- Ort
- Löddeköpinge
Vem hade kommit på den underbart fantastiska idén, att skicka en rundnätt skånsk viking till franska medelhavskusten, när det är som varmast i mitten av augusti. Då alla människor från Europas alla hörn också kommit på idén att åka till medelhavet, flest var dock de cigarett och vindrickande fransmännen. Det var vid denna tidpunkt jag och hustrun kom rullande med vår husbil, till lekparadiset för överförfriskade och rika människor som den franska rivieran är.
Kan inte någon människa med en normal hjärna på klumpen som sitter mellan axlarna uppfinna en gps, som talar om var där finns en ledig plats där man kan parkera en husbil vid medelhavet. Det var mer än fullt överallt, man stod till och med i dubbla led i rondellerna Vespa hade varit ett mycket bättre fortskaffningsmedel än en stor husbil, men kanske lite långt att köra Vespa från Sverige. Detta underliga folk med ord som ”Bonjour”, ”Bon-appetitt”, för att inte tala om ordet ”rappel” som står på tavlor vid alla vägar. Jag fattar nada av detta språk, som enligt fransmännen är ett världsspråk. Undras vad alla de ungefär 1,5 miljarder kineser säger om detta, som pratar mandarin kinesiska.
Nu stod den franska armen i vägen för mej, klädda i badbyxor och bikini, vaktandes medelhavet, så inga andra än fransmän kunde hoppa i det varma vattnet. Hur tar man sig förbi denna hord av människor som framför sig hade otaliga barn utrustade med hinkar, spadar, badbollar, badringar och diverse andra vatten leksaker. Där stod de som en mur. En gps för att hitta fram till vattnet kunde varit en hjälp, för var än jag och hustrun satte fötterna så trampade vi på något, barn, handduk, människor, leksaker, mackor osv. Fanns det någon sand egentligen? När jag och hustrun väl passerat den franska skyddsmuren, kryllade det av människor i vattnet. Man såg knappt det underbara medelhavet. Plötsligt uppenbarade sig en liten lucka och jag snabbt som fasiken dök under vattnet och träffade benen på en 50 årig fransyska som sa något obegripligt. Kanske tur jag inte förstår detta ädla språk, jag vet alltså inte om hon bjöd på middag eller bjöd på en utskällning.
Kön till det lilla huset bland sanddynerna, som sålde baguetter och dricka samt tog ofantligt mycket betalt, där var kön längre än några hundra meter, och där ville jag inte stå. Hungrig och törstig tog det åtskilliga timmar att hitta ut från detta hav som vaktades av en fransk arme. Auf Wiedershen medelhavet nu drar jag till Tyskland, ropade jag på svenska, men ingen reagerade så ingen fattade eller brydde sig om den skånska vikingen.
Kan inte någon människa med en normal hjärna på klumpen som sitter mellan axlarna uppfinna en gps, som talar om var där finns en ledig plats där man kan parkera en husbil vid medelhavet. Det var mer än fullt överallt, man stod till och med i dubbla led i rondellerna Vespa hade varit ett mycket bättre fortskaffningsmedel än en stor husbil, men kanske lite långt att köra Vespa från Sverige. Detta underliga folk med ord som ”Bonjour”, ”Bon-appetitt”, för att inte tala om ordet ”rappel” som står på tavlor vid alla vägar. Jag fattar nada av detta språk, som enligt fransmännen är ett världsspråk. Undras vad alla de ungefär 1,5 miljarder kineser säger om detta, som pratar mandarin kinesiska.
Nu stod den franska armen i vägen för mej, klädda i badbyxor och bikini, vaktandes medelhavet, så inga andra än fransmän kunde hoppa i det varma vattnet. Hur tar man sig förbi denna hord av människor som framför sig hade otaliga barn utrustade med hinkar, spadar, badbollar, badringar och diverse andra vatten leksaker. Där stod de som en mur. En gps för att hitta fram till vattnet kunde varit en hjälp, för var än jag och hustrun satte fötterna så trampade vi på något, barn, handduk, människor, leksaker, mackor osv. Fanns det någon sand egentligen? När jag och hustrun väl passerat den franska skyddsmuren, kryllade det av människor i vattnet. Man såg knappt det underbara medelhavet. Plötsligt uppenbarade sig en liten lucka och jag snabbt som fasiken dök under vattnet och träffade benen på en 50 årig fransyska som sa något obegripligt. Kanske tur jag inte förstår detta ädla språk, jag vet alltså inte om hon bjöd på middag eller bjöd på en utskällning.
Kön till det lilla huset bland sanddynerna, som sålde baguetter och dricka samt tog ofantligt mycket betalt, där var kön längre än några hundra meter, och där ville jag inte stå. Hungrig och törstig tog det åtskilliga timmar att hitta ut från detta hav som vaktades av en fransk arme. Auf Wiedershen medelhavet nu drar jag till Tyskland, ropade jag på svenska, men ingen reagerade så ingen fattade eller brydde sig om den skånska vikingen.
