- Ort
- Västerfärnebo
Nytt knä 9 juni 2024……..
Efter många års artros och skadade menisker fick jag så äntligen min knäoperation 9 juni 2024.
Den gick till så att huden fick ett snitt på ca 2 dm rakt över knä. Därefter skrapades både inre och yttre menisken och främre korsbandet bort. Vidare så sågade man bort knäskålen och en mekanisk i metall monterades in.
Redan dagen efter fick man upp och gå och åka hem. Det värkte i knä och gjorde så i 4 månader. Trots sjukgymnastik och morfinbaserade värktabletter var nätter och dagar ett helsike.
Fick börja med bassängträning och direkt efter kändes det bättre men dagen efter kändes det som om jag sprungit maratonlopp.
Använde kryckor till och från men lämnade dom hemma när vi 1 november åkte från Sverige för att resa till Iberiska halvön men tog med stavarna.
Det värsta var dock att i fem månader led jag av hiskeliga mardrömmar där jag såg inkräktare både i sovrummet hemma och i husbilen. Detta pga morfinet jag fick.
Hustrun bytte sovrum när jag började veva med kryckorna och en machete.
Natt efter natt - samma jobbiga mardröm.
Inte förrän efter 5 månader upphörde drömmarna och jag kunde sova 2-3 timmar i stöten.
Nu, 26 november, går jag skapligt utan stavar och går 1 km utan att krokna.
Hoppas ni som funderar eller väntar på operation har bättre läkkött än vad jag har.
Efter många års artros och skadade menisker fick jag så äntligen min knäoperation 9 juni 2024.
Den gick till så att huden fick ett snitt på ca 2 dm rakt över knä. Därefter skrapades både inre och yttre menisken och främre korsbandet bort. Vidare så sågade man bort knäskålen och en mekanisk i metall monterades in.
Redan dagen efter fick man upp och gå och åka hem. Det värkte i knä och gjorde så i 4 månader. Trots sjukgymnastik och morfinbaserade värktabletter var nätter och dagar ett helsike.
Fick börja med bassängträning och direkt efter kändes det bättre men dagen efter kändes det som om jag sprungit maratonlopp.
Använde kryckor till och från men lämnade dom hemma när vi 1 november åkte från Sverige för att resa till Iberiska halvön men tog med stavarna.
Det värsta var dock att i fem månader led jag av hiskeliga mardrömmar där jag såg inkräktare både i sovrummet hemma och i husbilen. Detta pga morfinet jag fick.
Hustrun bytte sovrum när jag började veva med kryckorna och en machete.
Natt efter natt - samma jobbiga mardröm.
Inte förrän efter 5 månader upphörde drömmarna och jag kunde sova 2-3 timmar i stöten.
Nu, 26 november, går jag skapligt utan stavar och går 1 km utan att krokna.
Hoppas ni som funderar eller väntar på operation har bättre läkkött än vad jag har.
