- Ort
- Västerås
Inbrott i husbilar och husvagnar på svenska campingar.
Prolog
Detta är en berättelse /detektivroman ur min fantasi. Som visserligen är inspirerad av verkliga händelser. En del ortsnamn finns i verkligheten men har inget med berättelsen / detektivromanen att göra.
År 2019 läste jag, i tidningen Husbil och Husvagn att det hade varit många inbrott i husbilar på en camping i Trollhättans kommun. Första natten var det 7 inbrott, totalt 11 inbrott under två veckor.
Jag blev personligen utsatt för ett inbrott klockan 03 en lördag på rastplatsen Medol mellan Barcelona och Tarragona för några år sedan. Det har jag skrivit om i min reseberättelse det året.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 1. Måndag 3 maj 2021
Per går som vanligt upp redan kl 05 . Går in på toa för morgontvätten. Därefter ut till det lilla pentryt för att göra frukost. Han kokar en kastrull med ägg. Dukar fram glas, bestick, bröd, smörgåspålägg, juice och kaviar. Efter fem minuter stänger han av elplattan och häller ut äggvattnet i slasken och spolar kallt vatten i kastrullen.
Under tiden har Anna varit inne på toan och gjort sig i ordning för att möta dagen.
När de har ätit tar Anna fram sin mobiltelefon för att surfa en stund. Per dukar av. Sen skall även han surfa. Men hittar inte sin mobiltelefon.
Anna, har du sett min telefon?
Nej. Var lade du den igår kväll?
Det var nog här på bordet eller i någon av kaptensstolarna.
De letar runt en hel timme båda två men hittar den inte.
Det är ju märkligt att den bara kan försvinna, sa Per.
Per, stängde du inte förardörren igår kväll? Den verkar inte vara helt stängd.
Jo, det är klart att jag gjorde.
Per går fram och öppnar dörren och stänger den med en smäll.
Per blir fundersam och går ut genom bodelsdörren för att ta en titt på förardörren. Då upptäcker han att nyckelhålet är skadat. Vad i hel...te! Skriker han.
Fan vi har haft ett inbrott, säger han till Anna.
De blir helt förtvivlade när de konstaterar faktum att någon inbrottstjuv har varit och hälsat på. Pers mobiltelefon som förmodligen låg på bordet i vardagsrummet var borta. Som tur var hade Anna sin telefon i sovrummet under huvudkudden – så den var kvar.
Det är ju själva fan att det kan hända ett inbrott när man står på en sån här stor camping.
Har de ingen bevakning?
Jaja, nu får du lugna ner dig, sa Anna. Det hjälper inte att svära. Du får ringa till operatören och spärra numret. Sen även till försäkringsbolaget, naturligtvis.
Ja så kan det gå.
Det är ju fruktansvärt att det skall kunna hända.
Men lätt som en plätt att göra inbrott. Det behövs bara en skruvmejsel som man stoppar in i nyckelhålet. Våra husbilar och alla andra bilar med, förresten, har ju inget verkligt skalskydd.
När klockan är åtta ringer Per och spärrar mobilnumret och ber om en kopia av simkortet. Som de skall skicka hem till Pers bostad.
Försäkringsbolaget tar emot Pers ärende. De säger att Per får köpa en ny telefon och skicka kvittot, på den stulna telefonen, till dem. Eftersom telefonen har några år på nacken så kommer vi att göra ett åldersavdrag.
Har du gjort en polisanmälan?
Nej inte ännu svarar Per. Skall göra det meddetsamma.
Ta ett foto på det skadade dörrlåset och skicka till oss tillsammans med en polisanmälan.
Fan vad jag är arg, säger Per. Nu blir hela veckan förstörd. Det här retar mig något enormt.
*
Polisen i Årviken, Berit Andersson.
Hej, mitt namn är Per Svensson, jag har haft inbrott i min husbil i natt.
Är något stulet?
Ja min mobiltelefon.
Något mer?
