tidningen?
Ja det är ok svarade både Pelle och Kristian.
Tack och hej då, sa Cecilia.
Hej då!

*

Nu får vi köpa tidningen imorgon, sa Pelle.
Ja, man vill läsa vad hon har hittat på, journalisterna brukar ju kunna ”bre” ut sig en hel del har jag märkt, sa Kristian.
Ska vi ta en ”java”, sa Pelle.
Ja det gör vi.
De brygger sitt kaffe latte på den nya espressomaskinen. Skär upp några skivor av den egenhändigt bakade sockerkakan och dukar upp ute i det vackra solskensvädret.

Hej Oskar, skrek Kristian!
Kom in och fika med oss.
Tack, det gör jag gärna.
Jag går in och gör en latte till dig, sa Kristian.
Tack

Jag har hört att du hade inbrott i natt, sa Pelle.

Ja, det stämmer.
Det är ju förfärligt och du var inte den ende.
Nej, det var fyra till som anmälde inbrott, sa poliserna till mig.
Ja och det sjätte var tydligen här hos vår granne Lennart.
Jag har förstått det, sa Oskar.
Lennart som är stor och stark försökte förmodligen att mota ut tjuven. Men det blev tydligen ett slagsmål istället. Det är fullt med blod överallt och matbordet är sönder.

Tur att jag inte vaknade, sa Oskar. Jag förlorade bara min laptop och inte mitt liv i alla fall.

Varsågod Oskar, ta gärna en sockerkaksskiva. Jag bakade igår.
Hur skall vi gå vidare med det här? sa Kristian.
Vad menar du? sa Oskar.

Något måste vi göra, eftersom det var sex inbrott här i natt.

Vad kan vi göra?
Det är ju det som jag inte vet. Men om vi försöker att få till ett möte i restaurangen någon kväll och få dit en polis som kan ge oss lite tips, sa Kristian.
Ja kanske det, sa Pelle. Stina borde ju även vara med. Hon har väl ett ansvar för säkerheten här. Det finns ju ingen mur eller högt stängsel runt området. Så vem som helst kan ju när som helst komma in här.
Någon typ av säkerhetsföretag ska vi nog även bjuda in, sa Oscar. Man borde ju kunna spärra dörrarna så att ingen kan komma in under tiden som man sover. Våra vanliga nyckellås är tydligen ingen match att forcera.
Ska vi gå tillsammans till receptionen och höra vad de tycker om ett möte? sa Kristian.
Ja det tycker jag att vi gör efter fikat, sa Oskar.

*
Hej!
Hej!
Vi har haft en hel del inbrott här i natt, sa Oscar.
Ja jag har förstått det, sa receptionisten.
Vad tänker du om det? frågade Oskar.
Det är ju förskräckligt.
Ja, men hur skall vi förhindra att det blir flera?
Ja, det vet jag inte. Jag är bara en vanlig arbetare. Ni får tala med Stina, som äger campingen.
Skall jag ringa till henne?
Ja det vore bra.

Hej Stina! Det är några män här som vill tala med dig om inbrotten, kan du komma ner på en gång.
Ja, naturligtvis, hälsa att jag kommer om ett par minuter och be dem vänta.
Stina kommer ner strax. Så får ni tala direkt med chefen
Tack.

Hej, jag heter Stina!
Hej jag heter Oskar och de här är Kristian och Pelle.
Vad kan jag hjälpa er med?

Jag och fem andra hade inbrott i våra vagnar och bilar i natt, sa Oskar. Vad tänker du om det?

Det är ju förskräckligt obehagligt, sa Stina.
Ja, det är inget vidare att vakna på morgonen och upptäcka att någon har varit inne och rotat runt och tagit det som är mitt, sa Oskar.
Eller att vakna och råka ut för ett slagsmål, sa Pelle. Vår granne Lennart blev ihjälslagen i natt.
Polisen har varit här.
Ja, jag har förstått det, sa Stina.
Vi funderar på om du skall kalla till ett informationsmöte någon kväll i nästa vecka. Där helst en polis, du och en säkerhetsexpert kan informera oss om vad vi skall tänka på och vad du, som ägare till campingen kan vidta för åtgärder, sa Oskar.
Ja, det kan jag göra. Skall vi säga tisdag eller onsdag kväll kl 20?
Ju förr desto bättre, sa Oskar.
Det är fredag eftermiddag och jag måste ringa några samtal för att få hit informatörerna som du nämnde. Samt att jag bör informera restaurangchefen om mötet. Det är bäst att ta det efter den vanliga middagen, eftersom det ju ändå är många av er som brukar äta här vid 18 – 19 tiden.
OK, det blir bra, sa Oskar. Sätt upp en affisch när dagen är bestämd samt informera oss om det så att vi kan gå runt och tala med våra grannar.
Ja, det kan jag göra. Skall vi säga så?
Ja det blir bra, sa Oskar. Hej då!
Hej då!

 

[Gösta Evén]

När Stina kom tillbaka till sitt kontorsrum började hon genast att googla på säkerhetsföretag i Årviken. Hon hittade två stycken som hon genast ringde till. Förklarade vad som hade hänt här på campingen och undrade om de kunde komma på tisdag eller onsdag kväll och informera om sina tjänster. De gjorde de naturligtvis gärna sa de.
Sen ringde hon till polisen och frågade om de kunde komma och informera på mötet. Ja, naturligtvis gör vi det, fick hon till svar.

Sen ringde hon till sin restaurangchef.

Hej Stina, hälsade Harald!
Hej Harald!

Har du hört om alla inbrotten i natt?

Ja, lite grand. Det är ju förskräckligt obehagligt, sa Harald.
Några personer var här hos mig alldeles nyss. De vill ha ett möte i nästa vecka på kvällen kl 20. Vilket passar dig bäst, tisdag eller onsdag?
Det spelar ingen roll.
Jag tänkte på att det blir nog fullsatt i restaurangen – så du får räkna med många flera som kommer innan mötet och vill äta. Du får ladda ordentligt.
Det är ju bäst om vi kan ta det på tisdag kväll, sa Stina.
Hur många gäster har vi nu och på tisdag? Frågade Harald.
Jag vet inte exakt. Men ca 80 vagnar och en 20 husbilar skulle jag tro. Så omkring 150 vuxna och en 30 barn kanske. Men på tisdag är det ju skoldag så det blir kanske inga barn, sa Stina.
Ok då vet jag.
Det är ok för mig. Jag kollar av varulagret på en gång och ringer in en order som kan komma till mig på måndag eller tisdag förmiddag, sa Harald.
Bra, då säger vi tisdag, sa Stina
Javisst.

*
Bäst att jag skriver en specialmeny till tisdagen. Bara ett fåtal lättlagade rätter, gärna en gryta.
Vi har ju en hel del vegetarianer som gästar oss, så en enkel Quorngryta skulle nog passa.
Fläskfilé och potatis, barnen äter gärna spagetti och köttbullar. Det kan ju även vuxna ha som ett alternativ.
Det är fredag nu och många kommer säker hit i helgen och får höra talas om inbrotten. De som bor närmast kanske bara kommer hit för att äta och lyssna på mötet. Även då med barn.
Stina trodde på ca 150 vuxna. Om jag räknar med att 80 av dem äter.

Grossistlagret, Lena!

Hej Lena, det är Harald på Sjöuddens camping.
Hej, Harald!

Kan ni komma med en extraleverans på måndag?
Vanudå, vad har hänt?

Vi har haft flera inbrott i natt.

Vad obehagligt.

Ja det är förskräckligt.

Gästerna vill ha ett stort möte i restaurangen på tisdag kväll.
Så jag behöver varor under måndagen eller tisdag före kl 10.
Det beror ju på vad som du vill ha, om vi skall komma på måndag em. Till tisdag fm är det inga problem.
Ok, jättebra. Jag behöver:
16 kg quornbitar, 10 lit kokosmjölk, 6 burkar tomatpuré, 3 kartonger Scans köttbullar, 2 kartonger fläskfilé, 2 säckar potatis, 1 back mellanmjölk och 1 back vispgrädde, 1 säck morötter, en kartong tomater.
Något mer?
Nej, men jag vill ju ha varor som vanligt på torsdag och du kan kopiera gårdagens beställning. Jag ringer dig på onsdag morgon om jag behöver komplettera.
Ok jag fixar det här till senast kl 10 på tisdag.
Tack Lena

Harald sms:r nu till två studenter och undrar om de kan jobba på tisdag från kl 14 till 21 eller 22.

Sen går han ut i köket och samlar ihop all personal till ett extra infomöte.

Det är nu några gäster här som vill ha ett stort infomöte på tisdag kväll kl 20 med anledning av alla inbrott som var natten till idag. Vilket för oss kommer att innebära att till middagen på tisdag
kommer det förmodligen att bli dubbelt så många gäster som vanligt. Därför har jag gjort en enklare meny med färre antal rätter där vi satsar stort på en quorngryta, samt fläskfilé och köttbullar. Ingen förrätt eller efterrätt.
Några frågor?
Har du tänkt att skaffa några extrapersonal?
Jag har sms:t Lennart och Arne och frågat om de kan jobba eftermiddag och kväll.
Skall vi göra egna köttbullar, som vanligt?
Nej, jag har beställt 2 kartonger av Scans köttbullar. Så det blir bara två rätter som vi själv gör ifrån grunden.
Ok, det blir nog bra.
Ja, då vet ni vad vi har att vänta oss i nästa vecka. Då avslutar vi detta möte och återvänder till grytorna.

*
När Bengt och Åke vaknar på fredag eftermiddag är det ingen av de som känner för att jobba i natt.
Alltså Åke jag är fortfarande dj .. t skakis. Det här känns inget bra.
Nej, jag förstår det. Alltså grabben har ju förmodligen sagt till snuten hur du ser ut. Så det dröjer väl inte så länge innan det kommer ut en ”fantombild” i tv.
Vi kan ju definitivt inte återvända till de tre campingarna som vi har varit på. Vi måste söka nya objekt.
Vi körde ju förbi två stycken i Nässjö, sa Åke.
Vi kan ju åka dit nu och kolla lite.
Ja det gör vi efter frulle. Vi behöver ju käka något innan vi drar.
Ja, jag sätter på kaffe och så tar vi några mackor.

*
Per och Anna, på Tallskogens camping, sitter som vanligt ute och solar när Erik och Stina kommer förbi.

Hej, har ni tid en stund? frågar Stina.
Hej, ja kom in, svarade Per.
Det har ju varit lugnt nu, hur länge tycker du att vi skall nattvandra? frågade Erik.
Den här månaden ut, i alla fall, svarade Per. Sen beror det ju på om polisen lyckas att gripa tjyvarna.
Det går ett rykte om inbrott även på Sjöglimtens camping.
Ja det har jag hört. Det är ju för dj..t. Så här har det inte varit förr om åren.
Nej.
Vill ni komma på ”knytis” hos oss kl 17? frågade Stina
Ja tack, gärna, svarade Anna. Är det några flera som kommer?
Ja, Arne, Lena och Harald.
Jag tänder vår grill, en stund innan, sa Stina. Vi tänkte grilla varsin biff. Naturligtvis kan även ni grilla om ni så önskar.
Tack, jag får kolla i kylen vad vi har,sa Stina.
Ja, välkomna kl 17, sa Erik. Hej så länge.
Hej då och tack för inbjudan, sa Erik.
Hej, då det skall bli trevligt, sa Anna.

*
Anders, på Sjöglimtens camping, sitter ute med en kopp thé och några scones.

Hej Louise!
Hej Anders!

Vill du ha en mugg thé.
Ja tack, gärna.
Sätt dig, så hämtar jag en mugg. Så enkelt det var att sätta fast spännbanden, sa Louise. Att vi inte har tänkt på det här förut?
Har ju inte funnits någon anledning. Fanns ju inte i min vildaste fantasi att ett inbrott kunde ske på en stor camping, sa Anders.
Nej, trygga Sverige! Det har jag omprövat. Dessa kriminella finns tydligen överallt. Man kan ju undra hur Lasse tänker på säkerheten. Här finns ingen mur eller högt staket. Vem som helst kan när som helst bara promenera in här, sa Anders.
Så enkelt är det, sa Louise. Men samtidigt är det ju fint att vi så enkelt kan komma ut i vår vackra natur utan att behöva gå omvägen via receptionen. Jag tror att jag skulle känna mig instängd om jag hela tiden ser en hög mur, som när vi sitter här och fikar.
Det har du rätt i, sa Anders. Men ska vi inte tänka på vår egen säkerhet.
Naturligtvis, men för det behöver vi ju inte leva som i ett fängelse. Det är inte vi som är kriminella. Jag vill inte att Lasse bygger någon mur. För den hjälper inte oss om ett gäng kriminella kommer hit och bor här i sina husvagnar en månad. Då är de ju redan innanför muren, sa Louise.
Jag, tänkte inte på det, sa Anders.
Nej just det. Vi behöver ”brainstorma” som reklamgubben sa.
Vill du ha en mugg till?
Ja tack, det var jättegott.

Vi borde kanske lära känna varandra bättre, sa Anders.

Det var väl därför som du ropade in mig.
Ja, det är klart. Men jag menar även generellt bland alla andra.
Hur skall det gå till. Här kommer ju hela tiden nya gäster och andra drar iväg efter två nätter.
Ja, det har du rätt i. Men vi ”långliggare” skulle ju kunna umgås lite mera, sa Anders.
Har du något spel?
Jag har en piltavla och ett set bouleklot, sa Anders.
Vi kan ju ta ett parti boule, om en stund.
Javisst. Har du varit länge här? frågade Anders.
Jag kom när de öppnade för säsongen första april, svarade Louise. När kom du?
Första veckan, tror att det var den femte.
Tänk att vi har varit här en månad och inte stött på varandra, sa Louise
Ja, det är märkligt. Men jag brukar bara sitta här i min solstol och läsa. Har inte blivit att jag har gått runt innan inbrottet, sa Anders
Nä, likadant för mig, sa Louise.
Nu brukar jag ta en promenad med Olof, på förmiddagen, vill du hänga med? frågade Anders.
Ja, det gör jag gärna, så får vi hoppas att vi kan få några nya bekantskaper, sa Louise
Du, Anders, jag var faktiskt på min promenadrunda. Tänkte fortsätta nu. Vill du göra mig sällskap.
Ja, det gör jag gärna. Skall bara duka av bordet.

*
Marianne och Beatrice är också ute och går. Efter en stund stöter de ihop med Louise och Anders.

Hej!
Hej.

Trevligt att det är flera par som är ute på en promenadrunda, sa Marianne.
Ja, nu efter att vi har haft inbrott, så vill vi gärna se oss omkring lite mer, svarade Anders.
Ja, jag har hört om det. Så det var ni två som drabbades? frågade Beatrice.
Ja, svarade Louise.
Måste vara en hemsk upplevelse.
Ja, det var det. När jag upptäckte att telefonen var borta fick jag panik. Letade som en tok. Man har ju så mycket i telefonen idag. Går ju inte att klara sig utan. Framförallt försvinner ju bankId. Så det är ju omöjligt att bl.a. betala räkningar. Apropå det, så måste jag till banken i nästa vecka för att få ett nytt bankId.
Gillar ni att spela boule eller att kasta pil? frågade Anders.
Ja, jag kan spela boule svarade Beatrice.
Jag har aldrig spelat boule, sa Marianne.
Inte jag heller, sa Louise.
Man spelar i par. Eftersom det är två som kan så är väl laguppdelningen klar, sa Anders. Vi kan ju träffas hos mig imorgon förmiddag kl 10 och ta en omgång för att testa.
Ja det gör vi, sa alla tre kvinnorna.
Bra då säger vi så. Så fortsätter vi på våra promenader. Det gäller ju nu att försöka bli bekant med flera. En rekommendation från polisen, sa Anders.

*
Kl 14 på fredagen är det personalmöte hos polisen i Årviken.

Hej, sa kriminalchefen Melker.

Tyvärr har vi nu fått in en hel drös med inbrottsanmälningar. Det verkar som om det är en liga som opererar i vårt polisområde. Två inbrott på Tallskogens camping natten mot måndag den 3 / 5, fyra på Sjöglimtens camping natten mot tisdag, sex stycken på Sjöuddens camping natten mot idag.

På Sjöudden vaknade en person och det blev slagsmål. Som tyvärr resulterade i en död. Det var förmodligen inte avsikten utan vi får betrakta det som vållande, inte som dråp eller mord.

Stina har ringt mig och bett mig att komma på ett infomöte på tisdag kväll kl 20. Kriminalinspektören Bo kommer också med. Det vore bra om Siv och Jörgen också kan närvara, eftersom ni har varit där i flera timmar och intervjuat och även på de andra två campingarna. Dessutom har ni kvällstjänst enligt schema den kvällen.

Rättsläkaren har mailat mig att dödsorsaken med stor sannolikhet berodde på ett olyckligt fall mot trappan samt flera slag i ansiktet och förmodligen på övriga kroppen. Som kan ha resulterat i sämre motståndskraft.
I era rapporter har jag läst att det finns inga vittnen. Ingen har observerat något anmärkningsvärt på kvällen eller nätterna när inbrotten skedde. Så jag bedömer det som att det verkligen är riktiga proffs som har varit framme.
På Tallkrogens och Sjöglimtens campingar var det några som hade pratat med en ung trevlig man med långt ljust och lockigt hår, ca 170 cm lång, som hade frågat om bl.a. säkerheten.
Nu lämnar jag ordet fritt. Är det någon som har några idéer?
På de fingeravtryck som jag har hittat finns det ingen matchning i våra register, sa Lasse.
De blod som fanns på bordet var ifrån den avlidne och en annan person. Den personen finns inte i vårt dna register, sa Arne
Ja, det verkar var svårlöst, sa Anna-Stina.
På bordet framför er har jag lagt ut de formella förhörsprotokollen som vi har hållit hittills ifrån inbrotten på Talluddens och Sjöglimtens campingar. De är mycket tunna. Alla har sovit gott på nätterna. Inga iakttagelser av värde har framgått.
Vi får hålla fallen öppna tills vidare. Om ni är ute och kör i närheten och har tid så kör gärna in och prata. Någon kan ha kommit ihåg att ha sett några personer som har varit utanför området och undersökt hur de bäst skulle kunna ta sig obemärkt in och var de kunde parkera sina bilar. Någon kanske kommer ihåg att en bil stod parkerad i skogen en bit ifrån campingen.
Någon mer som vill säga något?
Ok, då avslutar jag detta möte och så får vi ta upp det på de ordinarie morgonmötena framöver.

*
Bengt och Åke drar iväg efter att de har ätit sin frukost, vid 15 – tiden.

Kör väg 40 österut från Jönköping och kör fram till de campingar som de hittar utefter vägen fram till Örjansbro. De går runt på utsidan för de vill ju inte visa sig inne på campingarna. Det gäller att hitta en bra p – plats och en möjlighet att lätt ta sig in.
Efter två timmars undersökning kör de in till Örjansbro för att ta en burgare på Max. Innan de åker hem igen. Det gäller att sova några timmar innan midnatt.

*

Kl 17 kom Harald, Per och Anna till Erik och Stina, på Tallskogens Camping.

Harald hade som vanligt på sig sin gröna träningsoverall, Per hade jeansbyxor och en ljusgrå kavaj och Anna kom i en blå klänning och hade en tröja med sig på armen. Erik hade jeansbyxor och en tjock tröja över en sommarskjorta, Stina hade en ljusröd klänning med långa armar.
Stina hade satt igång grillen för en halvtimme sedan. Så nu var den lagom varm för att användas.
Hej och välkomna alla tre, hälsade Stina och Erik. Roligt att ni kunde komma.
Vi har dukat på bordet därborta, sa Erik.
Grillen är varm, så varsågod att lägg på om ni har något att grilla, sa Stina.
Jag har en fläskkotlett, sa Harald och la på den.
Vi har inget att grilla sa Anna. Vi äter en pastasallad.
Då lägger jag på våra två biffar, sa Stina.
Pyramidbageriets goda knäckebröd, smör och ost samt en grönsalladsskål finns på bordet, sa Erik.
Jag tog med en stor pyts potatissallad och en flaska rosévin, sa Harald.
Vi tog med två flaskor vitt vin, sa Per.
Ja, då finns det en hel del att äta och dricka, sa Erik för vi har några flaskor rödvin här.
Det blev en mycket trevlig kväll med en hel del tal om säkerhet, nattvandring och om hur man kan öka på sitt eget skalskydd.

*
Lördag

 

[Gösta Evén]

Lördag 8 / 5 Kapitel 7

Kl 00,30 ringer väckarklockan hos tjuvarna Bengt och Åke. Det är hög tid att göra sig i ordning för frukost och att sedan köra till ”jobbet” på en camping utmed väg 40 i riktning Örjansbro.
De behöver många moderna telefoner och laptoppar. Sedlar är ju inte fel om de hittar samt guld. Men guld är inte så vanligt bland campinggäster, men finns ibland.
Efter en timme tar de av på en liten väg in till Ängens camping. Innan bommen tar dom av på en liten skogsväg och vänder bilen, för att snabbt kunna köra därifrån om det skulle behövas.
Vi försöker med fyra jobb var, sa Bengt.
Ja, det är nog bäst att jobba på, svarade Åke.

De jobbar på ordentligt, i en knapp timme. Bengt blev klar först och gick tillbaka till bilen och satte sig bakom ratten. Vad Åke dröjer tänkte Bengt. Han brukar ju inte vara så saktfärdig.
Men nu ser jag en som springer mot mig, det måste för fan vara Åke.

Åke sliter upp passargerardörren och skriker KÖR.
Bengt startar bilen och kör försiktigt ut från den smala skogsvägen tills de kommer på den något större vägen mellan campingen och väg 40.
Sen frågar han vad som hände.
Det var en som vaknade. Så jag ”snittade” honom i halsen.

Vad fan dödade du honom? frågade Bengt.

Ja, vad fan skulle jag göra?
Jaha du. Nu ligger vi risigt till. Jag slog ner en snubbe igår som såg mitt ansikte och har väl redan sagt till polisen och nu har vi en död snubbe här.
Ja, nu är det hett, svarade Åke.
Fan nu får vi ligga lågt ett tag eller åka längre bort. Vad hittade du? frågade Bengt.
Tre telefoner en laptop och två hundra spänn, sa Åke. Du då?
Ja det blev två telefoner, två laptoppar och en hundring och några femhundringar, svarade Bengt.
Nu, kör vi hem och tar det lugnt, sa Bengt.
Ja, det behövs verkligen, jag är rätt skakis sa Åke.
Kan förstå det.

*
På Tallskogens och Sjöglimtens campingar säljs Årvikens Allehanda slut inom tio minuter. Alla är nyfikna på vad som skall kunna stå om inbrotten och det beklagliga dödsfallet.

*

Per, på Tallskogens camping, läser med stort intresse om inbrotten.

Det verkar vara ett bra och sakligt reportage, inga konstigheter eller förvrängningar, sa Per till Anna. Jag kan läsa efter att du är klar med hela tidningen, svarade Anna.
På förmiddagen kommer Stina och Erik förbi.
Har ni läst att det har varit ett dödsfall på Sjöglimtens camping? frågade Erik.
Ja, det står ganska utförligt om det i tidningen svarade Anna.
Var tydligen något slagsmål vid ett av inbrotten.
Ja det är förskräckligt med inbrotten och när en man vaknade och började med att försöka få ut inbrottstjuven så slutade det med hans död.
Vill ni ha en kopp thé.
Ja, tack.
Sätt er så länge så går jag in och fixar till det.
Tur att vi har nattvandrat och inte haft flera ovälkomna besök, sa Per.
Ja, verkligen svarade Stina.
Jag tror att det är samma tjyvar som var på Sjöglimten som vi hade här.
Mycket möjligt, för det är ju inte så långt härifrån.
Blir ni kvar länge här? frågade Erik.
Ja, vi har tänkt att vara här hela sommaren. Men blir det flera inbrott så kanske vi reser någon annanstans.
Ja, vi har inte bestämt oss, sa Erik.
Blir det flera inbrott, så åker vi sa Stina.
Varsågoda att ta för er, sa Anna när hon satte ner brickan på bordet.
Tack, tack.
Å, vilka goda scones, sa Erik. Har du bakat de?

Nej, det är Per som har gjort det.

Jaså. Hos oss är det Stina som är duktig och bakar.
Men då får du väl ta några lektioner, sa Per. Det är faktiskt bara att läsa receptet och göra som det står. Det klarar du av Erik.
Ja, läsa kan jag men inte att baka.
Jodå du fixar det, övning ger färdighet.
Ja, jag får väl försöka att ta det lugnt och instruera Erik, sa Stina.
Vi funderar på att cykla in till Årviken och äta en sen lunch, sa Anna. Vill ni hänga på?
Vad säger du, Erik? sa Stina
Ja, det vore trevligt, sa Erik.
Ok, då bestämmer vi det. Skall vi säga att vi cyklar iväg om en timme? sa Anna.
Ja det blir nog bra det, sa Stina. OK hej då så länge. Kom nu Erik så fortsätter vi vår promenad.
Ja hej då.

*
Kristian, på Sjöuddens camping, har läst tidningen efter Pelle.
Det var en bra artikel om inbrotten och intervjun, sa Pelle.
Ja, det tycker jag också. Ofta tycker jag att det är vanligt att de förvränger och drar förhastade slutsatser. Men så är det inte i det här fallet.
Skall vi gå till Oskar och höra vad han tycker om artikeln? frågade Pelle.
Ja, det gör vi när vi har fikat färdigt.

*

Hej Oskar!

Har du läst tidningen, frågade Pelle
Ja.
Vad tycket du om artikeln om inbrotten?
Den verkar väl vara helt ok.
Ja, det tycker vi också.

*

Sjöglimtens camping

Hej Anders, sa Louise.
Hej!
Har du läst tidningen? frågade Louise.
Nej.
Här du kan ta min.
Tack.
Ja, det verkar vara bra skrivet. Tror att det stämmer med verkligheten sa Anders.
Cecilia har gjort en bra artikel om inbrotten och det tragiska som hände med Lennart, sa Louise
Verkligen!
Vill du ha en öl? frågade Anders.
Nej tack.
Skall jag sätta på kaffehurran då?
Ja, det blir alldeles utmärkt.
Jag sätter mig här ute, sa Louise.
Hur tänker du om framtiden här på campingen, Louise?
Vad menar du?
Är du rädd för att stanna kvar, efter inbrottet?
Nej, jag är inte rädd och blir kvar till sista juni.
Tror du inte att de kommer tillbaka?
Nej, absolut inte efter den här artikeln.
Nej, det är ju möjligt att artikeln skrämmer iväg de till ett annat område.
Här kommer jag nu med kaffe och kanelbullar, sa Anders.
Anders du är jätteduktig på att att baka, sa Louise.
Inbrotten har faktiskt fört oss närmare varandra.
Ja, ”inget ont – som inte har något gott med sig” sa min mor en gång i tiden.

*

Nässjöpolisen, Fredrik Pettersson.

Hej, jag vill anmäla ett inbrott.
Vad heter du och var skedde det?
Jag heter Peter Olofsson och bor i min husvagn på Ängens camping.
Har något blivit stulet?
Ja min laptop och en kamera av märket Sonny.
Något mer?
Jag vet inte har inte kontrollerat allt.
När skedde inbrottet?
Någon gång i natt.
Vilket klockslag skedde det?
Vet ej, för jag sov och vaknade ej. Kommer ni hit och tittar och frågar runt?
Nej, det behövs ej. Har du möjlighet att komma ut på nätet?
Ja, med min telefon går det.
Bra för då kan du göra en anmälan där.
Jag upprättar sen en formell anmälan och skickar till dig som du sen kan skicka till ditt försäkringsbolag. Har du ringt de?
Nej, jag tror inte att de har öppet idag, eftersom det är lördag. Får göra det på måndag. Är det något
mer som jag skall göra?
Nej, inte för vår del. Men du behöver ju se till att få skadan reparerad och ta ett foto med din mobilkamera. Det vill nog försäkringsbolaget ha.
Ok, det skall jag göra. Hej då.
Hej då.

Nässjöpolisen får under lördagsmorgonen in ytterligare sex anmälningar om inbrott från Ängens camping. Så Fredrik går sedan till sin närmaste chef.

Hej Fredrik, sa Anders.
Hej Anders.
Det har har varit en massa inbrott på Ängens camping i natt.
Aj, då. Är det någon som har sett något och kan ge oss ett signalement eller bilnummer eller något annat?
Nej alla har sovit och ingen har vaknat för det skedde någon gång i natt.
Det låter allvarligt. Att så många inbrott skett och ingen enda som har vaknat. Var det ingen som hade hund? Det brukar ju annars vara vanligt bland campare.
Jag vet inte, det var ingen av anmälarna som sa något om det, svarade Fredrik. Vad gör vi nu?
Jag får nog skicka iväg några för att undersöka det här.
Ja, gör det svarade Fredrik. Någon annan kan ju ha sett eller hört något.

Anders går ut till personalrummet för att se om det finns några lediga poliser där.

Hej!
Hej, chefen.
Jag har just fått veta av Fredrik att det har varit sju inbrott i natt på Ängens camping och ingen vaknade när det skedde. Så ni får åka dit och fråga runt. Fredrik har namnen så gå dit på vägen ut och få det på ett papper. Ni behöver inte göra en anmälan men notera om något av värde kommer fram av eran undersökning så får vi snacka om det i eftermiddag innan ni går av.
Ja vi åker när vi har fikat klart, sa Sofia och Adrian.
Ok det var allt

*

Poliserna kör fram till receptionen på Ängens camping.

Hej!
Hej, vad kan jag stå till tjänst med sa receptionisten Lena.
Det har varit inbrott här i natt hos dessa personer sa Adrian och lämnade över en lista. Vi behöver veta var de finns.
Ett ögonblick, så skall jag logga in på datorn, sa Lena.
Nu har jag skrivit ner deras tomtnummer efter varje namn och här får ni en tomtkarta så att ni snabbt hittar fram.
Tack, så mycket sa Adrian.
Hej då!
Hej då!

Poliserna kör fram och pratar med alla som har haft inbrott. Men samtalen ger inget eftersom alla har sovit och ingen vaknade. De frågar även grannarna men de som de pratar med har sovit gott.
Det verkar vara ena riktiga proffs, sa Sofia.
Ja, så många inbrott på samma camping samma natt och ingen som vaknar eller någon hund som reagerar, sa Adrian. Undra just hur många tjyvar det kan ha varit.

Efter två timmar så åker poliserna tillbaka till stationen för att avlägga rapport.

Det var inte mycket att hurra för, sa Anders.

Nej alla har ju sovit och ingen hade hund, inte ens någon granne hade hund, sa Sofia.
Jag läste i Årvikens Allehanda nu på förmiddagen att det har varit inbrott på Tallskogens och Sjöglimtens campingar. Så jag ringde vakthavande där och fick lite upplysningar. Tjyvarna har varit tysta och försiktiga. Men i ett fall,som inte stod i tidningen, så vaknade en man och det blev tydligen ett slagsmål och mannen ramlade omkull och slog i huvudet så illa och han senare avled.
Har de något spår att arbeta vidare med? frågade Adrian.
Nej, inte något. Men vi skall hålla kontakt, sa Anders.
Det kanske kommer fram något senare under dagen när alla på Ängens har fått klart för sig vad som har hänt, sa Sofia.
Vi föreslog för de som vi talade med att de skulle gå runt och fråga om någon har sett något ovanligt de senaste två veckorna och att de i så fall ringer oss, fortsatte Sofia.
Ja, man vet ju aldrig, när chocken har lagt sig kanske någon minns något som kan hjälpa oss, sa Anders.
Ja, vi får hoppas på det, sa Adrian.
Det var väl allt för nu, sa Sofia.
Ja, det var allt för nu, svarade Anders.
Hej då!
Hej,då!

 

[Gösta Evén]

Peter går iväg för att tala med de andra, som har haft inbrott, här på Ängens Camping.

Hej Arne!

Hej Peter!

Jag har hört att även du har har haft inbrott i natt, sa Peter.
Ja, det stämmer. Det är ju själva fan att man inte kan få ha sina saker ifred svarade Arne.
Polisen sa till mig att det var sju anmälda inbrott här i natt. Jag fick namnen som jag har skrivit upp på ett papper. Jag tänkte att vi skulle gå och prata med de, sa Peter.
Ja, det är en bra idé, vet du vilka det är?
Nej, inte alla. Men det är nog bra att tala med de i alla fall.
Jovisst är det det, sa Arne.

Heter du Eva? frågade Peter.

Ja.
Vi har hört av polisen att även du har haft ett inbrott i natt.
Ja, det är förskräckligt att någon kan gå in under tiden som man sover och att jag inte vaknade.
Ja, det var likadant för oss, sa Arne och Peter.
Det måste ju vara flera stycken som har smugit omkring här, sa Peter.
Så många som har blivit drabbade, sa Eva. Hur skall vi nu göra för att skydda oss?
Jag vet inte sa Arne.
Vi tänkte gå runt till alla som har haft inbrott, sa Peter.
En bra idé, sa Eva. Jag följer gärna med. Så får jag höra vad de tänker om framtiden.
Ok, är du klar för att gå då? sa Peter.
Ja, jag skall bara byta till skor, svarade Eva.

Hej Olof, sa Peter!

Hej, alla!

Vi har hört att även du blev drabbad i natt, sa Peter.
Ja, det stämmer. Polisen sa att det var många. Måste var proffs, eftersom jag inte vaknade.
Vi andra har heller inte vaknat, sa Eva.
Det är ju märkligt att någon kan bryta sig in och att man inte hör ett ljud, sa Olof.
Jag har hört på tv att det bara tar 10 sekunder att öppna en dörr med hjälp av en skruvmejsel, sa Arne.
Ja, man kan ju lika gärna ha dörren olåst, sa Olof.
Nej, det skall du inte, för då gäller ju ingen försäkring, sa Eva.
Den gamla laptopen som de stal lär jag inte få många kronor för av försäkringsbolaget,sa Olof.
En femhundring är ju bättre än inget alls, sa Peter.
Visserligen, men nu blir det ju en massa annat besvär med att få låset lagat.
Ja, så är det.
Vi är på väg för att träffa alla som har haft inbrott i natt, följer du med Olof? frågade Peter.
Ja, det kan jag väl, sa Olof.
Bra då går vi vidare, om du är redo.
Ja, det är jag.
Så alla går vidare och pratar med de andra. Fyra personer kommer fram till Leon och Amanda.
Hej heter du Leon? frågade Peter.
Hej hela församlingen, ja jag heter Leon.
Vi har alla haft inbrott i natt och det har även ni har polisen sagt.
Ja, det stämmer. Polisen var har för en timme sedan och frågade en massa. Men både Amanda och Jag sov som stockar och hörde inget.
Ja så har det varit för oss alla, sa Peter.

Skall vi gå till restaurangen och sätta oss och prata om eländet? föreslog Amanda.

Ja, det gör vi, sa Arne och tittade på de övriga som nickade instämmande. Men först går vi till Lars och Kalle som även de har haft inbrott.

När de kom fram till restaurangen flyttade de ihop några bord så att de kunde sitta tillsammans alla nio.
Det är ju i stort sett lunchtid nu. Skall vi be att få in en meny? frågade Lars.
Ja det gör vi sa Kalle.
När de hade beställt sa Leon att vi behöver nog prata med campingen om hur de ser på säkerheten här.
Vem som helst kan ju gå rakt in på området, sa Amanda.
Något staket har inte jag sett, sa Olof.
Jag tror inte att campingen har tänkt så långt, för här har det alltid varit så lugnt, sa Eva.
Ja, jag har tillbringat många somrar här sa Peter.
Vi har varit här nu i tio år hela somrarna sa, Anna.
Under de tio åren så har det inte varit något inbrott här, sa Lars.
Så kan det ju ha varit i alla år, men nu måste vi tänka framåt, sa Peter.
Hur då? frågade Eva.
Ja, hur sa Anna.
Vi behöver tala med Örjan om säkerheten, sa Peter. T.ex. om de har något vaktbolag som gör några ronder på nätterna.
Eller om vi kan få till ett staket runt området, sa Arne.
Men vill vi verkligen bli inhägnade, sa Eva. Det är ju så fint att bara kunna gå rakt ut i naturen eller att enkelt gå till sjön för ett morgondopp. Det blir ju en lång omväg åtminstone för mig som bor ganska långt in på campingen.
Jo, det förstås, sa Arne. Men det får vi ställa emot inbrottsrisken.
Tjyvar har en förmåga att alltid kunna ta sig in kontrade Eva.
Ett vanligt Gunnebostängsel klipper man ju lätt upp med en hovtång, sa Lars.
Ja, frågan är vad som kan göras, sa Peter. Därför bör vi försöka att få till ett möte med Örjan.
Jag kan gå till receptionen efter att vi har ätit, sa Arne.
Tack det vore bra sa Peter.
Jag kan följa med , sa Leon.
Arne och Leon gör sällskap till receptionen.

Hej!

Hej, vad kan jag stå till tjänst med.

Vi skulle vilja tala med Örjan, sa Arne.

Det är jag det.
Det har varit många inbrott här i natt, sa Arne
Ja, jag har förstått det.
Vad tänker du om det? frågade Leon.
Det är ju naturligtvis väldigt tråkigt.
Ja, men har du någon fundering på åtgärder? sa Arne.
Nej, inte idag. Har inte kunnat smälta det hela ännu,
Det finns inget staket eller mur runt campingen, sa Arne.
Nej, det är riktigt.
Kan inte det vara lämpligt?
Nja, det är nog inte så populärt.
Varför då?
Vi ligger ju så vacker här mitt i naturen och nära till badplatsen.
Har du något avtal med ett vaktbolag? frågade Leon.
Ja, de kommer två gånger mellan kl 24 och 06 och går runt på området.
Det låter ju bra. Men det hindrade tydligen inte tjyvarna från att göra sju inbrott i natt.
Nej, jag förstår det, vilket är beklagligt.
Har polisen talat med dig? sa Arne.
Ja de var här på förmiddagen.
Vad sa poliserna?
De informerade mig om alla sju inbrotten.
Kom de med några förslag på åtgärder?
Nej.
Vad tänker du göra om tjuvarna kommer tillbaka i natt eller i nästa vecka?
Jag, vet inte vad jag kan göra, jag måste få lite tid för att se efter vad som kan göras. Det är ju svårt att hindra någon från att komma in på området. Kan vi ta ett möte i nästa vecka?
Ja, det blir bra, sa Arne.
Ska vi säga på onsdag kväll kl 20? sa Leon.
Ja, det blir bra, jag talar med restaurangchefen. Vi kan säker ha det där efter den vanliga middagen.
Ok, vi säger så, sa Leon.
Sätt gärna upp något på infotavlan efter att du har talat med honom, sa Arne.
Ja, vi skall naturligtvis informera så många som möjligt och ni får gärna sprida mötet bland era grannar.
Hej då!
Hej då!

Det blir nog bra med ett större möte i restaurangen, sa Leon.
Ja, rykten sprids snabbt. Så ett seriöst möte är bäst.

*

Anna, tycker du inte att det är konstigt att Willes dörr är öppen hela dagen?
Jo, jag har inte sett honom idag.
Skall vi gå över och knacka på?
Ja, det gör vi.

Lars ropar på Wille, men inget svar hörs.

Sen knackar han på dörrkarmen, samtidigt som har ropar Willes namn.
Inget svar.
Gå in du, sa Anna.
Lars går in och ser sig om. Sen springer han ut med en förskräcklig fart. Fy fan
Vad är det? sa Anna.
Han är död. Sängen är helt nerblodad från ett sår i halsen. Gå inte in, Anna.
Nej det tänker jag inte.
Vi måste ringa till polisen, Lars. Jag går hem och gör det på en gång.

Nässjöpolisen, Fredrik Pettersson.

Hej, min granne är död.

Är du säker?
Ja, det är jag, halsen är avskuren.
Var är det och vad heter du?
Jag heter Anna och det här är på Ängens camping.
Rör ingenting så skickar jag ut folk på en gång. Kan du ställa dig vid bommen och vänta tills en bil kommer?
Ja, det är inga problem, det dröjer väl inte så länge.
Nej det gör det inte, tack.
Ok, tack. Hej då!
Hej då!

Fredrik går meddetsamma till sin chef Anders.

Det har hänt ett mord på Ängens Camping.
Är du säker?
Hon som ringde sa att grannen ligger i sin säng med avskuren hals.
Ok, jag åker dit på en gång. Sänd ut ett meddelande att de som är närmast måste åka dit på en gång.
Naturligtvis, sa Fredrik.
*
Anna går till receptionen och säger att hennes granne är död och att poliser kommer snart.

Vilken av dina grannar är det?
Det är Wille på tomt 34.
Tack jag noterar det här, för det lär väl komma en hel del folk snart.
Ja, jag har larmat polisen.
Jag går ut och möter den första bilen, sen får du informera de senare. Lika bra att du har bommen öppen.
OK.
Anna går nu ut till bommen.
Efter några minuter kommer en bil.
Hej, jag är polis. Vet du var mordet har ägt rum?

Ja.

Hoppa in och visa mig.

Det är min granne, så kör rakt fram och ta tredje vägen till höger. Det är nummer 34. Det står några människor där.
Tack jag ser.
Anders hoppar ur bilen och går fram till husvagnen.
Är det här inne? frågar han de som står i närheten.
Ja, gå in du.
Anders går in och ser sig om. Upptäcker på en gång mannen som ligger i sin blodiga säng.
Går ut sen, för det var ingen vacker syn och han skall inte röra något innan teknikerna har fått göra sitt jobb.
Anders går fram till Lars.
Var det du som upptäckte detta och larmade?
Ja, det var jag.
Vad vet du?
Det har varit sju inbrott här i natt. Det kan ju vara så att även det här kan ha varit det åttonde.
Ja, det är möjligt, sa Anders.
Dörren var öppen hela dagen och när jag och de andra som hade haft inbrott hade talat med varandra och vi hade lugnat ner oss en smula sa jag till min fru att det verkade konstigt att vi inte hade sett Wille på hela dagen trots att dörren hade varit öppen. Så vi gick dit och ropade och knackade på dörren men vi fick inget svar så då gick jag in och såg vad som hade hänt.
Hur uppfattade du då situationen?
Eftersom det hade varit många inbrott i natt så trodde jag att det även hade varit inbrott här och att Wille hade vaknat. Att tjyven då gick till attack.
Ja, det verkar rimligt. Nu skall vi invänta teknikerna så får dom göra sina undersökningar. Vi skall ju inte spekulera i något vad som kan ha hänt. Mannen ligger ju i sängen så något handgemäng har det förmodligen inte varit. Tack för hjälpen så länge, vi måste göra ett formellt förhör senare. Nu skall jag prata med andra. Hej så länge.
Hej då!

*
Två polisbilar stannar vid receptionen.

Hej !
Hej vad kan jag stå till tjänst med?
Det har tydligen varit ett mord här?
Ja, det stämmer.
Var?
Åk rakt fram och ta tredje vägen till höger. Det står nog människor där så ni hittar säkert.

Tack och hej då!

Hej då!
Poliserna kör fram enligt anvisningen.
Hej Anders!
Hej Stefan!
Vad har vi här då?

Förmodligen ett mord här inne i husvagnen.

Har du varit inne?
Ja, det har jag. Mannen ligger i sängen med ett stort knivsår i halsen och en massa blod har runnit ut. Ser hemskt ut.
Ja det brukar göra det, sa Stefan.
Kom Göran så går vi in, sa Stefan till rättsläkaren.
Så gick de två männen in i husvagnen. Stefan börjar med att fotografera en hel del i sovrummet innan Göran gick dit. Sen fotade han i resten av vagnen innan han gick ut.

Ja, Anders det ser ju ut som ett mord.

Vi får avvakta vad Göran kommer fram till, svarade Anders.
Har du pratat med några?
Ja, med grannarna Lars och Anna. Det var de som upptäckte det hela och larmade. De tror att det här kan ha varit det åttonde inbrottet eftersom sju personer har ringt och anmält per telefon i morse.
Så kan det vara, sa Stefan. Att bara en vaknade tyder på att att det har varit proffs som har varit här,
Ja, alla som ringde in sa att de sov under hela natten och upptäckte inbrotten efter att de hade vaknat och saknade det som var stulet.
När Göran är klar får du och en av dina mannar gå in och ta fingeravtryck och göra en vanlig undersökning. Övriga får idka dörrknackning, sa Anders.
Poliserna som kom med teknikerna hade redan börja att tala med personerna som stod runt omkring.
Tyvärr var det ingen person som hade sett eller hört något ovanligt i natt.

Jag såg två män utanför campingen igår eftermiddag, sa Hans.

Jättebra, kan du berätta mer, sa polis Tommy.
De såg ut som vilka svenska män som helst.
Något speciellt som du såg?
En hade ganska lockigt ljust hår och var ganska smal och lång. Den andra var en kraftig en och normallång.
Såg du något mer?
Nja, de hade vanliga kläder. Det var ju en bra bit bort, så det är svårt att säga.
Såg du någon tatuering eller skada i ansiktet?
Nej, det var för långt bort.
Såg du någon bil i närheten?
Ja det var en Volvo.
Vad för modell?
Svårt att säga på det här avståndet. Bilen stod kanske 500 meter på en liten skogsväg till vänster härifrån sett. Kan ha varit en 850 sedan.
Är du helt säker på att det var en 850 Sedan?
Nej. En Sedan var det. Jag fick uppfattningen om en 850 men 100 % säker är jag inte.
Vilken färg var det på Volvon?
Något mörkt, kanske blå eller mörkgrön. Svårt att avgöra på det här avståndet.
OK, tack så mycket. Det här var mycket värdefull för vår utredning. Du får komma in i nästa veka på ett formellt förhör. Ring på måndag och säg att du vill tala med mig. Jag heter Tommy. Hej så länge.
Hej då!

Anders, jag har ett vittne, sa Tommy.

Vad bra. Fick du något intressant?
Ja ett vagt signalement och en Volvo Sedan kanske en 850. Stod ca 500 meter till vänster om entrén på en skogsväg. Jättebra, jag får skicka dit Stefan. Tack Tommy.
Stefan, du får gå utanför området ca 500 meter och in på en liten skogsväg och ta däckavtryck. Kan mycket väl vara tjuvarnas.
Hur gamla är de?
Från igår eftermiddag.
Ok, jag går på en gång. Bra.
Alla poliser som är på plats börjar nu att gå runt på campingen för att tala med så många som möjligt.

Rättsläkaren Göran går fram till Anders.

Vad kom du fram till?
Död genom kraftig blodförlust.
När?
Svårt att säga exakt innan obduktion.
Men ungefär?
Någon gång mellan kl 1 och 3 i natt, skulle jag tro. Jag är klar här. Så jag tar med mig kroppen härifrån nu. Gör en obduktion på rättsmedicinska, så skriver jag ut en rapport ikväll och lämnar in den till vakthavande innan jag åker hem.
Tack Göran, det är fint.
Göran hämtar en liksäck och ber en av poliserna att hjälpa till.

 

[Gösta Evén]

SVT:s lokalredation Smålandsnytt kommer på eftermiddagen till Ängens Camping för att intervjua.

De går runt och talar och filmar med alla som de träffar. De säger att det blir ett inslag i kvällssändningen.

*
Bengt och Åke vaknar på eftermiddagen.

Fy f n vad jag mår dåligt sa Åke.
Ja, vad f n skulle du ta fram kniven för?
Jag fick panik, när snubben skrek.
Ja, men kunde du inte bara nita honom?
Vet inte, allt gick så fort. Jag hade de tunna plasthandskarna på mig, så det finns i varje fall inga fingeravtryck i vagnen, sa Åke.
Nej, det är klart. Alltid handskar.
Skall vi ta en prommis till Max och käka? Sa Bengt.
Ja, det gör vi, jag behöver luft och lugna ner mig. Jag tänker inte jobba i natt.
Nej det är lördag och folk är uppe längre. Men å andra sidan så är ju natten mot söndag den bästa jobbarnatten eftersom många super på lördagskvällen.
Men, vad f-n vi har ju en hel del prylar nu. Vi tar ledigt i natt, sa Åke.
Ok, då. I morgon får vi åka åt ett anat håll och kolla in nya jobb, sa Bengt.
Vi kan ju ta en sväng västerut, mot Hjo.
Ja, där har vi inte varit.

*

Kl 10 kommer Louise, Beatrice och Marianne hem till Anders, på Sjöglimtens camping.

Hej Anders!
Hej tjejer!
Har du tagit fram kloten?
Javisst, de ligger här vid dörren.
Ja, då sätter vi igång, sa Anders. Först kastar man ut den här lilla kulan. Sen skall kloten komma så nära som möjligt. Titta nu, på hur jag håller klotet i handen, när jag slänger iväg det.
Det ser ju inte så svårt ut, sa Louise.
Ja, Marianne skall du ta nästa. Sen blir det Louise tur och sist Beatrice i första omgången. Sen blir det en runda till, sa Anders.
De spelar en timme. Sen säger Marianne att det här var ju kul. Skall vi ta en ny omgång i morgon.
Ja, gärna, sa Louise. Men då föreslår jag att vi tar det på eftermiddagen. Jag vill gärna ta det lugnt på morgonen en söndag.
Vad säger du, Anders? frågade Marianne.
Ja, gärna. Skall vi säga kl 14 så kör vi en timme och sen bjuder jag på fika, sa Anders.
Det blir bra det, sa alla tre tjejerna.
Kom nu Marianne, så går vi hem och käkar.
Ja, jag går också, sa Louise.
Hej då!
Hej då!

*
Efter lunchen ringer Anders till Louise.

Hej Anders!
Hej Louise!
Väldigt vad bråttom du fick?
Ja, jag var hungrig och ville komma hem och äta.
Har du lust att ta en fika med mig idag?
Ja, gärna. Vilken tid?
Passar det kl 15?
Ja, det blir bra.
Då säger vi så, välkommen.
Tack.

*
Per och Anna på Tallskogens camping sitter ute och solar sig.

Hur mår du? frågar Per.
Bra, men det är inget vidare med alla inbrotten.
Vill du att vi åker hem?
Nej, de kommer nog inte tillbaka nu när det var en så stor artikel i tidningen, sa Anna.
Det tror inte jag heller.
Vi har det ju så skönt här, mycket bättre än lägenheten i Jönköping, sa Anna. Så jag tycker vi stannar här hela sommaren.
Ja, det gör vi och vi får hoppas på att polisen griper de där brottslingarna snart.
Ja, det hoppas jag.
Stina och Erik kommer förbi.
Hej!
Hej!
Har ni lust att komma och fika.
Ja, tack gärna, svarade Anna.
Vi skall bara ta på oss ett par skor, sa Per. Sen gick de alla fyra hem till Erik och Stina.
Sätt er så länge här ute, sa Erik, så sätter vi på thévattnet.
Efter en stund kommer Stina och Erik ut med en bricka.
Varsågoda att ta för er, sa Stina.
Jättegott, sa Anna.
Ja, verkligen goda scones sa Per.
Ja, Erik sa ju härförleden att Stina är en mästare på bakning, sa Anna.

Det är faktiskt Erik som har bakat de här sconesen i morse, sa Stina.

Ja, här har det varit bakning vareviga dag, hela veckan sa Erik.
Jag sa ju det, sa Per. Övning och övning är vad som gäller. Där ser du ju att du kan.
Det gäller att våga, sa Anna.
Ja, verkligen, svarade Erik. Faktiskt roligt att kunna avlasta Anna lite.
Hur länge blir ni kvar? frågade Stina.
Vi är här till de stänger i höst, svarade Anna.
Men det här med inbrotten då?

Per och jag tror inte att det blir flera.

Jaså, varför då? frågade Erik.
Efter den här fina artikeln i tidningen så har nog tjyvarna vänt sig någon annanstans, sa Per.
Ja, så är det nog sa Stina.
Så ni blir också kvar hela sommaren då?
Ja.
Vad roligt. Då kan vi ju träffas många gånger, sa Anna.
Javisst, sa Erik.

*
På polisstationen i Nässjö har kriminalinspektören Anders kallat till ett improviserat möte.

Hej alla!
Det har varit åtta inbrott på Ängens camping. En man vaknade och fick halsen avskuren när han fortfarande låg kvar i sin säng.
En boende har sett en Volvo Sedan ca 500 meter utanför området. Vi har där tagit däckavtryck. Några har sett en ljushårig lång smal man och en kraftig gå utanför området i går eftermiddag, alltså fredag. Det är vad jag vet så här långt?
Är det någon som har något att tillägga.
Jag har läst i Årvikens Allehanda att det har varit inbrott både på Tallskogens och Sjöglimtens campingar, sa polismannen Tommy.
Bra, jag får ringa till de i Årviken, kan ju vara samma tjuvar, sa Anders.
Någon som har något mer att säga.
Alla är tysta.
OK då avslutar vi dagens möte. Ta gärna en sväng förbi Ängens i morgon eller på måndag. Några till kan ju ha kommit ihåg något som de inte har berättat.

