Husbilsinbrott - Detektivroman

[Gösta Evén]

Inbrott i husbilar och husvagnar på svenska campingar.



Prolog

Detta är en berättelse /detektivroman ur min fantasi. Som visserligen är inspirerad av verkliga händelser. En del ortsnamn finns i verkligheten men har inget med berättelsen / detektivromanen att göra.

År 2019 läste jag, i tidningen Husbil och Husvagn att det hade varit många inbrott i husbilar på en camping i Trollhättans kommun. Första natten var det 7 inbrott, totalt 11 inbrott under två veckor.

Jag blev personligen utsatt för ett inbrott klockan 03 en lördag på rastplatsen Medol mellan Barcelona och Tarragona för några år sedan. Det har jag skrivit om i min reseberättelse det året.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 1. Måndag 3 maj 2021

Per går som vanligt upp redan kl 05 . Går in på toa för morgontvätten. Därefter ut till det lilla pentryt för att göra frukost. Han kokar en kastrull med ägg. Dukar fram glas, bestick, bröd, smörgåspålägg, juice och kaviar. Efter fem minuter stänger han av elplattan och häller ut äggvattnet i slasken och spolar kallt vatten i kastrullen.
Under tiden har Anna varit inne på toan och gjort sig i ordning för att möta dagen.
När de har ätit tar Anna fram sin mobiltelefon för att surfa en stund. Per dukar av. Sen skall även han surfa. Men hittar inte sin mobiltelefon.
Anna, har du sett min telefon?
Nej. Var lade du den igår kväll?
Det var nog här på bordet eller i någon av kaptensstolarna.
De letar runt en hel timme båda två men hittar den inte.
Det är ju märkligt att den bara kan försvinna, sa Per.
Per, stängde du inte förardörren igår kväll? Den verkar inte vara helt stängd.
Jo, det är klart att jag gjorde.
Per går fram och öppnar dörren och stänger den med en smäll.
Per blir fundersam och går ut genom bodelsdörren för att ta en titt på förardörren. Då upptäcker han att nyckelhålet är skadat. Vad i hel...te! Skriker han.

Fan vi har haft ett inbrott, säger han till Anna.

De blir helt förtvivlade när de konstaterar faktum att någon inbrottstjuv har varit och hälsat på. Pers mobiltelefon som förmodligen låg på bordet i vardagsrummet var borta. Som tur var hade Anna sin telefon i sovrummet under huvudkudden – så den var kvar.
Det är ju själva fan att det kan hända ett inbrott när man står på en sån här stor camping.
Har de ingen bevakning?
Jaja, nu får du lugna ner dig, sa Anna. Det hjälper inte att svära. Du får ringa till operatören och spärra numret. Sen även till försäkringsbolaget, naturligtvis.

Ja så kan det gå.

Det är ju fruktansvärt att det skall kunna hända.

Men lätt som en plätt att göra inbrott. Det behövs bara en skruvmejsel som man stoppar in i nyckelhålet. Våra husbilar och alla andra bilar med, förresten, har ju inget verkligt skalskydd.
När klockan är åtta ringer Per och spärrar mobilnumret och ber om en kopia av simkortet. Som de skall skicka hem till Pers bostad.
Försäkringsbolaget tar emot Pers ärende. De säger att Per får köpa en ny telefon och skicka kvittot, på den stulna telefonen, till dem. Eftersom telefonen har några år på nacken så kommer vi att göra ett åldersavdrag.
Har du gjort en polisanmälan?
Nej inte ännu svarar Per. Skall göra det meddetsamma.
Ta ett foto på det skadade dörrlåset och skicka till oss tillsammans med en polisanmälan.
Fan vad jag är arg, säger Per. Nu blir hela veckan förstörd. Det här retar mig något enormt.

*

Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej, mitt namn är Per Svensson, jag har haft inbrott i min husbil i natt.
Är något stulet?
Ja min mobiltelefon.
Något mer?
Jag vet inte. Har inte gått igenom allt.
Var någonstans hände detta?
Vi är på Tallskogens Camping ca tre mil norr om Årviken.

Hur kom tjuven in i din bil?

Genom förardörren. De har förstört låset, förmodligen med en skruvmejsel eller något liknande.

Har du möjligt att komma ut på internet?
Ja, min fru har en telefon som jag kan låna.
Bra, då kan du göra en formell polisanmälan där och sen skickar du en kopia till ditt försäkringsbolag. Ta helst ett foto på det skadade dörrlåset, försäkringsbolaget vill nog ha det.
Är det något annat som jag skall göra, frågar Per?
Nej, inget just nu.
Kommer ni hit för att utreda händelsen?
Nej, det behövs inte i det här läget.
Tack då och adjö.
Det var så lite så, adjö.

Efter dessa tre samtal är Per så arg att han skakar.

Nu Anna, tycker jag vi går till receptionen. De behöver veta om det här, säger Per.
Ok, men du behöver nog lugna ner dig. Jag vill inte att du får ett utbrott där.
När de kommer in i receptionen till campingen har Per svårt att tala lugnt.

Vad har ni för säkerhetsarrangemang här, nästan skriker Per?

Vi har bommen stängd och ett bevakningsföretag gör några ronder varje natt, svarar receptionisten.
Varför undrar du det?
Vi har haft inbrott, svarar Anna lugnt.
Det var tråkigt? Har ni gjort en polisanmälan.
Ja, jag har ringt, sa Per.
Ni har inget staket runt området vad jag har sett, säger Per. Så vem som helst kan komma in när som helst.
Ja, så är det.
Det är alltså fritt fram för tjuvar att hur enkelt som helst att komma in här och ta vad de behagar.
Ja, i och för sig så stämmer det. Att gå in på området kan vi inte förhindra.
Jo, om ni har ett högt staket och en grind istället för en bom – säger Per i lite högre ton.
Per jag tycker att vi går hem nu, säger Anna. Campingen vet om vad som har hänt och de kan inte göra mer nu.
Ok vi går.
Hej då!
Hej då!

*

På promenaden tillbaka träffar de Stina och Erik.
De berättar vad som har skett.
Vad tråkigt säger Stina och Erik på en gång. Hur gick det till?

De har förmodligen öppnat förardörren med hjälp av en skruvmejsel eller något liknande, svarar Per.

Det är förskräckligt, vad lätt det är att komma in i våra bilar säger Stina.
Ja verkligen, svarar Per.
Konstigt att försäkringsbolagen inte ser till att tillverkarna gör bättre och säkrare lås, säger Erik.
Ja försäkringsbolagen borde ta detta på ett större allvar, säger Anna. Men de verkar inte att bry sig.
Men de får ju betala ut ersättning svarar Erik. Men å andra sidan så höjer de väl bara våra premier – så i slutändan är det vi själva som får stå för kalaset.

Jag har läst någonstans att på de stora Concordebilarna har de inga nyckelhål, utan de har istället en kodanordning på fönstret, sa Stina.

Vad bra, det borde ju alla husbilar ha, sa Per
Ja, om det fungerar för Concorde så bör det ju funka för alla. Inklusive vanliga små personbilar.
Anna frågar om de har sett eller hört något konstigt.
Nej vi sov, svarade Erik.
Ja, det är klart. Men jag tänkte på de senaste veckorna om det kan ha varit någon här som har betett sig underligt.
Nej, jag har inte märkt något svarade både Erik och Stina. Vi kan fråga våra grannar om de har uppfattat något ovanligt.
Tack, det vore fint om ni vill göra det, svarade Anna.
Ja, det är klart att vi vill hjälpa till. Vi skall ju hoppas att polisen kan gripa tjuven.
Tack. Nu går vi hem Per.
Hej då.
Hej då.

*

Fortsättning följer

Jag vet inte om jag har publicderat dett på rätt ställe. Admin får flytta om ni anser att det är bättre någon annanstans.

 

[Gösta Evén]

Fortsättning på kapitel 1.

På Tallskogens camping har ryktet om inbrottet spridit sig snabbt. Många av grannarna går fram och talar med Anna och Per.
Det här är ju förskräckligt, säger Arne.
Ja, verkligen sa hans fru Lena.
Anna och Per kan bara hålla med.
Vad skall ni göra nu, frågar Arne?
Vi måste få tag i en verkstad som kan fixa förardörrens lås, sa Anna.
Det finns en Fiatverkstad på Ringvägen och en husbilsfirma i industriområdet strax före Årviken.
Åk dit med en gång, nu innan de tar lunch.
Tack för tipsen, sa Per.
Anna det är lika bra att vi åker till husbilsfirman. De kanske kan hjälpa oss.


Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej, mitt namn är Harald Jönsson. Jag har haft inbrott i min husbil i natt.
Det var tråkigt. Var hände det här?
Jag är på Tallskogens camping norr om Årviken.
Har något blivit stulet?
Ja, min laptop.
Något mer?
Vet inte, har inte undersökt alla utrymmen ännu.
Har du en modern mobiltelefon, som du kan komma ut på nätet med?
Ja.
Bra för då kan du göra en formell polisanmälan där. Ta sen en kopia på den och skicka till ditt försäkringsbolag gärna med ett foto på det som är skadat.
Kommer ni hit idag?
Nej det behövs nog inte. Finns inte något som vi kan göra.
Skall ni inte göra en undersökning och fråga runt om några har sett något?
Du sa att det var på natten och dina grannar sov förmodligen då. Tjuvar är skickliga och arbetar tyst. Så sannolikheten att någon har hört eller sett något är i stort sett obefintlig.
Är det något som jag kan göra?
Ja du kan ju alltid fråga dina närmaste grannar om de har sett eller hört något.
Ja, det skall jag göra.
Hej då!
Hej då!

*

Harald går runt och pratar med sina grannar. Men ingen har sett eller hört något, för alla sov djupt.
Efter en stund stöter han ihop med Erik och Stina.
Har ni sett något ovanligt på campingen? frågar Harald.
Nej, varför undrar du det?
Jag hade inbrott i natt.
Nej, vad tråkigt. Märkligt för vi träffade Anna och Per för en stund sen och de hade också inbrott just i natt, sa Stina.
Två inbrott på samma natt på samma camping, verkar vara en liga sa Harald.
När jag ringde till polisen sa de inget om flera anmälningar. Vi kanske skall prata med receptionen om vi får göra ett infomöte ikväll i restaurangens matsal.
En bra idé sa Stina.
Hej då!
Hej då!

Harald Jönsson stöter ihop med Olof.
Hur mår du? Frågar Olof.
Inget vidare.
Nej jag kan förstå det. Måste vara hemskt att någon bryter sig in när man sover och inte vaknar av det.
Ja, det var förskräckligt när jag upptäckte inbrottet. Såg ju på en gång att laptopen var borta från matbordet.

Va, hade du laptopen på matbordet?

Ja, det har jag alltid haft.

Men det är ju att bjuda tjyven till dukat bord.

Ja, kanske det. Men inbrott på en stor camping här i Sverige – det fanns inte i min värld.
Tjyvar finns överallt.
Ja, tydligen.
Arne kommer fram.

Väldigt tråkigt det här med inbrotten!

Ja det som jag inte trodde var möjligt på en sån här stor camping säger Harald.
Ja, jag kommer just ifrån Anna och Per. De hade inbrott i natt och Pers telefon blev stulen.
De är nu på väg till husbilsfirman för att fråga om de kan laga låset.
Var ligger den firma?
I industriområdet innan stan.
Jag kanske också borde ta mig dit sa Harald.
Ja, gör det. Du måste ju ändå laga dörrlåset. Ingen vet hur länge du får vänta på en ny kolv eller andra reservdelar.
Tack för tipset – bäst att dra iväg före lunch.

*

Harald går till receptionen.

Hej!
Hej!
Anna, Per och jag har haft inbrott i natt.
Ja, jag vet för Anna och Per har varit här.
Vi är några som funderar på om vi kan få ha ett infomöte i restaurangen i kväll?
Ja, det är nog en bra idé. Skall vi säga kl 20. Då har ju de som vill äta här som vanligt klarat av det. Jag talar med restaurangchefen. Han har nog inget emot det, när jag talar om vad saken gäller. Inbrott kan ju även drabba restaurangen med tanke på den sprit, vin och cigaretter som finns där.
Tack det var snällt.
Jag gör en affisch också. Så försöker vi att sprida mötet så gott som det går. För det här gäller ju alla.
Hej då!
Hej då!

*

Harald går nu till Anna och Per.
Hej!
Hej!
Jag har hört att även ni har haft inbrott i natt.
Ja, det stämmer, säger Per.
Det är ju förskräckligt. Jag kommer just ifrån receptionen. De kommer att ha ett infomöte kl 20 i restaurangen, på min inrådan. Det var faktiskt när jag talade med Erik och Stina som tanken dök upp. Receptionisten var helt med på det.
Jättebra sa Per.
Jag förmodar att tjuven förstörde ert lås på förardörren.
Ja det stämmer sa Per.
Skall vi göra sällskap till husbilsverkstaden som ligger i industriområdet strax före Årviken.
Ja, det kan vi göra, sa Per. Det är nog lika bra att dra iväg på en gång, så att vi är där innan de har lunchstängt.
Ok, sa Harald. Jag hämtar min husbil och kommer hit. Så kör vi.

*
En timme senare var de två husbilarna framme hos Berras Husvagnar och Husbilar.

Hej!

