- Ort
- Löddeköpinge
"Du är min man" kom det från min högra jeansficka, det var min mobil som indikerade att hustrun ville tala med mej, hustrun har nämligen fåt en egen melodi på min mobil. Frågan kom innan jag hunnit säga hej, "kan du vara ledig från jobbet i morgon". På några mikrosekunder hade min hjärna gåt igenom alla affärer vi kunde tänkas åka till för att shoppa, för det var väl det hon ville. Ja, jag kan ta ledigt i morgon, men varför frågar du. Du måste passa Jacob, han är 15 månader, för hans mamman har fåt ryggskott och kan inte röra sig. Jag har försökt på alla sätt att bli ledig säger hustrun, men jag kan inte ta ledigt. Men pappan då säger jag, just i morgon kan han inte vara hemma. Då menar du att jag skall passa ett friskt barn för mamman inte kan och samtidigt få betalt från Försäkringskassan för vård av sjukt barn. Ja, sa hustrun, Okej då kan du meddela barnet att jag kommer fast han bryr sig väl inte.
På morgonen tog jag cykeln ner till Jacob som bor 1 km från oss. Kvällen innan var jag inne på nätet och för att läsa om hur man passar en 15 månaders, så jag var nu helt fullärd som bara den. När jag kom in genom dörren hemma hos Jacob var han redan i full gång. Han har kommit på sporten springa och hålla en vagn. Krockade visserligen med alla möbler men det är smällar föräldrarna får ta. Nu var det bara att hänga med. Var får han all sin energi ifrån tänkte jag, efter en timme var jag rent svettig. Jacob har en inbyggd turbo motor för det, var antingen stop eller go.
Det gällde även att hålla efter alla saker han tog och placerade ut lite där han tyckte de skulle vara. Han kan nog bli en bra designer för toaborsten stod i ena fönstret, pappersrullar i ett annat fönster, lite färg på de gråa rullarna så lyser de upp. Nycklar och fjärrkontroller skall flyttas om så att föräldrarna kan vara med i tävlingen "hitta dina saker" Eftersom Jacob ännu inte pratar går det inte att fråga var sakerna blivit placerade. Man får bara ett da da da. Här gällde det nu att hänga med så föräldrarna slapp bli av med olika föremål.
Efter några timmar var det dags att placera Jacob i sittvagnen, gång stod nu på programmet. Turen gick via posten på ICA hem till mej, där vi skulle tillbringa någon timme. Posten var en ny upplevelse där stod en man bakom en lucka och han var kul för Jacob skrattade hela tiden. När vi väl kommit hem till mej var det dags för lite fika och vatten. Trodde det bara var fångar som fick vatten och bröd. Nu fick Jacob inte bröd utan en banan. Små bananbitar lades upp på en tallrik, de som påstår att vi härstammar från aporna är nog inte helt fel ute. Jacob vet inte hur man använder bestick men han vet hur man använder händerna. Händerna är ett utmärkt redskap för att kunna stoppa bananbitar in i munnen och gärna två åt gången. Man blir bara lite kladdig om fingrarna och har man otur även på kläderna.
Efter fickan vidtog leken plocka böcker ur bokhyllan och sätta tillbaka dem på annan plats eftersom vi har fyra, fem hundra böcker i bokhyllan, var denna lek en höjdpunkt på dagen. Tur han ännu inte är så lång för han nåde inte alla böcker. Bara hoppas denna lek försvinner med att längden tilltar. Sladd i kruka var det sedan, denna lek fattar jag inte och det är det nog ingen annan än Jacob som gör. Nu var det dags att dra hemåt till Jacob för lunch och middagssömnen. Jag tror inte jag hade gåt mer än 200 meter förrän Jacob somnade. När vi kom hem till Jacobs hus fick jag bära upp honom till andra våningen så han kunde fortsätta sova i sin säng. Kläderna fick han behålla på.
Tre timmar senare lyftes Jacob upp ur sängen, sattes i vagnen och så drog vi hem till mej igen. Där fortsatte leken plocka böcker ur bokhyllan samt den nya sportgrenen klänga överallt. Det var skönt när hustrun kom hem från jobb och så hon kunde leverera Jacob till dess rätta ägare. Äntligen blev tystnaden så total att min hjärna kunde återställas till normalläge. Tror nog det är lugnare att passa ett sjukt barn.
På morgonen tog jag cykeln ner till Jacob som bor 1 km från oss. Kvällen innan var jag inne på nätet och för att läsa om hur man passar en 15 månaders, så jag var nu helt fullärd som bara den. När jag kom in genom dörren hemma hos Jacob var han redan i full gång. Han har kommit på sporten springa och hålla en vagn. Krockade visserligen med alla möbler men det är smällar föräldrarna får ta. Nu var det bara att hänga med. Var får han all sin energi ifrån tänkte jag, efter en timme var jag rent svettig. Jacob har en inbyggd turbo motor för det, var antingen stop eller go.
Det gällde även att hålla efter alla saker han tog och placerade ut lite där han tyckte de skulle vara. Han kan nog bli en bra designer för toaborsten stod i ena fönstret, pappersrullar i ett annat fönster, lite färg på de gråa rullarna så lyser de upp. Nycklar och fjärrkontroller skall flyttas om så att föräldrarna kan vara med i tävlingen "hitta dina saker" Eftersom Jacob ännu inte pratar går det inte att fråga var sakerna blivit placerade. Man får bara ett da da da. Här gällde det nu att hänga med så föräldrarna slapp bli av med olika föremål.
Efter några timmar var det dags att placera Jacob i sittvagnen, gång stod nu på programmet. Turen gick via posten på ICA hem till mej, där vi skulle tillbringa någon timme. Posten var en ny upplevelse där stod en man bakom en lucka och han var kul för Jacob skrattade hela tiden. När vi väl kommit hem till mej var det dags för lite fika och vatten. Trodde det bara var fångar som fick vatten och bröd. Nu fick Jacob inte bröd utan en banan. Små bananbitar lades upp på en tallrik, de som påstår att vi härstammar från aporna är nog inte helt fel ute. Jacob vet inte hur man använder bestick men han vet hur man använder händerna. Händerna är ett utmärkt redskap för att kunna stoppa bananbitar in i munnen och gärna två åt gången. Man blir bara lite kladdig om fingrarna och har man otur även på kläderna.
Efter fickan vidtog leken plocka böcker ur bokhyllan och sätta tillbaka dem på annan plats eftersom vi har fyra, fem hundra böcker i bokhyllan, var denna lek en höjdpunkt på dagen. Tur han ännu inte är så lång för han nåde inte alla böcker. Bara hoppas denna lek försvinner med att längden tilltar. Sladd i kruka var det sedan, denna lek fattar jag inte och det är det nog ingen annan än Jacob som gör. Nu var det dags att dra hemåt till Jacob för lunch och middagssömnen. Jag tror inte jag hade gåt mer än 200 meter förrän Jacob somnade. När vi kom hem till Jacobs hus fick jag bära upp honom till andra våningen så han kunde fortsätta sova i sin säng. Kläderna fick han behålla på.
Tre timmar senare lyftes Jacob upp ur sängen, sattes i vagnen och så drog vi hem till mej igen. Där fortsatte leken plocka böcker ur bokhyllan samt den nya sportgrenen klänga överallt. Det var skönt när hustrun kom hem från jobb och så hon kunde leverera Jacob till dess rätta ägare. Äntligen blev tystnaden så total att min hjärna kunde återställas till normalläge. Tror nog det är lugnare att passa ett sjukt barn.