*
Sjöglimtens camping

Strax före kl 15 kommer Louise till Anders.

Välkommen !
Tack.
Sätt dig härute så hämtar jag brickan. Någon minut senare kom Anders ut med kaffe och ett fat med kardemummabullar. Varsågod Louise att ta för dig.
Tack, det skall bli gott. Det ser inte ut som dina vanliga kanelbullar, har du bakat något annat idag?
Ja, det här är kardemummaknutar.
Utsökta, du måste lära mig att baka.
Det är inte så svårt. Bara att googla på ett recept och följa det.
Jo, så klart. Men jag vill att du lär mig.
Jaså, det vill du.
Ja, då får vi vara tillsammans på ett vardagligt sätt. Kan vara roligt att göra något tillsammans.
Ja, så klart. Jag säger till när dessa är slut, så bestämmer vi en dag i nästa vecka då båda kan, sa Anders.
Oj, då. Bäst att jag tar några till med en gång då.
Ät så många som du vill.
Tack, vill ju komma till bakbordet snabbt.
Så bråttom är det väl inte. Ät nu inte så att du mår illa. Bättre att du tar med dig några i en påse hem istället.
Vad du är snäll Anders.
Tack, tycker du?
Ja, det gör jag. Du är både snäll och mycket trevlig.
Jag gillar dig också, sa Anders.
Vad tror du om inbrotten här? frågade Louise.
Ja, vad skall man tro. Det verkar ju vara ena riktiga proffs. Ingen av oss vaknade, när de gick omkring inne hos oss. Vilket jag tycker verkar otroligt.
Det är nog för att vi är så mycket ute i den härliga friska luften som vi sover så hårt, trodde Louise.
Ja, så kan det vara och våra dagliga promenader här på campingen och i naturen omkring, sa Anders.
Vad skall du göra ikväll? frågade Louise.
Inget särskilt, blir väl lite tv antar jag.
Vill du komma över på middag kl 19?
Ja, tack. Det gör jag jättegärna.
Roligt att du vill. Så kan vi mysa tillsammans framför tv:n efter maten.

 

[Gösta Evén]

På Sjöuddens camping går Oskar till Pelle och Kristian.

Hej!
Hej!
Har ni lust att komma och fika hos mig kl 15?
Ja, tack gärna. Kommer det flera? frågade Kristian.
Ja mina närmaste grannar, Hanna och Rut samt Jan och Jannike.
Har du pratat med de om vad som har hänt? frågade Pelle.
Ja, det har jag och de kommer alla fyra till mötet på tisdag kväll.
Bra. Vi behöver nog tala en hel del om vad du och andra har råkat ut för.
Ja, det känns inget vidare, sa Oskar. Det är fint att kunna häva ur sig frustrationen till förstående grannar. För jag mår fortfarande dåligt. Trots att det har gått ett dygn nu.
Det kan nog ta ett bra tag, sa Pelle. Vi är också väldigt nedstämda. Det var en fruktansvärd syn som jag fick se inne hos Lennart.
Vi kanske skulle ta oss till en vårdcentral och fråga om man kan få tala med någon kurator eller psykolog sa Kristian.
Hanna är kurator, sa Oskar. Vi kan ju tala om det vid fikat. Hon har säkert några goda råd att ge.
Vi känner ju inte henne.
Det gör inget, hon är mycket vänlig och jag har redan fått ett bra samtal med henne om det här.
OK, vi får se hur samtalet går.
Ja, vi säger så. Välkomna i eftermiddag. Hej då.
Hej då.

*

På Tallskogens camping går Arne och Lena till Harald.

Hej Harald!
Hej!
Hur mår du? frågade Arne.
Inget vidare, fast det är ju lite bättre nu.
Ja, det har ju gått några dagar.
Har du varit i kontakt med någon vårdcentral? frågade Lena.
Nej, vad kan de göra?
De kan se till att du får träffa en kurator eller psykolog för ett samtal.
Vad skall det vara bra för?
Du bor ju ensam här. Det är tungt att bära på detta helt själv.
Nja, det ordnar sig nog. Jag sov ju och blev ju inte fysiskt skadad. Stulet är stulet och det har jag ju ersatt med nya grejor. Det är bara materiella saker. Men det var ju fint med de två mötena som vi har haft. Så många känner ju till vad jag har varit med om och alla är ju så vänliga mot mig när jag möter de på mina promenader. Så prata får jag ju göra här. Jag tror att det räcker för min del.
Ja, det är ju fint att du kan tala om det med grannarna.
Ja det är fina människor här på campingen.
Vill du komma över på en fika kl 15? frågade Arne.
Ja, tack gärna.
Bra, välkommen.

*

Eva på Ängens camping promenerar till Olof, som bor några tomter bort.

Hej Eva!
Hej Olof!

Vad, eller rättare sagt hur, tänker du nu, frågar Eva.

Om inbrotten?

Ja.
Det är så nytt för mig att jag har inte funderat så mycket.
Chocken börjar att släppa nu, sa Eva.
Jo, så är det. Vill du ha en kopp kaffe?
Ja, tack det skulle sitta fint.
Olof går in och fixar till en bricka med kaffe, mördegsgifflar, en flaska Kahlualikör, glas och muggar.
Vi sätter oss här, i skuggan, under parasollet.
Ja, det blir bra. För det är ganska varmt i solen, sa Eva.
Varsågod och ta för dig. Jag tänkte att ett glas likör kan vi behöva efter morgonens förskräckliga upptäckt.

Ja, jag mår fortfarande dåligt, sa Eva.

Det här är jättegott, sa Eva.
Tack, det var roligt att höra.
Har du bakat gifflarna själv?
Nej, de köpte jag igår på Felicias konditori inne i stan.
Ja, där har de bra saker, sa Eva. Jag brukar köpa deras råglimpa med en massa olika fröer och pumpakärnor inbakade.
Vilken god likör du har? Vad heter den?
Det är Kahlua. En mexikansk kaffelikör gjord på rom, kaffe, örter och vanilj.
Verkligen söt och god.
Ja, söt är den, skall visst var över 30 % socker.
Kommer du att åka till någon annan camping nu? frågade Olof.
Nej, varför det. Tjyvar och banditer kan finnas överallt.
Ja, man är väl inte säker någonstans. Men nu har de ju varit här – så sannolikheten är nog inte så stor att de kommer tillbaka i brådrasket.
Nej, inte samma tjyvar – men det lär ju finnas flera av samma skit, sa Eva. Vi lär väl få försöka att skydda oss själva.
Ja, men hur? Har du någon idé? frågade Olof.
Nej, men Arne och Leon gick ju till Örjan. Vi får gå dit och fråga vad de kom fram till.
Ja, det gör vi om en stund. Först skall vi ta ett glas till, eller hur?
Tack, gärna.

Efter ytterligare en halvtimme går de till Leon och Amanda.

Hej Amanda!
Hej!
Är Leon tillbaka från Örjan?
Ja, han kommer här.
Hej Leon!
Hej!
Hur gick det på receptionen?
Det gick bra. Örjan stod själv där så vi fick ett långt och bra samtal.
Vad kom ni fram till? frågade Olof.
Det blir ett möte på onsdag kväll kl 20. Örjan skall tala med restaurangchefen att vi får vara i matsalen. Sen sätter han upp en affisch på anslagstavlan. Arne och vi har gått runt en timme i vårt närområde och informerat. Vi tänkte ta ert område i morgon.
Olof, du och jag kan väl tala med våra grannar? sa Eva.
Ja, naturligtvis skall vi sprida info om onsdagsmötet.
Vi får hoppas att det blir många som kommer på onsdag, sa Eva.
Ja, verkligen, sa Amanda.
Vi som är säsongare bör ju ha ett intresse i alla fall, sa Leon.
Ja, absolut, sa Olof.
Skall vi gå vidare nu sa Eva.
Ja, vi kan ju tala med några som är ute nu, sa Olof.
Hej då!
Hej då!

Eva och Olof träffar några campare som sitter ute och solar sig. De berättar om det kommande onsdagsmötet på restaurangen.

När de kommer fram till Evas husvagn frågar Eva: Olof har du tänkt göra något särskilt ikväll?
Nej, det blir väl som vanligt lite tv efter middagen.
Vill du komma hit kl 19 så äter vi tillsammans.
Ja, tack gärna. Det skall bli trevligt med sällskap vid matbordet.
Ja, nu när vi har lärt känna varandra lite grand – så fortsätter vi med att komma närmare, sa Eva.
Ok, jag kommer.
Välkommen kl 19. Hej då så länge.
Hej då!

*
Örjan lyckades inte få tag i restaurangchefen meddetsamma. Han skulle komma kl 15 sade en av kockarna. Så nu gick han in på restaurangen.

Har Felix kommit nu?
Ja, jag förvarnade honom. Han är på kontoret. Du kan gå dit nu.
Hej Örjan!
Hej Felix!
Jag hörde att du ville tala med mig.

Ja, jag ringde hit på fm. Det har varit många inbrott i natt. Det är många som vill ha ett möte här på onsdag kväll kl 20. Det går väl bra?

Ja, naturligtvis. Då är ju den värsta rusningen över. Det blir kanske flera middagsgäster än vanligt på onsdag. Vet du hur många som bor på campingen nu?
Nej inte exakt. Men det finns 450 tomter. Det är ca 200 säsongare och av de är det kanske 50 som är seniorer och bor permanent alla dagar i veckan. Några av helggästerna kanske kommer efter sina jobb, eftersom vi har lagt mötet till kl 20. Sen är det ju alltid några husbilsåkare som bara kommer en natt. Men räkna med att det blir många flera än vanligt som vill äta här före mötet.
Ja, det förstår jag, sa Felix. Bra att ni la det på onsdag. För jag behöver ju beställa hem extra med färskvaror.
Ja, det var det som vi tänkte på i morse.
Ok, Örjan tack för att du kom förbi. Nu har jag tid att fundera ut hur jag skall göra. Får ta ett snack med personalen.
Ja, gör det på en gång. Hej då.
Hej då!

*

Felix går direkt ut i serveringen och säger åt personalen att komma in i köket meddetsamma.

Hej alla, säger Felix.
Örjan var här alldeles nyss. Sa att det har varit en massa inbrott här i natt. De som blev drabbade vill nu ha ett stort möte på onsdag kväll kl 20. Så jag räknar med att det blir extra många som kommer att äta middag här då. Så på måndag och tisdag får vi förbereda inför onsdagskvällen och ni som kan jobba några övertidstimmar på onsdag kan meddela mig efter helgen. Det är ju bäst om jag slipper att kalla in några ”löshästar”.
Hur tänker du med menyn? frågade souschefen Ella.
Vi får minska på antalet rätter, svarade Felix. Men jag har inte funderat färdigt ännu. Får ringa min grossist på måndag morgon och beställa. Så i morgon söndag skall jag skriva en specialmeny och inventera i förråden.
Bra att de inte önskade ett möte ikväll, sa Ella.
Det var ett stort gäng här vid lunchen, sa Fia. De verkade prata om inbrotten. Det var kanske de som gick till Örjan senare.
Ok, det var allt för idag. Vi får prata mera på måndag. Men kolla upp hemma om ni kan ta några övertidstimmar på onsdag, det gäller både ni som jobbar dag och ni som jobbar kväll. Bra om några på kvällsskiftet kan komma in redan kl 13.

*
På Sjöuddens camping samlas nu Hanne, Rut, Jan, Jannike, Pelle och Kristian hos Oskar klockan 15.

Välkomna allihopa. Sätt er så länge här ute framför min husvagn. Det är lite skugga under parasollet.

Tack, tack hörs det från alla. Ja, det här är Kristian och Pelle som bodde granne med Lennart, här är mina grannar Hanne och Rut som bor i vagnen där till vänster och här är Jan och Jannike som bor i vagnen till höger om mig.
Nu får ni sätta er ner så skall jag hämta brickan.
Damerna får välja först om ni vill sitta i solen eller skuggan, sa Pelle.
Så högtidlig behöver du inte vara, sa Hanna.
Ok, men det har jag fått med mig hemifrån.
Jag sätter mig gärna här i solen, sa Jan.
Jag också sa Kristian.
Ja då sätter jag mig här bredvid Rut, sa Pelle. Så får Oskar ta stolen närmast dörren. Han kanske behöver gå flera gånger.
Ja vem vet, sa Kristian.
Gick det bra att komma överens, sa Oskar när han kom ut med en stor bricka. Som innehöll en stor termos med hett vatten, thépåsar med olika smaker, en burk snabbkaffe, socker, grädde och en stor frukttårta.
Jodå, det gick bra, men Pelle kallade oss för damerna, sa Hanna.
Ja, vad det fel? frågade Oskar.
Nja, egentligen inte, bara det att det känns så gammalmodigt. Rut och jag har ju inte fyllt 60 ännu.
Det är inget att älta sa Rut.
Bra, då släpper vi det, sa Oskar. Varsågoda att ta för er. Det är hett vatten i termosen, så får ni välja om ni vill ha thé eller kaffe.
Vilken fin tårta, sa Jannike. Har du gjort den själv?
Ja, syns inte det?
Nej, rena rama mästerverket. Kunde ju lika gärna komma från kondiset i stan.
Tack, det var vänligt sagt.
För all del, den ser jätteproffsig ut.
Ja, Oskar du är en mästare, sa Jan. Det har vi ju fått erfara många gånger under årens lopp.
Oskar har berättat att ni, Pelle och Kristian bodde granne med Lennart och att det var ni som upptäckte det förfärliga och ringde 112, sa Rut.
Ja, det stämmer sa Kristian.

Hur mår ni? frågade Hanne.

Inget vidare, sa de båda två.

Jag kan förstå det. Hur tänker ni gå vidare med det här?
Det vet jag inte, svarade Pelle.
Det finns ju hjälp att få på vårdcentralen.
Hur då? frågade Kristian.

Där finns både kuratorer och psykologer som man kan få tala med.

Vi bor i Norrköping, och har inte tänkt åka dit förrän i höst, sa Pelle.
Det förstås, men det finns vårdcentraler här i Årviken.
Men vi är ju inte listade där.

Det spelar ingen roll. Så här akut är ni välkomna till alla vårdcentraler i Sverige. Bara att ringa och boka en tid.

Tack Hanne, vi får tänka på det under helgen, sa Pelle.
Ja, gör det.
Vilken underbar god frukttårta, sa Rut för att byta samtalsämne. Vaniljkrämen är ju ”outstanding”
Tack, roligt att det smakar, svarade Oskar.
Ja, Oskar är verkligen en duktig konditor, sa Jannike.
Det är något extra med vaniljkrämen, sa Rut. Det här kan inte vara från någon pulverpåse som du har köpt på ICA.
Nej, dessa halvfabrikat köper jag inte.
Nehej, var har du hittat receptet? frågade Pelle.
Det korta svaret är ”på nätet”. Sen ändrar jag lite i det för att få min ”touch” på det.
Vad är hemligheten?
Jag byter ut hälften av mjölken mot vispgrädde.
Är det allt?
Ja, googla på på nätet och ersätt hälften av mjölken med grädde, men det skall vara ett recept med vaniljstång, absolut inte med vanillinsocker.
Hanna och Rut kommer ni hit på tisdag kväll? frågade Pelle.
Ja, det har vi tänkt, om vi inte måste jobba över, svarade båda två.
Har ni det tufft på jobbet?
Ja, det är fullt upp. Men mötet börjar ju inte förrän kl 20 så det skall vi nog hinna till. Mat finns ju här så vi behöver ju inte åka hem för att käka.
Bor ni långt härifrån? frågade Kristian.
Vi bor i Jönköping, så det är åtta mil. Så det skall nog funka.
Det är bra om ni kan komma, så att det inte bara är vi seniorer som är där. Det är viktigt för alla oberoende av ålder eller om man ligger här hela sommaren eller bara på helger och semester.
Stina skulle ringa några säkerhetsföretag igår och polisen. Jag hoppas att hon lyckades att få några hit till tisdag, sa Pelle.
Det skall väl inte vara så svårt, sa Jan. Säkerhetsföretag vill väl få nya kunder och polisen skall ju vara allmänhetens tjänare och skapa trygghet.
Ja, de kommer säker några, sa Jannike.
Du Oskar, det här var jättegott och ett mycket bra initiativ att samla oss här hos dig och få chansen att träffa dina trevliga grannar. Nu skall vi tacka för oss och gå hem till vårt, sa Pelle.
Ja, det här har du verkligen gjort bra, sa Kristian. Nu lämnar vi herrskapet. Tack än en gång och hej då allesammans.
Ja, hej då allihopa sa Pelle.
Det var bara roligt att ni ville komma hit, sa Oskar. Vi måste umgås mera.
Trevligt att träffa er, Pelle och Kristian sa de andra fyra. Hej då!
Hej då!

*
Du Oskar, känner du Pelle och Kristian väl? frågade Hanne.
Nej, det kan jag inte säga. Har hälsat på de några gånger före mitt inbrott. Men sedan har vi ju talat en hel del.
Det måste ha varit en jobbig tid för Kristian och Pelle, sa Hanna.
Ja, de umgicks en hel del eftersom de är seniorer alla tre och tillbringar mycket tid här på campingen och det var ju Pelle som upptäckte Lennart och försökte att få igång andningen. Men det hade ju gått många timmar så det gick ej.
Vad förfärligt det måste ha varit, sa Rut.
Ja, verkligen, sa Oskar. Ska jag hämta kortlapparna?
Ja gör det så tar vi ett parti stötpoker, sa Jannike.
Ja, det blir kul, sa Hanna. Vi behöver få något annat att tänka på.
Det blev en lång eftermiddag och början på kvällen med många parti poker. Innan de bröt upp.

*
På Tallskogens camping släntrar Harald iväg till Arne och Lena.

Hej Arne och Lena!
Hej och välkommen!
Sätt dig här i solen så skall jag hämta kaffebrickan, sa Lena.
Tack.

Hur mår du? frågade Arne.

Inget vidare. Men det känns lite bättre för varje dag som går. Fast det är tungt. Tänk att jag inte vaknade när en främmande person går omkring i min husbil när jag ligger där och sover.
Det kanske var tur att du sov för du har väl läst i tidningen att på Sjöglimtens Camping var det en man som vaknade och försökte att mota ut tjuven och sen blev det slagsmål och han ramlade så tokigt att han slog i huvudet så hårt så att han dog.
Ja, jag har läst om det.
Varsågod att ta för dig, Harald, sa Lena när hon kom ut med brickan.
Tack, det ser jättefint ut med allt kaffebröd. Jag tar en kanelbulle.
Vad tråkigt det har varit den här veckan efter ditt och Per och Annas inbrott, sa Lena.
Ja, det har inte varit någon kul vecka. Tankarna snurrar runt och jag vet inte vad jag skall göra. Laptop har jag köpt en ny. Per och jag fick våra lås fixade igår. Så det materiella är åtgärdat.
I onsdags var vi till polisen för ett formellt förhör. Polisrapporten och fotot på det skadade är inskickat till försäkringsbolaget. Men det psykiska är kvar att bearbeta. Så jag är lite ”låg” som det heter nu för tiden.
Ja, jag kan förstå det sa Lena. Vi är ju inte drabbade direkt, men så klart har även vi andra fått oss en tankeställare. Vi funderar på hur vi kan öka vår egen säkerhet, men har inte kommit fram till något bra ännu.
Jag fick låna ett spännband av Per, som jag spände fast mellan mina två dörrar.
Men då tar det ju längre tid att komma ut om det t.ex. blir en brand, sa Arne.
Brinner det så är det nog i första hand i pentryt och det är ju mellan sovrummet och dörren ut, sa Harald. Jag tror mer på att gå ut genom takfönstret och sen sega sig ner på marken.
Ja, det är ju en idé sa Lena. Varför har inte vi tänkt på det?
Inte vet jag, svarade Arne. Tack Harald för tipset.
Jag sa väl det på våra två möten, sa Harald.
Det har vi missat.
Vilka goda bullar, har ni bakat de själva?
Ja, Arne och jag brukar hjälpas åt att baka. Prova gärna vår tigerkaka.
Tack, det gör jag gärna.
Vad tänker du nu om framtiden? frågade Arne.
Vad avser du?
Tänker du lämna campingen?
Nej, absolut inte. Nu efter inbrottet har jag fått så många nya bekanta. Vi promenerar både på dagar och nätter. Jag spelar kort med några stycken ibland på eftermiddagarna. Jose, från Spanien, har bjudit mig på öl en kväll. Så jag trivs faktiskt bättre nu än före inbrottet. Det är bara tankeverksamheten när jag är ensam som stör mig. Det blir inte bättre av att flytta, snarare tvärtom.
Vad fint att du har fått nya bekanta, sa Lena.
Ja, jag har kommit några stycken närmare nu. Mycket tack vare våra promenader, som vi initierade på mötet.
Mötena har varit mycket bra, sa Arne. Även Per och Anna har uppskattat våra två kvällsmöten och de promenerar ofta här på campingen och pratar med alla som de ser.
Det verkar som om flera talar om hur lätt det är att komma in i våra hem, sa Harald.
Det är skandal att det bara behövs en skruvmejsel för att öppna våra lås, sa Arne.

Försäkringsbolagen borde kräva ett bättre system, sa Lena.

Det finns ju stora Concorde som har ett kodsystem, sa Harald.

Vad säger du?
Ja, jag har läst att istället för nyckel så har de en koddosa som man knappar in några siffror på så blir dörren upplåst, sa Harald.
Då kan man ju verkligen undra varför inte alla bilar och vagnar har det. Ja, det borde försäkringsbolagen kräva av alla tillverkare, sa Lena.
Tack för att ni bjöd in mig till fika. Det var verkligen utsökt gott bröd som ni har bakat. Skall vi ta en promenad på området?
Bara roligt att träffa dig och prata, sa Lena.
Lena, vad säger du? Vi följer väl med på en prommis?
Ja, det gör jag gärna. Skall bara duka av först.
De tar en lång promenad på området och pratar med så många som möjligt om det som har hänt.
När de kommer fram till Greta Gustavsson sa hon att det var bra att ni tog initiativet till möte i måndags. Jag har alltid tänkt att det är så lugnt och skönt här. Men jag fick mig verkligen en ordentlig tankeställare.
Ja, tjuvar kan finnas överallt, sa Harald.
Ja, tydligen, sa Greta.
Det är därför som vi tar våra dagliga promenader numera, sa Lena. För vi vill lära känna varandra lite bättre.
Ja, samma här, sa Greta, men det kommer ju nya i stort sett varje dag. Så alla hinner man ju inte att lära känna.
Nej, det förstås, sa Lena.
Vi skall gå vidare, sa Arne. Hej då!
Hej då!

*
Sjöglimtens camping.

Marianne och Beatrice gör i ordning en enkel salladslunch som de inmundigar ute i det vackra vädret. Det var ju kul att spela boule.
Ja, visst är det och Anders är ju jättetrevlig. Kul att vi har fått några nya bekanta, sa Marianne.
Nu skall det bli skönt att bara sitta här i solen och njuta, sa Beatrice.
Skall vi göra en sats glass ikväll och ta med oss imorgon till Anders? frågade Marianne.
Ja, det tycker jag.

*
Louise förbereder så mycket som hon kan inför middagen. Börjar med att googla på recept. Hon vet att hon har glass, räkor och quornbitar i frysen.
Det blir räkor i glas till förrätt. Hon tar fram räkor, mangokuber och quornbitar ifrån frysen.
Huvudrätt får bli en gryta och glass till efterrätt.
Tur att jag har några timmar på mig och att det fanns råvaror hemma, både i frysen och i kylen. Det här skall jag kunna hinna med. Måste ju duscha och byta om.

*
Anders funderar på vad han skall ha på sig. Louise är ju jättetrevlig och snygg så jag måste anstränga mig lite extra nu. Men kostym tar jag inte. Vi är ju ändå på en camping. Men mina snygga svarta långbyxor och en ljusblå kortärmad skjorta1 blir nog bra. Tar med mig en jacka på armen. Kan bli kallt på kvällen, när jag skall gå hem. Tar med mig chokladasken som jag köpte för en månad sedan. Hade ju köpt den om det skulle bli något speciellt i framtiden. Nu är det det.
Strax före kl 17 knackar det på dörren.
Hej Anders kom in.
Hej Louise!
Roligt att du ville komma och äta med mig.
En middag på tu man hand med en vacker och trevlig kvinna tackar jag ju inte nej till.
Ha ha.
Sätt dig. Vill du en ”draja”?
Vad för något?
En dry Martini.
Ja tack.
Skål och välkommen hem till mig.
Skål och tack för att du bjöd in mig. Att vi äntligen har träffats. Vi har ju faktiskt varit här några veckor nu.
Ja, märkligt vad ett inbrott kan föra med sig, sa Louise
Inget ont som inte har något gott med sig, har jag hört.
Ja det stämmer.
Nu när vi har druckit upp hämtar jag förrätten.
Du kan öppna vinflaskan.
Javisst, Cava, semi seco, jo jag tackar jag. Det var länge sedan. Är det egen import.
Ja, jag var i Spanien i vintras.
Varsågod!
Räkor i glas! En av mina favoriter, det skall bli jättegott.
Skål!
Skål!
Ja, visserligen gammal klassiker. Men jag har ändrat lite i receptet. Känner du det?
Ja, det är någon frukt i.
Rätt, vad då för frukt, tror du?
Ganska söt, mango?
Helt rätt, vad duktig du är.
Ä, det finns inte så många söta frukter som passar ihop med räkor.
Hur länge var du i Spanien?
Åkte efter jul och nyårshelgerna. Ville vara med barnbarnen då.
Körde du ensam ner. Eller hade du någon med dig?
Ensam. Tar det lugnt och kör inte så många mil varje dag. Det finns de som drar ner på fyra – fem dagar. Men som senior så har vi mer tid till vårt förfogande, så det tog två veckor ner till Costa del Sol.

Är du inte rädd?

Nej, varför då?

Nja, ensam uti i stora världen.
Finns ingen anledning. Det är inte säkrare här i Svedala, har vi ju fått erfara.
Ja, tydligen. Tjuvar och banditer har vi haft båda två här på campingen, sa Anders.
Fyller du på i glasen, så dukar jag av och tar fram huvudrätten.
Ja, det kan jag göra.
Varsågod, ta för dig.
Tack, ser smaskigt ut.
Vad, bra. Ni får du gissa vad som gömmer sig däri.
Jaha, du. Skall sätta mig på prov.
Ja, jag vill ju veta vad du kan om mat. Baka vet jag ju att du är mästare på.
Nej, jag är ingen mästare. Bara road av att baka.
Ja, jag ser morötter, paprika, kött, kornen är bulgur eller couscous. Bra kryddning kan vara spiskummin, curry kanske lite chili.
Jätteduktigt, men vadå för kött?
Får ta en bit till.
Kan vara kyckling eller kanske quorn.
Det är quorn. Du är ju jätteduktig, Anders.
Tack. Du är ju också duktig som lagar så god mat.
Skål mästerkocken!
Skål!
Häll upp det sista, så hämtar jag efterrätten.
Va blir det ännu mera mat?
Lite glass bara.
Den har du väl gjort helt själv?
Ja det är ju inte svårt, bara tre ingredienser plus smaksättningen. Ta lite sylt till.
Tack det här blir ju en riktig fest. Hjortronsylt som är så gott. Har du kokat sylten?
Ja, jag var uppe i Norrland i somras och gick ut på myrarna i gummistövlar och fick ihop några kg.
Tack, så jättemycket för all god mat och dricka.
Tack själv, det är bara roligt att anstränga sig lite ibland. Det är så sällan som jag har sällskap.
Samma här, jag kör ju också själv, sa Anders. Vi skulle ju kunna ha ett matlag och laga mat tillsammans någon dag.
Ja, det vore trevligt. Nu tar jag fram en ny flaska Cava och sätter på tv:n och sätter mig bredvid dig i kaptensstolen.
Ja, gör det. sa Anders.
Det är ”Stjärnorna på Slottet”, men det är snart slut.
Jag kan ta det från början på svt play, sa Louise och greppade fjärrkontrollen.
Det är ett trevligt program, tycker jag, sa Anders.
Jag brukar se alla programmen. Bra att de även går på playen, så att man kan se när man har lust och tid.
Anders öppnar flaskan och häller upp i glasen.
Anders, ser du vilka fina bubblor som kommer upp.
Ja, det är verkligen vackert.
Tack.

1

 

[Gösta Evén]

På Ängens camping knackar Olof på Evas dörr kl 19.

Hon öppnar och sa: Välkommen Olof. Stig på in.
Tack. Varsågod!
Oh vilka fina rosor, Det hade du inte behövt köpa.
Vill ju inte komma tomhänt, så jag körde in till stan och handlade en bukett.
Sätt dig i soffan så bär jag fram maten.
Vad kan det här vara för gott?
Det är chips med stenbitsrom i crème fraiche, med rödlök och lite citronsaft.
Dricker du vin?
Ja.
Bra då tar jag fram en flaska ifrån kylen.
Skål och välkommen hem till mig, Olof.
Tack för att jag fick komma, skål.

Ja, det här med inbrotten är ju inget vidare, sa Olof.

Nej, ett djävla skit är vad det är. Här som det har varit så lugnt, i de tio år som jag har campat här.
Jaså, ja, för mig är det första året.
Jaha, det är därför som jag inte kände igen dig först. Inte undra på att jag inte visste vem du är.
Ja, frugan och jag campade länge vid sjön Sommen i närheten av Tranås i 20 år. Men så dog hon för ett år sedan och då ville jag inte åka dit ensam.
Får beklaga sorgen. Det förstår jag att du ville byta camping.
Ja, att köra dit som om inget hade hänt gick ju inte när Anna inte var med mig längre.
Nej, det är klart att det hade ju varit mycket jobbigt.
Ja, minnen finns ju där.
Tack den här förrätten har du du gjort bra.
Inte så så svårt när man ända har en påse chips hemma och lite annat i kylen. Roligt att du gillade den. Häll upp lite mera vin så skall jag duka av.
Nu skall vi se vad du gillar min bönlasagne.
Bönlasagne?
Ja, jag böt ut köttfärsen mot tre olika sorters bönor. Hade ingen köttfärs hemma, men bönor har jag alltid några kartonger på lager.
Ja, bönor är bra att ha på lager hemma. Det är ju lång hållbarhetstid på paketen. Man får ju tänka på att inte åka så ofta till stan för att handla.
Det här är ju jättegott.
Tack. Jag hade i en hel del grädde i ostsåsen så att den skulle bli lite krämigare än med mjölk och så gäller det ju att krydda på ordentligt.
Ja, jag känner det. Verkligen jättegott.
Skål och tack.
Skål.
Underligt det här med att ett inbrott förde oss tillsammans.
Javisst är det är det, sa Eva. Ta gärna lite mer lasagne.
Ja, tack det tror jag att jag skall göra.
Brukar ni har några gemensamma fester här på campingen? frågade Olof.
Ja, efter att skolan har slutat i juni så kommer det ju hit en hel del barnfamiljer. Så till midsommar blir det baluns. Vi reser en stång och dansar runt den med alla barnen. Sen på kvällen efter middagen brukar vi ha vuxendans i matsalen, med Felix som discjockey.
Vem är Felix?
Det är restaurangchefen själv.
Jaha du, så han har tid med sånt?
Ja det är ju bara en kväll och han brukar ju alltid jobba på kvällarna. Så det är nog ingen större uppoffring för hans del. Samtidigt får ha ju ett ansikte på sina matgäster. Han känner nog till många säsongare vid det här laget.
Ja, det är klart har han haft folk som gäster i tio år så lär han ju i alla fall känna igen ansikten.
Nu dukade Eva av bordet och ställde fram en fruktskål.
Varsågod att ta en frukt till efterrätt.
Tack, men jag avstår just nu, kanske lite senare.
Gillar du att spela kort eller något spel?
Ja yatzy gillar jag.
Vilken tur, för det har jag ett här någonstans.
Efter en stunds letande hittar hon det. Sen spelar de några omgångar under kvällen.
Vid 22 – tiden säger Olof att de är dags att tänka på refrängen.
Men Olof skall vi sätta på tv:n och se vad Smålandsnytt har att rapportera.
Ja, det kan vi ju se tillsammans. Det här inslaget har de gjort bra, sa Olof.
Ja, det verkar ju inte vara ”tvistat” på något sätt, sa Eva. Bra att de tar upp alla inbrott som har varit här den senaste tiden. De nämnde ju även de i Årviken för några dagar sedan.

Denna vecka har varit förskräcklig, sa Olof. Ja en massa inbrott på flera campingar under samma vecka, sa Eva.

Vi får verkligen hoppas att polisen löser detta, nu skall jag gå hem, sa Olof
Tack Eva för en mycket trevlig kväll och en utsökt förplägnad.
Tack själv för att du ville komma.
Vill du komma till mig imorgon kl 13 och äta en enkel lunch?
Ja, tack gärna.
Vad roligt, är du vegetarian?
Nej, inte alls men jag äter det ofta.
Bra för jag har fisk i frysen som jag tänkte ta fram.
Det blir jättebra.
Ok, välkommen då. God natt Eva.
God natt Olof.

*

På Sjöglimtens camping tar Marianne fram ingredienserna till glassen som de skall tillverka, 2 kartonger sojacuisene à 2,5 dl som Beatrice genast börjar med att vispa. För det tar mycket längre tid att vispa än vanlig kogrädde. Under tiden separerar Marianne 6 st ägg, vitorna skall ej användas så de sätter hon i kylen i en burk med lock. Sen tar hon och mäter upp 6 dl florsocker i ett litermått. Därefter tar hon fram en liten burk Bourbon vaniljsocker. Hon letar sedan fram 6 st dessertskålar som de skall hälla upp glassen i.
När sojagrädden börjar att bli ”krämig” häller hon i 2 tsk vaniljpulver som hon vispar en stund ytterligare därefter sätter Beatrice in den i kylen. Marianne vispar nu ägg-gulorna med floursockret, som hon häller ner i en jämn stråle för art det skall blandas bra utan att bli klumpar. När det är klart vänder hon försiktigt ner grädden så att det blandas. Sen fördelar hon blandningen i de sex skålarna och sätter in de i frysen.

Nu har vi en trevlig överraskning till i morgon, sa Beatrice.

Ja, absolut. Anders bjöd ju så fint idag att det är bara roligt att kunna bjuda igen lite grand, på vår goda egentillverkade glass. Nu tycker jag att vi tar fram lite dessertost, kex och en flaska vin och sätter oss i soffan och myser framför tv:n.
Ja, disken får vara till i morgon, sa Beatrice och la armen om Mariannes axlar och drog henne till sig och kramade om henne ordentligt.

*
På kvällen mailar rättsläkaren Göran sitt resultat efter en första mindre obduktion till polischefen Anders. Dödsorsak blodförlust p.g.a. delvis avskuren hals. Inga andra tecken på våld, inga blåmärken, inga andra synliga skador.

 

[Gösta Evén]

Söndag 9 / 5 Kapitel 8.

På Sjöuddens camping ligger Pelle och Kristian och gosar ett par timmar på morgonen.