Jag vet inte. Har inte gått igenom allt.
Var någonstans hände detta?
Vi är på Tallskogens Camping ca tre mil norr om Årviken.
Hur kom tjuven in i din bil?
Genom förardörren. De har förstört låset, förmodligen med en skruvmejsel eller något liknande.
Har du möjligt att komma ut på internet?
Ja, min fru har en telefon som jag kan låna.
Bra, då kan du göra en formell polisanmälan där och sen skickar du en kopia till ditt försäkringsbolag. Ta helst ett foto på det skadade dörrlåset, försäkringsbolaget vill nog ha det.
Är det något annat som jag skall göra, frågar Per?
Nej, inget just nu.
Kommer ni hit för att utreda händelsen?
Nej, det behövs inte i det här läget.
Tack då och adjö.
Det var så lite så, adjö.
Efter dessa tre samtal är Per så arg att han skakar.
Nu Anna, tycker jag vi går till receptionen. De behöver veta om det här, säger Per.
Ok, men du behöver nog lugna ner dig. Jag vill inte att du får ett utbrott där.
När de kommer in i receptionen till campingen har Per svårt att tala lugnt.
Vad har ni för säkerhetsarrangemang här, nästan skriker Per?
Vi har bommen stängd och ett bevakningsföretag gör några ronder varje natt, svarar receptionisten.
Varför undrar du det?
Vi har haft inbrott, svarar Anna lugnt.
Det var tråkigt? Har ni gjort en polisanmälan.
Ja, jag har ringt, sa Per.
Ni har inget staket runt området vad jag har sett, säger Per. Så vem som helst kan komma in när som helst.
Ja, så är det.
Det är alltså fritt fram för tjuvar att hur enkelt som helst att komma in här och ta vad de behagar.
Ja, i och för sig så stämmer det. Att gå in på området kan vi inte förhindra.
Jo, om ni har ett högt staket och en grind istället för en bom – säger Per i lite högre ton.
Per jag tycker att vi går hem nu, säger Anna. Campingen vet om vad som har hänt och de kan inte göra mer nu.
Ok vi går.
Hej då!
Hej då!
*
På promenaden tillbaka träffar de Stina och Erik.
De berättar vad som har skett.
Vad tråkigt säger Stina och Erik på en gång. Hur gick det till?
De har förmodligen öppnat förardörren med hjälp av en skruvmejsel eller något liknande, svarar Per.
Det är förskräckligt, vad lätt det är att komma in i våra bilar säger Stina.
Ja verkligen, svarar Per.
Konstigt att försäkringsbolagen inte ser till att tillverkarna gör bättre och säkrare lås, säger Erik.
Ja försäkringsbolagen borde ta detta på ett större allvar, säger Anna. Men de verkar inte att bry sig.
Men de får ju betala ut ersättning svarar Erik. Men å andra sidan så höjer de väl bara våra premier – så i slutändan är det vi själva som får stå för kalaset.
Jag har läst någonstans att på de stora Concordebilarna har de inga nyckelhål, utan de har istället en kodanordning på fönstret, sa Stina.
Vad bra, det borde ju alla husbilar ha, sa Per
Ja, om det fungerar för Concorde så bör det ju funka för alla. Inklusive vanliga små personbilar.
Anna frågar om de har sett eller hört något konstigt.
Nej vi sov, svarade Erik.
Ja, det är klart. Men jag tänkte på de senaste veckorna om det kan ha varit någon här som har betett sig underligt.
Nej, jag har inte märkt något svarade både Erik och Stina. Vi kan fråga våra grannar om de har uppfattat något ovanligt.
Tack, det vore fint om ni vill göra det, svarade Anna.
Ja, det är klart att vi vill hjälpa till. Vi skall ju hoppas att polisen kan gripa tjuven.
Tack. Nu går vi hem Per.
Hej då.
Hej då.
*
Fortsättning följer
Jag vet inte om jag har publicderat dett på rätt ställe. Admin får flytta om ni anser att det är bättre någon annanstans.