Vi har haft inbrott i våra två husbilar i natt. Låset till förardörren är trasigt. Kan ni laga det?
Nej, det går nog inte att laga, sa verkstadschefen. Det måste förmodligen bytas ut. Men vi går ut nu och tittar.
Det ser faktiskt inte så farligt ut. Kanske kan vi laga det. Vi får ta bort låset och undersöka vad vi kan göra. Kan vi ersätta någon trasig detalj så gör vi det naturligtvis annars får det bli ett helt nytt lås.
Vi går tillbaka in och skriver en arbetsorder. Sen skickar jag ut en mekaniker för att ta bort låsen. Det kan ta några dagar att laga. Vi skickar ett sms när vi kan montera tillbaka de.
En halvtimme senare lämnar de verkstaden och kör tillbaka till campingen.
Nu måste vi fundera ut hur vi skall göra för att ”låsa” förardörren utan lås, sa Per.
Ja, har du någon idé, sa Harald.
Jag har några spännband i garaget, de går kanske att använda på något sätt.
Ja, vad bra. Har du ett som jag kan få låna?
Ja, det skall finnas några stycken olika. Jag skall se efter.
Det är klart att det måste att gå att fästa i dörrhandtagen, sa Harald.
Vi provar, sa Per. Gick till garaget och tog fram två spännband. Här varsågod.
Tack sa Harald. Nu provar vi.
Det gick ju galant, sa Harald.
Ja, instämde Per.
Vilken tur att du har så många ”bra att ha” saker med dig Per, sa Harald.
Ja, man vet aldrig vad som kan hända menade Per.
Tack Per, nu kör jag till min tomt. Det börjar bli dags för att laga till något att äta.
Efter lunch får vi gå runt här och informera att det blir ett informationsmöte i restaurangen kl 20 angående våra inbrott. Det kanske finns någon som har sett något konstigt de senaste veckorna. Det kan ju vara någon som har campat här en vecka eller två för att kolla läget för ett inbrott.
Ja, Anna och jag kommer att gå runt efter lunch.
Ok, jag kommer att gå dit redan kl 18 för att äta. Ni kanske vill göra mig sällskap?
Jag skall fråga ”regeringen”
Anna, vill du komma ut en stund?
Ja, vad gäller det?
Harald undrar om vi vill äta middag kl 18 på restaurangen med honom.
Ja, det gör jag så gärna, svarade Anna.
Ja, då träffas vi kl 18 då, sa Harald. Hej då!
Hej då!
*
När Anna och Per går in ser Per att Anna redan har tagit fram en hel del rotsaker. Vad skall vi göra till lunch?
Det blir rotsaksomelett, svarade Anna. Du kan skala morötterna och potatisen så fixar jag resten.
Anna finhackar några skivor av butternuttpumpan och lägger i stekpannan som redan har blivit tillräckligt varm ser hon när smöret bubblar lite grann.
Sen finhackar hon morötterna och potatisen under tiden som Per vispar fyra ägg. Hon lägger i rotsakshacket och tar fram ett paket rivost ifrån kylen. En gul lök blir även finhackad och nerlagd i pannan. Sen toppar hon det med sin egenhändiga tillverkade kryddblandning efter inspiration från förra årets Marockoresa. Det är 15 olika kryddor i hennes ”Ras el – Hanout”.
En tomat, finhackad, åker även ner i pannan innan det blir rivost och äggvispet.
Dryck till maten blir som vanligt det goda kranvattnet ifrån campingen.
Det här är en underbart god lunch, sa Per.
Tack

Efter lunchen tar de en ”sväng” på campingen och informerar grannarna vad som har hänt och att det blir ett möte kl 20 på restaurangen.
Harald lagar en enkel lunch på falukorv och potatismos som han naturligtvis gör från grunden med att först koka några potatisar och sen vispa ner en äggula och en matsked äkta smör som snabbt mjuknar med den varma potatisens hjälp.
En pilsner att dricka till blev det ju också.
Sen går Harald ut för att informera sina grannar om vad som har hänt och om mötet ikväll kl 20 på restaurangen.

*

Receptionisten ringer till restaurangen och informerar om vad som har hänt i natt och om att några vill ha ett möte kl 20 i restauranglokalen.
Det var tråkigt att höra att det har varit ett inbrott här sa restaurangchefen Jonas.
Det var två inbrott i natt svarade hon.
Aj, ännu värre.
Ja.
Hur många gäster har vi på campingen?
Det är 50 husbilar och 90 husvagnar. Så det är fler än 200 vuxna och ett antal barn.
Eftersom mötet skall vara här kl 20 så kanske det blir flera än normalt som vill komma hit och äta innan mötet. Jag kanske skall skriva om menyn så att det inte är så många rätter att välja på just ikväll.
Ja, det är nog ingen dum idé.
Bör nog ringa in några extra personer som kan hjälpa till.
Ja gör det.
Ok tack för infon. Hej då!
Hej då!

*

Nu är det dj ...a i mej bråttom, tänkte restaurangchefen för sig själv.
Om hälften vill äta här ikväll så är det dubbelt mot en normal vardagskväll. Måste nog sms:a två studenter och fråga om de kan komma kl 14 idag och jobba till minst kl 21 eller 22.
Ja, det gör jag på en gång. Sen måste det bli en ny enklare meny.
Gör nog en stor grönsaksgryta till något bättre pris och en kött- och fiskrätt till högre pris.
Köttbullar och potatismos till barnportion. Pannkakor kan vi steka på eftermiddagen för att bara värma i micron ikväll.
Ja så får det bli.
Måste inventera i förråden om jag behöver en extra leverans.

*

Grönsakshallen, Kalle.

Hej det är Jonas på Tallskogens camping. Kan du köra hit idag före kl 14 med allt som jag har beställt till i morgon?
Ja, det ordnar jag. Vad har hänt?
Det var två inbrott här i natt och nu vill de ha ett stort möte på restaurangen ikväll. Så jag räknar med att många fler än vanligt kommer att passa på att äta innan mötet.
Tråkigt med inbrotten. Men det är klart att jag fixar leveransen idag istället för i morgon. Varorna kom ju i morse eftersom du hade beställt de redan i fredags. Jag fixar detta. Skall jag plussa på något?
Ja, tack. Rotsakerna kan du dubbla, om du har. Har du några kartonger färdiga köttbullar så släng med det också. Sen får det räcka.
Ok Jonas, jag ordnar det till kl 14.
Tack Kalle, hej då!
Hej då!

*

Det plingar till i Jonas telefon. Felicia kommer gärna och jobbar. Kan stanna så länge som det behövs. Jonas svarar och tackar.
Anna sms:ar också att hon gärna kommer och kan stanna så länge som det behövs.
Jonas svarar och tackar.
Skönt, det är bra att tjejerna kan komma. Det blir en hel del grönsaker att skala och hacka. Pannkakor har Felicia gjort förut med mycket bra resultat – så hon får ansvara och göra en stor sats. Blir det över så fryser jag in resten och serverar på torsdag. Alltid bra att ha något i frysen.

Kl 10.00 är det som vanligt lunchdags för personalen.

Fläskkotlett, potatis, brunsås och sallad. Kranvatten som dryck.
Jonas talar om vad som har hänt i natt och på morgonen.
Det kommer förmodligen att bli många flera gäster till middagen, som idag får börja redan kl 17 för de som vill ha god tid på sig att äta innan mötet börjar kl 20.
Jag behöver nog att några av er jobbar extra länge idag. Jag har skickat sms till Felicia och Anna om det. De kommer kl 14. Ni har tidigare jobbat med tjejerna. De är duktiga och jobbar bra.
Vi får in morgondagens leverans redan idag före kl 14. Kvällspersonalen kommer som vanligt kl 15. Finns ingen anledning att kalla in de tidigare, eftersom varubilen kommer senast 14 och jag vet inte exakt när. Det kan ju bli en lång kväll för dom.
Jag har skrivit en ny och enklare meny. Den ligger mitt på bordet. Titta på den och se efter om det är ok.
Om det nu kommer 100 personer som vill äta vore det bra att bara ha rotsaksgrytan, pannkakor och köttbullar. Måste vi även ha rödspätta och fläskfilé, undrade en av kockarna.
Ja, det här är en restaurang - inget vanligt fik eller skolbespisning svarar Jonas.
Alla vuxna vill inte enbart äta vegetariskt. Så en fisk och en kötträtt måste vi ha. Det skall vi fixa!
Som ni ser så har jag ”puschat” för grytan genom ett lägre pris och har höjt priset på fisk och kötträtterna. Det gör att flera avstår från de dyra rätterna, kanske motvilligt, äter vegetariskt. Just ikväll.
Jaha, du. Hur många köttbullar skall vi hinna med att göra i eftermiddag?
Jag har beställt Scans färdiga så det behövs inte.
Ok då. Vi kör så här om inte någon annan än jag har synpunkter, sa souschefen Pelle.
Vi kan jobba extra sa Kalle och Stina i disken.
Tack svarade Jonas.
Ok då sätter vi fart nu. Vi har ju en lunch att fixa också.

*

På eftermiddagen sitter Anna och Per utanför husbilen och solar. På bordet emellan sig har de varsin kopp kaffe och ett fat med några kanelbullar.
Hur mår ni frågar en av grannarna?
Jo sisådär, svarar Per. Det är ju obehagligt att veta om att någon kan ta sig in under tiden som jag sover och att jag inte vaknade. Ikväll skall jag sätta upp ett spännband mellan dörrarna. Då borde jag väl vakna om någon försöker att bryta sig in igen.
Ja, det kanske inte är så dumt. Tack för tipset.
Kommer du till mötet ikväll kl 20?
Ja det gör jag och mina grannar också. Det blir nog fullsatt.
Jättebra. Vi ses ikväll. Hej då!
Hej då!

*

Även Harald får besök på eftermiddagen när han sitter utanför sin husbil ock solar i bara kortbyxor.
Flera grannar hör av sig och tycker att ett möte verkligen är vad vi behöver.

*
Till lunchen var det färre som kom än vanligt. Kan ju bero på att många satsar på att äta middag istället. Eftersom de ändå skall hit på mötet.

Tjejerna kom i god tid före kl 14 så att de hann att byta om.

Vad fint att ni kunde komma idag, säger Jonas.
Det är bara roligt att vi får komma hit och jobba svarar de i mun på varandra. Tentorna kommer de sista två veckorna i maj. Så det är ganska lugnt denna vecka.
Anna du får börja med att hjälpa Pelle med varorna som kom nyss. Sen skall ni börja att skala rotfrukter till en stor gryta. Pelle har receptet. Vi satsar stort på en rotfruktsgryta ikväll.
Felicia – du får börja med att göra en dubbel satts tunna pannkakor. Lägg upp de gräddade på våra långa bleck och sätt in i kylrummet när de har svalnat. Räkna de och skriv upp på en lapp och ge mig. De är främst till för barnportionerna men även vuxna kanske vill ha.
Fiskkocken tar fram en kartong rödspättor och börjar att rensa fisken.
Köttkocken tar fram tio stycken fläskfiléer och drar av skinnet samt styckar upp de i lämpliga storlekar. Det blir två stycken per portion.
Ett av ekonomibiträdena tar fram en säck potatis á 25 kg som hon i omgångar häller ner i en skalmaskin. Jonas har räknat med 250 gr per portion och hundra portioner.

Kl 17 kommer de fyra första gästerna och beställer mat. De tar alla fyra rotsaksgryta och delar på en flaska rödvin.
Därefter droppar det in nya gäster i en strid ström fram till kl 18. Sen blev det kö. Kl 19 är det i stort sätt fullsatt.
Restaurangen kan ta emot 150 sittande matgäster och det är endast ett bord ledigt kl 19.30.

Kl 20 reser sig Per och Harald upp.

Hej och välkomna till detta improviserade möte. Roligt att så många har kommit.

Vi har båda två haft inbrott i våra husbilar i natt, under tiden som vi sov. Ingen av oss vaknade när en tjuv gick omkring hemma hos oss.
Vi har naturligtvis gjort varsin polisanmälan.
Polisen ansåg inte att de hade resurser för att komma hit och tala med oss.
Först och främst vill vi veta om någon av er såg eller hörde något ovanligt i natt?
Sen samma sak fast de senaste tre veckorna.
Det kan vara så att tjuven/tjuvarna kan ha bott här någon vecka tidigare och försökt att inleda samtal med oss och fråga om våra vanor och om hur vi har löst vårt skalskydd.

Vadå skalskydd, ropar en i publiken, vad är det för något?

Jag menar om vi har larm t.ex. eller om vi har reglat våra dörrar eller kopplat ihop dörrarna med spännband.
Va – skall det vara nödvändigt!??
Ja, kanske det. Harald och jag hade inget sådant. Vi fick inbrott i natt.

Om vi hade haft ett larm som tjutit ordentligt när de öppnade förardörren så kanske dom hade stängt den snabbt och gått till en annan husbil.

Eller om vi hade haft spännband mellan dörrarna så hade de inte fått upp en dörr och då gått till nästa husbil.

Är det någon som har sett någon person vandra omkring här inatt, frågar Harald.
Det är tyst i publiken.
Är det någon som har fått konstiga eller privata frågor de senaste tre veckorna?

En dam räcker upp handen.

Ja, varsågod damen.

Jag heter Greta Gustavsson. För kanske tre veckor sedan var det en man som kom fram när jag satt och solade en eftermiddag framför min husvagn. Han var mycket trevlig och vi började att prata om allt möjligt, bl.a. om det finns någon möjlighet att tvätta kläder och byta gasolflaskor. Han frågade om jag trivdes här och hur länge jag hade varit här. Jag svarade naturligtvis den trevlige mannen.
Ställde han några frågor om säkerheten och hur du upplevde den, undrade Per.
Ja, det gjorde han. Jag svarade att det är lugnt och skönt här, för det är ett vaktbolag som kommer några gånger per natt och patrullerar runt här inne på campingen. Under min tid har inget konstigt eller obehagligt inträffat.

Tack, sa Per. Är det någon annan som har fått liknande frågor?

