- Ort
- Löddeköpinge
Det var något som smekte mitt ansikte, det var dagens första solstråle som letade sig in i sovrummet, idag blir det ännu en härlig dag på Burriana beach, tänkte jag. Först lite underbar frukost, för man går inte till beachen utan ägg och bacon i kroppen, det är rent förkastligt.
För att komma till Burriana utan att ta taxi, måste man passera Nerja:s enda slalombacke, den branta Burriana backen. Man skulle installerat en rulltrappa, så slapp man anstränga sig, när man lämnar beachen för hemgång. Nu känns det nästan som att bestiga Nerja:s högsta berg, med solstolar och parasoller.
När vi äntligen är framme vid stranden gäller det hitta en plats som är bra, vad nu en bra plats är. Vi slår upp solparasollerna, sätter oss i våra solstolar. Sitter och njuter av solen, plötsligt kommer en boll farande och träffar mej. Det är några ungar som har fått för sig att fotbollsplanen, denna dag är placerad just framför där vi sitter. Hunden som skall passera oss, fick av någon konstig anledning för sig att hundtoaletten låg framför oss. Sen sprätter fanskapet sand över mina mackor som jag just plockat fram. Den hunden ska dö tänker jag, men jag berättar det inte för ägaren.
Platsen som var så lugn när vi kom, börjar nu likna ett inferno, eftersom det är söndag är vi snart omringade av massor av spanska familjer, med hela tjocka släkten med sig. De verkar ha halva inredningen från huset med sig. Stora tält, grillar, bord och stolar, med mera. Nu är det omöjligt att somna i solstolen, för de pratar hela tiden, det bara sprutar ut ord ur deras munnar som av någon anledning bildas till meningar. Deras munnar går som ett gäng kastanjetter, undras om de skall slå världsrekord i flest ord per minut. Tyvärr finns ingen avstängningsknapp för ljudet. Vid ett visst klockslag drar discomusiken igång på högsta volym, då kan man inte längre höra vad de säger, det gör inget för vi fattar ändå inte vad de pratar om.
Havet väntar på ett besök denna varma sommardag, men vägen till det svalkande havet är besvärligt, folk ligger ju i vägen så för att inte trampa på någon eller sätta foten i en leverpastejmacka, får man likt en slalomåkare utan stavar, ta sig framåt till ett svalkande dopp.
När man sedan sitter där i solstolen och skall torka, dyker alla försäljare upp och skall sälja diverse saker som vi redan har. Någon skulle sälja ett skynke med julmotiv, vad vi nu skall med ett sådant. Han blir lite irriterad för vi inte köper något, han mumlar på svenska, billigare än Ullared. Har han också varit där?
Nästa gång någon nämner vi skall till Burriana, stannar jag vid poolen, sitter där i min solstol och läser en bra bok, som man kan somna till, utan störande musik, bollspel, hundar och försäljare.
Lars Jönsson
För att komma till Burriana utan att ta taxi, måste man passera Nerja:s enda slalombacke, den branta Burriana backen. Man skulle installerat en rulltrappa, så slapp man anstränga sig, när man lämnar beachen för hemgång. Nu känns det nästan som att bestiga Nerja:s högsta berg, med solstolar och parasoller.
När vi äntligen är framme vid stranden gäller det hitta en plats som är bra, vad nu en bra plats är. Vi slår upp solparasollerna, sätter oss i våra solstolar. Sitter och njuter av solen, plötsligt kommer en boll farande och träffar mej. Det är några ungar som har fått för sig att fotbollsplanen, denna dag är placerad just framför där vi sitter. Hunden som skall passera oss, fick av någon konstig anledning för sig att hundtoaletten låg framför oss. Sen sprätter fanskapet sand över mina mackor som jag just plockat fram. Den hunden ska dö tänker jag, men jag berättar det inte för ägaren.
Platsen som var så lugn när vi kom, börjar nu likna ett inferno, eftersom det är söndag är vi snart omringade av massor av spanska familjer, med hela tjocka släkten med sig. De verkar ha halva inredningen från huset med sig. Stora tält, grillar, bord och stolar, med mera. Nu är det omöjligt att somna i solstolen, för de pratar hela tiden, det bara sprutar ut ord ur deras munnar som av någon anledning bildas till meningar. Deras munnar går som ett gäng kastanjetter, undras om de skall slå världsrekord i flest ord per minut. Tyvärr finns ingen avstängningsknapp för ljudet. Vid ett visst klockslag drar discomusiken igång på högsta volym, då kan man inte längre höra vad de säger, det gör inget för vi fattar ändå inte vad de pratar om.
Havet väntar på ett besök denna varma sommardag, men vägen till det svalkande havet är besvärligt, folk ligger ju i vägen så för att inte trampa på någon eller sätta foten i en leverpastejmacka, får man likt en slalomåkare utan stavar, ta sig framåt till ett svalkande dopp.
När man sedan sitter där i solstolen och skall torka, dyker alla försäljare upp och skall sälja diverse saker som vi redan har. Någon skulle sälja ett skynke med julmotiv, vad vi nu skall med ett sådant. Han blir lite irriterad för vi inte köper något, han mumlar på svenska, billigare än Ullared. Har han också varit där?
Nästa gång någon nämner vi skall till Burriana, stannar jag vid poolen, sitter där i min solstol och läser en bra bok, som man kan somna till, utan störande musik, bollspel, hundar och försäljare.
Lars Jönsson