Prolog
Detta är en berättelse /detektivroman ur min fantasi. Som visserligen är inspirerad av verkliga händelser. En del ortsnamn finns i verkligheten men har inget med berättelsen / detektivromanen att göra.
År 2019 läste jag, i tidningen Husbil och Husvagn att det hade varit många inbrott i husbilar på en camping i Trollhättans kommun. Första natten var det 7 inbrott, totalt 11 inbrott under två veckor.
Jag blev personligen utsatt för ett inbrott klockan 03 en lördag på rastplatsen Medol mellan Barcelona och Tarragona för några år sedan. Det har jag skrivit om i min reseberättelse det året.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 1. Måndag 3 maj 2021
Per går som vanligt upp redan kl 05 . Går in på toa för morgontvätten. Därefter ut till det lilla pentryt för att göra frukost. Han kokar en kastrull med ägg. Dukar fram glas, bestick, bröd, smörgåspålägg, juice och kaviar. Efter fem minuter stänger han av elplattan och häller ut äggvattnet i slasken och spolar kallt vatten i kastrullen.
Under tiden har Anna varit inne på toan och gjort sig i ordning för att möta dagen.
När de har ätit tar Anna fram sin mobiltelefon för att surfa en stund. Per dukar av. Sen skall även han surfa. Men hittar inte sin mobiltelefon.
Anna, har du sett min telefon?
Nej. Var lade du den igår kväll?
Det var nog här på bordet eller i någon av kaptensstolarna.
De letar runt en hel timme båda två men hittar den inte.
Det är ju märkligt att den bara kan försvinna, sa Per.
Per, stängde du inte förardörren igår kväll? Den verkar inte vara helt stängd.
Jo, det är klart att jag gjorde.
Per går fram och öppnar dörren och stänger den med en smäll.
Per blir fundersam och går ut genom bodelsdörren för att ta en titt på förardörren. Då upptäcker han att nyckelhålet är skadat. Vad i hel...te! Skriker han.
Fan vi har haft ett inbrott, säger han till Anna.
De blir helt förtvivlade när de konstaterar faktum att någon inbrottstjuv har varit och hälsat på. Pers mobiltelefon som förmodligen låg på bordet i vardagsrummet var borta. Som tur var hade Anna sin telefon i sovrummet under huvudkudden – så den var kvar.
Det är ju själva fan att det kan hända ett inbrott när man står på en sån här stor camping.
Har de ingen bevakning?
Jaja, nu får du lugna ner dig, sa Anna. Det hjälper inte att svära. Du får ringa till operatören och spärra numret. Sen även till försäkringsbolaget, naturligtvis.
Ja så kan det gå.
Det är ju fruktansvärt att det skall kunna hända.
Men lätt som en plätt att göra inbrott. Det behövs bara en skruvmejsel som man stoppar in i nyckelhålet. Våra husbilar och alla andra bilar med, förresten, har ju inget verkligt skalskydd.
När klockan är åtta ringer Per och spärrar mobilnumret och ber om en kopia av simkortet. Som de skall skicka hem till Pers bostad.
Försäkringsbolaget tar emot Pers ärende. De säger att Per får köpa en ny telefon och skicka kvittot, på den stulna telefonen, till dem. Eftersom telefonen har några år på nacken så kommer vi att göra ett åldersavdrag.
Har du gjort en polisanmälan?
Nej inte ännu svarar Per. Skall göra det meddetsamma.
Ta ett foto på det skadade dörrlåset och skicka till oss tillsammans med en polisanmälan.
Fan vad jag är arg, säger Per. Nu blir hela veckan förstörd. Det här retar mig något enormt.
*
Polisen i Årviken, Berit Andersson.
Hej, mitt namn är Per Svensson, jag har haft inbrott i min husbil i natt.
Är något stulet?
Ja min mobiltelefon.
Något mer?
Jag vet inte. Har inte gått igenom allt.
Var någonstans hände detta?
