- Ort
- Löddeköpinge
Kurt-Orvar stod plötsligt i vårt kök denna lördag morgon i december, långt innan melodikrysset börjat. Skall du med och bada, sa han. Nu började min nymornade hjärna öka farten, vad f-n menade han tänkte jag. Inte skall vi väl åka till havet och kasta oss i böljan den grå, för vattnet är inte blått utan grått. Dessutom är det djädrigt kallt. Orden sprutade nu ur Kurt-Orvars foderlucka, jag trodde han gåt med i någon rörelse, för det var som en predikan. Vinterbada är livet sa, Kurt-Orvar. Det måste du prova på, skall du följa med till Bjärred. Hjärnan hade nu börjar uppträda som en karusell, den gick runt och runt, kalkylatorn var också påslagen. Hur kallt är det, när domnar kroppen, kan man överleva ett vinterbad. Ni förstår det var mycket som roterade i min hjärna.
På väg i Kurt-Orvars bil satt jag och nästan ångrade mej att jag tackat ja till ett bad i havet, när man istället kan sitta i lugn och ro med en whiskey i ett varmt bad i karet hemma. Framme vid kusten var det en bitande vind som kom från Danmark där för övrigt mycket onödigt kommer ifrån. Det bästa som kommer från detta land är väl ölen och den visade det sig att Kurt-Orvar hade i sin bagagelucka för att hustrun hans inte skulle hitta den. Den långa vandringen på en hal brygga i motvind tog sin början. Förbarmade mej själv att jag inte hört på hustrun när hon sa att jag skulle ha vinterkläder på och inte en tun sommarjacka. Bryggan som ledde rakt ut havet verkade aldrig ta slut, men slut var jag när vi äntligen kom fram till bastun som låg där ute i Öresund halvvägs mot Danmark.
Det var attans vad det var varmt i bastun. Tydligen var det obligatoriskt att ta en öl eller två med sig in i bastun, fast det stod ingenting om att det var obligatoriskt. Alla fattade det utom jag som hade en coca-cola med mej, inte konstigt folk såg ner på mej där jag satt och svettades. Att de såg ner på mej var inte så konstigt, jag satt på nedersta raden. Efter en stund som var så lång att den nog var en 15 minuter. Hjärnan höll på att smälta och jag svettades nog bort en massa kilon. Kunde detta vara en bra bantningsmetod, tänkte jag. Nu är det dags sa Kurt-Orvar.
Nu var vi väl grillade och heta för ett bad i Öresund, sa Kurt-Orvar. Bara tanken att lämna bastun fick mej att rysa och även frysa. Min kropp skall normalt ha minst ett 18 gradigt vatten för att överhuvudtaget börjar göra sig redo för ett bad. Vattnet i Öresund var förutom grått bara 5 grader varmt. Min hjärna signalerade nu att detta är farligt för dej, hitta snabbt på en ursäkt för att slippa frysa ihjäl på en badbrygga halvvägs mot det röd-vita landet. Gick ut på bryggan och det var så lång jag kom i min debut som vinterbadare, var kallt bara att komma ut i vinden. Där stod jag och huttrade medan Kurt-Orvar och en massa andra liksinade hoppade i vattnet och dessutom sa att det både var skönt och man blev euforiskt av badet.
Jag blev också euforisk när vi lämnade bastun och i medvinden började den långa färden mot bilen som skulle ta mej hem till det varma badet, som jag bett hustrun tappa upp i badkaret. Kallt vatten skall man dricka och inte bada i.
På väg i Kurt-Orvars bil satt jag och nästan ångrade mej att jag tackat ja till ett bad i havet, när man istället kan sitta i lugn och ro med en whiskey i ett varmt bad i karet hemma. Framme vid kusten var det en bitande vind som kom från Danmark där för övrigt mycket onödigt kommer ifrån. Det bästa som kommer från detta land är väl ölen och den visade det sig att Kurt-Orvar hade i sin bagagelucka för att hustrun hans inte skulle hitta den. Den långa vandringen på en hal brygga i motvind tog sin början. Förbarmade mej själv att jag inte hört på hustrun när hon sa att jag skulle ha vinterkläder på och inte en tun sommarjacka. Bryggan som ledde rakt ut havet verkade aldrig ta slut, men slut var jag när vi äntligen kom fram till bastun som låg där ute i Öresund halvvägs mot Danmark.
Det var attans vad det var varmt i bastun. Tydligen var det obligatoriskt att ta en öl eller två med sig in i bastun, fast det stod ingenting om att det var obligatoriskt. Alla fattade det utom jag som hade en coca-cola med mej, inte konstigt folk såg ner på mej där jag satt och svettades. Att de såg ner på mej var inte så konstigt, jag satt på nedersta raden. Efter en stund som var så lång att den nog var en 15 minuter. Hjärnan höll på att smälta och jag svettades nog bort en massa kilon. Kunde detta vara en bra bantningsmetod, tänkte jag. Nu är det dags sa Kurt-Orvar.
Nu var vi väl grillade och heta för ett bad i Öresund, sa Kurt-Orvar. Bara tanken att lämna bastun fick mej att rysa och även frysa. Min kropp skall normalt ha minst ett 18 gradigt vatten för att överhuvudtaget börjar göra sig redo för ett bad. Vattnet i Öresund var förutom grått bara 5 grader varmt. Min hjärna signalerade nu att detta är farligt för dej, hitta snabbt på en ursäkt för att slippa frysa ihjäl på en badbrygga halvvägs mot det röd-vita landet. Gick ut på bryggan och det var så lång jag kom i min debut som vinterbadare, var kallt bara att komma ut i vinden. Där stod jag och huttrade medan Kurt-Orvar och en massa andra liksinade hoppade i vattnet och dessutom sa att det både var skönt och man blev euforiskt av badet.
Jag blev också euforisk när vi lämnade bastun och i medvinden började den långa färden mot bilen som skulle ta mej hem till det varma badet, som jag bett hustrun tappa upp i badkaret. Kallt vatten skall man dricka och inte bada i.
