Så kom då den dagen jag inte trodde jag skulle få uppleva för 20 år sedan.
Men 80 är väl dåtidens 60 år?
Kanske dags att knyta ihop säcken snart.
Skulle nog anse att jag ändå upplevt betydligt mer än andra under sitt liv.
Avverkat 14 bostäder inklusive Typografskolan i Örebro och 3:e pluton i Enköping som mc-ordinans och mässkalle på m/s Avafors.
Gick som många andra 9-årig folkskola, i Gideonsberg och 1 år yrkesskola på Kristiansborg.
Missbrukat 9 bilar och 8 husbilar, 2 husvagnar, 5 sidvagnar samt 9 motorcyklar. Åkte 52 000 mil på mc från Nordkapp till Barcelona och Mamaia vid Svarta Havet till Venedig och Pisa. 25 resor till Norge. Varit på otaliga mc-träffar i Europa.
Har fått massor av mc-kompisar i främst Mälardalen. Intresset gjorde att jag, tillsammans med 3-4 andra, startade Westerås Mororcykelklubb (WMCK -72),
med tillhåll i Smetomta och Bryggargården i
Västerås. Vi arrangerade Mariarosträffen med över 450 mc ett par år.
Klubben deltog även på flera FIM-rallyn i bl.a. Österrike, forna Jugoslaven, Ungern, Polen, Frankrike, Rumänien och Finland.
Mitt mc-intresse tussade ihop mig med Stefan Riesten som gärna skruvade mer än åkte. Dock ville han åka dragracing och efter att vi var publik på anrika Mantorp bestämde han sig för att bli snabbast i världen över banans 402,33 meter.
Ett par år senare, 1979, infriade han sitt löfte och stannade klockan på 6,998 s och över 300 km/tim!
Jag var f.ö. på Sveriges 1:a dragracingtävling 1968 på Anderstorp.
Under ca 7-8 år var jag ledamot i Svempa dragracingutskott.
Västerås Motorsällskap (VMS) villa starta upp dragracing på Johannisbergs flygfält och vem blev organisationschef om inte jag - i 12 år!
Vi ordnade den största mc-tävlingen i Europa och körde både SM, NM och EM.
Bike Weekend blev en institution.
Själv tryckte jag upp affischer, program och biljetter på mitt jobb.
Samtidigt frilansade jag som journalist/fotograf åt först Idrottsbladet och senare RACE under 20 år. Naturligtvis ville även VLT ha reportage då svenska eliten var från Västerås. Jag besökte bl.a. Santa Pod i England, Wirtasalmi och Alastaro i Finland, Gardemoen i Norge och Drachten i Holland.
Följde även speedwayen och var på nästan alla banorna i Sverige liksom de flesta motorcrossbanorna.
Redan som 7-åring var jag sportintresserad och deltog i 6 år på KFUMs pojkidrottskoloni (PIK) på Lövudden.
Någon framstående stjärna blev jag aldrig och någon Gunnar Norddal var jag inte ens i närheten av. Närmast var ett ribbskott i ”olympiaden” mot Eskllstuna.
Vi på norra Skallberget var med och spelade i IK Stjärnan i VSK:s kvartersfotboll och hockey spelade jag med i Klockartorpets HK.
Lika illa var det i bandy trots att jag nästan bodde på ”Svarta plan” från oktober till mars. Närmast den grönvita VSK-tröjan var jag när deras stjärna ”Askis” Asklund avlossade ett kanonskott mot mål och jag hann inte undan utan bollen, den stenhårda, tog illa på mitt ögonbryn och blodet forsade. Ärret finns kvar än.
Apropå is så provade jag hastighetsåkning ett par vintrar men kallt var bara förnamnet. Kom dock 2:a i DM för 13-åringar- vi var bara 2 deltagare!
En gång hamnade jag i VLT. Min kompis ”Ekan” och jag jumpade som 6-åringar på isflaken i Svartåns mynning. Simkunnigheten var noll, speciellt med vinterkängor och täckjacka.
Lika upphetsande var det att åka flotte nedför Emausbäcken på den strida vårfloden.