Vi är på Tallskogens Camping ca tre mil norr om Årviken.
Hur kom tjuven in i din bil?
Genom förardörren. De har förstört låset, förmodligen med en skruvmejsel eller något liknande.
Har du möjligt att komma ut på internet?
Ja, min fru har en telefon som jag kan låna.
Bra, då kan du göra en formell polisanmälan där och sen skickar du en kopia till ditt försäkringsbolag. Ta helst ett foto på det skadade dörrlåset, försäkringsbolaget vill nog ha det.
Är det något annat som jag skall göra, frågar Per?
Nej, inget just nu.
Kommer ni hit för att utreda händelsen?
Nej, det behövs inte i det här läget.
Tack då och adjö.
Det var så lite så, adjö.
Efter dessa tre samtal är Per så arg att han skakar.
Nu Anna, tycker jag vi går till receptionen. De behöver veta om det här, säger Per.
Ok, men du behöver nog lugna ner dig. Jag vill inte att du får ett utbrott där.
När de kommer in i receptionen till campingen har Per svårt att tala lugnt.
Vad har ni för säkerhetsarrangemang här, nästan skriker Per?
Vi har bommen stängd och ett bevakningsföretag gör några ronder varje natt, svarar receptionisten.
Varför undrar du det?
Vi har haft inbrott, svarar Anna lugnt.
Det var tråkigt? Har ni gjort en polisanmälan.
Ja, jag har ringt, sa Per.
Ni har inget staket runt området vad jag har sett, säger Per. Så vem som helst kan komma in när som helst.
Ja, så är det.
Det är alltså fritt fram för tjuvar att hur enkelt som helst att komma in här och ta vad de behagar.
Ja, i och för sig så stämmer det. Att gå in på området kan vi inte förhindra.
Jo, om ni har ett högt staket och en grind istället för en bom – säger Per i lite högre ton.
Per jag tycker att vi går hem nu, säger Anna. Campingen vet om vad som har hänt och de kan inte göra mer nu.
Ok vi går.
Hej då!
Hej då!
*
På promenaden tillbaka träffar de Stina och Erik.
De berättar vad som har skett.
Vad tråkigt säger Stina och Erik på en gång. Hur gick det till?
De har förmodligen öppnat förardörren med hjälp av en skruvmejsel eller något liknande, svarar Per.
Det är förskräckligt, vad lätt det är att komma in i våra bilar säger Stina.
Ja verkligen, svarar Per.
Konstigt att försäkringsbolagen inte ser till att tillverkarna gör bättre och säkrare lås, säger Erik.
Ja försäkringsbolagen borde ta detta på ett större allvar, säger Anna. Men de verkar inte att bry sig.
Men de får ju betala ut ersättning svarar Erik. Men å andra sidan så höjer de väl bara våra premier – så i slutändan är det vi själva som får stå för kalaset.
Jag har läst någonstans att på de stora Concordebilarna har de inga nyckelhål, utan de har istället en kodanordning på fönstret, sa Stina.
Vad bra, det borde ju alla husbilar ha, sa Per
Ja, om det fungerar för Concorde så bör det ju funka för alla. Inklusive vanliga små personbilar.
Anna frågar om de har sett eller hört något konstigt.
Nej vi sov, svarade Erik.
Ja, det är klart. Men jag tänkte på de senaste veckorna om det kan ha varit någon här som har betett sig underligt.
Nej, jag har inte märkt något svarade både Erik och Stina. Vi kan fråga våra grannar om de har uppfattat något ovanligt.
Tack, det vore fint om ni vill göra det, svarade Anna.
Ja, det är klart att vi vill hjälpa till. Vi skall ju hoppas att polisen kan gripa tjuven.
Tack. Nu går vi hem Per.
Hej då.
Hej då.
*
Fortsättning följer
Jag vet inte om jag har publicderat dett på rätt ställe. Admin får flytta om ni anser att det är bättre någon annanstans.
Senast ändrad: