• Välkommen till iHusbil. Föreningen helt utan medlemsavgifter.
    Men ändå med Kunskapsbank, reseberättelser och rabatterbjudanden!
    Registrera ett gratiskonto här!

Min Generation

Lasse

Lasse

iValberedning
Medlem
Ort
Löddeköpinge
Min Genaration

Jag tillhör en generation som aldrig kommer igen. Jag gick till skolan och gick hem igen, på mina egna ben. Jag sprang om jag var sen till skolan. Lekte på gatan till sena kvällen. Vi som bodde i kvarteret och var vänner. Vi frågade varandra om vi kunde leka.

Vi lekte kurragömma spelade kula och fotboll, kramades i smyg med någon tjej bakom en buske. Vi badade hela sommaren, och gick med blöta badkläder, som torkade på vägen hem på cykeln. På vintern byggde vi snöhyddor, och kollade på svart vit tv. Köpte vinylplattor på Gleerups och spelade dem på en grammofon. På skoldansen fick vi våra första kyssar.

Jag hade jeans som spretade ut under knäna och hade slitna träskor på fötterna. Många började röka för att kunna gå till rökrutan i skolan och umgås. Vi spottade tufft, och slängde med luggen i håret.

Våra jeansjackor hade AC/DC på ryggen och köpta stjärnnitar i sömmen. Vi klädde upp oss i polo tröja, och manchester jeans. Vi gick på ungdomsgården och spelade pingis. Min generation körde moppe, frågade chans och körde ryska posten. Vi hade listor från 1-10 vilka vi gillade mest.

Vi drack öl, billigt vin och grät ut, skrattade och ramlade omkull, hade inga sociala medier mer än kamratposten och anslagstavlan i skolan, där en dum lapp gick att plocka ner. Vi hade inga mobiler appar, poddar eller internet. Vi pratade, tjatade, gapade, och redde ut problem med ord, eller nävarna. Vi blev vänner och vänner var att lita på.

Vi diggade Tommy Steel eller Elvis. Av ölringar byggde vi långa öronsmycken, halsband eller rumsgardiner. Vi luktade på skolans Björnklister och gillade doften av stenciler. Vi förlängde och lagade byxorna med USA stjärnor, fastän det knappast behövdes.

Vi lyssnade på Beatles, Elvis, Rolling Stones, Supertramp och Bee Gees. Vi plankade och liftade. Det fanns tjuvar, och äldre fulla män som satt på parkbänkar och var f.d svenska mästare. Vi visste inte vad ADHD var och till psykologer gick bara den som var sinnessjuk.

Vi var en generation som var lyckliga och aldrig kommer den tiden tillbaka.
 
Mats S skrev:
Jag är fortfarande lycklig 🙂
Klicka för att förstora...
Hej. Den tider med rock och jänkare och choppers de var tider men bränsle under kronan de va jättekul på sent 60 tal och 70 tal men det är minnena man har kvar tyvärr. Men nu när man har minnena kvar och kan göra lite mer som man vill och arbetet inte styr. Och fritiden är värdefull och barn och barnbarn likaså.
Mvh Umebo
 
Men tänk om man hade haft en dator på den tiden, tänk om man hade haft en färgtv tänk om man hade haft varmt vatten året runt och ett badrum tvättmaskin varma kläder mikrovågsugn pizza.
Idag hade man inte stått ut men man var ung då det är den största skillnaden och så är det för den nuvarande unga generationen när de ser tillbaka. Hur många är lyckliga inte många om man är ärlig lycka varar bara i korta stunder och inte säskilt ofta. Nostalgi är trevligt men det beror på att man sorterat bort allt det tråkiga så fungerar de flesta att minnet har en funktion som för det mesta får oss att minnas det positiva det andra olyckor sjukdomar död och elände är ganska jobbigt att kalla upp via minnet men det finns där i de mörka stunderna.
 
bengtic skrev:
Men tänk om man hade haft en dator på den tiden, tänk om man hade haft en färgtv tänk om man hade haft varmt vatten året runt och ett badrum tvättmaskin varma kläder mikrovågsugn pizza.
Idag hade man inte stått ut men man var ung då det är den största skillnaden och så är det för den nuvarande unga generationen när de ser tillbaka. Hur många är lyckliga inte många om man är ärlig lycka varar bara i korta stunder och inte säskilt ofta. Nostalgi är trevligt men det beror på att man sorterat bort allt det tråkiga så fungerar de flesta att minnet har en funktion som för det mesta får oss att minnas det positiva det andra olyckor sjukdomar död och elände är ganska jobbigt att kalla upp via minnet men det finns där i de mörka stunderna.
bengtic skrev:
Men tänk om man hade haft en dator på den tiden, tänk om man hade haft en färgtv tänk om man hade haft varmt vatten året runt och ett badrum tvättmaskin varma kläder mikrovågsugn pizza.
Idag hade man inte stått ut men man var ung då det är den största skillnaden och så är det för den nuvarande unga generationen när de ser tillbaka. Hur många är lyckliga inte många om man är ärlig lycka varar bara i korta stunder och inte säskilt ofta. Nostalgi är trevligt men det beror på att man sorterat bort allt det tråkiga så fungerar de flesta att minnet har en funktion som för det mesta får oss att minnas det positiva det andra olyckor sjukdomar död och elände är ganska jobbigt att kalla upp via minnet men det finns där i de mörka stunderna.
Klicka för att förstora...
Hej. Men det är väl tur att man bar kommer ihåg det glada studenterna heller hur.
Klicka för att förstora...
Mvh Umebo
 
bengtic skrev:
Men tänk om man hade haft en dator på den tiden, tänk om man hade haft en färgtv tänk om man hade haft varmt vatten året runt och ett badrum tvättmaskin varma kläder mikrovågsugn pizza.
Idag hade man inte stått ut men man var ung då det är den största skillnaden och så är det för den nuvarande unga generationen när de ser tillbaka. Hur många är lyckliga inte många om man är ärlig lycka varar bara i korta stunder och inte säskilt ofta. Nostalgi är trevligt men det beror på att man sorterat bort allt det tråkiga så fungerar de flesta att minnet har en funktion som för det mesta får oss att minnas det positiva det andra olyckor sjukdomar död och elände är ganska jobbigt att kalla upp via minnet men det finns där i de mörka stunderna.
Klicka för att förstora...
bengtic skrev:
Men tänk om man hade haft en dator på den tiden, tänk om man hade haft en färgtv tänk om man hade haft varmt vatten året runt och ett badrum tvättmaskin varma kläder mikrovågsugn pizza.
Idag hade man inte stått ut men man var ung då det är den största skillnaden och så är det för den nuvarande unga generationen när de ser tillbaka. Hur många är lyckliga inte många om man är ärlig lycka varar bara i korta stunder och inte säskilt ofta. Nostalgi är trevligt men det beror på att man sorterat bort allt det tråkiga så fungerar de flesta att minnet har en funktion som för det mesta får oss att minnas det positiva det andra olyckor sjukdomar död och elände är ganska jobbigt att kalla upp via minnet men det finns där i de mörka stunderna.
Klicka för att förstora...
 
https://www.facebook.com/mikael.sty...Vvs7XNA8-baKw4KHTZgPLvP-_nBJAI&__tn__=<,P-y-R

Micke Styrmark​

·7 februari.
Vi var en generation som växte upp, och som aldrig kommer igen.
Vi gick till skolan och gick hem igen, på våra egna ben. Vi sprang om vi var sena och lekte på gatan till sena kvällen. Vi gick hem till en vän, och frågade om vi kunde leka. Vi lekte kurragömma o kramades i smyg bakom busken. Vi badade hela sommaren, och gick med blöta badkläder, som torkade på vägen hem på cykeln. Vi byggde snöhyddor, och kollade svart vit tv. Köpte vinylplattor på Bengans och spelade på grammofonen. Vi fick vår första kyss på skoldansen. Vi hade planscher på ABBA och låtsades sjunga i hopprepets handtag. Vi hoppade twist och långrep. Vi hade jeans som spretade ut under knäna och hade slitna träskor på fötterna. Vi började röka för att kunna gå till rökrutan i skolan och umgås. Vi spottade tufft, och slängde med luggen i håret. Våra jeansjackor hade Bowie på ryggen och köpta stjärnnitar i sömmen. Vi klädde upp oss i polo tröja, och manchester jeans. Vi gick på ungdomsgården och spelade pingis. Vår generation körde moppe och frågade chans. Vi hade listor från 1-10 vilka vi gillade mest. Vi bytte halsband med våra namn, och att göra slut var att skicka en polare o byta tillbaka. Vi ville inte binda oss. Vi drack mellis och grät ut, skrattade och ramlade omkull. Vi hade inga sociala medier mer än i unga år Kamratposten och anslagstavlan i skolan, där en dum lapp gick att plocka ner. Vi hade inga mobiler appar poddar eller internet. Vi pratade, tjatade, gapade, och redde ut problem med ord, eller nävarna. Vi blev vänner och vänner var att lita på.
Vi diggade Bogner och Tramps. Av ölringar byggde vi långa öronsmycken, halsband eller rumsgardiner. Vi samlade på ölburkar, och troll som luktade gott. Vi tuggade Riff och colasmak var bättre än apelsin på Iglooglassen. Vi luktade på skolans Björnklister och gillade doften av stenciler. Vi förlängde och lagade byxorna med USA stjärnor, fastän det knappast behövdes. Vi lyssnade på Beatles, Elvis, ELO, Supertramp och Eagles. Vi diggade Ted och Gyllene. Vi plankade in på Liseberg och åkte bak på spårvagnen. Det fanns tjuvar, och äldre fulla män som satt längst bak i spårvagnen och var fd svenska mästare. Vi böjde spårvagnskupongen då vi stämplade och åkte gratis. Vi visste inte vad ADHD var och till psykologer gick bara den som var sinnessjuk.
Vi var en generation som var lyckliga och aldrig kommer tillbaka.
Dela om du var där.
 
bengtic skrev:
https://www.facebook.com/mikael.styrmark?__cft__[0]=AZUqid5Acl4En9LwuY6aYDn4UvMbO-gxSN-hMoGZS5yJGeNjbbgbj5HpbXlvwJsul9DWxqSjKOaA5WhDFLqv7brGvz-knG_qa1wJur2NYSz-_2jy_N6MDj5ybaifF_66HgmRgKB5yTxb3GU31T9MXHeI0XOPCrkgQ_GgTVvs7XNA8-baKw4KHTZgPLvP-_nBJAI&__tn__=<,P-y-R

Micke Styrmark​

·7 februari.
Vi var en generation som växte upp, och som aldrig kommer igen.
Vi gick till skolan och gick hem igen, på våra egna ben. Vi sprang om vi var sena och lekte på gatan till sena kvällen. Vi gick hem till en vän, och frågade om vi kunde leka. Vi lekte kurragömma o kramades i smyg bakom busken. Vi badade hela sommaren, och gick med blöta badkläder, som torkade på vägen hem på cykeln. Vi byggde snöhyddor, och kollade svart vit tv. Köpte vinylplattor på Bengans och spelade på grammofonen. Vi fick vår första kyss på skoldansen. Vi hade planscher på ABBA och låtsades sjunga i hopprepets handtag. Vi hoppade twist och långrep. Vi hade jeans som spretade ut under knäna och hade slitna träskor på fötterna. Vi började röka för att kunna gå till rökrutan i skolan och umgås. Vi spottade tufft, och slängde med luggen i håret. Våra jeansjackor hade Bowie på ryggen och köpta stjärnnitar i sömmen. Vi klädde upp oss i polo tröja, och manchester jeans. Vi gick på ungdomsgården och spelade pingis. Vår generation körde moppe och frågade chans. Vi hade listor från 1-10 vilka vi gillade mest. Vi bytte halsband med våra namn, och att göra slut var att skicka en polare o byta tillbaka. Vi ville inte binda oss. Vi drack mellis och grät ut, skrattade och ramlade omkull. Vi hade inga sociala medier mer än i unga år Kamratposten och anslagstavlan i skolan, där en dum lapp gick att plocka ner. Vi hade inga mobiler appar poddar eller internet. Vi pratade, tjatade, gapade, och redde ut problem med ord, eller nävarna. Vi blev vänner och vänner var att lita på.
Vi diggade Bogner och Tramps. Av ölringar byggde vi långa öronsmycken, halsband eller rumsgardiner. Vi samlade på ölburkar, och troll som luktade gott. Vi tuggade Riff och colasmak var bättre än apelsin på Iglooglassen. Vi luktade på skolans Björnklister och gillade doften av stenciler. Vi förlängde och lagade byxorna med USA stjärnor, fastän det knappast behövdes. Vi lyssnade på Beatles, Elvis, ELO, Supertramp och Eagles. Vi diggade Ted och Gyllene. Vi plankade in på Liseberg och åkte bak på spårvagnen. Det fanns tjuvar, och äldre fulla män som satt längst bak i spårvagnen och var fd svenska mästare. Vi böjde spårvagnskupongen då vi stämplade och åkte gratis. Vi visste inte vad ADHD var och till psykologer gick bara den som var sinnessjuk.
Vi var en generation som var lyckliga och aldrig kommer tillbaka.
Dela om du var där.
Klicka för att förstora...
Godmorgon. Ja i Göteborg gick det till så men i Stockholm va det Grönan som gällde annars var det ganska lika men kul hade vi väl alla på den tiden oavsett var vi bodde.
Mvh Umebo
 
Ja den texten förekommer med mindre ändringar i en massa upplagor, antar att det måste finnas en ursprunglig upphovsman någonstans som kanske har skrivandets konst som levebröd. Ramlade på den av misstag när jag bläddrade på facebook och finspångsbor. Trodde i min enfald att den var ursprunglig på forumet och inget annat angavs....
 
