Den vita Adrian i Polen och den mörkgröna Porschen i magasinet PorscheÄgaren
Vissa påstår att titeln husbilsägare är en markör, visst kommer jag ihåg när vi själva gick direkt från en mörkgrön metalliclackad Porsche 911 cab, till en halvintegrerad begagnad, lite repig vit Adria. Kommer ihåg vännernas blickar, som fått något av medömkan i ögonen, som om man ville säga, — ok du har blivit gammal, men du är i alla fall min kompis, nu går vi bara lite kortare promenader, undviker trapporna och talar lite högre när vi träffas.
Men jag var ju bara i 50-års åldern och Carola kollade fortsatt efter ungdomsrabatter på flyget, trots att det var försent.
Så här 15 år och 9 husbilar senare, känns det fortsatt som igår och jag känner ingen större skillnad idag från första dagen med vår Adria, men…
I onsdags fick vi besök av Jan-Erik, en arbetskamrat från sena 80-talet, som jag inte sett IRL på 30 år, han kom förbi för en trevlig eftermiddag tillsammans.
Det är stil på Jan-Erik, han kommer med presenter när han är på besök. Till Carola överlämnade han en sån där tjusig liten papperskasse, som man ibland ser damerna på Östermalm kommer gående med, den innehöll en elegant chokladkartong.
Det var chokladkonfekt från Betsy Sandberg, som stått i Östermalmshallen och gjort godis för hand sedan 1926.
Sedan tog Jan-Erik ett steg tillbaka, lyfte på ryggsäcken och tog fram 3 trycksaker, — här Tommy är något för dig…
Jaha, tack då.
Jan-Erik berättade då att hans mamma nu lämnat jordelivet, vid 96 års ålder. När han städade upp bland hennes tillhörigheter så hittade han dessa tre resebroschyrer från tidigt 60-tal och kom att tänka på mig?
— Varför då, höll jag på att säga, men det blev tack. Men i mitt huvud började funderingarna ta form, tycker han att jag är så gammal så att jag bör sitta i gungstolen och bläddra i 60 år gamla resebroschyrer? Jan-Erik förklarade det med något i stil med, — du har ju jobbat i resebranschen. Jo förvisso, men inte 1960, då hade jag en röd ungdomscykel med 20” hjul, av märket Hermes.
Men så igår fick jag den riktiga smällen. Två killar var hemma hos oss för att skapa det där moderna, ja det där hemmet för människor som ligger i framkant av den tekniska och digitala utvecklingen. Det smarta, digitala hemmet, ja det blev nästan som en ungdomsgård. Nu är det slut på mitt spring runt i huset för att tända och släcka lamporna, jag säger bara till Google så fixar hon det.
När vi befinner oss i Spanien i framtiden så släcker och tänder vi lamporna i Söderhamn, ifrån Spanien. Om jag skall vara helt ärlig så har jag inte så ofta saknat den möjligheten tidigare.
Samtidigt installerade killarna ett larm och då med en kamera, som jag direkt såg behovet av när jag skall tända och släcka ljusen i Söderhamn från Spanien.
Timmen blev sen innan killarna blev klara, tack och adjö…. Satte mig i soffan för att kolla appen som just lyft vårt hem upp till en helt ny nivå. Ropade hela tiden på Google som på min uppmaning tände och släkte ljuset, som entusiastiska bekräftelser på mina glada tillrop, men till Carolas irritation där hon stod och försökte få ihop en sen middag.
Menyn på telefonen:
Ja just det, IP-kameran som man monterade i taket måste kollas,
— Carola! Vad i helvete… Kom, ropade jag samtidigt som jag chockad tittade på bilden. Carola blev skrämd av min synbara panik och kom snabbaste vägen från spisen till mig i soffhörnet.
Carola, — Vad är det?
Jag, — Ser du inte, säger jag och pekar på bilden
Carola, — Nä, vadå?
Jag, — Ser ju ut som jag är helt flintis upp på skallen!
Carola, — Jamen det är du ju!
Jag, — Jasså, när blev jag det….
Det här med åldern kanske egentligen är något subjektivt, där jag själv ser min spegelbild så här
Ok, ingen tjock ruffsig kalufs som i fornstora dar, men inte heller framträder någon ”flintis” i vår badrumsspegel, som bara återger vad den ser rakt fram. Men jag börjar inse att den som kommer in och kollar baksidan på gubben får en annorlunda bild.
Som sagt kanske det här med åldern, trots allt är något subjektivt, en siffra som vi lite till mans ser och bedömer helt olika.
Ja, ja, nu skall jag gå ut och sätta mig ner i husbilens lugna vrå och börja bläddra i saligen insomnade Stjärnresors resebroschyr från 1963. Nicka igenkännande på hotellen som jag minns, men som inte längre ligger där utefter Las Canteras i Las Palmas.
Kanske är jag trots allt bara en åldrande nostalgiker, men ett är iallafall säkert, man skall ha husbil även om man blivit lite äldre och tunnhårig. Däremot en 74 åring i en Porsche, ja det vete’ i fanken…
Tommy
Senast ändrad:
