- Ort
- Löddeköpinge
Jag ser inte texten på tv:en, sa jag till hustrun. Då får du väl gå till en optiker och få utprovat nya. Får nog det tänkte jag, jag har är ju ingen ledarhund. Vill jag i fortsättningen läsa texten i rutan får jag ta ett snack med glasögonfolket. Då inflikade hustrun, eftersom du har progressiva glasögon måste du ha ett par till så du kan ligga och se tv. Tänk så rätt hustrun kan ha ibland.
Vill du vi skall göra en synundersökning frågade en yngre gentleman, ja det tycker jag absolut sa jag. Hur skall du annars veta vilka glasögon jag ska ha, tänkte jag. Du kan följa med mej sa den unge mannen. Blev placerad i en stol och fick titta i något som liknade en kikare, såg dock inget mer än den unge mannen i bilden och för det hade jag inte behövt denna kikare. Vänligen titta rakt fram, sa han och så mätte han något som jag ännu inte vet vad det var, men det blev nog bra för snart satt jag i en annan stol, med en ny apparat i huvudet. Mina egna glasögon hade han tagit av mej.
Du ser nu allt suddigt sa han, ja det var som en bättre fylla i 19 årsåldern, var det så här man såg då, minnen väcktes nu till liv om de var bra eller dåliga vet jag inte för jag såg inget. Nu sätter jag i glas och när du ser den översta raden läser du vad där står. Träff med en gång översta raden gick galant medan sista inte gick alls, så där höll vi på en god stund med båda ögonen. Nu helt plötsligt såg jag nedersta raden skarpt och kristallklart, nu kan jag nog läsa texten i tv:en.
Sista hindret var nu kvar, att välja bågar som passade mej. Där fanns så många och massor med olika modeller. Började nu fundera på vad som kunde passa mej och vilken färg. Högg tag i en kvinna som stod där, tror inte hon jobbade där såg inte så ut, frågade henne, vilken båge passar jag i. Hon tittade på mej som om jag luktade illa ryggade tillbaka men fann sig ganska snabbt och så helt plötsligt hjälpte hon mej, men hon hade nog ingen smak för inget hon föreslog passade mej, tyckte jag. Men till slut hittade jag några som jag gillade. Nu väntar jag bara på att glasögonen skall bli klara så jag ser texten igen. Tur fotbollsmatchen Sverige mot Danmark inte är textad.
Vill du vi skall göra en synundersökning frågade en yngre gentleman, ja det tycker jag absolut sa jag. Hur skall du annars veta vilka glasögon jag ska ha, tänkte jag. Du kan följa med mej sa den unge mannen. Blev placerad i en stol och fick titta i något som liknade en kikare, såg dock inget mer än den unge mannen i bilden och för det hade jag inte behövt denna kikare. Vänligen titta rakt fram, sa han och så mätte han något som jag ännu inte vet vad det var, men det blev nog bra för snart satt jag i en annan stol, med en ny apparat i huvudet. Mina egna glasögon hade han tagit av mej.
Du ser nu allt suddigt sa han, ja det var som en bättre fylla i 19 årsåldern, var det så här man såg då, minnen väcktes nu till liv om de var bra eller dåliga vet jag inte för jag såg inget. Nu sätter jag i glas och när du ser den översta raden läser du vad där står. Träff med en gång översta raden gick galant medan sista inte gick alls, så där höll vi på en god stund med båda ögonen. Nu helt plötsligt såg jag nedersta raden skarpt och kristallklart, nu kan jag nog läsa texten i tv:en.
Sista hindret var nu kvar, att välja bågar som passade mej. Där fanns så många och massor med olika modeller. Började nu fundera på vad som kunde passa mej och vilken färg. Högg tag i en kvinna som stod där, tror inte hon jobbade där såg inte så ut, frågade henne, vilken båge passar jag i. Hon tittade på mej som om jag luktade illa ryggade tillbaka men fann sig ganska snabbt och så helt plötsligt hjälpte hon mej, men hon hade nog ingen smak för inget hon föreslog passade mej, tyckte jag. Men till slut hittade jag några som jag gillade. Nu väntar jag bara på att glasögonen skall bli klara så jag ser texten igen. Tur fotbollsmatchen Sverige mot Danmark inte är textad.