Pelle går upp och sätter på thévatten och kokar några ägg, Kristian dukar fram bröd och ost och kaviar på en stor bricka. Sen sätter de sig som vanligt ute i det fina och soliga vädret och inmundigar sin sena frukost.

Hanne och Rut har också gosat i sängen några timmar på söndagsmorgonen.

Vad skönt vi har det, sa Hanne.
Ja, lördag och söndagsmorgnar är bäst. Inget stress till jobbet utan bara kunna ligga här med varandra och ha det fint.
Jag börjar att bli lite småhungrig, skall vi försöka att gå upp, sa Rut.
Nejhej du, inte ännu, sa Hanne och drog ner Rut i sängen igen.
De blev kvar där en stund till innan de gick upp och gjorde i ordning sin vegetariska frukost.
Idag blev det havregrynsgröt med blåbärssylt och havredryck, samt varsitt glas apelsinjuice.


Även Jan och Jannike tar det lugnt på morgonen. Ligger och småpratar innan de går upp och gör i ordning sin frukost.

Jan knäcker sex ägg i en skål och häller i fem dl kogrädde som han vispar ordentligt med sin egen kryddblandning innan han lägger en rejäl klick smör i stekpannan och häller ner äggblandningen där. Under tiden dukar Jannike fram kaviar, juice, bröd och ost. Samt glas, tallrikar och bestick.
Vilken god äggstanning du har gjort Jan.
Tack, roligt att du gillar den.

Oskar har det nog jobbigare än han säger.

Ja, kanske det, men han har ju sagt att han har fått flera bekanta nu under hans promenader på området, sa Jannike.

*

På Tallskogens camping fortsätter de med sina nattvandringar i tvåtimmars pass.

Anna och Per hade sista passet, som är mellan kl 04 och kl 06, tillsammans med Arne och Lena.
Vill ni följa med hem till oss och äta en liten frukost, sa Lena.
Tack gärna, sa Per och Anna på en gång.
Sätt er i soffan där bak, sa Arne. Sen satte han igång vattenkokaren.
Lena dukade fram smör, bröd, ost, leverpastej, äppeljuice.
Arne kom fram med glas, tallrikar och bestick.
Skönt att det är så många som vill nattvandra, sa Per.
Ja, det känns tryggt att vi gör det, sa Lena. Det fungerar ju bra att gå upp mitt i natten för oss som inte behöver rusa iväg till något jobb kl sex på morgonen.
Ja, inga problem alls, sa Arne. För vi brukar kunna sova lite ”siesta” mitt på dagen.
Att vandra är bra för hälsan, sa Anna.
Även för aptiten, sa Per och tog ytterligare en brödskiva.
Skall vi nattvandra hela maj månad ut? frågade Arne.
Vi har inte fattat något beslut, men så länge som det finns folk som vill så gör vi det, svarade Per.
Tack för frukost, sa Anna. Vi skall gå hem nu Per.
Tack för en mycket god frukost, sa Per. Hej då!
Hej då!

Jag bäddar nu, sa Arne och fällde ner bordet och la ryggstöden på bordskivan. Tog fram lakan och kuddar under tiden som Lena gjorde sig i ordning på toa.
Sen går Arne in på toa för att göra sig i ordning för att sova. När han lägger sig sover Lena redan.

*

Tjyvarna Bengt och Åke vaknar på förmiddagen, i sin lägenhet i Jönköping.

Jag tycker att vi skall hedra vilodagen, sa Åke.
Vadå?
Det är söndag och vi kan gott ta det lite lugnt idag.
Jaså du, då får vi väl ta en promenad till parken och sätta oss på en bänk och titta på folket, sa Bengt.
Ja, det blir bra och sen käkar vi på stan innan vi går hem igen.

*

Sjöglimtens camping.

Nu går jag upp och lagar frukost sa Knut.

Ja, gör det för det är du ju så bra på.
Knut kokar thé vatten, tar fram bröd, leverpastej, juice.
Vi tar väl en promenad efter frulle, sa Agnes.
Ja, absolut. Vi kanske träffar på några andra morgonpigga vandrare.

*

Vid 13,30 tiden går Louise till Beatrice och Marianne.

Hej Louise!
Hej Marianne! Är ni klara för att spela hos Anders?
Ja, strax. Bea är du klar?
Ja, jag kommer.
Då går vi då, sa Louise.
Louise knackar på Anders dörr.

Hejsan tjejerna!

Hej Anders! Skall vi spela?
Ja, naturligtvis.
Här Anders, Bea och jag har gjort lite glass i går kväll, som vi kan ha till fikat.
Å vad fint tack. Ställer in den i frysen så länge.
Ja, då kör vi väl samma laguppställning som igår, sa Anders.
Ja det blir bra, sa Marianne.
De spelar på bra. Det är ganska jämt resultatmässigt.
Hör ni tjejer, nu är klockan över 15 så då är det väl dags för fika?
Ja, det kan vara bra med en paus, sa Louise.
Men vi fortsätter väl sedan? sa Beatrice.
Ja, ett par timmar till, orkar i alla fall jag, sa Louise. Jag går in och hjälper Anders.
Det här är ju jätteroligt, sa Marianne
Ja, verkligen ett bra sätt att umgås på, svarade Beatrice och du har ju lärt dig snabbt.
Nu kommer vi med varsin bricka, sa Anders. Vi börjar med några bullar under tiden som glassen tinar lite, eller hur?
Skall bli jättegott med dina goda kardemummabullar, sa Marianne.
Vi kan ju byta partner efter fikat föreslog Anders.
Javisst, jag kan spela med Beatrice sa Louise.
Är det ok för alla? frågade Anders.
Visst, svarade tjejerna.

Bea och jag såg på Smålandsnytt igår kväll att det hade varit åtta inbrott på Ängens Camping. En hade vaknat och blivit dödad, sa Marianne.

Det är ju fruktansvärt, sa Louise och Anders.

Smålandsnytt sa att denna vecka har det varit inbrott på tre campingar i vårt område och så nu det fjärde som ligger i Nässjöpolisens distrikt, sa Beatrice.

Ja, verkligen en miserabel vecka, sa Anders.
Jag undrar hur campingägarna tänker på vår säkerhet och vad de kan göra för att öka den, fortsatte Anders.
Skall bli intressant att gå på mötet på tisdag, sa Louise.
Ja absolut, sa Beatrice.
Nu lämnar vi detta tråkiga, tyckte Louise.
Ja, det gör vi, ta nu och smaka på vår hemmagjorda glass, sa Marianne.
Ja, absolut, ska vi göra det, sa Louise och Anders.
Vilken god glass, sa Anders.
Ja det är det verkligen, sa Louise. Vad duktiga ni är som kan fixa det i en husvagn.
Det är inte så svårt, sa Beatrice.
Du får gärna ge mig ditt recept, sa Louise.
Inga problem, fixar det sen.
Efter fikat fortsatte de med spelet i ytterligare några timmar.

*-

På Ängens camping börjar Olof med att städa direkt efter sin frukost. Igår kväll tog han fram två rödspättor från frysen och lade in i kylen så att de får tina lite sakta under natten. Kokar potatis, gör en enkel sallad och sätter in en flaska rosévin i kylen.

Kl 13 knackar Eva på dörren.

Välkommen in, sa Olof.
Tack.
Ja, varsågod och sitt i soffan.
Tack, vad fint du har dukat.
Roligt att du tycker det.
Vill du ha ett glas rosévin före maten?
Ja, tack.
Skål och välkommen hem till mig.
Skål och tack för inbjudan.
Varsågod, det är rödspätta med duchessepotatis och sallad.
Tack, ser jättefint ut.
Det var roligt att du tycker det.
Smakar mycket bra, en härlig kryddning och perfekt stekt. Du är jätteduktig, Olof.
Nej, det är jag inte. Men fint att du uppskattar min mat. Försöker att hålla en enkel och lättlagad mathållning. Är inte road av att krångla till det eller hitta på nya experiment.
Det behöver du ju inte om du inte har lust att lägga ner tid på att läsa nya recept varje vecka.
Så är det, sitter hellre i solen och läser en deckare, sa Olof.
Samma för mig, sa Eva. Men jag tittar gärna på alla matlagningsprogram i tv.
Häll upp lite mera vin så dukar jag av under tiden.
Det blir lite glass till efterrätt.
Tack.

Hur tänker du nu? frågade Olof.

Vad syftar du på?

På inbrotten. Blir du kvar här hela sommaren?

Ja, absolut. Det blir förmodligen inga flera inbrott i år.
Vi får hoppas det. Hörde på lokalnyheterna att det hade varit inbrott på tre olika campingar i Årvikentrakten, sa Olof.
Ja, det är ju förskräckligt. Men eftersom det är ute offentligt så ligger nog tjuvarna lågt i de här trakterna.
Ja, vi får hoppas på det.
Gillar du att spela kort? frågade Olof.
Ja, Canasta är ett bra spel för två personer.
Det tycker jag också. Jag tar fram två lekar så tar vi ett parti efter att jag har dukat av.
Jag hjälper dig.
Tack.

 

[Gösta Evén]

Nässjöpolisen

Kriminalinspektör Anders ringer polisen i Årviken.

Jag önskar tala med Kriminalinspektör Bo.

Varsågod jag kopplar.
Bo.
Hej mitt namn är Anders på Nässjöpolisen.
Jaha vad gäller det?

Vi har haft inbrott och ett mord på Ängens camping. Jag har läst att även ni har haft en hel del inbrott den senaste tiden.

Ja, det stämmer, sa Bo.
Tänkte att vi kunde samarbeta.
Ja, naturligtvis, det är ju inte så långt avstånd emellan brotten. Det kan vara samma gäng, sa Bo.
Skall jag komma till dig imorgon, måndag? frågade Anders.
Ja, det går bra. Skall vi säga kl 14, sa Bo.
Ok, det blir bra, sa Anders.

*
På Ängens camping.

God morgon älskling, sa Lars.
God morgon min älskling, svarade Anna. Skönt att det är söndag och kunna ligga länge.
Ja, kom närmare så myser vi en stund.
Anna kryper in i Lars famn och smeker honom på bröstet.
Så ligger de där och gosar i en timme innan de går upp till en sen söndagsbrunch.
Lars börjar med att skala några potatisar och morötter som han kokar.
Anna steker lite bacon och några prinskorvar.
Sedan hjälps de åt med att duka på campingbordet ute i skuggan av parasollet.

Leon och Amanda ligger och drar sig på söndagsmorgonen ända fram till kl 09 innan de går upp och lagar en enkel frukost.

Vilket fruktansvärt dygn det här sista har varit, sa Amanda.

Ja, verkligen obehagligt med alla inbrott och stackars Wille som tydligen blev mördad, sa Leon.
Vill du att vi åker hem igen?
Nej, varför det, svarade Amanda.
Nja, tänkte att det här tar ju udden av en tänkt skön tid här på campingen.
Sannolikheten för nya inbrott är inte så stor. Vi stannar här tycker jag.
Ok, ville bara lyfta frågan. Vi kan väl gå och prata med de andra som fick inbrott?
Ja det gör vi.

Hej Kalle, sa Leon och Amanda när de ser honom sittandes ute i det fina vädret.’

Hej Leon och Amanda! Trevligt att ni tittar förbi. Varsågod och sätt er här.

Hur mår du?
Tack, sisådär, svarade Kalle. Hur mår ni själva?
Ärligt talat inget vidare, sa Amanda.
Nej igår var det värsta som jag hade varit med om, sa Leon.
Bra att ni kom förbi, för det är bra att få prata av sig, sa Kalle.
Ja, det här tar nog några månader att smälta, sa Amanda.
Ska bli intressant och höra vad mötet kan ge på onsdag, sa Leon.
Ja, vi behöver nog få lite tips om mad vi kan göra för att öka vår säkerhet, sa Kalle.
Det är märkligt att försäkringsbolagen inte ser till att tillverkarna har bättre lås på våra husbilar, sa Leon

*

På Tallskogens camping.

Stina och Erik ligger och pratar en stund på morgonen innan de går upp för att äta frukost.
Vill min ”drottning” ha äggröra idag?
Ja, tack.
Erik tar fram 5 ägg och en ”trea” kovispgrädde. Blandar och kryddar lätt med sin egen hemmagjorda kryddblandning. Under tiden dukar Stina fram juice, kaviar, rågbröd och leverpastej samt bestick och tallrikar.
Vad skönt vi har det här på campingen, sa Erik.
Ja, verkligen och nu har vi ju lärt känna en del nya människor.

Att det skall behövas ett brott för att vi skall lämna tomten och börja med promenader, sa Erik.

Vi har väl blivit bekväma, sa Stina. Det är ju så skönt i solen, så vi har väl inte tagit oss för att promenera tidigare.
Så är det nog, sa Erik. Det finns ju så många trevliga människor här.
Ja vi kanske skulle fråga Greta och Alex om de vill fika kl 14, sa Stina.
Ja, det kan vi fråga. Har vi något kaffebröd?
Det tror jag, annars gör vi en sockerkaka.

*

Kl 09 är det personalmöte hos polisen i Årviken.

Kriminalinspektör Bo hälsar alla välkomna.

I morse ringde Kriminalinspektör Anders från Nässjöpolisen. De har haft 8 inbrott och ett slutade i ett förmodat mord. Han hade läst i tidningen om våra inbrott på Tallskogens och Sjöglimtens campingar.
Han kommer hit i morgon. Han tyckte att vi skulle samarbeta.
När vi talades vid så kom det fram att även därborta hade ett vittne sett en ung kille med långt ljust hår, kanske 30 år smal och lång. De hade även sett en Volvo sedan utanför campingen. Där har de tagit däckavtryck.
Vi kanske har något, sa Siv.
Det kan ju vara samma personer, sa Jörgen.
Det finns ju många ljushåriga 30-åringar sa Bo.
Javisst, men som gör flera inbrott i våra regioner, sa Lasse.
Vi skall nog kolla upp hur många Volvo Sedan som finns i området, sa Bo.
Det lär finnas en hel del, sa Siv.
Färgen var mörkblå eller mörkgrön, sa Bo. Så det begränsar ju sökandet lite.
Jovisst, men tjuvarna kan ju vara bosatta var som helst och ha tagit in på ett hotell eller liknande, sa Jörgen.
Sant, vi får kolla upp i bilregistret och på alla hotell och värdshus om de har haft några nya gäster denna vecka.
Jag kan ringa hotell i närheten, sa Siv.
Jag tar bilregistret, sa Lasse.
Ska jag ta en sväng ut till campingarna och lyssna om de har kommit på något nytt, frågade Jörgen.
Ja, ta med dig Anna-Stina, sa Bo
Jag såg att Smålandsnytt hade uppmärksammat alla inbrotten på de här fyra olika campingarna. Man får nu hoppas att campingägarna och deras gäster ser över sin egen säkerhet, fortsatte Bo
Är det någon som har någon annan bra idé, frågade Bo.
Ok, då avslutar vi det här mötet och sätter fart, sa Bo.

*

KL 09 är det morgonmöte hos polisen i Nässjö.

God morgon, sa kriminalinspektör Anders.

Läget idag är att vi har några upplysningar.
En ung ljushårig lockig smal man ca 170 cm har synts på Ängens och Sjöglimtens campingar.
På Tallskogens camping i Årviken har en trevlig man gått omkring och ställt frågor för ca tre veckor sedan. Där har vi inget signalement. Kan vara samma men behöver inte vara det.
Jag ringde till polisen i Årviken och fick dessa uppgifter. Jag kommer imorgon att resa till Årviken för samtal.
En man har sett en mörkgrön eller mörkblå Volvo sedan utanför Ängens camping under fredag em. Vi har tagit däckavtryck där den stod.
En annan man var kraftig och normallång.
Det är vad jag har.
År det någon som har flera upplysningar?
I Årvikens Allehanda läste jag att det har varit inbrott både på Tallskogens och Sjöglimtens campingar, sa Tommy. Det kan vara samma tjuvar här som där.
Ja, det är därför som jag ringde till Årviken och bokade ett möte till i morgon eftermiddag, dessutom hade Smålandsnytt ett inslag om alla inbrotten i sin sändning igår kväll, sa Anders.
Vi får väl hoppas att campingägarna och deras gäster får sig en tankeställare och börjar på att fundera på hur de kan öka sin egen säkerhet, sa Tommy.
Skall vi åka en tur till campingen? frågade Sofia.
Ja, det kan ju vara bra att vi spenderar några timmar där och frågar runt, sa Anders. Vilka vill ta hand om det?
Jag kan åka, sa Sofia.
Jag med, sa Tommy.
Ok då åker ni och Adrian och Kjell tar en sväng här i stan.
Då avslutar jag morgonmötet och sen kan vi ju ses igen kl 14 och redovisa om det har kommit fram något nytt, sa Anders.

*

Sjöuddens camping

Poliserna Jörgen och Anna-Stina kommer fram till campingen kl 10,30.

Vi skulle vilja komma in och prata lite med era campinggäster, sa Jörgen till receptionisten.
OK, jag öppnar bommen.
Tack.
De kör fram till Oskar på tomt 24.
Hej Oskar sa de båda två, när de ser han sitta i sin bekväma solstol.
Hej, svarade Oskar.
Hur mår du? frågade Anna-Stina.
Det är skapligt, det börjar att lägga sig nu. Det blir lugnare för varje dag som går. Första nätterna sov jag inte många timmar. Men nu sover jag som en stock igen.
Det är ju bra, sa Anna-Stina.
Har du fått reda på något nytt från dina grannar? frågade Jörgen.
Nej, ingenting som är relevant angående inbrotten. Men vi är några stycken som går runt på dagarna och pratar. Så jag har fått flera nya bekantskaper.
Det verkar vara en bra strategi, sa Jörgen.
Ja, jag tror att det är det. Samt att jag får prata av mig om inbrottet. Det känns bra att folk vill lyssna.
Ja, det är viktigt att dela med sig av svåra upplevelser, sa Jörgen.
Har du varit i kontakt med vårdcentralen, frågade Anna-Stina.
Nej, men en av mina grannar är kurator och med henne har jag samtalat en hel del om inbrottet.
Jättefint.
Ja, det har känts bra att få vräka ur sig frustrationen.
Ja, tack för samtalet. Vi skall gå vidare och tala med de som är ute.
Ja, alla är inte så morgonpigga här, men några hittar ni säkert.
Hej då.
Hej då.

Poliserna går vidare och försöker att samla in information. Men det är inte så många som har kommit ut ännu.

Vi kanske skall åka och käka nu och komma tillbaka kl 12, föreslog Jörgen.
Ja, det här gav ju inte så mycket. De verkar att ta det väldigt lugnt på söndagsmorgonen.

*

Nässjöpoliserna Sofia och Tommy kommer fram kl 10,30 till Ängens Camping.

Sofia går in till receptionen.
Vi skulle vilja komma in och prata lite med era gäster, sa Sofia.
Ja, det går bra, jag öppnar bommen.
De kör fram till brottsoffren i tur och ordning. Frågar hur de mår och om något nytt har framkommit. Tyvärr får de inget nytt som de kan ha användning för. Alla mår dåligt efter ett dygn. De får reda på att det skall bli ett informationsmöte på onsdag kl 20, som de gärna får komma till.
De tackar för upplysningen och säger att de skall framföra inbjudan på nästa möte.
Därefter åker de tillbaka till stationen för att äta lunch.

*

Nässjöpolisen

Kl 14 öppnar Kriminalinspektör Anders eftermiddagens möte.

Vi har pratat med många på Ängens Camping. Alla mår dåligt så här ett dygn efter alla inbrott och att en person är död, förmodligen mördad, redovisade Sofia.
På stan var det lugnt, sa Adrian.
Vi har alltså ingen ny relevant info sa Anders. Vi har nu fått ut däckavtrycken på papper.
Nej, läget är stabilt, sa Stefan.
Det har bara gått ett dygn och i morgon skall jag till polisen i Årviken. Få se om vi kan komma vidare då, sa Anders.

*

Årvikenpolisen

Kl 14 öppnar Kriminalinspektör Bo mötet.

Jag har ringt alla hotell i Årviken med omnejd, sa Siv. Inget hade några nya gäster där den ene hade ljust lockigt hår, vad den receptionisten hade sett. Men det är ju flera personer som jobbar i receptionen. Så jag får ringa igen i morgon och fråga.
Det har tillverkats 1360522 Volvo 850, under tiden 1991 – 1997. Många har naturligtvis blivit skrotade under åren. Men det finns fortfarande 100 st i Jönköping, 70 i Nässjö, 40 i Eksjö och 10 i Årviken., redovisade Lasse.
Ni kan ju skriva upp registreringsnumret på de Volvo sedan som ni ser när ni ändå är ute och kör, sa Bo. För då kan vi göra en noggrannare koll sedan här på stationen. På mötet i morgon med Nässjöpolisen kan jag be dom göra likadant där. Det är ju ett ”långskott” men vi gör inga extraturer för att jaga rätt på Volvobilar, utan bara notera när ni råkar komma i närheten.

På campingarna börjar folket att återhämta sig. Men många har fortfarande lite psykiska problem och är oroliga. Men de flesta tror inte att tjuvarna kommer tillbaka, sa Jörgen.

De nattvandrar fortfarande i organiserad form på Tallskogens men inte på de andra två, sa Anna-Stina.

På dagtid har många börjat att vandra omkring och tala med varandra om det som har hänt. Många har därmed fått nya bekanta. Vilket är värdefullt, genom att ansiktena blir bekanta, fortsatte Anna-Stina.
Samtidigt är det ju många som kommer och bara stannar en eller ett par nätter, sa Jörgen. Vilket gör det svårt eller egentligen omöjligt att lära känna varandra. Men långliggarna har börjat att umgås, vilket också är positivt på lång sikt.
Någon som har något mer att rapportera?
Nej, då avslutar vi dagens möte.

 

[Gösta Evén]

Tallskogens camping.

Kl 14 kommer Greta och Alex fram till Stina och Eriks husbil.

Hej och välkomna, hälsade Stina.
Hej!
Hej!
Slå er ner här ute i solen så kommer jag snart med kaffebrickan.

Hur mår ni nu, så här en vecka efter de två inbrotten, frågade Erik.

Bra, svarade Greta. Vi blev ju inte personligen drabbade.
Helt ok, svarade Alex. Men jag fick mig en tankeställare om säkerheten. Funderar på att skaffa larm.
Kanske ingen dum idé, sa Erik. Själva har vi inte gjort det. Eller om vi skall försöka att sätta upp en regel på insidan av dörren. Men väggarna är ju inte så stabila, så jag vet inte om det går.
Nej, det är inte som hemma i villan, sa Alex.
Varsågoda att ta för er, sa Stina när hon kom ut med kaffebrickan.
Det här ser ju jätteläcker ut, sa Greta.
Vilken fin frukttårta, sa Alex. Hur har ni lyckas att fixa det?
Erik är morgontidig, så han började redan kl sju med att baka bottnarna, innan vi åt frukost. Därefter kokade jag vaniljkrämen. Sedan hjälptes vi åt med att lägga ihop tårtan.
Hugg in nu Greta, uppmanade Erik.
Ja, tack gärna.
Hög och fin med mycket frukt ser jag, sa Alex.
Fantastiskt gott, sa Greta
Ja, verkligen, sa Alex. Jag har förstått att ni träffar Per och Anna en hel del. Hur mår de?
De börjar att smälta det hela så sakteliga, sa Erik. Nu har det nästan gått en vecka och låset fick de fixat i torsdags. Men det är ju klart att det sätter sina spår i huvudet.
Det var bara en telefon som blev stulen och Per har nu köpt en ny och har varit till banken för att installera en ny E-legitimation, sa Stina.

Det blir ju alltid en massa arbeten med polis och försäkringsbolag, sa Greta.

Ja, en massa besvär att ta hand om, sa Alex.
Har ni nattvandrat något? frågade Erik.
Jag gick mellan kl 02 och kl 04 i tisdags och mellan kl 04 och 06 i torsdags, sa Alex.
Nej, jag vågar inte, sa Greta.
Vi har också gått två pass, sa Erik. Det gick bra. Men man var ju tvungen att ställa väckarklockan. Det var länge sedan sist.
Jag har ingen väckarklocka, men det finns ju i telefonen numera, sa Alex.
Jag var förbi Harald häromdagen, sa Greta.
Hur var det med honom? frågade Stina.
Bara bra. Han har fått en hel del nya vänner, efter inbrottet, sa Greta.
Det var roligt att höra, sa Erik.
Ja, våra promenader har gjort att även vi har fått många nya bekantskaper, sa Stina.
Ta gärna mera tårta, sa Erik.
Tack gärna, sa Alex. Vilken fest vi kommit på.
Jättegott och mycket trevligt att sitta här och prata, sa Greta.
De satt och pratade i några timmar om inbrotten och om TV inslaget från Smålandsnytt.
Jag tror att vi skall gå nu, sa Alex. Det här har varit en mycket trevlig eftermiddag, Tack så mycket.
Verkligen, sa Greta. Fantastiskt gott och mycket trevligt att få sitta här och älta inbrotten i måndags och vilka bra kvällsmöten som några ordnade på restaurangen.
Ja, mötena var värdefulla, sa Stina.
Hej då och som sagt mycket tack, sa Alex.
Hej då!
Hej då!
När de hade gått en bit frågade Alex om Greta ville stanna till hos honom på ett glas vin.
Ja, tack gärna, sa Greta.
Det är ju fortfarande skapligt varmt – så sätt dig här ute i solen så hämtar jag en flaska.

*
Vid 14 -tiden gör sig tjuvarna sig i ordning för att leta nya jobb.

Tjuvarna tar en tur för att leta reda på nya objekt. Börjar med att köra väg nr 47 mot Mullsjö. Hittar en camping vid en sjö bara efter en knapp timmes bilresa. Fortsätter sedan och kör över en sjö och stannar en bit söder om Nyhem på väg 185, där de finner en annan Camping. Hittar en tredje camping norr om Bottnaryd. Därefter kör de väg 40 tillbaka till Jönköping.

*

Sjöuddens camping

Efter lunch frågar Kristian Pelle om de skall ta en promis på området.
Ja det kan vi göra.
Så de går en stund och pratar med de som sitter ute i solen. Alla säger att de skall komma på mötet på tisdag kväll.
De träffar på Hanna och Rut som också är ute på en promenad.
Hej, vad trevligt att även ni är ute och går, sa Pelle
Ja, vi behöver röra på oss och informera om mötet, sa Rut.
Vill ni komma över på en fika vid 15 tiden? frågade Kristian.
Ja, tack gärna, svarade tjejerna.

Även Jan och Jannike är ute på en eftermiddagspromenad.


Sjöglimtens camping.

Vid 18 tiden säger Marianne att nu skall vi tacka för oss och gå hem.

Det har varit jättetrevligt att få komma hit och spela Boule och fika, sa Beatrice.
Ja sannerligen gott kaffebröd, du är ju en riktig duktig bagare Anders, sa Marianne.
Anders är jätteduktig bagare, tycker jag också, sa Louise.
Det har varit en mycket trevlig helg här hos dig Anders, sa Marianne.
Vi måste ju jobba i morgon, men vi kommer till mötet på tisdag, sa Beatrice.
Hej då Louise och Anders sa de båda två.
Hej då, det var trevligt att lära känna er lite grand, sa Anders.
Hej då, sa Louise och jättetrevligt att umgås med er.

Stannar du kvar och äter en bit mat, frågade Anders.

Ja gärna.
Trevligt, vi plockar in spelet och ser efter vad kylen har att erbjuda, sa Anders.
Nu skall vi öppna kylskåpsdörren. Här finns falukorv, potatis, morötter, butternutpumpa, ägg.
Louise vad vill du ha?
En rotsaksomelett blir jättegott.
Skall vi hjälpas åt att skala och finhacka.
Ja, jag vill ju vara nära dig, svarade Louise.
Javisst ja, det sa du visst igår.
Ta några potatisar och morötter, så tar jag butternutpumpan, sa Anders.
Jag börjar att steka pumpan nu eftersom den är hårdast, sa Anders. Tar fram några ägg och vispar ihop med en skvätt grädde.
Tar sedan ner de finhackade morötterna i pannan och därefter potatisen.
Louise det finns en plastburk med kryddblandning under kylen, tar du fram den är du snäll.
Här finns en lingonsyltburk.
Ja det är den.
Gillar du stark mat?
Inte alltför stark, lagom är bäst som svensken sa.
Ok, jag tar det lite försiktigt och strör sedan på med rivost.
Louise häller du i äggblandningen, så skall jag börja att duka och öppna en flaska Cava.
Det fixar jag, sa Louise.
Varsågod min sköna, ett glas Cava före maten är ju inte fel.
Nej, absolut inte. Det är ju jättegott.
För att göra det lite enkelt så ställer jag fram stekpannan direkt på bordet. Varsågod och sätt dig och ta för dig, sa Anders.
Tack.
Jag häller upp lite mera Cava under tiden.
Skål och välkommen till bords hos mig, sa Anders.
Tack och skål fina Anders.
Du lyckades att få till kryddningen – sa att det inte var för starkt. Men vad har du i burken egentligen?
Det är 15 olika kryddor.
Det smakade jättebra, sa Louise.
Tack, roligt att du gillar det. Det är en ganska enkel vardagsrätt.
Fast idag är det söndag, hur tänkte du här?
Inte alls.
Nej jag förstår det.
Hade inte en tanke på att vi skulle äta i helgen, när jag var och handlade i torsdags, sa Anders.
Det var likadant för mig igår kväll, sa Louise.
Vill du ha lite glass till efterrätt, frågade Anders, när han dukade av bordet.
Ja tack gärna.
Men Anders, det här är ju yoghurt.
Det har varit det i burken när jag köpte den. Nu är det min hemmagjorda glass. Frysen är bara ca 12 grader minus. Så det är bättre att frysa in i små förpackningar än en stor ask. Samt att det är behändigt att bara ta ut en portion när jag är sugen.
Du är smart du, Anders och vilken god glass.
Tack, fint att du gillar den.

Skall vi spela något spel eller kort när vi har dukat av, frågade Anders.

Ja, det kan vi göra. Vad har du för något?
Yatzy, spelet ”När då då” och vanlig kortlek.
”När då då” är roligt, sa Louise.
Då tar vi det. Vi går till tio, eller hur?
Ja och bäst av tre omgångar.
Det här är roligt, sa Louise. Grattis till vinsten.

 

[Gösta Evén]

Tallskogen Campingen

Knut tog fram en fransyska ur kylen på eftermiddagen innan de tog sin promenad.

De träffade Per och Anna.
Hur mår ni? frågade Knut.
Jo tack, skapligt. Det värsta är över nu sa Per. Inte mycket att göra åt. Telefonen blev stulen under tiden som vi sov. Det var väl tur att vi inte vaknade.
Varför då?
Jag såg på tv – nyheterna att på Sjöuddens camping var det en man som vaknade och det blev slagsmål när han försökte att få ut inbrottstjuven. Han fick många smällar och ramlade och slog i huvudet så svårt i trappan att han dog under natten, svarade Per.
Det var nog bra att du sov, sa Agnes.
Ja, jag lever ju i alla fall. Telefonen har jag ersatt med en ny. Var ju tvungen att gå till banken för att få ett nytt bank-Id och även ringa några samtal. Så en hel del tid gick ju åt för det praktiska.
Brukar ni promenera ofta här inne på campingen? frågade Anna.
Denna veckan har vi börjat med minst två gånger per dag, svarade Agnes.
Det är bra det, sa Per.
Ja vi har ju lärt känna en hel del nya människor, åtminstone till utseendet.

Vi kan inte vara nog försiktiga, sa Per.

Jag tror inte att det blir flera inbrott den närmaste tiden, sa Agnes.
Varför tror du det? frågade Anna.
Det var ju en stor artikel i tidningen.
Om nu tjuvarna läser vår lokaltidning. Inte säkert att de bor i området, sa Anna. Det är inte så långt att åka ifrån Nässjö, Eksjö eller Jönköping, sa Anna.
Visserligen är det så. Men det har även varit på Smålandsnytt i TV och städerna som du nämnde täcks väl av den sändningen.
Vi skall naturligtvis hoppas att polisen hittar och griper tjuvarna, sa Per.
Trevligt att träffa er, sa Agnes. Vi skall promenera vidare nu.
Vi skall också gå, sa Anna.
Hej då!
Hej då!

När Agnes och Knut kom hem började de med att laga söndagssteken i ugnen. Fransyskan var på ett kg så det blir ungefär en timme, sa Knut när han satt in den. Sen gjorde han en härlig sallad och dekanterade en flaska rödvin.
Agnes gjorde duchessepotatis som hon spritsade på en pappersklädd bakplåt och gratinerade i 7 min i ugnen för att de skulle få en trevlig färg.
Det här är väl roligt, sa Agnes.
Ja, matlag är alltid kul, svarade Knut.
Det är trevligt att vara så här nära i vårt trånga pentry, sa Agnes och gav Knut en stor kram.
En fin samvaro på tu man hand, sa Knut och kysste Agnes.
Nu tror jag att köttet har vilat tillräckligt länge, så jag skär upp några skivor, sa Knut.
Då dukar jag under tiden.
Det här smakar jättegott, sa Knut.
Ja, fantastiskt bra. Det blir lika bra som hemma i lägenheten.
Ja, har man bara en bra ugn, så är det ju ingen skillnad.
Klockan är snart 21 skall vi se på Aktuellt och Agenda, frågade Agnes.
Ja, sätt du på tv:n så häller jag upp varsin whisky.
Skål älskling, sa Agnes.
Skål min älskling.
Vad fint vi har det.
Ja det är mysigt här i husbilen.
Vi tar väl en virre till, sa Agnes.
Ok.
När Agenda är slut dukar de av och förbereder sänggående.
Det har varit en fin dag, tycker du inte? sa Agnes.
Absolut, varmt i solen och flera trevliga människor har vi träffat på våra promenader, svarade Knut.
Kom närmare så får vi kramas lite.
Jag lägger mig bakom dig, sa Agnes och lägger högerhanden på Knuts mage. God natt älskling.
God natt.


*

På Sjöuddens camping går Oscar till sina grannar efter lunch.

Hej Jan och Jannike!
Hej Oskar!
Jag tänkte ta en promenad, vill hänga på?
Ja det gör vi gärna, sa Jan.
Skall vi fråga Hanna och Rut, sa Jannike.
Ja, varför inte, sa Oskar.
Så går de alla tre.
Hej!
Hej!
Vi tänkte ta en sväng på campingen, sa Oskar. Vill ni hänga på?
Ja, så klart, sa Hanna.
Alla fem går runt och pratar med de som är ute på sina tomter. Blir en hel del om inbrotten och om det kommande mötet på tisdag kväll. Många kommer att deltaga, sa de.


Klockan 15 går Rut och Hanne till Pelle och Kristian.

Hej tjejer, sa Pelle. Slå er ner här under parasollet så ska ja hämta kaffebrickan.
Hej Pelle och Kristian, svarade tjejerna.
Idag är det fint promenadväder, sa Hanne.
Ja, verkligen, sa Kristian. Pelle och jag gick ner till sjön. Det är verkligen vackert där.
Ja, det är det, sa Rut. Vi brukar också gå en sväng dit genom skogen.
Varsågoda att ta för er, sa Pelle när han kom ut med brickan.
Vilka god gifflar, sa Rut.
Roligt att du gillar de, svarade Pelle.
Har ni köpt de hos Felicias konditori?
Nej, vi bakade de igår kväll.
Det här är ingen vanlig vetedeg, sa Hanna.
Det är riktigt. Det är en karlspaderdeg.
Vad är skillnaden?
Det är en vetedeg i grunden, faste med mera smör och sen tillsätter man hela ägg.
Tack för info, det skall jag prova någon gång, sa Hanna.
De satt sen och pratade ett par timmar.
Tack det här var jättetrevligt, sa Hanna och Rut.
Vi skall dra oss hemåt, sa Rut.
Roligt att ni ville komma, sa Pelle.
Hej, då!
Hej då!

*

På Ängens camping, tar Leon och Amanda en promenad efter sin lunch. Snart träffar de på Lars och Anna som också är ute och går.

Hej!
Hej!
Vilket fint promenadväder det är idag, sa Leon.

Ja, det är härligt att gå en sväng efter lunchen, sa Lars.
Skall vi göra sällskap? frågade Amanda.​

Ja, det är ju trevligt att gå några stycken tillsammans, sa Anna. Det skall ju bli ett kvällsmöte på onsdag. Så vi bör ju säga det till alla som vi möter.
Det är ju viktigt för alla att vi ställer upp på mötet, sa Leon.
Då går vi då, sa Lars.

 

[Gösta Evén]

Måndag 10 / 5 kap 9

Klockan 00,30 ringer väckarklockan hos Bengt och Åke. Bengt vaknar först och väcker Åke. Dax att jobba.

Ja, ja. Jag är vaken.
Jag har satt igång kaffemaskinen och gjort några mackor, sa Bengt.
OK jag kommer, svarade Åke.
Vi tar campingen som vi såg närmast, sa Åke.
Ja det är ok, svarade Bengt.
I natt får vi ta det försiktigt och inte väcka någon, sa Åke.
Ja, så är det, vi kanske ska nöja oss med med tre var, tyckte Bengt.
OK, det blir bra det.
De kör väg 47 och stannar på en liten plats på sidan om skogsvägen kanske 400 meter ifrån bommen på campingen.
Efter en halvtimme är de klara och åker hem igen. De bär upp grejerna till sin lägenhet.
Skönt att vara hemma igen, sa Åke.
Ja, inatt gick allt som smort. Nu tar vi en macka och en öl innan vi kryper tillbaka i slafen.

*

Kl 06 ringer väckarklockan hos Rut och Hanne, på Sjöuddens Camping

God morgon min älskling, sa Rut.
God morgon min sköna fru.
De ligger och hånglar i sängen en halvtimme. Innan det är dags att gå upp och göra frukost.
Thé, bröd, ost, ägg, kaviar och juice. Sen åker de de åtta milen till Jönköping för att jobba.

*

Kl 06 ringer väckarklockan hos Beatrice och Marianne, på Sjöglimtens Camping

God morgon min älskling, sa Marianne.
God morgon min sköna fru.
De ligger och hånglar i sängen en halvtimme. Innan det är dags att gå upp och göra frukost.
Blev som vanligt havregrynsgröt, sylt, juice och kaffe. Sen åker de de fyra milen till Nässjö för att jobba.

*

Vid åttatiden väcker Louise Anders med en kyss och lägger sig ovanpå honom.

God morgon min sköna, säger Anders.
God morgon, har du sovit gott?
Ja men inte så länge som vanligt. Är nog inte riktigt vaken ännu. Vi ligger väl kvar en timme till? Ja, minst. För här är det så skönt hos dig, sa Louise och lade armen om Anders och smekte honom på ryggen.
Anders kunde inte somna om så han la armen om Louise och smekte hennes rygg. Det är skönt att vara ung senior och slipp höra den envisa klockan varje morgon.
Ja, nu när vi har funnit varandra så är ju nätterna mycket skönare än tidigare, sa Louise.
Framförallt att kunna ta det lugnt och mysa på morgonen innan man går upp till en sen frulle, sa Anders. Ska vi åka in till stan och köpa oss varsin morgonrock?
Ja, det gör vi. Så kan vi ha en morgonrock hos varandra.
Tänkte att det kunde vara bra, nu när vi har börjat att sova tillsammans, sa Anders.
Tack. Om du går in och duschar och klär på dig så fixar jag till lite frukost.

Nu tar jag min morgonrock och börjar med frukosten.

Louise går in i duschen och Anders tar fram fem ägg och vispar ihop med 1,5 dl vispgrädde. Lägger en smörklick i stekpannan. Sätter på kaffevatten i en kastrull. När det fräser lätt i stekpannan häller han i äggblandningen och kryddar lite lätt med sin egen hemmagjorda blandning. Sen dukar han bordet med bestick, tallrikar, glas och tar fram juice, kaviar, ost och rågbröd.
Louise sätter sig till bords.
Välkommen till frukostbordet min sköna.
Tack, det här ser mycket fint ut. Du har ansträngt dig med att göra äggstanning ser jag.
Jag brukar för det mesta bara käka kokta ägg, men idag är det ju en mycket speciell dag.
Jasså?
Jag brukar faktiskt vakna upp ensam i min husbil.
Det förstås, samma hos mig. Men nu skall vi ju köpa nya morgonrockar tyckte du. Så då blir det väl många morgnar, sa Louise.
Jag hoppas på det, sa Anders.
Nu, släpper vi det, sa Louise. Jag är jätteglad för att ha träffa dig och att vi kan umgås på ett bra sätt.
Samma här. Du är jättetrevlig. Tänk att vi har funnits på den här campingen nu i en månad utan att ha träffats innan inbrotten, sa Anders.
Campingen är ju jättestor och ingen av oss var ju ute och promenerade på camping som vi gör nu efter inbrotten, sa Louise.
Det är sant, jag satt för det mesta bara i min solstol och läste deckare, sa Anders.
Vilken jättegod äggröra du gjorde Anders.
Tack, roligt att du gillar den.
Vad är hemligheten?
Jag använder 2 tredjedelar ägg och en tredjedel vispgrädde. Många använder vatten eller mjölk.
Du är ett geni, Anders. Fantastiskt gott. Har aldrig ätit så god äggröra förut, inte ens på ett lyxhotell.
Jaså brukar du sova på hotell?
Nej, men det har hänt några gånger.
Nu dukar vi av och gör oss i ordning för vår resa till stan, sa Anders.

*

Sjöuddens camping.

Jan och Jannike ligger och drar sig fram till kl 08 innan de går upp och gör frukost.

De tar det ganska lugnt. Bara Kaffe och smörgås som de inmundigar ute i det vackra solskenet.
Nu har det gått lite mer än två dygn sedan inbrottet hos Oskar, sa Jan.
Ja han tar det ganska bra tycker jag, sa Jannike.
Visst, han har talat en hel del med Hanna, som är kurator, sa Jan.
Det har nog hjälp honom mycket tror jag.
Det var tur att han inte vaknade, som Lennart gjorde, sa Jan.
Ja stackars Lennart som blev så svårt misshandlad att han dog. Ska vi ta en promenad ner till sjön när vi har ätit upp.
Ja, det gör vi, sa Jan. På tillbakavägen kan vi ju tala med folket här om mötet i morgon kväll.

*

Nässjöpolisen

Kriminalinspektör Anders tar bilen efter lunch och kör de fyra milen till Årviken för att träffa kriminalinspektör Bo. Parkerar utanför porten på besöksparkeringen.
Hej, jag har ett möte med Bo säger han i receptionen.
Varsågod och sitt ner så skall jag meddela honom att du är här.

Hej, jag heter Bo och du är Anders förstår jag.

Hej ja det stämmer.
Vi går förbi personalrummet och tar med oss en kopp kaffe till mitt kontor.
Det är förfärligt vilken inbrottsaktivitet som vi har fått nu i maj, sa Bo.

Ja, verkligen. Om jag förstår det rätt som var det på tre olika campingar här och så ett hos oss, sa Anders.

Ja, vi har haft två inbrott på Tallskogens under natten till måndagen, sen fyra natten till tisdag på Sjöglimtens därefter sex natten till fredagen på Sjöuddens.

Vi hade åtta inbrott natten till lördagen, sa Anders. Om det är samma personer så har de ökat aktiviteten för varje natt.

Ja de har inte fått med sig så mycket vid varje inbrott, bara några telefoner, en laptop och en kamera. Det är nog därför som antalet har eskalerat, sa Bo.
Ja på Ängens var det likadant. Ganska magert vid varje tillfälle, sa Anders. Det verkar att vara samma personer. För du sa att det var en man som gick omkring och frågade saker innan inbrotten och han hade långt ljust lockigt hår, var runt 30 samt lång.

Vi har vittnen som har sett en man med liknade utseende som har gått runt utanför Ängens. Han var i sällskap med en kraftig normallång man. Dessutom såg en man att det samtidigt stod en Volvo sedan ca 500 meter utanför entrén på en liten skogsväg. Kan ha varit en 850 och blå – eller mörkgrön färg.

Så då har vi kanske en misstänkt, sa Bo.

Ja, det verkar så, sa Anders. Jag har sagt åt min personal att skriva upp registreringsnumren på alla Volvo sedan som de råkar köra förbi när de patrullerar.
Bra idé. Det skall jag också göra, sa Bo. Men det är ju inte säkert att de bor i våra städer.
Nej, men något måste vi ju göra. Får vi registreringsnummer så kan vi kolla upp vilka som äger dessa bilar och sedan gå vidare med den infon, sa Anders.
Ja, smala ljushåriga män i 30 -årsåldern finns det flera av, sa Bo.
Det är ju som vanligt att vi får jobba förutsättningslöst och ha ögonen öppna för allt, sa Anders.
De fingeravtryck som vi har tagit på Sjöuddens, där det blev slagsmål och en man avled, har inte gett något i våra register, sa Bo.
Samma här , sa Anders. De verkar vara proffs som har använt sig av handskar.
Där det var slagsmål kan det ju finnas hårstrån från tjuven, sa Anders. Vet du om ni har hittat något som inte tillhör den avlidne? frågade Anders.
Nej, vi har inte några hårstrån som matchar dna i våra register.
Ja, det här är väl så långt som vi har just nu, sa Bo.

Det är bra att vi kan samarbeta om det här. För jag tror att vi har att göra med samma tjuvar på alla ställena. Det har ju varit lugnt i många år, när det gäller campingar.

Ja men inbrott i villor har vi haft, sa Bo.
Jag tror att jag skall åka tillbaka nu, sa Anders.
Det var trevligt att du kom, sa Bo. Självklart skall vi samarbeta.
Ja hej då, Bo och tack för kaffet.
Hej då, Anders.

*

På Tallskogens, Sjöglimtens och Sjöuddens campingar är allt lugnt och fint. Många tar de dagliga promenaderna på stort allvar. Stöter på varandra och samtalar om allt möjligt. Många har fått nya bekantskaper och vänner efter inbrotten för en vecka sedan.

*

Jönköpingspolisen, Sara vad kan jag stå till tjänst med?

Hej jag heter Lukas Andersson och vill anmäla ett inbrott i min husbil.
Har något blivit stulet?
Ja en laptop, en telefon och ett guldhalsband.
Något mer?
Jag vet inte. Har hittills inte saknat något mer men det kan jag kanske upptäcker inom några dagar.
Var hände det här?

Det är på Skogens Camping norr om Järstorp.

Har du möjligen tillgång till internet?
Ja, min fru Anna har sin mobiltelefon kvar.

Bra för då kan du göra en formell anmälan där. Ta ett foto på låset till förardörren.

Varför då?

Tjuvar brukar ha söder det låset och gå in där i de allra flesta fall.

Ok, jag skall gå ut och titta.
Ta sedan och skicka polisanmälan, foton på kvittona på det stulna samt på det skadade låset och sänd till dit försäkringsbolag. Men ring de redan nu och anmäl det muntligt.
Ok tack. Det är väl allt.
Ja, vi slutar nu.

*

Lukas går nu till sina närmaste grannar för att höra om de har sett eller hört något.

Hej Per!
Hej Lukas!
Jag har haft inbrott i natt, har du sett eller hört något?
Nej, jag sover som en stock. Även vi har haft inbrott i natt, sa Per.
Jasså hade ni?
Ja, det är för djävligt.
Så är det och att vi inte vaknar när någon objuden smyger runt i husbilen när vi sover.
Ja, vi sover jättebra här i skogen, sa Per
Roger bor ju på min andra sida, skall vi fråga honom, sa Per.
Ja det gör vi.

Hej Roger!

Hej Per och Lukas!
Vi hade inbrott i natt?
Va, ni också?
Ja, tyvärr. Har du sett eller hört något? Frågade Per.
Nej vi sover som stockar.
Ni har väl polisanmält? frågade Roger.
Ja, så klart och ringt försäkringsbolaget. Så det är klart med de att vi får åka till närmaste verkstad, sa Lukas.
Jag googlade nyss på husbilsfirmor och bilverkstäder, hittade några i Jönköping, sa Per.
De hade sönder låset på förardörren, sa Lukas. Så det är i så fall en bilverkstad som vi skall besöka.
Jag har hittat en Fiatverkstad strax före Jönköping sa Roger.

Bra, skall vi åka gemensamt nu på morgonen och höra om de kan hjälpa oss, sa Lukas.

Ja det gör vi, svarade Per.
Skall vi dra om en kvart? Frågade Lukas.
Ja det gör vi.

*
De åker gemensamt till Fiatverkstaden.

Får besked att det skall nog gå att ordna under veckan. Jag skickar ut en mekaniker till er så får han ta den låsen så skall vi se vad som har hänt. Jag skriver tre arbetsordrar här och vill naturligtvis ha era uppgifter. Så att jag kan nå er om några dagar, sa verkmästaren.
Det låter bra, sa Lukas.
Ok då gör vi så, sa verkmästaren.

 

[Gösta Evén]

Kl 10 går Sara in till sin närmaste chef kriminalinspektör Muhammed.

Hej Sara!

Hej chefen!
Det har ringt sex personer ifrån Skogens camping och anmält inbrott i sina husbilar och husvagnar.
Det var förfärligt många på samma ställe, sa Muhammed
Ja, det var många. Du bör nog skicka dit några som får tala med de berörda, sa Sara.
Ja jag går in lunchrummet kl 11 och ser om det sitter några där som kan ta uppdraget.
Ja, gör det.

*

Sjöglimtens camping

Louise och Anders åker till handelscentret söder om Årviken för att köpa varsin morgonrock. När de är tillbaka lagar de lunch tillsammans hemma hos Anders.
Vad har du gjort de sista åren, nu när du har varit ensam? frågade Louise.
Jag sålde våran husvagn när min fru, Anna, dog i bröstcanser. Efter några år med olika charterresor på min semester tröttnade jag på det och köpte min första husbil, en liten plåtis. Körde en hel del i Sverige och Norge.
Norge är fantastiskt, inflikade Louise.
Ja, verkligen med alla fjordar och de höga bergen, sa Anders.
Gillade du inte din plåtis?
Jorå, men den var ju kompakt. Så för några år sedan, efter att jag hade slutat att jobba, böt jag den mot min nuvarande Adria.
Ja, den här är ju ganska stor, sa Louise. Har du varit i några länder nere på kontinenten?
Ja, med denna har jag varit till Grekland en vinter och till Marocko tre vintrar.

Är det inte farligt i Marocko?

Nej, inte värre där en någon annan stans.
Vad är det som är så bra med Marocko?
Framför allt så är det mycket varmare där än i södra EU, minst 5 - 6 grader i januari och februari.
Människorna är trevliga och hjälpsamma samt att pensionen räcker mycket längre. Många saker kostar bara hälften mot i Sverige.
När jag var i Sidi Ifni i januari 2018 kostade en campingplats bara 65 kronor inkl el och i Agadir betalade jag 100.
Ja, det är ju billigt, sa Louise.
Ja, så är det med många saker.

Louise du sa tidigare att du hade varit i Spanien.

Ja, jag var där i vintras. Tillbringade ca fyra månader på Costa del Sol på olika campingar.
Fricampade du något?
Ja, i Estepona, Tarifa och Porto de Santa Maria var bra platser för det.
Hur gjorde du på vägen till Spanien.

I Tyskland och Frankrike stod jag ofta på de stora bensinstationerna mellan två långtradare.

Det har jag också gjort. Men det gör jag inte längre, sa Anders.
Jaså, varför då? Jag tycker att det känns tryggt.

Så kände jag också förut. Men 2019 stod jag på en bensinstation i norra Spanien och vaknade kl 03 av att någon smög sig ut genom förardörren. Jag rusade upp och ut genom bodelsdörren och sprang runt för att försöka hitta inbrottstjuven.
Fann du hen?
Nej, det gjorde jag inte och det var nog tur. För om jag hade gjort det så hade det blivit slagsmål.
Vad blev stulet?
Min laptop och telefon.
Det måste ha varit fruktansvärt, sa Louise.
Ja, jag mådde dåligt i många veckor efter det, och en massa jobb med polis, försäkringsbolag, telefonbolag samt köpa ny laptop och telefon.
Ja, en massa jobb blir det, sa Louise.
Mycket arbete med att få anstånd med betalningar och låna pengar. För banken vägrade att skicka ett nytt kodkuvert för bankId och inte kunde jag installera bankId själv på nätet. Det tar ju några dagar att resa tillbaka till Sverige för att ordna upp allt.
Tack för en mycket god lunch. Följer du med hem till mig?
Ja, gärna. Vi kan ju ta en promenad på området efter att jag har hängt in din nya morgonrock.
Ja, det gör vi.

*

Tallskogens camping

Agnes och Knut går upp vid åttatiden för att göra frukost. Sen tar de en promenad på campingområdet och talar med alla som de ser.