Ja det enda som man kan ändra på är ju framtiden även om de flesta får samma eländiga slut med äldrevård sjukdomar dålig mat dålig säng och ingen som lyssnar om man vill något man är tillbaka på ruta ett som när man var liten blir behandlad som ett kolli som man föväntar sig ska dö.
 
Carola Dynér skrev:
Jag tycker mig märka att en del (nämner inga namn 😙) ser mer bakåt desto äldre hen blir. Än så länge ser jag framåt 95% av min tid.
Klicka för att förstora...
Hej. De är klart att man ser på sina ungdoms år men oxå jätte mycket framåt snart är sommaren här med Fjälfiske och allt trevligt som hör sommaren till sen kommer hösten med bärplockning till. Och sen nästa Spanien resan med nya upplevelser och kanske några nya vänner och platser. Vi kanske ses på någon plats någon plats eller några platser.
Mvh Umebo
 
bengtic skrev:
Ja den texten förekommer med mindre ändringar i en massa upplagor, antar att det måste finnas en ursprunglig upphovsman någonstans som kanske har skrivandets konst som levebröd. Ramlade på den av misstag när jag bläddrade på facebook och finspångsbor. Trodde i min enfald att den var ursprunglig på forumet och inget annat angavs....
Klicka för att förstora...

Jag fick fatt på en annan text på ungefär samma tema:

"Det var en gång en grupp tonåringar som växte upp i Sverige under 1960-talet. Det var en tid av förändring och förväntan, då världen verkade öppna sig för nya möjligheter. Dessa tonåringar tillhörde en generation som var på väg att forma sin egen framtid och utforska en värld bortom sina barndoms trygga gränser.

Deras dagar var fyllda med äventyr och en känsla av frihet. De cyklade runt i sina små samhällen och upptäckte platser som var gömda för deras föräldrar. Där samlades de för att skapa minnen och dela sina drömmar. En ödslig strand blev deras tillflyktsort, där de spenderade timmar med att sola, simma och prata om livet.

Musiken spelade en viktig roll i deras liv. Beatles och Rolling Stones var deras hjältar, och de lyssnade på vinylskivor på gamla skivspelare. De sjöng med i texterna och fantiserade om att bli rockstjärnor själva. På helgerna samlades de på lokala danser där de lärde sig nya danssteg och mötte andra ungdomar.

Det var också en tid av politisk medvetenhet. Tonåringarna engagerade sig i fredsrörelser och protesterade mot kriget i Vietnam. De skapade banderoller och deltog i demonstrationer, drömmande om en bättre värld och en framtid utan konflikter.

Skolan var både en plikt och en möjlighet. De kämpade med sina läxor och strävade efter bra betyg för att få en bättre framtid. Samtidigt spenderade de timmar på att spela fotboll på skolgården och umgås med sina vänner. Det var en tid av osäkerhet och förväntan, då de försökte hitta sin plats i världen.

Sommarlovet var en speciell tid då tonåringarna lämnade skolbänken bakom sig och bara fokuserade på att ha roligt. De åkte till stranden, gick på festivaler och hade picknickar i parken. Deras skratt och glädje fyllde luften när de njöt av varandras sällskap och skapade minnen som skulle följa dem genom livet.

Denna generation av tonåringar växte upp och formade världen på olika sätt. Vissa blev politiker, andra blev artister eller entreprenörer. Men oavsett vad de valde att göra i livet, bar de alltid med sig minnen från sin uppväxt på 1960-talet i Sverige. En tid av förändring, musik och möjligheter som präglade deras ungdom och formade deras identitet."

Hur fick jag fatt på den? Jo, genom att ge en kort instruktion till ChatGPT: "Skriv en nostalgisk berättelse på cirka 300 ord om tonåringars uppväxt i Sverige under 1960-talet."

Man kan nog vänta sig att många texter på nätet ganska snart (redan?) är maskinellt skapade. Därmed påstår jag inte att den text Lasse publicerade är det. Jag tyckte bara att det var en intressant test.

Inlämningsuppgifter med uppsatsskrivning i skolan har fått nya utmaningar för de som skall bedöma resultatet. Men de kanske kan använda samma verktyg ;)

(Ber man istället om en "pessimistisk berättelse på cirka 300 ord om tonåringars svårigheter under sin uppväxt i Sverige under 1960-talet" får man förstås en helt annan historia. Sedan är det bara att välja vilken man bäst känner igen sig i....)
 
Senast ändrad:

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Bli medlem

Bli medlem i vårt forum. Det är enkelt!

Bli medlem

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Annons

Annons

Tillbaka
Toppen