En man reser sig upp och säger: jag heter Alex Alexandersson och har fått precis liknande frågor av en man. Som även jag upplevde på ett trevligt sätt.
Tack, sa Per. Nu skall vi inte dra några förhastade slutsatser. Men dessa uppgifter bör vi nog meddela polisen.
År det flera som har fått besök av denne man? Frågade Harald. Räck upp en hand så får vi se.
Tack det är minst 15 händer uppe. Det här verkar mycket skumt, konstaterar Per.
Ni som har träffat denne man för ca tre veckor sedan bör ringa till polisen och tala om vad ni vet.
Det här är viktiga uppgifter. Försök även komma ihåg hur han såg ut och om det är någon som har sett honom gå in i sin husbil eller vagn så är även ett registreringsnummer viktigt, liksom bilmärket.
Är det någon som vill säga något? Frågade Harald.
Alex reser sig upp.

Skall vi börja med nattvandringar, undrar han.

Vi kan ju ta kontakt med vaktbolaget och höra vad de tycker, sa Harald. Det kan ju vara farligt att ingripa. För vi har ju ingen utbildning för det. Däremot vore det ju bra om vi kan avtala med vaktbolaget om att vi kan få ringa dem om vi ser något misstänkt och be dem komma så fort som möjligt.
Jag brukar gå runt här på dagtid för att få lite motion. Vi kanske skall träffas några stycken och göra sällskap. För vi behöver nog lära känna igen varandra innan vi kallar på vaktbolaget. Så att vi inte anklagar någon av oss själva, sa Alex.
En bra idé, sa Per. Ju flera som vi känner av oss som är så kallade ”långliggare” desto bättre. Det är även bra att hälsa på våra närmaste grannar, även nyanlända.

Är det någon mer som vill säga något?

Jag kommer att ta kontakt med receptionen och fråga efter vaktbolagets namn och om vi kan få göra ett avtal med de. Avtalet skall naturligtvis skrivas mellan campingen och bolaget – inte med en enskild eller grupp av oss campare, sa Per.
Då avslutar vi detta möte. Tack alla för att ni kom. Var vaksamma, för vi vet inte om tjuven kommer tillbaka. Gå gärna runt på dagen för att lära känna till fler av oss grannar. Ju flera vi talar med desto bättre, sa Harald.

 

[Gösta Evén]

Kapitel 2 Tisdag 4 / 5.

Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej, jag vill anmäla ett inbrott.

Vad heter du?
Anders Andersson
Vad är det som har hänt och var?
Jag är på Sjöglimtens camping väster om Årviken. I natt har någon brutit sig in i min husbil och tagit en Chinonkamera och min laptop.
Det var tråkigt – något mer?
Vet inte.
Har du möjlighet att komma in på nätet och göra en formell polisanmälan?
Jag det går nog att ordna på min telefon.
Bra, gör det och skicka en kopia till ditt försäkringsbolag.
Kommer ni hit och frågar runt?
Nej, det har vi inte resurser till. Försäkringsbolaget nöjer sig med en polisanmälan.
Men någon kan ju ha sett något?
Du sa att det skedde på natten till idag. Det är inte troligt att dina grannar har varit vakna då för att se eller höra något. Så vi skickar ingen bil i dagsläget. En anmälan på polisens hemsida är allt som krävs för att försäkringsbolaget skall vara nöjd.
Ok, ja då var det väl inget mer. Hej då.
Hej då.

*

Hej jag behöver låna en telefon.
Vad är det som har hänt, säger receptionisten på Sjöglimtens camping.
Det har varit inbrott i min husbil och jag behöver ringa till polisen, försäkringsbolaget och min mobiloperatör.

Polisen i Årviken, Berit Anderson.

Hej mitt namn är Louise Lagerström. Jag vill anmäla ett inbrott i min husbil.
Var och när skedde det här?
Jag är på Sjöglimtens Camping i närheten av Årviken. Det var någon gång i natt för jag låg och sov.
Vaknade du inte?
Nej.
Vad är det som är stulet?
De har tagit min telefon, så jag ringer från campingens reception.
Är något annat borta?
Jag vet inte, har inte saknat något annat ännu, men det är ju möjligt. Får återkomma om det.
Vad skall jag göra?
Fråga receptionen om du kan få låna en dator och göra en formell polisanmälan och ta ett foto på den skadade förardörren.
Vad – vet du att de gick in den vägen?
Det är det vanliga,. Vi har några andra inbrott nyligen och de har anmält att tjuven gick in genom förardörren.
Ok, jag får kolla närmare om jag kan upptäcka någon skada där.
Tack och hej då.
Hej då!

Louise ringer nu till sin mobiloperatör och anmäler förlusten och att de spärrar hennes nummer.
Vi spärrar inte själva numret – utan ditt simkort. När det är gjort kan vi skicka en kopia på simkortet hem till din bostadsadress. Så är det bara för dig att köpa en ny mobiltelefon och sätta in det nya simkortet. Så kan du ringa igen.

Men kan inte tjuvarna ringa på min telefon om ni inte spärrar numret?

Nej, det är själva simkortet som vi spärrar. Det är det simkortet som sitter i din telefon som vi spärrar. Så tjuvarna kan inte ringa på din bekostnad. Du kan vara helt lugn. Vi har gjort det här så många gånger de senaste åren så vi vet vad vi skall göra.
Det är många som tappar sin telefon och många blir bestulna. Så det här får vi tyvärr göra varje vecka. Du kan vara helt lugn. Om några dagar har du ett nytt simkort i din brevlåda.
Ok tack och adjö.
Adjö.

Nu ringer Louise till sitt försäkringsbolag och anmäler förlusten.

Försäkringsbolaget förklarar att de vill ha ett foto på husbilens skada och ett kvitto på den stulna mobilen. Samt en polisrapport. Vi kommer att göra ett åldersavdrag i förhållande till hur många år som telefonen är. Du får köpa en ny telefon. Skadan på husbilen får du åka till vilken verkstad som helst som kan laga skadan. Se bara till att verkstaden tar kontakt med oss. Så ordnar verkstaden och vi upp det formella och du betalar självrisken till verkstaden.
Ok, är det något annat?
Nej, vi mailar dig ett skadenummer som du skall ge till verkstaden. Sen fixar vi till det här på bästa sett. Du behöver inte göra något mer i nuläget.
Ok tack och hej då.
Hej då.

*

På polisstationen i Årviken går nu Berit till sin chef, kriminalchefen Melker, för att tala om att det under två dygn nu har varit fyra inbrott i husbilar på två olika campingar. Vi kanske borde skicka en bil för att fråga runt lite.

Ja, det är nog en bra idé. Tror du att Siv och Jörgen har möjlighet idag?
Ja, det kan de nog, svarar Berit. Jag skall kontakta dom.
Bra gör det. De får åka meddetsamma efter deras lunchrast.
Klockan 13 lämnar Siv och Jörgen, i uniform, polisstationen och kör i en målad polisbil till Sjöglimtens camping, som är närmast.
När de kommer fram frågar de i receptionen vilka tomter som Anders Andersson och Louise Lagerström har.
Anders har tomt 99 och Louise nr 124 svarar receptionisten.
Tack svarar de och kör fram till Anders tomt.

Hej är det Anders, frågar Jörgen?

Ja.
Vi har tagit emot din anmälan och undrar om några grannar har talat med dig.
Ja, några stycken har varit här. Alla tycker att det är förskräckligt att sånt kan hända på en stor camping i vårt land.
Är det någon som har hört eller sett något misstänkt?
Nej, ingen har sagt något sådant till mig.
Får du höra något så var vänlig och meddela oss det. Det är en person till här som har råkat ut för samma sak.
Jaså. Vem då?
Hon heter Louise och har tomt 124. Du kanske ska gå dit och prata med henne vid tillfälle.
Ja, det skall jag göra nu meddetsamma.
Bra, gå dit. För vi ska försöka att tala med några till innan vi kommer fram till Louise, sa Siv.
På Tallskogens camping, där var det också två inbrott. Så nu är det fyra inbrott anmälda på två dagar. Vi måste göra en noggrann undersökning och fråga runt en hel del, sa Jörgen
Vi lämnar vår bil här och promenerar fram och försöker att tala med så många som möjligt.
Ok, tack för att ni kom. Hej då!
Hej då!

*
Poliserna stannar till vid Anders granne.
Hej! Vi är här med anledning av de två inbrotten som har varit.
Har ni sett eller hört något ovanlig de närmaste två veckorna?
Nej svarade grannen.
Poliserna talar med så många som är ute. Ingen har sett eller hört något ovanligt de senaste två veckorna.

*
Hej Louise!

Jag hörde av polisen att även du har haft tjuvar här i natt, sa Anders.

Ja, det är för djä...gt. Dom tog min telefon. Så nu kan jag inget göra, inga bankärenden, inget surfande, inget mailande. Man är ju helt låst. Har ju ALLT i telefon nu för tiden.
Ja, så är det. Du kan få låna min telefon om du behöver komma åt din mail eller ringa någon.
Tack, det är snällt av dig.
Det är det minsta jag kan göra för dig. Hur kom de in hos dig? frågade Anders.
Genom att ha sönder låset på förardörren.
Samma här.
Skall vi göra sällskap till husbilsfirman strax norr om Årviken och höra om de kan hjälpa oss?
Ja, tack. Vore bra om vi gör det tillsammans. Vi kanske har likadana lås, sa Louise.
Polisen kommer snart till dig, för att höra dig. När de har varit hos dig så kan du köra fram till mig, så gör vi sällskap.
Ja, det gör jag gärna. Vilket tomtnummer har du?
Jag har tomt 99.
Ok, jag kommer till dig. Hej då så länge,
Hej då!

*

Hej! Heter du Louise?

Ja, det gör jag.
Bra vi är här med anledning av inbrotten, sa Siv.
Har du pratat med dina grannar?
Ja.
Har de sagt något som kan vara till hjälp för oss att gripa någon?
Nej.
Det är svårt att hitta vittnen när inbrotten sker på nätterna. Men varje liten upplysning om något ovanligt är värdefullt för oss. Många gånger så kommer tjyvarna in på campingar några dygn före för att rekognosera. Ibland tar de till och med in på campingen i en månad och försöker att bli vän med så många som möjligt. De ställer frågor och vill naturligtvis vara vänliga och hjälpsamma. För att luska ut om det finns något värdefullt i husbilarna och om ni gör några försiktighetsåtgärder innan ni går till sömns, sa Jörgen.
Vadå försiktighetsåtgärder, frågar Louise?
Ja om ni t.ex. har extra starka lås, larm, reglar för dörrarna eller spännband mellan dörrarna.

Så ni menar alltså att det kan vara någon som har bott här inne på campingen i en husbil eller husvagn?

Ja, så kan det vara, svarar Jörgen.
Vad hemskt!
Ja, man vet aldrig vad som döljer sig baken en trevlig fasad, sa Siv.
Vi skall gå vidare nu. Hej Då!
Hej då!

*

Jörgen och Siv går vidare och pratar med så många som möjligt. Tyvärr är det inte någon som har sett eller hört något ovanligt.

*

Kapitel 3

På en parkering i Jönköping står Bengt och Åke och pratar.
Det gick ju bra det här på Tallskogens och Sjöglimtens campingar, sa Bengt.
Jovars, men lite magert kanske, svarade Åke. Vi behöver mera. Vi får åka tillbaka i nästa vecka och göra flera jobb samma natt. Det räcker inte med var sitt. Det blir ju inte så mycket klirr.
Ja, så får det bli.
Men när skall vi träffa Sven och få lite klöver för de här grejorna?
Jag ringer Sven och frågar, sa Bengt.

Sven.
Hej det är Bengt. Vi har grejerna som du vill ha. När skall vi leverera?
Kom till ”Donken” på A 6 på torsdag kl 13.
Ok klart slut.
Hej då!
Vi skall träffas på torsdag sa Sven.
Ok vi ligger lugnt till dess då. Sen måste vi jobba i nästa vecka, sa Åke.
Nu åker vi och tar en bärs, sa Bengt.
Ja, det gör vi.

*

Hej Anders!
Nu har polisen varit hos mig. Va förfärligt – det har varit inbrott även på Tallskogens camping.
Ja, jag vet. Polisen sa det till mig också, sa Anders.
Är du klar så drar vi.
Ja, jag kommer på en gång.

*

Poliserna Siv och Jörgen åker till Tallskogens camping.

Går in på receptionen.
Hej! Vi är här med anledning av de två inbrotten, säger Siv till receptionisten.
Va bra att ni kunde komma. Vi har fått uppfattningen att ni inte hade resurser för de här brotten.
Chefen har omprioriterat eftersom det även har varit två inbrott hos Sjöglimtens camping. Vi kommer därifrån nu.
Här har mina gäster varit mycket oroliga. De t.o.m. hade ett möte här igår kväll.
Det var fint, sa Jörgen. Var även du med?
Nej, tyvärr jag måste sitta här.
Vet du hur det gick?
Nej, men prata med Per, Anna och Harald. Så får du den bästa infon direkt av de som drog igång mötet.
Ja, det gör vi gärna, sa Siv. Var bor de?
Anna och Per på tomt 34 och Harald på tomt 55.
OK, tack. Hej då!
Hej då!



*

 

[Gösta Evén]

Sista delen av kapitel 3

Poliserna kör fram till Anna och Per.

Hej! Är det Anna och Per som sitter här i solen?

Stämmer bra det, sa Per. Trevligt att ni kunde komma. Jag fick uppfattning att ni inte skulle prioritera min och Haralds anmälan.
Ja, så var det i går. Sen fick vi in två till i morse från Sjöglimtens camping. Då bestämde chefen att vi skulle ta en sväng och tala med er och andra här på campingarna, sa Siv.
Vi hörde av receptionisten att ni hade ett möte igår kväll. Hur gick det?
Bra, alla är mycket oroliga. Vi undrar vad kan vi göra?
Det bästa som ni kan göra är att bli bekanta med övriga gäster här, sa Siv. Klart att det är många människor och ni kan ju inte hålla reda på alla. Men om ni först och främst tar en daglig promenad i området och hälsar på de som är ute och försöker att tala om det som har hänt. Ju flera av er som gör det desto bättre.
Ni kan ju även bilda små promenadgrupper där ni kanske är fyra eller upp till sex personer som går runt, sa Jörgen. Det viktigaste är att ni lär känna så många som möjligt.
Ja, det är klart, sa Per. Det fungerar nog med oss som är säsongare. Men det kommer ofta in en husbil som bara står en natt eller högst en vecka. Alla de är svårt att bli bekant med.
Ja, det förstår vi, sa Jörgen.
Det var någon som frågade, på mötet, om vi skulle börja med nattvandringar, sa Per
Är det en bra idé
Ja, naturligtvis är det bra. Ju oftare som ni promenerar desto bättre kännedom om era grannar får ni. Ser ni ett inbrott – så ring 112 omedelbart. Men håll er på avstånd och invänta oss. Försök inte att gripa tjyven, Det kan vara farligt.
Campingen har ett avtal med ett vaktbolag som gör några rundor, varje natt. Skall vi fråga det bolaget om vi får ringa dem? sa Anna.
Det måste ni nog tala med Uffe om, sa Siv.
Jag har tänkt att gå till receptionen idag, just i det ärendet, sa Per. Lovade på mötet att undersöka det.
En utmärkt idé, sa Siv.
Vi skall gå vidare nu och tala med flera personer, sa Jörgen. Hej då!
Hej då!

*
Jag går till receptionen på en gång sa Per till Anna.
Ja gör det, jag stannar här, kanske kommer någon granne och vill prata. De ser ju polisbilen utanför.

*
Hej!
Hej igen sa receptionisten.
På mötet igår kväll kom ett förslag upp som jag vill tala med dig eller Uffe om, sa Per.
Uffe är på sitt kontor. Jag ringer honom, så får du tala direkt med honom.
Uffe det är en man som vill tala med dig om inbrotten som har varit här.
Be honom vänta en liten stund så kommer jag ner, sa Uffe.

Hej, Uffe heter jag.
Hej jag heter Per.

Både jag och Harald hade inbrott här på natten till måndagen. Vi hade ett möte här på kvällen och då var det en person som frågade om vi skulle börja med nattvandringar.
Vad anser du om det?
Det är ju en utmärkt idé, om ni vill göra så.
Får vi ringa till vaktbolaget, om vi ser något underligt?
Jag måste tala med dem och höra vad som gäller.
Vad händer om vi ringer till vaktbolaget och det visar sig att det inte var någon som hade oärliga avsikter? Det kan ju vara svårt att avgöra ibland när det är mörkt.
Om man larmar så får jag betala för en extra utryckning. Jag får tala med dem om det också.
Jag får se efter vilka villkor jag har i mitt kontrakt med vaktbolaget och sen ringer jag och talar med de om det som du nu har sagt. Så återkopplar jag till dig när jag har gjort det.
Tack, det blir bra att du tar tag i detta. För vi behöver få en högre säkerhet på något sätt. För flera inbrott vill vi inte ha. Varken i våra husbilar eller på restaurangen. Det finns nog mer stöldbegärliga varor där än i våra husbilar, sa Per.
Vad anser du om att sätta upp ett högt staket runt campingen?
Det vill jag inte, jag tror att många skulle känna sig instängda då. Vi har ju en så fin natur här och många vill ju ha lätt att gå ut i den.
Men det innebär ju även att tjuvar har lätt att ta sig in på campingen, som i går natt.
Ja, så är det ju. Jag får ta en funderare på det. Efter att jag har varit i kontakt med vaktbolaget så kan vi ju ha ett nytt kvällsmöte i slutet på veckan.
Det blir bra, sa Per. Jag tror vi stannar här och tänker efter hur vi vill lösa detta.
OK, skall vi säga så. Jag hör av mig till dig i morgon. Tack för att du tog initiativet till mötet igår kväll och att du kom nu.
Ja, det blir bra. Hej Då!
Hej då!
*

Arne och Lena sitter ute och dricker kaffe.

Vad bra att polisen har ändrat sig och nu börjar att fråga runt, sa Arne.
Ja, verkligen. Vi får hoppas att de får bra info och kan gripa tjuven eller tjuvarna.
Skall vi ta en promenad efter kaffet.
Ja, det tycker jag.
De går och hälsar på alla som sitter ute och solar sig. Vill ni att vi skall börja att nattvandra frågar de. Det är många som vill men det är även somliga som tycker att det verkar farligt att göra det. Vi får tänka efter vad vi skall göra i framtiden svarar en hel del av grannarna.

De träffar Harald.

Jag har just pratat med polisen, säger han. De tar det här på allvar nu, efter att det även har blivit två inbrott på Sjöglimtens camping.
Det var fint att höra, sa Lena. Vad tror du om att börja nattvandra?
Det är nog en bra idé. Per skall ju tala med campingen idag. Vi får höra vad de har kommit överens om. Det viktiga är nog att vi tar det här med vår säkerhet på ett större allvar nu. Kan de gå in hos oss och vi inte vaknar – så behöver vi ta en ordentlig funderare på vårt skalskydd och även andra åtgärder.
Vi börjar i alla fall med att gå på dagtid och talar med så många som är ute, sa Arne.
Jättebra, jag gör det också. Vi måste försöka att bli bekanta med varandra.
Ja, det tror jag är en bra idé, sa Lena. Vi kan väl göra sällskap nu?
Ja, jag går gärna med er.

*

Sjöglimtens camping

Anders och Louise kommer fram till Berras Husvagnar och Husbilar efter en halvtimme.

Hej!

Vi har haft inbrott i våra husbilar. Kan ni laga dörrlåsen, undrar Anders.
Va – har ni också råkat illa ut? Det var två personer här igår från Tallskogens camping. Bor ni också där?
Nej vi håller till på Sjöglimtens.
Jag skriver en arbetsorder på en gång. Sen skickar jag ut en mekaniker som får ta ur låskolvarna.
Det kan ta några dagar om vi måste beställa någon del. Jag skickar ett sms till dig, Anders, när det är klart.
Vet du hur vi kan låsa dörren när låskolven är borta? frågade Louise.

Det enklaste är nog att använda spännband, sa verkstadschefen.

Hur menar du?

Sätt fast ett spännband mellan förardörren och bodelsdörren.

Har du ett som jag kan köpa?
Nej, åk till Biltema här. De finns på samma gata.
Ok, tack. Hej då!
Hej då!

Louise och Anders åker till Biltema och köper varsitt spännband av en kraftig modell.

Jag behöver åka in till stan och försöka hitta en affär som säljer mobiltelefoner, sa Louise.
Jag behöver köpa en laptop och en kamera så jag har googlat att Elgiganten skall finnas i ett handelsområde söder om stan. Vi kan göra sällskap dit. Där är det säkert lättare att parkera våra långa husbilar än inne i stan, sa Anders.
Vad försigkommen du är, Anders.
Nja, jag vet inte det. Behöver ju ersätta det som blev stulet.
Vi kör nu om du vill hänga på, sa Anders.
Klart att jag vill.
Ok, vi drar på en gång.

När de kommer fram till Elgiganten går de direkt till mediaavdelningen. Louise kollar på olika telefoner och Anders på olika laptopar. Det finns ju mycket att välja på. Så det tar en lång stund att orientera sig. Louise bestämmer sig för en Samsung S 50 och Anders för en Dell 23 xy. Kamera väntar han med att köpa. Det går ju bra att fota med mobiltelefonen, även om man kanske kommer att sakna ett långt teleobjektiv. Men jag kan ju köpa en kamera nästa månad om jag känner för det då, resonerar Anders.

*

På Sjöglimtens camping gick ett gäng runt på eftermiddagen och pratade med alla som satt ute och solade. Alla är mycket upprörda över vad som har hänt på natten till igår. De vet inte hur de skall tackla det hela.

Anders och Louise prövar att låsa fast sina dörrar med de nyinköpta spännbanden.

Sen går även de ut en sväng för att lära känna flera personer. Säsongarna känner ju sedan lång tid tillbaka varandra och de står nära varandra i ett område för sig. Husbilarna och tillfälliga gäster med husvagn finns i ett eget område. Samt att i närheten av entrén finns även en ställplats för 15 husbilar.

De som står på ställplatsen kan välja hur mycket de vill utnyttja av campingens serviceutbud. Vill de bara parkera för natten så kostar det 100 kr. Vill de även ha tillgång till servicehuset kostar det 300 kr. Lasse har förstått att många husbilsägare inte anser att de behöver campingens fina och omfattande utbud. Därför har han infört ett system med plastkort till servicehuset. Som de som bara vill parkera inte får. Vill de tömma och fylla på färskvatten får de ett plastkort som kostar 50 kr. Lasse har gjort i ordning ett särskilt område för husbilarnas vattenbehov, med bom och ett högt Gunnebostängsel runt om. Bommen öppnas med plastkortet.

*

 

[Gösta Evén]

Onsdag 5 maj. Kapitel 4

Redan kl 09 går Uffe till Per, på Tallskogens camping.

Hej Per!

Hej Uffe!

Jag har talat med vaktbolaget, som vi kom överens om.
De sa att det naturligtvis är bra om ni vill göra nattvandringar och ni kan ringa de om ni ser något som liknar inbrott. Men var försiktiga och försök inte att ta fast någon – utan ring både till vaktbolaget och 112. Man vet ju inte vem som är närmast av de.
Ok, jättebra, sa Per.
Jag har även avtalat om flera ronderingar under maj månad ut. Så ni kommer att träffa vakter fyra gånger per natt mellan kl 00.00 och kl 06.00.
Tack, Uffe det låter utmärkt.
Campingen står naturligtvis för de två extra ronderingarna. Så ni behöver inte tänka på den utgiften.
OK. När vill du ha kvällsmötet? Frågade Per.
Jag kan imorgon kväll kl 20. Då får Jonas ett dygn på sig att förbereda extra personal och eventuellt handla mera råvaror. Ni kan väl tala med era grannar och andra här om mötet.
Ja, det gör vi så klart. Så att så många som möjligt kan planera sin kväll.
Tack det var bra det. Vi sätter upp en stor affisch i receptionen och jag går direkt till Jonas i restaurangen så att han blir informerad. Jag kommer naturligtvis själv att vara med och säga vad vaktbolaget har sagt. Blir ju ungefär det som jag har sagt till dig. Blir kanske några frågor att svara på.
Tack Uffe. Anna och jag kommer kl 18 och äter middag. Du och din partner får Sid 19 gärna göra oss sällskap.
Tack, Vi ses imorgon kväll. Hej då!
Hej då!

*
Uffe går nu raskt till restaurangen.

Hej Jonas!

Hej Uffe! Vad har mig den äran att se dig här denna tid på dygnet?
Jag pratade med vaktbolaget igår och nu kommer jag direkt ifrån Per. Vi kom överens om att ha ett nytt möte här imorgon kväll kl 20. Det blir nog fullsatt i restaurangen innan mötet, precis som i måndags.
Tack Uffe för info. Jag får informera personalen nu kl 10 på vår lunch. Bäst att kolla på råvarulagret och skriva en ny meny.
Ja gör det. Hej så länge, sa Uffe.

Hej då!

Jonas sms:ar först till Felicia och Anna. Sen skriver han en ny meny. Får bli lasagne och pannkakor, det är ju torsdag imorgon. Det gick inte så mycket fisk och fläskfilé i måndags. Så det räcker nog med två rätter. Så kör vi lite lyxigare på lördag och söndag.
Jonas kollar nu i sina råvaruförråd.

Ringer till Kalle.

Grönsakshallen, Kalle.

Hej Kalle det är Jonas på Tallskogens!
Hej Jonas!
Nu blir det ett nytt möte i morgon. Kan du komma med en extraleverans i morgon före kl 14?
Javisst, fixar vi det. Vad behöver du?
25 kg köttfärs, en kartong lasagneplattor, 2 burkar tomatpuré, en kartong smör, 20 liter röd mjölk, 10 lit vispgrädde, en hink jordgubbssylt.
Något mer?
Ja. Till helgen tänkte jag köra entrecote och hälleflundra. Så två kartonger av varje. Har du det hemma så ta med det imorgon. Annars så räcker det med att du kommer på fredag eller lördag förmiddag.
Något ytterligare?
Nej, det är bra så. Till tisdag kan du förbereda min vanliga beställning. Jag ringer dig på fredag förmiddag som vanligt.
Tack Jonas, vi fixar detta. Du kan lita på mig.
Tack Kalle, det vet du att jag gör.

*

Kl 10 samlas personalen för lunch.
Nu blir det ett nytt möte imorgon kväll. Jag har skrivit en ny meny som ni har framför er.
Pling!
Felicia svarar att hon gärna kommer i morgon.
Den här menyn ser ju bättre ut än den vi fick i måndags. Torsdag är ju pannkaksdag och lasagne är lättlagat, sa Pelle.
Pling!
Anna svarar att hon gärna kommer. Sid 19
Vad det plingar i din telefon, sa Anders.
Det var tjejerna som meddelade att de gärna kommer imorgon kl 14 och jobbar.
Bra att du redan har fixat det, sa Pelle. Anna var ju jätteduktig i måndags, vi kom bra överens.
Ja, det är bra tjejer, sa Jonas.
Anders, hur gick det på fotbollen igår kväll, frågade Jonas.
Tack bra, vi vann med 3-1 över Jönköpings IF. De fick in ett mål redan i 20:de minuten i första halvleken. Det satt hårt inne men vi fixade det till slut.
Jonas, det var länge sedan vi hade Moussaka. Kan vi ha det i nästa vecka? sa Pelle.
Ja, det kan vi. År det någon annan rätt som jag har glömt eller som ni tycker att vi skall ha?
Kyckling var det nog några veckor sedan som vi hade, sa Berit.
Jag skriver upp det här så att jag inte glömmer det på fredag när jag ringer in min beställning till tisdagsleveransen.
Tack för tipsen. Ni är alltid välkomna med förslag på maträtter. Om ni gillar att experimentera hemma och tycker att det kan vara värt att pröva här så kan vi ju ha den rätten som personalmat en dag, så får vi fundera på om vi kan ha det på menyn någon gång.
Till helgen har jag tänkt att vi ska ha entrecote och hälleflundra.
Nu kör vi lunchen och sen får vi se om vi kan göra några bleck lasagne. Jag har beställt varor till i morgon före kl 14. Men vi har ju lite köttfärs hemma redan nu – så något kan vi förbereda.
Japp, då går vi tillbaka till grytorna då, sa Pelle.

*
På dagens lunch meny fanns det rödspätta med ris, fläskkotlett med råstekt potatis, vegansk grönsaksgryta. Till barnen köttbullar med makaroner och falukorv med potatismos. Till alla rätter serverades en grönsakssallad till de som önskade.
Det kom ett trettiotal gäster. Vilket är ganska normalt en vanlig onsdagslunch.
Efter lunch började förberedelserna för kvällens meny.
Kokt torsk med saffransris, fläskmedaljonger med couscous, quorngryta med kokt potatis. Barnmenyn endast köttbullar och potatismos. Naturligtvis även grönsakssallad till de som vill ha. Dessertmenyn: glass med hjortronsylt eller en ostbricka.
Souschefen Pelle gjorde några bleck lasagne till i morgon.

*
Kl 18 började middagsgästerna komma. Sen droppade det in efter hand flera gäster och restaurangen blev halvfull kl 19.30. Sen kom det inga flera.
Eftersom det var onsdag så beställdes det ett antal vinflaskor till maten.
En normal onsdagsmiddag.

*
På Sjöglimtens camping gick ett gäng runt på eftermiddagen och pratade med alla som satt ute och solade. Alla är mycket upprörda över vad som har hänt på natten till igår. De vet inte hur de skall tackla det hela.
Även Anders och Louise går ut och pratar. Det är flera som tycker att vi borde ha ett möte på restaurangen. Så Louise och Anders går till receptionen för att prata.

*

Hej, vad kan jag stå till tjänst med, sa receptionisten Felicia.
Hej, vi har haft inbrott i våra husbilar igår natt. Vi vill tala med ägaren.
Ok, jag ringer till Lasse.
Hej Lasse det är några här som vill tala med dig om inbrotten.
OK, jag kommer ner med detsamma.

Hej, jag heter Lars.

Hej, vi har haft inbrott i våra husbilar och undrar vad du tänker om det? frågade Anders.
Ja, jag har hört talas om det. Jag vet inte vad jag skall kunna göra, sa Lasse.
Vi är nu några personer som har tala med varandra och kommit fram till att det skulle vara bra med ett stort allmänt möte i restaurangen någon kväll, så att vi får ventilera detta. Alla kan ju i framtiden bli drabbade, sa Louise.
Ja, vem vet om det blir nya inbrott eller inte, sa Anders.
Så är det, instämde Lasse. Ett möte i restaurangen kan jag ordna, det skall inte vara några problem. Jag får tala med restaurangchefen när hon anser att det kan vara lämpligt.
Ju förr desto bättre, sa Anders.
Det är snart helg, så en kväll i nästa vecka kan kanske passa, sa Lasse. Jag skall försöka att få hit polisen och några säkerhetsföretag. Så kan tisdag passa?
Ja det blir bra, sa Louise.
Ok då är vi överens, sa Lasse.

*
Lasse ringer till restaurangchefen Christina.
Hej Lasse, vad har du på hjärtat.
Hej Christina! Det har varit inbrott i två husbilar igår natt. Nu var de drabbade här och vill ha ett möte i restaurangen en kväll. Det är väl ok för dig?
Ja, inga problem, sa Christina.
Bra, kan det passa dig på tisdag kl 20?
Tisdag blir alldeles utmärkt. Då kan jag förbereda mig och personalen. För det blir förmodligen fullsatt i restaurangen och jag behöver köpa hem mera ingredienser och skriva en specialmeny, tror jag.
Ja, jag hoppas att alla kommer till mötet och flera än vanligt kommer säkert att äta hos dig.
Ja, så kan det bli, svarade Christina.
Ok, då bestämmer vi att ha mötet på tisdag kväll kl 20, sa Lasse.
Ja, det gör vi. Hej då.
Hej då.

*

Christina går ut i restaurangen och sammankallar personalen.

Hej alla!

Lasse var här för en stund sedan och sa att de som drabbades av inbrott vill ha ett möte här på tisdag kväll kl 20 efter ordinarie middag. Förmodligen kommer det att bli dubbelt så många som äter den kvällen. Så jag gör en enklare meny. Ni som kan jobba några övertidstimma kan meddela mig imorgon, är det ingen som kan – så får jag ta in några av de studenter som har jobbat här ibland.

*

Christina går tillbaka till kontoret och funderar på tisdagens specialmeny. Sedan ringer hon sin grossist och beställer varor.

*

Torsdag 6 maj kapitel 5

Kl 12 åker Bengt och Åke till Donken på A 6 för att käka.
Det blir nog inte så mycket flis, sa Bengt.
Nä, det var ett dåligt byte. Nu kommer visst Sven.
Hej grabbar,sa Sven. Har ni käkat klart så går vi ut.
Ja, jovisst, svarar Åke.
Jaha, vad har ni fått tag på?
Två telefoner, en laptop och en kamera, svarade Åke.
En sån här gammal Chinonkamera är inget att ha. Men en 50 lapp kan ni få.
Vafan då, några hundringar är den ju värd, sa Bengt.
Ja, då får du sälja den själv, jag pröjsar inte mer.
Ok, då.
Två skapliga telefoner kan ni få en tusing var för liksom laptopen. 3050 spänn får ni.
Ä fan alltså, 3500 vill vi ha, sa Bengt.
Nej, för helvete. Det går inte. Men 3100 kan jag sträcka mig till.
3200 så har vi en deal, sa Åke.
Ok då sa Sven.
Men va fan, ni får fixa lite mer grejer. Det här bli man ju inte fet av.
Nä, märker det, sa Bengt.
Ut å jobba nu för fan, så ses vi här om en vecka. Då för ni för fan ha ordentligt med stuff.
Ok, Sven. Vi fixar det på en vecka, sa Åke. Hej då!
Hej då!

Helvete va lite flis alltså, sa Bengt.
Ja, vi får nog jobba varje natt om det skall bli nå´t.
Va fan skall vi göra´t?
Skall vi ta Sjöuddens camping öster om Årviken. Vi var ju där för nå´n vecka sen. Finns ju en bra väg på sidan om campen, sa Åke.
Ja, det får bli där.
Nu åker vi hem å chillar.
Ja vi får försöka att sova en stund innan midnatt.
Hem alltså.

*

På Sjöglimtens camping är det lugnt och skönt. Långliggarna går runt i olika tremanna grupper och snackar med alla som de ser. Framför allt de nykomna.

Va, har det varit inbrott här? sa Örjan som kom igår.
Ja, Anders och Louise hade det under natten till tisdagen. Tjuven / tjuvarna var så tysta så de vaknade inte ens. Så se till att stänga ordentligt om dig.

*
På Tallskogens camping är det full rulle i restaurangen.

Felicia fick även idag svara för pannkakorna. Eftersom det är torsdag fick hon göra dubbelt så mycket som i måndags. Alltså fyra satser.
Anna gick med Pelle och gjorde köttfärssåsen till lasagnen. Kalle fixade till ordentligt med bechamelsås.
Berit la ihop allt i de långa blecken. De fyllda blecken satte hon på gejdrarna i en vagn.
När kvällsskiftet kom började servicen direkt med att duka alla borden. Kallskänkorna förberedde salladen och satte igång varmluftsugnarna.
De låg bra till, tyckte Jonas. Så dagskiftet kunde gå hem kl 17 enligt schemat.
När Jonas låste upp entrédörren kl 17 var det redan ett gäng matgäster där.
Därefter fylldes det på med flera gäster i en jämn ström.
De flesta vuxna beställde lasagne och ett glas rödvin, barnen beställde pannkakor med sylt och vispad grädde och en läsk. Salladsbordet var välfyllt. Där kunde de som ville hämta själva.

*

 

[Gösta Evén]

Kl 20 reste Uffe sig upp och äskade tystnad.

Hej! Det är jag som äger campingen och jag heter Ulf. Ni får gärna kalla mig Uffe.

Jag har varit i kontakt med mitt vaktbolag. De tyckte att det var en utmärkt idé att börja med nattvandringar. Ni skall inte försöka att ingripa rent fysiskt – utan ser ni något inbrott så ring 112 och sen vaktbolaget. Per har telefonnumret uppskrivet på papper som ni bör lägga in i era telefoner. För blir det skarpt läge så tar det lägre tid att först titta på en papperslapp. Det kan ju vara mörkt mitt i natten.

Varför skall vi ringa båda numren, frågade en deltagare.

Det gäller att komma hit snabbt, sa Uffe och ibland är vaktbolaget närmast och ibland är polisen närmast och det vet inte vi vilket det är. Så ring 112 först om ni ser ett pågående inbrott. Ser ni något konstigt eller underligt så ring bara vaktbolaget. Så får vakten snacka med personen ifråga och ni kan gå någon meter bakom vakten – så ser personen att det är flera som har ögonen på hen.
Hur många skall vi vara som är ute samtidigt?

Det är upp till er, sa Ulf.

Per har not tänkt ut något, så han får ta över nu.

Jag föreslår att vi går två och två och två lag samtidigt. Så totalt fyra personer. Om vi går tvåtimmarspass mellan midnatt och kl 06 så blir det tre perioder med fyra personer alltså 12 personer varje natt, sa Per.
Ni som vill gå i natt kan komma till mig efter mötet, sa Per. Ni andra kan komma till min tomt imorgon så gör vi upp ett schema.
Vilket tomtnummer har du?
Nummer 34. Ni är välkomna efter kl 08, sa Per.
Jag har avtalat med mitt vaktbolag att under maj månad skall de patrullera fyra gånger istället för två mellan kl 00 och kl 06. Campingen står för den merkostnaden.
Om vi ringer vaktbolaget och det inte är någon skum person, vad händer då?
Det räknas som en utryckning och har de varit här tre gånger innan så räknar vi den som utryckning nummer fyra. Om de redan har varit här fyra gånger så blir det en extra avgift för campingen. Men den kostnaden skall ni inte bry er om. Säkerheten måste alltid komma först.
Nu hoppas jag att ni är många som anmäler er till Per, sa Uffe. Det gäller er egen egendom och välbefinnande.
Är det någon mer som har en fråga?
Nej det verkar inte så. Då avslutar jag mötet nu. Tack alla för att ni har kommit hit ikväll. Tillsammans skall vi se till att öka vår säkerhet. Främst nu innan polisen har gripit tjyvarna.

*

Det blev en lång kö vid Pers och Annas bord. Många ville anmäla sig till nattens vandring.

 

[Gösta Evén]

Fredag 7 maj Kapitel 6.

Bengt väcker Åke kl 00.30.
Sömntuta upp och hoppa. Dax att jobba.
Ä- vad f.n.
Vakna för hel...e Här har du en java.
Ok, då, Fan jag är så jäv..a trött.
Jag kör, sa Bengt. Vi tar tre jobb var på Sjöuddens camp.
Ja, det är bäst att forcera lite. Behöver mer flis.
Kl 01.30 parkerar de på en liten skogsväg utanför Sjöuddens camping.
Åke fixar sina tre jobb utan problem
Men Bengt får problem med tredje jobbet.
Personen vaknade. Vad i hel...te gör du inne i min husbil, skrek Lennart och rusade upp.
Gav Bengt ett hårt slag på käken.
Det blev ett riktigt råkurr.
Efter några minuter fick Bengt in en hård fullträff. Lennart föll omkull och slog i huvudet i trappan upp till sovrummet och blev liggande kvar där.
Bengt skyndade sig ut och sprang till bilen. Där satt redan Åke och slumrade.

Bengt satte sig bakom ratten och drog snabbt iväg.

Vad fan är det fråga om? sa Åke.

En gubbjävel vaknade och jag var tvungen att nita honom.
Fan det var inget vidare. Såg han ditt ansikte.
Ja, det är klart. Vi slogs ju för fan. Men jag fick till slut in en riktig pärla så han hamnade på golvet utan att kunna resa sig upp.
Va, dödade du honom?
Nä, men han somnade.
Fan det var inget vidare. Då kan han ju lämna ditt utseende till snuten.
Ja, men vad fan skulle jag göra. Han vaknade och rusade på mig. Jag fick en djävla smäll rätt på hakan.
När de kom ut på landsvägen, med vägnummer 47 mot Nässjö, lugnade Bengt ner sig och körde med laglig hastighet. Ville ju inte åka dit för fortkörning med alla stulna telefoner och laptopar i baksätet.
Bengt parkerade bilen på gatan utanför deras lägenhet på Ringvägen i Jönköping.
Nu tar vi alla grejer från baksätet. Inget bra att skylta med de.
När de kommer in säger Bengt att han behöver en virre för att lugna ner sig en smula.
Jag behöver en också, sa Åke. En sängfösare är aldrig fel efter ett hårt jobb.
Skönt att det är över. Nu slaggar vi några timmar, sa Åke.
Jag vet inte om jag kan. Är så djävla skakis. Men gå du, jag tror jag tar en virre till.

*

Pelle och Kristian sitter utanför sin husvagn på Sjöuddens camping och äter en sen frukost i det vackra soliga vädret. Ser att Lennarts bodelsdörr är öppen. De tar det lugnt och börjar att surfa på sina telefoner när de har ätit färdigt.

*
Polisen i Årviken, Berit Andersson.

Hej mitt namn är Oskar Svantesson. Jag har haft inbrott i min husvagn i natt.

Det var tråkigt. Vad blev stulet och var befinner du dig?
Min nya telefon och laptop. Jag är på Sjöuddens camping.
Något mer?
Jag vet inte, har inte kollat runt.
Har du möjlighet att komma ut på nätet och göra en formell anmälan.
Nej, jag ringer från min gamla reservtelefon.
Gå till receptionen och be om hjälp. De har säkert en dator eller ny telefon som du kan låna.
Jo, det är klart att de har.
Kommer ni hit nu på en gång och undersöker inbrottet?
Nej, det behövs inte. Ta ett foto på den skadade dörren och skicka tillsammans med polisanmälan så är ditt försäkringsbolag nöjt.
Är det något annat som jag kan göra?
Ja, du kan ju fråga dina närmaste grannar om de såg eller hörde något. Sen är det ju alltid bra att gå en runda på campingen och fråga om någon person har ställt frågor om säkerheten. Ibland är det så att tjyvar bosätter sig på en camping för att kolla läget.
Ok, då vet jag. Tack och hej då.
Hej då.

*
På morgonen ringer det fyra personer ytterligare och anmäler sina inbrott. Så Berit går till sin chef Melker och säger att fem inbrott är nu anmälda från Sjöuddens camping.
Det var förfärligt vilken aktivitet det har blivit här, svarade Melker.
Ja, nu är det många inbrott i vårt distrikt svarade Berit.
Vi får skicka iväg Siv och Jörgen till Sjöuddens. Så får de ta tag i även detta.

*
Kl 12 efter sin lunchrast åker Siv och Jörgen till Sjöuddens Camping.

Hej!
Hej!
Vi vill veta var dessa fem personer har för tomtnummer? sa Siv och lämnade ifrån sig en lapp.
Vad gäller saken?
De har anmält att de har haft inbrott här i natt.
Jaså, det är det ingen som har sagt något till mig.
Ok, jag skall naturligtvis titta i vårt gästregister, ett ögonblick
Här, jag har skrivit in tomtnumren efter varje namn.
Menar ni att det har skett fem inbrott i natt?
Ja, det var nog flera tjyvar här samtidigt, sa Siv. Hur har ni det med er säkerhet här?
Ett vaktbolag kommer några gånger per natt och går en runda och de har inte sagt något om några misstänkta figurer.
Har du en situationskarta som vi kan få, sa Jörgen.
Javisst, varsågod.
Tack. Vi kör fram nu och talar med de. Vi blir nog här några timmar. Hej så länge.
Hej då!

Siv kör fram bilen till tomt 24 som är Oskars.

Hej, heter du Oskar Svantesson, frågade Jörgen.

Ja, det är jag. Varsågod och kom in, vet jag.

Tack.
Ja, du har anmält ett inbrott, sa Siv.
Ja, det stämmer.
Vet du hur tjuven har tagit sig in.
Det finns märken på dörrlåset.
Det här skedde på natten, vaknade du inte? Frågade Jörgen.
Nej, tyvärr inte, här är det så lugnt och skönt att jag sover som en stock.
Har du talat med dina närmaste grannar?
Ja, det har jag. Det gav inget. Alla sover så djupt.
Hur har det varit de senaste tre veckorna? frågade Siv.
Vad menar du?
Har det varit någon ny person som har gått runt och samtalat med dig och dina grannar?
Ja, det var en trevlig man här för en tid sedan som hälsade och började att fråga saker om var servicehuset ligger och om man kan byta gasolflaskor här på campingen.
Kommer du ihåg hur han såg ut?
Ja alltså, det var en helt vanlig svensk man. Ljust lockigt långt hår, kanske 170 cm lång ganska smal. Kunde väl var runt trettio år.
Är du helt säker på det?
Ja, absolut. Minnet är det inget fel på.
Känner du dina grannar? frågade Siv.
Känner och känner. De närmaste hälsar jag på varje dag och ibland kan det bli en kopp thé på eftermiddagen. Det är väl allt. Vi brukar ha en gårdsfest på våren och en på hösten. Så vi långliggare har ju naturligtvis sett varandra och vissa ansikten kommer jag ihåg, men inte alla.
Nej, det förstås, det verkar vara en ganska stor camping, sa Jörgen.
Ja, jag tror att det är 400 tomter ungefär.
Brukar du och dina grannar promenera runt här inne på campingen?
Nej.
Det vore bra om ni organiserade någon typ av promenadgrupper. För ju flera som känner till varandra desto bättre koll har ni.
Ja, det förstås. Jag skall fråga runt lite för att pejla läget.
Det vore bra. Får ni fram något som kan hjälpa oss att ta fast tjyven så är vi tacksamma om ni ringer det här numret till stationen, sa Siv.
Ja, det gör jag,
Ja, då skall vi gå vidare, det är fyra till som har anmält inbrott idag på morgonen.
Va – fyra till, här på samma camping.
Ja, så är det.
Ok, vi skall gå vidare. Vi lämnar vår bil här och promenerar fram. Hej då!
Hej då!

*
Poliserna går till de andra fyra brottsoffren och ställer samma frågor till de.
Tyvärr var det ingen som har sett eller hört något konstigt i natt.
Men två personer hade träffat en trevlig ung man med ljust lockigt hår som hade frågat saker för en tid sedan. Vilket poliserna tacksamt noterade.

*
Pelle och Kristian tycker att det är märkligt att Lennarts dörr har stått öppen i flera timmar utan att de har sett Lennart. Han brukar ju alltid komma ut och sola sig framåt 11 – tiden.

Pelle, vad tror du om Lennart? frågade Kristian. Är det inte märkligt att han inte har setts till?

Jo, när du säger det så? Vi ska kanske se efter om han har ramlat eller ligger sjuk.

Bäst att vi går dit och knackar på, sa Pelle.
Så går de tillsammans till sin närmsta granne Lennart.
Knack knack är du där Lennart? Frågar Pelle.
Lennart, det är Pelle och Kristian, hur mår du? Behöver du hjälp?
Inget svar.
Märkligt, vi går in, sa Kristian.
Lennart vad har hänt?
Lennart, svara.
Pelle går fram till Lennart som ligger på golvet och känner på halsen. Pelle känner ingen puls.
Kristian ring 112 jag tror att Lennart är död.

*
Larmcentralen, vad har hänt?

Vi känner ingen puls på vår granne vi vill ha hit en ambulans snabbt.

Var?
Sjöuddens camping i närheten av Årviken.
Tack jag larmar.
Försök med återupplivning. Tryck på bröstet och blås in luft i hans mun. Tryck hårt upprepande gånger.
Finns det en hjärtstartare på campingen så hämta den.
Tack, det gör vi. Hej då.
Hej då.

*
Pelle fortsätter med att blåsa in luft och och trycker hårt på bröstet
Kristian springer så fort han kan till receptionen.

Jag behöver en hjärtstartare.

Vad för något?

En hjärtstartare.

Vad är det för något? Tror inte att vi har det.

Får ringa chefen.
Gör det och öppna bommen för vi har ringt efter en ambulans.
Jag ställer mig vid bommen så att jag kan tala om vart ambulansen skall åka.
Efter tio minuter hör Kristian de höga sirenerna.
Vart skall vi?
Kör rakt fram och sen tredje till vänster. Det är en husbil, med röda ränder, finns bara en med rött. Hej då.
Ambulansen är snabbt på plats.
Sjuksystern slänger sig ut och springer in med en väska i handen.
Jag tror att han är död, gråter Pelle fram. Jag har försökt med mun mot mun metoden och tryckt hårt upprepande gånger på bröstet.
Jag skall ta pulsen, sa syrran.
Tyvärr du har rätt, ingen puls.
Vi får ringa polisen.
Vad tror du kan ha hänt? frågade Pelle.
Svårt att säga. Han ligger ju lite konstigt här i trappan. Det är även mycket blod på golvet.
Verkar som att han har ramlat och slagit huvudet i trappsteget, sa syrran.
Polisen får utreda det.

*
Siv och Jörgen har hört sirenen och tagit sig fram till ambulansen.

Vad bra att ni kom. Jag skulle just ringa er. Ni var kanske redan här på campingen i ett ärende?
Ja, det stämmer, sa Siv. Vad har hänt.
En man ligger död därinne. Har slagit i huvudet i trappan.
Bäst att jag ringer station, så får de skicka hit folk för utredning och undersökning av mannen, sa Siv.

Polisen i Årviken, Kalle Svensson.

Hej Kalle, det är Siv. Jag är på Sjöuddens camping och här finns en död man i sin husbil. Det ser ut som om det har varit bråk här inne för matbordet är trasigt och det är en stor oreda överallt. Mannen har slagit i huvudet i trappan till sovavdelningen. Han har även blod i ansiktet.
Jag meddelar teknikerna så får de åka så fort som de kan. Du får spärra av området så länge. Är du ensam där?
Nej, Jörgen är även här.
Bra, en av er får vara kvar vid husbilen och den andra kan ju fråga runt lite.
Ok, vi löser det.

*
Jörgen pratar med Kristian.
Vet du vad som har hänt?
Nej, Pelle och jag satt här och åt frukost. Vi såg att dörren var öppen, men reagerade inte först. Lennart brukar komma ut vid 11 – tiden och sätta sig i solen. När han inte hade kommit ut vid ettiden gick vi dit och ropade på honom. Men han svarade ej. Då gick vi fram och knackade på dörrposten och ropade hans namn. Inget svar så då gick vi in och såg han ligga på golvet. Pelle gjorde vad han kunde för att få igång andningen och jag sprang som en tog till receptionen för att få tag i en hjärtstartare.
Fick du en?
Nej, han visste inte ens vad det är för något. Så han skulle ringa till chefen. Jag sa åt han att öppna bommen på en gång, för det kommer en ambulans. Sen gick jag ut till bommen för att tala om vart ambulansen skulle köra.
Mycket bra gjort av er båda två.
Vi stannar där.
Så får jag fråga andra personer vad de vet. Tack för er hjälp. Vi behöver nog göra ett mera formellt samtal senare. Hej så länge.
Hej då!

*
Jörgen går nu fram till Siv.
Kalle skickar hit folk, sa Siv. Han ville att en av hos håller vakt här så länge och att en kan börja med att tala med grannarna.
OK, jag kan ta vakten, sa Jörgen. Jag har redan tala med Kristian. Så prata med andra.
Det har samlats många människor här på Lennarts tomt.
Jörgen står vid bodelsdörren och samtalar med några personer.
Är det någon som har sett eller hört något? frågar Jörgen de som står närmast.
Men ingen av de har varken sett eller hört något konstigt i natt eller på morgonen.
Har det varit någon ny gäst som har gått runt och frågat er om saker?
Ja, för några veckor sedan var det en trevlig, ganska ung man som hälsade och frågade om man kan byta gasflaskor hör?
Frågade inget annat?
Jo, om säkerheten?
Vad svarade du på det?
Att här är det lugnt och skönt, Det kommer visst ett vaktbolag på nätterna och går runt, sa jag.
Har flera av andra också fått frågor.
Ja, svarade tre andra personer.
Tack, för upplysningarna. Det kommer snart flera poliser hit för att undersöka kroppen och ni kommer att få svara på flera frågor, mera formellt. Då tar vi även era namn och på vilka tomter ni bor och hur långt ifrån denna tomt det är.

*
Hej chefen! Det är Kalle.

Det var en snubbe här som skrek efter en hjärtstartare. Vad är det för något?

Det är något man kan ge elektriska stötar med.

Varför då?
Ja, om någon har slutat att andas så kan man få igång andningen igen.
Jaha, har vi en sådan maskin?
Nej.
Varför inte?
Jag vet inte, har inte blivit så. Man måste ju även få en utbildning på hur man gör och det har jag inte varit med om.
Nehej. Det är ett jä..a ståhej här nu. Ambulansen kom för en stund sedan. Polisen kom hit för några timmar sen. Har visst varit inbrott här i natt. Kanske lika bra att du kommer hit.
Ja, jag kommer.
Bra.

*

En rättsläkare och tre polistekniker kommer fram till receptionen.

Hej!
Hej!
Det har hänt en olycka här så vi behöver komma in. Vet du vilken tomt det skedde på?
Nej. Men ambulansen är kvar så ni hittar nog, sa Kalle.
Ok, öppna bommen så kör vi in.

*
Efter en stunds letande kom de fram.
Siv går de till mötes.
Hej, jag och Jörgen är här. Ingen har sett eller hört något konstigt i natt eller på morgonen / förmiddagen.
Ok, vet du vad som har hänt? frågar teknikern Arne.
Det har anmälts fem inbrott nu på morgonen som skedde i natt. Det här kan vara nummer sex som inte blev anmält i så fall. För det är en röra där inne. Förmodligen vaknade mannen och det uppstod ett bråk. För matbordet är trasig och det finns blod lite över allt.
Ok, tack vi går in och kollar.
Rättsläkaren är redan inne och tar ett antal foton. Vänder på mannen och konstaterar ett stort sår på bakhuvudet och att huvudet var lite vridet på ett onaturligt sett. Beroende på det smala utrymmet och trappan.

*
Två målade polisbilar står nu framför bommen.

En polis går in till receptionen. Det har hänt en olycka här, på vilken tomt?
Jag vet inte. Men det står en ambulans där och några av era kollegor är där. Så ni ser säker de. S 29
Ok, öppna bommen så att vi kan köra in. Hej då!
Hej då!

*
Nå, vilken tid tror du att det här har skett? frågade teknikern Arne rättsläkaren.
Ja det är åtskilliga timmar sedan. Någon gång i natt. Får ta in kroppen och göra en noggrannare undersökning.
Är du klar där inne, så att vi andra kan få titta in?
Ja jag är klar, Skall hämta en liksäck under tiden. Så gå in ni.
Tack.
Arne och hans kollegor går in.
Vilken röra det är här, sa Anna-Stina. Verkar som att det har varit ett ordentligt slagsmål.
Ja, verkligen sa Arne.
Jag fotar runt lite, sa Lasse.
Ja, bäst att dokumentera röran, sa Arne. Vi får rubricera detta som vållande till annans död.
Lasse, ta ordentligt med fingeravtryck.
Naturligtvis.
Kom Anna-Stina så går vi ut, sa Arne. Bäst att låta Lasse få jobba ostört med fingeravtrycken.

 

[Gösta Evén]

Nu kom de två målade bilarna fram.
Hej Arrne, vad har vi här då? sa Oskar.
Arne berättar vad han vet.
Det är ingen mening med att spärra av själva tomten, eftersom det som hände var i själva husbilen, eller hur, sa Oskar.
Ja, så är det. Räcker med en tejp på bilen, innan vi åker härifrån. Jag skall gå till ambulansen.

*
Hej, jag heter Arne!

Hej jag heter Lelle, sa sjuksköterskan.

Vad har du att säga om det här? Frågade Arne.
Inte mycket. Mannen var avliden när vi kom. Pelle hade gjort tappra försök med återupplivning, men mannen var nog redan död sedan flera timmar. Pelle är lite ur balans, han grät mycket när vi kom.
Det har förmodligen varit ett slagsmål. För det är en hel del blod på många ställen. Mannens näsa är skadad och ordentliga blåtiror i ansiktet. Dog nog efter att ha ramlat mot trappan.
Tack, för dina iakttagelser. Vi vill naturligtvis ha en skriftlig rapport.
Ja visst, sa Lelle. Kan vi åka nu?
Ja, det går bra, sa Arne.
Ok, hej då!
Hej då.
Lelle hoppar in i ambulansen och sedan åker de iväg.

*
De fyra nytillkomna poliserna samtalar med Siv och Jörgen om hur de skall gå vidare.
Vi har talat med de fem personerna som tidigt idag har anmält inbrott, sa Jörgen.
Förmodligen var det här också ett inbrott som slutade så illa. Mannen vaknade väl av tjuven och så blev det ett slagsmål, sa Siv.

Vi får ta fram papper och pennor och börja med ett första formellt förhör, sa kriminalinspektören Bo.

Vi börjar på en gång med de som står här, sa Siv. Sen får vi gå runt och fråga flera personer. Kristian var till receptionen och frågade efter en hjärtstartare, då visste inte grabben där vad det var för något. Måste inte en sån här stor camping ha en hjärtstartare? frågade Jörgen.
Nej, det tror jag inte, sa Bo. Men det vore ju bra om de hade en. Vi får kolla upp vad som gäller.
Ok, då sätter vi igång med förhören, sa Bo.
De började med alla som, av nyfikenhet, hade kommit till Lennarts husbil.
Det här är ju för, hemskt, sa flera personer. Att det har varit så många inbrott i natt. Här som det alltid har varit så lugnt och trevligt.
Har ni campat här i flera år?
Ja, det har vi. Var det många som sade.
Så ni kanske kände den här mannen?
Ja, han hette Lennart. Var mycket trevlig och ganska stor och stark. De flesta som campar här har gjort det i många år. Så vi känner åtminstone till varandra till utseendet. Sen är det ju alltid några husvagnar som stannar en vecka eller två. Många husbilar står bara en natt eller två.
Tack för informationen, vi kanske måste komma åter med flera frågor.
Nu skall vi gå vidare.
De gör så och frågar runt. Samlar in info.
Sen åker de tillbaka till stationen för att skriva rapporter.

*

Teknikerna är också klara. De sätter upp ett avspärrningsband runt om Lennarts husbil.
Därefter lämnar även de campingen för att skriva sina rapporter på stationen.

*

Fy fan va hemskt, sa Pelle till sin partner.

Ja, Lennart som var så trevlig och nu är han död, svarade Kristian. Det var ju bra att vi såg att dörren var öppen så länge och att vi gick dit och kollade.
Polisen sa att det hade varit flera inbrott här i natt. Det var därför som två stycken kom hit långt innan vi larmade, sa Pelle.
Ja, det är ju förfärligt, att man inte skall kunna få vara säker här på en så stor camping.

Vi kanske skall skaffa ett larm på vår dörr, så att vi åtminstone vaknar om det skulle hända oss, sa Kristian.

Skall vi se efter om vi även kan sätta upp någon typ av regel för dörren. Blir ju inte så snyggt kanske, men bättre det än att även vi får ett inbrott, sa Pelle.
Ja vi går in. Här kan vi kanske få upp något järn med två 90 graders vinkel som vi kan lägga en regel på, sa Kristian.
Ja, det bör inte vara så svårt att ordna. Vi kan ju åka till Byggmax och se efter om de har några ”vinkeljärn” som vi kan köpa och en lämplig kraftig regel. Jag skall hämta en tumstock så kan väl du googla på larmfirmor, sa Kristian.
Själva dörren är 57 cm och vi kan köpa en regel som är 80 cm.
Jag har hittat tre olika larmfirmor. Har även skrivit ner deras adresser, sa Pelle. Vi lagar lunch nu och åker sedan.
Ja det gör vi.

*

Hej jag heter Cecilia, från Årvikens Allehanda. Jag har hört att det har varit poliser här idag.

Ja det stämmer, sa Arne.
Vad vet du om det?
Det har tydligen varit några inbrott i natt.
Vet du något mer?
Nej.
Ok tack.

Hej jag heter Cecilia, från Årvikens Allehanda. Jag har hört att det har varit poliser här idag.
Ja det stämmer, sa Lennart.
Det har tydligen varit några inbrott i natt.
Vet du något mer?
Nej.
Ok tack då.

Hej jag heter Cecilia, från Årvikens Allehanda.
Hej, jag heter Pelle och det här är min partner Kristian.
Jag har hört att det har varit poliser här idag.

Ja det stämmer, sa Pelle. Det har varit sex inbrott i natt.

Vet du något mer?
Ja, ett av inbrotten skedde hos min granne. Han vaknade och försökte att mota ut inbrottstjuven, men lyckades inte. Det blev slagsmål och Lennart ramlade i trappan och slog i huvudet så illa att han dog.
Det är ju förfärligt, sa Cecilia.
Ja, verkligen ruskigt, sa Kristian.
Kände ni Lennart?
Vi är grannar och vi umgicks en hel del. Lennart var verkligen en mycket trevlig och sympatisk person. Vi saknar honom mycket, sa Kristian
Har ni känt varandra länge?
Vi kom hit i början av april, så ungefär en månad. Vi är ju seniorer så vi tillbringar ju vår hela tid här. Vi brukade spela kort ett par kvällar i veckan och ibland käkade vi tillsammans, sa Pelle.
Tack så mycket för att jag fick prata med er. Får jag skriva era namn i tidningen?
Ja det är ok svarade både Pelle och Kristian.
Tack och hej då, sa Cecilia.
Hej då!

*

Nu får vi köpa tidningen imorgon, sa Pelle.
Ja, man vill läsa vad hon har hittat på, journalisterna brukar ju kunna ”bre” ut sig en hel del har jag märkt, sa Kristian.
Ska vi ta en ”java”, sa Pelle.
Ja det gör vi.
De brygger sitt kaffe latte på den nya espressomaskinen. Skär upp några skivor av den egenhändigt bakade sockerkakan och dukar upp ute i det vackra solskensvädret.

Hej Oskar, skrek Kristian!
Kom in och fika med oss.
Tack, det gör jag gärna.
Jag går in och gör en latte till dig, sa Kristian.
Tack

Jag har hört att du hade inbrott i natt, sa Pelle.

Ja, det stämmer.
Det är ju förfärligt och du var inte den ende.
Nej, det var fyra till som anmälde inbrott, sa poliserna till mig.
Ja och det sjätte var tydligen här hos vår granne Lennart.
Jag har förstått det, sa Oskar.
Lennart som är stor och stark försökte förmodligen att mota ut tjuven. Men det blev tydligen ett slagsmål istället. Det är fullt med blod överallt och matbordet är sönder.

Tur att jag inte vaknade, sa Oskar. Jag förlorade bara min laptop och inte mitt liv i alla fall.

Varsågod Oskar, ta gärna en sockerkaksskiva. Jag bakade igår.
Hur skall vi gå vidare med det här? sa Kristian.
Vad menar du? sa Oskar.

Något måste vi göra, eftersom det var sex inbrott här i natt.

Vad kan vi göra?
Det är ju det som jag inte vet. Men om vi försöker att få till ett möte i restaurangen någon kväll och få dit en polis som kan ge oss lite tips, sa Kristian.
Ja kanske det, sa Pelle. Stina borde ju även vara med. Hon har väl ett ansvar för säkerheten här. Det finns ju ingen mur eller högt stängsel runt området. Så vem som helst kan ju när som helst komma in här.
Någon typ av säkerhetsföretag ska vi nog även bjuda in, sa Oscar. Man borde ju kunna spärra dörrarna så att ingen kan komma in under tiden som man sover. Våra vanliga nyckellås är tydligen ingen match att forcera.
Ska vi gå tillsammans till receptionen och höra vad de tycker om ett möte? sa Kristian.
Ja det tycker jag att vi gör efter fikat, sa Oskar.

*
Hej!
Hej!
Vi har haft en hel del inbrott här i natt, sa Oscar.
Ja jag har förstått det, sa receptionisten.
Vad tänker du om det? frågade Oskar.
Det är ju förskräckligt.
Ja, men hur skall vi förhindra att det blir flera?
Ja, det vet jag inte. Jag är bara en vanlig arbetare. Ni får tala med Stina, som äger campingen.
Skall jag ringa till henne?
Ja det vore bra.

Hej Stina! Det är några män här som vill tala med dig om inbrotten, kan du komma ner på en gång.
Ja, naturligtvis, hälsa att jag kommer om ett par minuter och be dem vänta.
Stina kommer ner strax. Så får ni tala direkt med chefen
Tack.

Hej, jag heter Stina!
Hej jag heter Oskar och de här är Kristian och Pelle.
Vad kan jag hjälpa er med?

Jag och fem andra hade inbrott i våra vagnar och bilar i natt, sa Oskar. Vad tänker du om det?

Det är ju förskräckligt obehagligt, sa Stina.
Ja, det är inget vidare att vakna på morgonen och upptäcka att någon har varit inne och rotat runt och tagit det som är mitt, sa Oskar.
Eller att vakna och råka ut för ett slagsmål, sa Pelle. Vår granne Lennart blev ihjälslagen i natt.
Polisen har varit här.
Ja, jag har förstått det, sa Stina.
Vi funderar på om du skall kalla till ett informationsmöte någon kväll i nästa vecka. Där helst en polis, du och en säkerhetsexpert kan informera oss om vad vi skall tänka på och vad du, som ägare till campingen kan vidta för åtgärder, sa Oskar.
Ja, det kan jag göra. Skall vi säga tisdag eller onsdag kväll kl 20?
Ju förr desto bättre, sa Oskar.
Det är fredag eftermiddag och jag måste ringa några samtal för att få hit informatörerna som du nämnde. Samt att jag bör informera restaurangchefen om mötet. Det är bäst att ta det efter den vanliga middagen, eftersom det ju ändå är många av er som brukar äta här vid 18 – 19 tiden.
OK, det blir bra, sa Oskar. Sätt upp en affisch när dagen är bestämd samt informera oss om det så att vi kan gå runt och tala med våra grannar.
Ja, det kan jag göra. Skall vi säga så?
Ja det blir bra, sa Oskar. Hej då!
Hej då!

 

[Gösta Evén]

När Stina kom tillbaka till sitt kontorsrum började hon genast att googla på säkerhetsföretag i Årviken. Hon hittade två stycken som hon genast ringde till. Förklarade vad som hade hänt här på campingen och undrade om de kunde komma på tisdag eller onsdag kväll och informera om sina tjänster. De gjorde de naturligtvis gärna sa de.
Sen ringde hon till polisen och frågade om de kunde komma och informera på mötet. Ja, naturligtvis gör vi det, fick hon till svar.

Sen ringde hon till sin restaurangchef.

Hej Stina, hälsade Harald!
Hej Harald!

Har du hört om alla inbrotten i natt?

Ja, lite grand. Det är ju förskräckligt obehagligt, sa Harald.
Några personer var här hos mig alldeles nyss. De vill ha ett möte i nästa vecka på kvällen kl 20. Vilket passar dig bäst, tisdag eller onsdag?
Det spelar ingen roll.
Jag tänkte på att det blir nog fullsatt i restaurangen – så du får räkna med många flera som kommer innan mötet och vill äta. Du får ladda ordentligt.
Det är ju bäst om vi kan ta det på tisdag kväll, sa Stina.
Hur många gäster har vi nu och på tisdag? Frågade Harald.
Jag vet inte exakt. Men ca 80 vagnar och en 20 husbilar skulle jag tro. Så omkring 150 vuxna och en 30 barn kanske. Men på tisdag är det ju skoldag så det blir kanske inga barn, sa Stina.
Ok då vet jag.
Det är ok för mig. Jag kollar av varulagret på en gång och ringer in en order som kan komma till mig på måndag eller tisdag förmiddag, sa Harald.
Bra, då säger vi tisdag, sa Stina
Javisst.

*
Bäst att jag skriver en specialmeny till tisdagen. Bara ett fåtal lättlagade rätter, gärna en gryta.
Vi har ju en hel del vegetarianer som gästar oss, så en enkel Quorngryta skulle nog passa.
Fläskfilé och potatis, barnen äter gärna spagetti och köttbullar. Det kan ju även vuxna ha som ett alternativ.
Det är fredag nu och många kommer säker hit i helgen och får höra talas om inbrotten. De som bor närmast kanske bara kommer hit för att äta och lyssna på mötet. Även då med barn.
Stina trodde på ca 150 vuxna. Om jag räknar med att 80 av dem äter.

Grossistlagret, Lena!

Hej Lena, det är Harald på Sjöuddens camping.
Hej, Harald!

Kan ni komma med en extraleverans på måndag?
Vanudå, vad har hänt?

Vi har haft flera inbrott i natt.

Vad obehagligt.

Ja det är förskräckligt.

Gästerna vill ha ett stort möte i restaurangen på tisdag kväll.
Så jag behöver varor under måndagen eller tisdag före kl 10.
Det beror ju på vad som du vill ha, om vi skall komma på måndag em. Till tisdag fm är det inga problem.
Ok, jättebra. Jag behöver:
16 kg quornbitar, 10 lit kokosmjölk, 6 burkar tomatpuré, 3 kartonger Scans köttbullar, 2 kartonger fläskfilé, 2 säckar potatis, 1 back mellanmjölk och 1 back vispgrädde, 1 säck morötter, en kartong tomater.
Något mer?
Nej, men jag vill ju ha varor som vanligt på torsdag och du kan kopiera gårdagens beställning. Jag ringer dig på onsdag morgon om jag behöver komplettera.
Ok jag fixar det här till senast kl 10 på tisdag.
Tack Lena

Harald sms:r nu till två studenter och undrar om de kan jobba på tisdag från kl 14 till 21 eller 22.

Sen går han ut i köket och samlar ihop all personal till ett extra infomöte.

Det är nu några gäster här som vill ha ett stort infomöte på tisdag kväll kl 20 med anledning av alla inbrott som var natten till idag. Vilket för oss kommer att innebära att till middagen på tisdag
kommer det förmodligen att bli dubbelt så många gäster som vanligt. Därför har jag gjort en enklare meny med färre antal rätter där vi satsar stort på en quorngryta, samt fläskfilé och köttbullar. Ingen förrätt eller efterrätt.
Några frågor?
Har du tänkt att skaffa några extrapersonal?
Jag har sms:t Lennart och Arne och frågat om de kan jobba eftermiddag och kväll.
Skall vi göra egna köttbullar, som vanligt?
Nej, jag har beställt 2 kartonger av Scans köttbullar. Så det blir bara två rätter som vi själv gör ifrån grunden.
Ok, det blir nog bra.
Ja, då vet ni vad vi har att vänta oss i nästa vecka. Då avslutar vi detta möte och återvänder till grytorna.

*
När Bengt och Åke vaknar på fredag eftermiddag är det ingen av de som känner för att jobba i natt.
Alltså Åke jag är fortfarande dj .. t skakis. Det här känns inget bra.
Nej, jag förstår det. Alltså grabben har ju förmodligen sagt till snuten hur du ser ut. Så det dröjer väl inte så länge innan det kommer ut en ”fantombild” i tv.
Vi kan ju definitivt inte återvända till de tre campingarna som vi har varit på. Vi måste söka nya objekt.
Vi körde ju förbi två stycken i Nässjö, sa Åke.
Vi kan ju åka dit nu och kolla lite.
Ja det gör vi efter frulle. Vi behöver ju käka något innan vi drar.
Ja, jag sätter på kaffe och så tar vi några mackor.

*
Per och Anna, på Tallskogens camping, sitter som vanligt ute och solar när Erik och Stina kommer förbi.

Hej, har ni tid en stund? frågar Stina.
Hej, ja kom in, svarade Per.
Det har ju varit lugnt nu, hur länge tycker du att vi skall nattvandra? frågade Erik.
Den här månaden ut, i alla fall, svarade Per. Sen beror det ju på om polisen lyckas att gripa tjyvarna.
Det går ett rykte om inbrott även på Sjöglimtens camping.
Ja det har jag hört. Det är ju för dj..t. Så här har det inte varit förr om åren.
Nej.
Vill ni komma på ”knytis” hos oss kl 17? frågade Stina
Ja tack, gärna, svarade Anna. Är det några flera som kommer?
Ja, Arne, Lena och Harald.
Jag tänder vår grill, en stund innan, sa Stina. Vi tänkte grilla varsin biff. Naturligtvis kan även ni grilla om ni så önskar.
Tack, jag får kolla i kylen vad vi har,sa Stina.
Ja, välkomna kl 17, sa Erik. Hej så länge.
Hej då och tack för inbjudan, sa Erik.
Hej, då det skall bli trevligt, sa Anna.

*
Anders, på Sjöglimtens camping, sitter ute med en kopp thé och några scones.

Hej Louise!
Hej Anders!

Vill du ha en mugg thé.
Ja tack, gärna.
Sätt dig, så hämtar jag en mugg. Så enkelt det var att sätta fast spännbanden, sa Louise. Att vi inte har tänkt på det här förut?
Har ju inte funnits någon anledning. Fanns ju inte i min vildaste fantasi att ett inbrott kunde ske på en stor camping, sa Anders.
Nej, trygga Sverige! Det har jag omprövat. Dessa kriminella finns tydligen överallt. Man kan ju undra hur Lasse tänker på säkerheten. Här finns ingen mur eller högt staket. Vem som helst kan när som helst bara promenera in här, sa Anders.
Så enkelt är det, sa Louise. Men samtidigt är det ju fint att vi så enkelt kan komma ut i vår vackra natur utan att behöva gå omvägen via receptionen. Jag tror att jag skulle känna mig instängd om jag hela tiden ser en hög mur, som när vi sitter här och fikar.
Det har du rätt i, sa Anders. Men ska vi inte tänka på vår egen säkerhet.
Naturligtvis, men för det behöver vi ju inte leva som i ett fängelse. Det är inte vi som är kriminella. Jag vill inte att Lasse bygger någon mur. För den hjälper inte oss om ett gäng kriminella kommer hit och bor här i sina husvagnar en månad. Då är de ju redan innanför muren, sa Louise.
Jag, tänkte inte på det, sa Anders.
Nej just det. Vi behöver ”brainstorma” som reklamgubben sa.
Vill du ha en mugg till?
Ja tack, det var jättegott.

Vi borde kanske lära känna varandra bättre, sa Anders.

Det var väl därför som du ropade in mig.
Ja, det är klart. Men jag menar även generellt bland alla andra.
Hur skall det gå till. Här kommer ju hela tiden nya gäster och andra drar iväg efter två nätter.
Ja, det har du rätt i. Men vi ”långliggare” skulle ju kunna umgås lite mera, sa Anders.
Har du något spel?
Jag har en piltavla och ett set bouleklot, sa Anders.
Vi kan ju ta ett parti boule, om en stund.
Javisst. Har du varit länge här? frågade Anders.
Jag kom när de öppnade för säsongen första april, svarade Louise. När kom du?
Första veckan, tror att det var den femte.
Tänk att vi har varit här en månad och inte stött på varandra, sa Louise
Ja, det är märkligt. Men jag brukar bara sitta här i min solstol och läsa. Har inte blivit att jag har gått runt innan inbrottet, sa Anders
Nä, likadant för mig, sa Louise.
Nu brukar jag ta en promenad med Olof, på förmiddagen, vill du hänga med? frågade Anders.
Ja, det gör jag gärna, så får vi hoppas att vi kan få några nya bekantskaper, sa Louise
Du, Anders, jag var faktiskt på min promenadrunda. Tänkte fortsätta nu. Vill du göra mig sällskap.
Ja, det gör jag gärna. Skall bara duka av bordet.

*
Marianne och Beatrice är också ute och går. Efter en stund stöter de ihop med Louise och Anders.

Hej!
Hej.

Trevligt att det är flera par som är ute på en promenadrunda, sa Marianne.
Ja, nu efter att vi har haft inbrott, så vill vi gärna se oss omkring lite mer, svarade Anders.
Ja, jag har hört om det. Så det var ni två som drabbades? frågade Beatrice.
Ja, svarade Louise.
Måste vara en hemsk upplevelse.
Ja, det var det. När jag upptäckte att telefonen var borta fick jag panik. Letade som en tok. Man har ju så mycket i telefonen idag. Går ju inte att klara sig utan. Framförallt försvinner ju bankId. Så det är ju omöjligt att bl.a. betala räkningar. Apropå det, så måste jag till banken i nästa vecka för att få ett nytt bankId.
Gillar ni att spela boule eller att kasta pil? frågade Anders.
Ja, jag kan spela boule svarade Beatrice.
Jag har aldrig spelat boule, sa Marianne.
Inte jag heller, sa Louise.
Man spelar i par. Eftersom det är två som kan så är väl laguppdelningen klar, sa Anders. Vi kan ju träffas hos mig imorgon förmiddag kl 10 och ta en omgång för att testa.
Ja det gör vi, sa alla tre kvinnorna.
Bra då säger vi så. Så fortsätter vi på våra promenader. Det gäller ju nu att försöka bli bekant med flera. En rekommendation från polisen, sa Anders.

*
Kl 14 på fredagen är det personalmöte hos polisen i Årviken.

Hej, sa kriminalchefen Melker.

Tyvärr har vi nu fått in en hel drös med inbrottsanmälningar. Det verkar som om det är en liga som opererar i vårt polisområde. Två inbrott på Tallskogens camping natten mot måndag den 3 / 5, fyra på Sjöglimtens camping natten mot tisdag, sex stycken på Sjöuddens camping natten mot idag.

På Sjöudden vaknade en person och det blev slagsmål. Som tyvärr resulterade i en död. Det var förmodligen inte avsikten utan vi får betrakta det som vållande, inte som dråp eller mord.

Stina har ringt mig och bett mig att komma på ett infomöte på tisdag kväll kl 20. Kriminalinspektören Bo kommer också med. Det vore bra om Siv och Jörgen också kan närvara, eftersom ni har varit där i flera timmar och intervjuat och även på de andra två campingarna. Dessutom har ni kvällstjänst enligt schema den kvällen.

Rättsläkaren har mailat mig att dödsorsaken med stor sannolikhet berodde på ett olyckligt fall mot trappan samt flera slag i ansiktet och förmodligen på övriga kroppen. Som kan ha resulterat i sämre motståndskraft.
I era rapporter har jag läst att det finns inga vittnen. Ingen har observerat något anmärkningsvärt på kvällen eller nätterna när inbrotten skedde. Så jag bedömer det som att det verkligen är riktiga proffs som har varit framme.
På Tallkrogens och Sjöglimtens campingar var det några som hade pratat med en ung trevlig man med långt ljust och lockigt hår, ca 170 cm lång, som hade frågat om bl.a. säkerheten.
Nu lämnar jag ordet fritt. Är det någon som har några idéer?
På de fingeravtryck som jag har hittat finns det ingen matchning i våra register, sa Lasse.
De blod som fanns på bordet var ifrån den avlidne och en annan person. Den personen finns inte i vårt dna register, sa Arne
Ja, det verkar var svårlöst, sa Anna-Stina.
På bordet framför er har jag lagt ut de formella förhörsprotokollen som vi har hållit hittills ifrån inbrotten på Talluddens och Sjöglimtens campingar. De är mycket tunna. Alla har sovit gott på nätterna. Inga iakttagelser av värde har framgått.
Vi får hålla fallen öppna tills vidare. Om ni är ute och kör i närheten och har tid så kör gärna in och prata. Någon kan ha kommit ihåg att ha sett några personer som har varit utanför området och undersökt hur de bäst skulle kunna ta sig obemärkt in och var de kunde parkera sina bilar. Någon kanske kommer ihåg att en bil stod parkerad i skogen en bit ifrån campingen.
Någon mer som vill säga något?
Ok, då avslutar jag detta möte och så får vi ta upp det på de ordinarie morgonmötena framöver.

*
Bengt och Åke drar iväg efter att de har ätit sin frukost, vid 15 – tiden.

Kör väg 40 österut från Jönköping och kör fram till de campingar som de hittar utefter vägen fram till Örjansbro. De går runt på utsidan för de vill ju inte visa sig inne på campingarna. Det gäller att hitta en bra p – plats och en möjlighet att lätt ta sig in.
Efter två timmars undersökning kör de in till Örjansbro för att ta en burgare på Max. Innan de åker hem igen. Det gäller att sova några timmar innan midnatt.

*

Kl 17 kom Harald, Per och Anna till Erik och Stina, på Tallskogens Camping.

Harald hade som vanligt på sig sin gröna träningsoverall, Per hade jeansbyxor och en ljusgrå kavaj och Anna kom i en blå klänning och hade en tröja med sig på armen. Erik hade jeansbyxor och en tjock tröja över en sommarskjorta, Stina hade en ljusröd klänning med långa armar.
Stina hade satt igång grillen för en halvtimme sedan. Så nu var den lagom varm för att användas.
Hej och välkomna alla tre, hälsade Stina och Erik. Roligt att ni kunde komma.
Vi har dukat på bordet därborta, sa Erik.
Grillen är varm, så varsågod att lägg på om ni har något att grilla, sa Stina.
Jag har en fläskkotlett, sa Harald och la på den.
Vi har inget att grilla sa Anna. Vi äter en pastasallad.
Då lägger jag på våra två biffar, sa Stina.
Pyramidbageriets goda knäckebröd, smör och ost samt en grönsalladsskål finns på bordet, sa Erik.
Jag tog med en stor pyts potatissallad och en flaska rosévin, sa Harald.
Vi tog med två flaskor vitt vin, sa Per.
Ja, då finns det en hel del att äta och dricka, sa Erik för vi har några flaskor rödvin här.
Det blev en mycket trevlig kväll med en hel del tal om säkerhet, nattvandring och om hur man kan öka på sitt eget skalskydd.

*
Lördag