En julfest 1973

[Lasse]

I matsalen på Grand Hotell i studentstaden Lund, stod det stora julbordet snyggt uppdukat. Senare skulle det anfallas av 250 hungriga människor av båda könen. Men ännu när jag kom hade inga andra gäster anlänt, den stora salen var blott upplyst av de stora takkronorna som är från 1700-talet.

Som kyrkan i byarna, stod mitt på dryckesbordet de olika brännvinssorterna, där man själv hämtade den sort man ville ta. Det var Renat, Skåne Aquavit, O.P. Andersson, Bäska Droppar samt Aalborgs Aquavit. Längs med flaskorna stod snapsglasen på rader som bara väntade på att fyllas.

Hovmästare Kjellberg vakade över anordningarna, där han stod rakryggad med händerna på ryggen i sin frack. Han var lång och ståtlig, välrakad och lätt röd på näsan, han påminde om en fältherre.

Spriten i flaskorna började ta slut samtidigt som sorlet blev högre och högre, man kunde knappt höra vad grannen sa. Det var en befrielse när hovmästaren förkunnade att vi skulle resa på oss och förbereda oss på att dansa. Och det är en annan historia vad som hände då.

Slutar med ett citat från, Fritiof Nilsson Piraten. ”Skriver man om en synål är det alltid någon enögd jävel som tar åt sig”

 

[Knut]

Var det studenter ved universitetet? Arrangerte endel fester i Oslo rundt 1970, mest vått ble det når kemikerna meldte seg på - de hadde alltid endel labsprit 96% og abs. riktig blandet ble det mye sterk drikke. Kunne ikke leie lokaler med egen skjenkerett, men UIO har mange egnede lokaler. Stamstedet Blindernkjelleren hadde plass til 70, og sportshallen flere hundre var stort sett ytterpunktene.

 

[Chippen]

Från det ena till det andra, idrottshallen får mig att också tänka på dåtiden men under någon julfest eller julafton har jag aldrig intagit en enda droppe alkohol i hela mitt liv.

Men vi hade ofta innebandyturneringar i idrottshallen runt jul och andra helger, vi hade en egen hemlig nyckel dit som skolan inte visste om, men skolan var väldigt snälla på att låna ut idrottshallen till ungdomarna om den var ledig i alla fall, så det var aldrig någon som reagerade på att vi släppte in flera hundra tränande ungdomar på helgerna, idag skulle det var otänkbart utan en massa väktare.

Och eftersom alla grabbar var där så kom det även dit massor av välsminkade tjejer som förmodligen hade föredragit en fest istället.
Efterrättsbakelsen naggade vi på först efter turneringen, men den är barnförbjuden så den får jag behålla i huvudet än så länge.