Den svenska allemansrätten är en del av förklaringen till att Sverige har flest campingfordon i hela Europa. Campingplatser byggdes på natursköna områden, gärna utmed kusten eller en sjö. Många av dem finns fortfarande kvar.
För oss svenskar är det stekhett att tillbringa semestern på en campingplats – och intresset fortsätter att öka. Faktum är att Sverige är det land i Europa där det ägs flest husvagnar och husbilar per capita.
– Nyckelorden är frihet och trygghet. Campingplatsen är ett lugnt grannskap i miniatyr, säger Hege Høyer Leivestad, universitetslektor och socialantropolog på Universitetet i Oslo.
Ökningen, menar Hege Høyer Leivestad, beror på fyra viktiga punkter:
• Camping rusade i höjden under pandemiåren på grund av ökad smittorisk i andra sammanhang. Med en husvagn eller husbil kunde man semestra tryggt.
• Att ha det egna boendet med sig på semestern skapar trygghet och frihet.
• Närheten till naturen. Du bor på markplan, kan höra regnet smattra mot taket och bor ofta nära en sjö, havet eller naturområde. Trots att du kanske bor bara några meter från närmsta campinggranne.
• Möjligheten att vara mobil. Många väljer att stå på samma plats eller camping, men vetskapen om att du kan flytta när du vill är viktig.
Hege Høyer Leivestad har stor erfarenhet av forskning inom just camping och långtidscampande. Och varför vi svenskar är så förtjusta i att tillbringa flera veckor med att bo trångt, leva enkelt och stå i kö till toaletten eller diskrummet.
– Går vi tillbaka i tiden finns det ett tydligt samband. Dels för att Sverige tidigt fick en längre, lagstadgad semester. Dels att svenskar, jämfört med andra nationaliteter, blev bilägare snabbare, menar Hege Høyer Leivestad.
– Framför allt tog det fart under 1960- och 1970-talet då vi tydligt kan se att camping blev en ny semesterupplevelse för arbetarklassen.
En annan viktig aspekt är Sveriges unika allemansrätt. Något som flera gårds- och markägare tog fasta på när såväl intresset som svenskarnas längtan till landet, naturen och friheten ökade. Möjligheten låg i att bygga upp campingplatser på natursköna områden, gärna utmed kusten eller en sjö. Många av dem finns fortfarande kvar.
Sedan har det bara trappats upp. Generation efter generation.
– Det är tydligt i forskningen att åtskilliga som var barn på 70- och 80-talet och campade med sina föräldrar har fortsatt med samma semesterform, säger Hege Høyer Leivestad.
Bilden om camping som ”arbetarklassemester” har dock svängt rejält genom åren. I dag är de typiska camparna ett par med utflugna barn. De bor i mindre eller mellanstora städer och företrädesvis i villa.
Och delvis borta är, menar Hege Høyer Leivestad, den ”förlöjling” av campare som exempelvis vissa dokusåpor ville ge sken av för ett tjugotal år sedan.
– Där har det verkligen ändrat sig, vilket jag anser är helt korrekt. Att bo i husvagn eller husbil är ett medvetet val som i högre grad blivit attraktivt. Därför ser vi också campare från alla samhällsklasser numera.
Vad sammanfattar att vi svenskar verkligen älskar våra husvagnar och husbilar?
– Nyckelorden är frihet och trygghet. Det är lättsamt och innebär mindre ytor att exempelvis städa. Man hejar, hälsar och är i samma sits som de i vagnen bredvid. Det är ett lugnt grannskap i miniatyr.
– På en campingplats vet alla vad som gäller och det finns en stor trygghet i att man både är omhändertagen och samtidigt själv ha uppsikt över andra.
Enligt senaste statistik (till och med år 2020) från ECF, European Caravan Federation, ser husvagns- och husbilstoppen (totalt antal campingfordon i landet) ut så här i Europa:
- 1. Sverige
- 2. Nederländerna
- 3. Danmark
- 4. Finland
- 5. Tyskland.
Några egna funderingar efter att ha läst rapporten.
Vad jag saknar i Hege Høyer Leivestads forskningsrapport, är att hon inte verkar ha noterat den förändring som skett de senaste 10 åren, när det sålts avsevärt flera husbilar än husvagnar och hur det har påverkat campingbranschen och vad campingbranschen missat.
Husbilarnas entré har inom den den mobila fritidsbranschen gett en ny målgrupp, som aldrig tidigare besökt en campingplats, som inte heller är intresserad av den efter att ha blivit husbilsägare. Ett faktum som stora delar av campingbranschen, men även beslutsfattare ute i kommunerna fortsatt inte förstår och accepterar.
I Sveriges runt 1000 officiella campingplatsers beläggningsstatistik representerar våra besök fortsatt bara 13 - 15% på årsbasis. Då skall man ha i minnet att det finns ungefär 285 000 husvagnar och runt 110 000 husbilar i Sverige, skillnaden i antal blir mindre för varje år.
Ok, det finns idag 2,5 gånger så många husvagnar mot husbilarna, men om man säger att vi använder och övernattar dubbelt så många nätter i våra husbilar, än vad husvagnsägarna använder sin husvagn så tror jag inte att jag är långt från verkligheten. Men vi representerat ändå bara omkring 15% av campingens gäster! Märkligt att det inte diskuteras i branschen.
Vi är en intressant målgrupp för kommunerna, som f.ö. äger 60% av Sveriges campingplatser, men vi ser väldigt få intiativ från deras sida för att finna ut vad vi vill ha för att komma till deras kommun och spendera våra pengar, för spenderar pengar det gör vi!
Här har vi själva ett jobb att göra, sälja in husbilsbesökaren, vilka vi är, vad vi söker och behöver för att man skall tjäna pengar på våra besök.
Märkligt att Hege Høyer Leivestad inte nämner något om förändringen som skett i marknaden med ett enda ord, men jag är inte alls förvånad. Har läst massor av rapporter och undersökningar från den svenska besöksnäringen, men väldigt sällan sett något specifikt nämnas om oss som kommer med husbilar, nej vi är helt enkelt bara en del av gruppen ”campinggäster”. Så fel det kan bli.
Tommy
Senast ändrad:
