- Ort
- Löddeköpinge
Det var något som smekte mitt ansikte, det var inte hustrun, utan det var dagens första solstråle som letade sig in i sovrummet, ännu en härlig dag på stranden tänkte jag. Innan tanken hade slutats tänka, om nu tankar har ett slut, ringde det på dörren. Där ute stor Kurt-Orvar och undrade om jag ville följa med till beachen. Men du, sa jag, hinner jag äta frukost först. Hustrun stod redan i köket och förberedde frukosten. Åka till beachen utan ägg och bacon i kroppen är rent förkastligt.
Efter frukosten var de så dags för att packa lilla fikakorgen, när jag öppnar kylen ser jag inte så mycket där, hustrun kom hem igår efter att varit på kurs, så jag har inte hunnit handla hem så mycket, vilket hustrun högt och tydligt påpekade. Det ser lite öde ut, men tittar man noga utan förstoringsglas hittar man ost, korv och smör där. Det är just nu allt som behövs, ja förutom kaffet som måste med, kan inte ta med hela kaffe maskinen så jag får brygga lite vanligt kaffe. Nu börjar jakten på melittafiltret, alltid samma problem var är filtret varför kan ingen uppfinna en gps för melittafilter.
Framme vid stranden gäller det hitta en plats som är bra, vad nu en bra plats är. Vi läger ut våra filtar och slår oss ner Kurt-Orvar, jag och hustrun, vi ligger där och njuter av solen, då plötsligt det kommer en boll farande och träffar mej. Det är några ungar som har för sig att fotbollsplanen är just framför vår filt. Hunden som strax passera har av någon konstig anledning fått för sig att den skall tömma lite saker framför mej. Sen sprätter fanskapet sand över mina mackor som jag just plockat fram. Den hunden ska dö tänker jag, men jag berättar det inte för ägaren.
Platsen som var så lugn när vi kom, börjar nu lika ett utomhusdisko med bollspel. Musik hörs det överallt ifrån, hade de bara kunnat spela samma låtar kunde det väl blivit uthärdligt, men alla dess olika skränande låtar blir outhärdligt. Då blir det bra att ta ett dop, men vägen till det svalkande havet är besvärlig, folk ligger ju i vägen så för att inta trampa på någon eller sätta foten i en leverpastejmacka, får man likt en slalomåkare ta sig framåt till ett svalkande dopp i havet.
Nästa gång stannar jag hemma från havet går till en annan granne knackar på och fråga om jag får ta ett dop i poolen.
Efter frukosten var de så dags för att packa lilla fikakorgen, när jag öppnar kylen ser jag inte så mycket där, hustrun kom hem igår efter att varit på kurs, så jag har inte hunnit handla hem så mycket, vilket hustrun högt och tydligt påpekade. Det ser lite öde ut, men tittar man noga utan förstoringsglas hittar man ost, korv och smör där. Det är just nu allt som behövs, ja förutom kaffet som måste med, kan inte ta med hela kaffe maskinen så jag får brygga lite vanligt kaffe. Nu börjar jakten på melittafiltret, alltid samma problem var är filtret varför kan ingen uppfinna en gps för melittafilter.
Framme vid stranden gäller det hitta en plats som är bra, vad nu en bra plats är. Vi läger ut våra filtar och slår oss ner Kurt-Orvar, jag och hustrun, vi ligger där och njuter av solen, då plötsligt det kommer en boll farande och träffar mej. Det är några ungar som har för sig att fotbollsplanen är just framför vår filt. Hunden som strax passera har av någon konstig anledning fått för sig att den skall tömma lite saker framför mej. Sen sprätter fanskapet sand över mina mackor som jag just plockat fram. Den hunden ska dö tänker jag, men jag berättar det inte för ägaren.
Platsen som var så lugn när vi kom, börjar nu lika ett utomhusdisko med bollspel. Musik hörs det överallt ifrån, hade de bara kunnat spela samma låtar kunde det väl blivit uthärdligt, men alla dess olika skränande låtar blir outhärdligt. Då blir det bra att ta ett dop, men vägen till det svalkande havet är besvärlig, folk ligger ju i vägen så för att inta trampa på någon eller sätta foten i en leverpastejmacka, får man likt en slalomåkare ta sig framåt till ett svalkande dopp i havet.
Nästa gång stannar jag hemma från havet går till en annan granne knackar på och fråga om jag får ta ett dop i poolen.