Fotbollen var oftas lite mjukare och jag testade både i IK Oden, BK 30, IK Franke och VSK. Det värsta som kunde hända var att bollen var genomsur, tung och hade en snörning som man inte ville få i pannan.
Jag var också hejarklacksledare under ca 5 år på Algarve Cup för damer.
Orientering sysslade jag med under flera år utan någon större framgång. Slutade när jag trampade ner i ett jordgetingbo och fick 20 bett runt midja och hals!
Eftersom min bollbegåvnings gick spårlöst förbi började jag dömma fotboll vilket var väldigt skoj ända tills jag fick dömma korpen och fångarna på Tillberga-anstalten.
Enda gången jag var nervös men tack och lov slutade allt lyckligt. Sysslade med att skipa rättvisa i 20 år.
Eftersom jag inte kunde bli någon stjärna i bollsport blev jag både ledare och tränare för mina pojkars lag i både Gideonsberg fotboll och VSK bandy. Ett par SM-finaler blev det för en av dom. Jag och några andra galna föräldrar arrangerade också GIF minicup i fotboll på Önsta IP.
Jobbade samtidigt i Sociala kommittén inom VSK bandy med fester resor och andra jippon.
Har under alla år jobbat fackligt som klubbordförande och med kamratstöd.
Jag gillade mer att arrangera fester än att gå på detsamma. Ordnade åtskilliga firmafester, sommarpartyn, julbord och fixade med gåvor till personalen på Västra Aros Tryckeri där jag jobbade från 1969 till 2011.
Mitt första jobb var springschas på Bomans Livs, sedan blomsterbud på Blombergs och därefter vaktmästare på biblioteket och sedan kopist på Metallverken. Jobbade därefter 6 år på John H men när chefen förbjöd oss bilda fackklubb flyttade jag över till VA-Tryck.
Någon Trulls blev jag inte heller trots ihärdigt tränande i BTK Aros bordtennis.
Vi tränade i Idrottshallen och efter oss skulle bågskyttarna träna och nåde dom som inte hann undan före dom kom!
Spelade dock i en stor tävling där alla kunde möta alla då den var handikappbaserad.
Jag skulle möta dåtidens landslagsspelare Tage ”Flisan” Flisberg som hade -3 och jag hade +19 i handikapp. Gissa vem som vann!
Golfbanorna runt Västerås besöktes ofta och 3 september 1967 spelades VM (Västeråsmästerskapen) med 2 varv på Djäkneberget och 2 på Svarvargatan. Slutade på delad andra plats.
Jag fuskade med skidåkning några år men blev ingen Myrback utan hade mer bakhalt än glid.
Skulle testa slalom en gång men kom bara upp med liften för att på toppen tappa ena skidan som aldrig hittades igen och jag fick gå ner!
Musik har varit ett stort intresse och var ofta på Bryggargården och lyssnade på allt från Countrymusik, jazz och trubadurer. Var också med i en klubb som ordnade konserter på biografen Prisma.
Största ögonblicket var dock Tina Turner live på Globen.
Trots att jag gillade musik lärde jag mig aldrig att dansa. Fick t.o.m. pengarna tillbaka på min sista, 3:e, danskurs bara jag gick hem!
Åren gick och på ICA-ettan såg jag henne igen.
Efter 40 år dök min barndomskamrat Berit från Ringvägen/Vasagatan upp.
Vi lekte ihop som 4/6 åringar, flyttade till Skallberget, bodde i samma hus, busade i källaren, gick i samma klass i två år och konfirmerades ihop men gick olika vägar.
Nu, 2004, flyttade Berit och jag ihop och på den vägen är det.
Vi åkte till Thailand med respektive familjer på 60-årsfest och samma sommar öluffade vi i Grekland.
15 vintrar har vi nu kört omkring i Portugal/Spanien, varav 4 rundor även i Marocko med husbil.
I dag skulle jag nog få diagnosen ADHD men jag uppfattade det bara som lite spring i benen.
Det har naturligtvis hänt massa andra saker på vägen men nu är nu och då är då!
Födelsedagen firas med husbilsvänner på WOK-restaurang i Torrevieja.
Tack för ALLA uppvaktningar och för att ni orkade läsa ända hit om mitt liv.
Ett extra TACK till 2 av mina bästa kompisar och allt är nu censurerat! Aulis och ”Linkan”.
Men 80 är väl dåtidens 60 år?
Kanske dags att knyta ihop säcken snart.
Skulle nog anse att jag ändå upplevt betydligt mer än andra under sitt liv.
Avverkat 14 bostäder inklusive Typografskolan i Örebro och 3:e pluton i Enköping som mc-ordinans och mässkalle på m/s Avafors.
Gick som många andra 9-årig folkskola, i Gideonsberg och 1 år yrkesskola på Kristiansborg.
Missbrukat 9 bilar och 8 husbilar, 2 husvagnar, 5 sidvagnar samt 9 motorcyklar. Åkte 52 000 mil på mc från Nordkapp till Barcelona och Mamaia vid Svarta Havet till Venedig och Pisa. 25 resor till Norge. Varit på otaliga mc-träffar i Europa.
Har fått massor av mc-kompisar i främst Mälardalen. Intresset gjorde att jag, tillsammans med 3-4 andra, startade Westerås Mororcykelklubb (WMCK -72),
med tillhåll i Smetomta och Bryggargården i
Västerås. Vi arrangerade Mariarosträffen med över 450 mc ett par år.
Klubben deltog även på flera FIM-rallyn i bl.a. Österrike, forna Jugoslaven, Ungern, Polen, Frankrike, Rumänien och Finland.
Mitt mc-intresse tussade ihop mig med Stefan Riesten som gärna skruvade mer än åkte. Dock ville han åka dragracing och efter att vi var publik på anrika Mantorp bestämde han sig för att bli snabbast i världen över banans 402,33 meter.
Ett par år senare, 1979, infriade han sitt löfte och stannade klockan på 6,998 s och över 300 km/tim!
Jag var f.ö. på Sveriges 1:a dragracingtävling 1968 på Anderstorp.
Under ca 7-8 år var jag ledamot i Svempa dragracingutskott.
Västerås Motorsällskap (VMS) villa starta upp dragracing på Johannisbergs flygfält och vem blev organisationschef om inte jag - i 12 år!
Vi ordnade den största mc-tävlingen i Europa och körde både SM, NM och EM.
Bike Weekend blev en institution.
Själv tryckte jag upp affischer, program och biljetter på mitt jobb.
Samtidigt frilansade jag som journalist/fotograf åt först Idrottsbladet och senare RACE under 20 år. Naturligtvis ville även VLT ha reportage då svenska eliten var från Västerås. Jag besökte bl.a. Santa Pod i England, Wirtasalmi och Alastaro i Finland, Gardemoen i Norge och Drachten i Holland.
Följde även speedwayen och var på nästan alla banorna i Sverige liksom de flesta motorcrossbanorna.
Redan som 7-åring var jag sportintresserad och deltog i 6 år på KFUMs pojkidrottskoloni (PIK) på Lövudden.
Någon framstående stjärna blev jag aldrig och någon Gunnar Norddal var jag inte ens i närheten av. Närmast var ett ribbskott i ”olympiaden” mot Eskllstuna.
Vi på norra Skallberget var med och spelade i IK Stjärnan i VSK:s kvartersfotboll och hockey spelade jag med i Klockartorpets HK.
Lika illa var det i bandy trots att jag nästan bodde på ”Svarta plan” från oktober till mars. Närmast den grönvita VSK-tröjan var jag när deras stjärna ”Askis” Asklund avlossade ett kanonskott mot mål och jag hann inte undan utan bollen, den stenhårda, tog illa på mitt ögonbryn och blodet forsade. Ärret finns kvar än.
Apropå is så provade jag hastighetsåkning ett par vintrar men kallt var bara förnamnet. Kom dock 2:a i DM för 13-åringar- vi var bara 2 deltagare!
En gång hamnade jag i VLT. Min kompis ”Ekan” och jag jumpade som 6-åringar på isflaken i Svartåns mynning. Simkunnigheten var noll, speciellt med vinterkängor och täckjacka.
Lika upphetsande var det att åka flotte nedför Emausbäcken på den strida vårfloden.
Fotbollen var oftas lite mjukare och jag testade både i IK Oden, BK 30, IK Franke och VSK. Det värsta som kunde hända var att bollen var genomsur, tung och hade en snörning som man inte ville få i pannan.
Jag var också hejarklacksledare under ca 5 år på Algarve Cup för damer.
Orientering sysslade jag med under flera år utan någon större framgång. Slutade när jag trampade ner i ett jordgetingbo och fick 20 bett runt midja och hals!
Eftersom min bollbegåvnings gick spårlöst förbi började jag dömma fotboll vilket var väldigt skoj ända tills jag fick dömma korpen och fångarna på Tillberga-anstalten.
Enda gången jag var nervös men tack och lov slutade allt lyckligt. Sysslade med att skipa rättvisa i 20 år.
Eftersom jag inte kunde bli någon stjärna i bollsport blev jag både ledare och tränare för mina pojkars lag i både Gideonsberg fotboll och VSK bandy. Ett par SM-finaler blev det för en av dom. Jag och några andra galna föräldrar arrangerade också GIF minicup i fotboll på Önsta IP.
Jobbade samtidigt i Sociala kommittén inom VSK bandy med fester resor och andra jippon.
Har under alla år jobbat fackligt som klubbordförande och med kamratstöd.
Jag gillade mer att arrangera fester än att gå på detsamma. Ordnade åtskilliga firmafester, sommarpartyn, julbord och fixade med gåvor till personalen på Västra Aros Tryckeri där jag jobbade från 1969 till 2011.
Mitt första jobb var springschas på Bomans Livs, sedan blomsterbud på Blombergs och därefter vaktmästare på biblioteket och sedan kopist på Metallverken. Jobbade därefter 6 år på John H men när chefen förbjöd oss bilda fackklubb flyttade jag över till VA-Tryck.
Någon Trulls blev jag inte heller trots ihärdigt tränande i BTK Aros bordtennis.
Vi tränade i Idrottshallen och efter oss skulle bågskyttarna träna och nåde dom som inte hann undan före dom kom!
Spelade dock i en stor tävling där alla kunde möta alla då den var handikappbaserad.
Jag skulle möta dåtidens landslagsspelare Tage ”Flisan” Flisberg som hade -3 och jag hade +19 i handikapp. Gissa vem som vann!
Golfbanorna runt Västerås besöktes ofta och 3 september 1967 spelades VM (Västeråsmästerskapen) med 2 varv på Djäkneberget och 2 på Svarvargatan. Slutade på delad andra plats.
Jag fuskade med skidåkning några år men blev ingen Myrback utan hade mer bakhalt än glid.
Skulle testa slalom en gång men kom bara upp med liften för att på toppen tappa ena skidan som aldrig hittades igen och jag fick gå ner!
Musik har varit ett stort intresse och var ofta på Bryggargården och lyssnade på allt från Countrymusik, jazz och trubadurer. Var också med i en klubb som ordnade konserter på biografen Prisma.
Största ögonblicket var dock Tina Turner live på Globen.
Trots att jag gillade musik lärde jag mig aldrig att dansa. Fick t.o.m. pengarna tillbaka på min sista, 3:e, danskurs bara jag gick hem!
Åren gick och på ICA-ettan såg jag henne igen.
Efter 40 år dök min barndomskamrat Berit från Ringvägen/Vasagatan upp.
Vi lekte ihop som 4/6 åringar, flyttade till Skallberget, bodde i samma hus, busade i källaren, gick i samma klass i två år och konfirmerades ihop men gick olika vägar.
Nu, 2004, flyttade Berit och jag ihop och på den vägen är det.
Vi åkte till Thailand med respektive familjer på 60-årsfest och samma sommar öluffade vi i Grekland.
15 vintrar har vi nu kört omkring i Portugal/Spanien, varav 4 rundor även i Marocko med husbil.
I dag skulle jag nog få diagnosen ADHD men jag uppfattade det bara som lite spring i benen.
Det har naturligtvis hänt massa andra saker på vägen men nu är nu och då är då!
Födelsedagen firas med husbilsvänner på WOK-restaurang i Torrevieja.
Tack för ALLA uppvaktningar och för att ni orkade läsa ända hit om mitt liv.
Ett extra TACK till 2 av mina bästa kompisar och allt är nu censurerat! Aulis och ”Linkan”.
