- Ort
- Löddeköpinge
Barnbarnen stod utanför det öppna fönstret, de fick inte komma in, ett virus kallat Covid-19 hade invaderat hela världen. Folk hamstrade matvaror och i början av pandemin tog toapapper och jäst slut. Vi var under belägring. Många beställde mat på nätet, fick det hemkört eller hämtade det i matboxar. Vi skulle hålla avstånd, i konungariket Sverige var det näst intill kramförbud om man inte hade minst två meter långa armar.
Vi skulle inte ta i hand när vi hälsade utan man boxade mot varandra med en knuten näve. Vi kunde inte resa utomlands vi var fångade i vårt eget land. Nästan inlåsta i hemmet utan fångdräkt. Klockan 14.00 var dag satt vi framför TV och hörde på en herr Tegnell som berättade sagor om Covid-19. Det var nu fick lära oss att det fanns en folkhälsomyndighet, där Tegnell var statsepidemiolog, ett ord som någon svenskt knappast hört tidigare. Hade man intagit lite alkoholhaltiga drycker, går ordet inte att uttala.
Tur man hade husbil så man kunde komma ut i vårt avlånga land, man var ganska isolerad i husbilen, man behövde inte träffa någon alls, om man inte ville.
Vi fick knappt går på restaurang, konserter, idrottsevenemang. De som kunde jobbade hemma, möten hade man på facetime, tänk så mycket effektivare jobbet blev när man slapp all fika tid, men var det roligare. Vissa skolklasser hade hemundervisning, studenten tog man, men festandet uteblev.
Räddningen var på väg och det stavades vaccin som skulle skydda mot svår sjukdom. Nu har man dragit i sig fyra sprutor, det går i rask takt och den femte väntar runt hörnet. Tänk att vi fick uppleva något som vi aldrig velat uppleva. Nu har många glömt hur det var igår, framtiden finns där ute men vad den innehåller vet vi inte.
Vi skulle inte ta i hand när vi hälsade utan man boxade mot varandra med en knuten näve. Vi kunde inte resa utomlands vi var fångade i vårt eget land. Nästan inlåsta i hemmet utan fångdräkt. Klockan 14.00 var dag satt vi framför TV och hörde på en herr Tegnell som berättade sagor om Covid-19. Det var nu fick lära oss att det fanns en folkhälsomyndighet, där Tegnell var statsepidemiolog, ett ord som någon svenskt knappast hört tidigare. Hade man intagit lite alkoholhaltiga drycker, går ordet inte att uttala.
Tur man hade husbil så man kunde komma ut i vårt avlånga land, man var ganska isolerad i husbilen, man behövde inte träffa någon alls, om man inte ville.
Vi fick knappt går på restaurang, konserter, idrottsevenemang. De som kunde jobbade hemma, möten hade man på facetime, tänk så mycket effektivare jobbet blev när man slapp all fika tid, men var det roligare. Vissa skolklasser hade hemundervisning, studenten tog man, men festandet uteblev.
Räddningen var på väg och det stavades vaccin som skulle skydda mot svår sjukdom. Nu har man dragit i sig fyra sprutor, det går i rask takt och den femte väntar runt hörnet. Tänk att vi fick uppleva något som vi aldrig velat uppleva. Nu har många glömt hur det var igår, framtiden finns där ute men vad den innehåller vet vi inte.