Jag lider av analklåda eller skrivkramp eller bara svamp i roten...
Hur som satt jag och sorterade gamla dokument i datorn.
Jo jag har skrivit ner lite minnesvärda händelser i livet som jag vill kunna läsa och minnas när jag blir äldre.
Som t.ex. ungarnas minnesvärda ord när vi skulle flyga till Egypten.
"Flygplanet startar sedan landar det när det är framme".
Ja det stämmer det gör det.
Eller "Vår granne bor i huset bredvid" japp det gör han tänk på det!
Eller det där lumparminnet när vi, värnpliktiga, skulle vara B-styrka åt de tuffa killarna som gick officersutbildning.
Första kvällen skulle vi närma oss fiendens läger och låta hunden skälla lite och sedan krypa därifrån.
Något sent upptäckte vi att vi krupit för långt och befann oss mellan deras tält när vi lät hunden skälla.
Det blev ett jäkla liv i lägret och helt plötsligt började två tunga kulsprutor skjuta, från var sin flank, rakt in i lägret.
Tur att det inte var på riktigt då hade det inte funnits några officerare kvar att utbilda
Natten efter var de rätt sugna på att ge igen (de hade inte fått någon info om var B-styrkan kom ifrån)....
Vi traskade runt lite på måfå när vi fick syn på en infraröd prick via våra ljusförstärkare.
Lite på pin kiv så tände vi våra egna ett kort ögonblick.
Sedan tog det inte många minuter innan vi hörde en bil komma mot oss i mörkret.
Vi spred ut oss över området och gömde oss i buskarna.
Jag med min stora schäfer, vår chaufför och ytterligare en värnpliktig.
Bilen stannar (en folkabuss) och ut skuttar en massa soldater.
Ledaren ropar till oss "GE UPP, VI VET ATT NI ÄR HÄR, VI HAR SETT ER, STÄLL ER UPP OCH GE ER".
Vi säger inte ett knyst. T.o.m hunden, som tycker detta är jätteskoj, är tyst.
Ledaren hinner bara säga "GE" innan helvetet bryter lös.
Vår chaufför reser sig upp och vrålar "NI ÄR OMRINGADE, LÄGG NER VAPNEN, TA TRE STEG TILLBAKA MED HÄNDERNA ÖVER HUVUDET!!".
Jag själv, liggande på andra sidan gruppen, reser mig upp och låter hunden morra och skälla och skriker "NI ÄR OMRINGADE, LÄGG NER VAPNEN".
Officerarna lägger benen på ryggen och springer till en närbelägen lada, några av dem slänger t.o.m sina vapen medan de springer.
Vårt adrenalin är på topp och vi är just på väg att följa efter när jag slås av en snilleblixt...
Vi snor deras bil
Vi samlade ihop de vapen vi hittade och tog vår och deras bil och drog iväg.
När vi kört 200m stannade vi till och tittade ut, då stormade hela gänget skrikande mot oss så vi åkte vidare.
Vi lämnade över vapnen och bilen till en mycket förvånad övningsledare Major X.
Senare fick vi höra att hela gänget hade kommit tillrätta på morgonkvisten efter en lagom promenad på 2,5mil.
Fly förbannade på de fjolårsofficerare som gjort derar övning till ett helvete.
De skulle bara veta.....
Eller den gången vi lånat en lastbil i Linköping som skulle användas vid uppförandet av ett skyddsrum i närheten av en av våra master.
Vi tyckte att den var så jäkla seg och rök något fruktansvärt.
När vi kom fram till vår kompanichef visade det sig att vi kört med avgasbromsen på hela tiden....
När vi lämnade tillbaka den skrek maskinchefen åt oss "VAD I H-E HAR NI GJORT MED MIN LASTBIL?".
Vi bara, vadå, kört lite grus. Hur så?!
"MEN MAN SER JU DEN BORTRE LÄMMEN FRÅN DENNA SIDA!!!!"
Upps, vi hade nog kört lite tungt, hela ramen hade vridit sig
Eller den gången vi skulle jobba (jobbade i Södertälje) och vår arbetsledare säger "grabbar idag får ni se storstan (Stockholm).
Vi fick en konstig adress ute i skärgården. Trasslar oss dit med hjälp av taxikartan.
Det är en stenkaj mitt ute i ingenstans.
Vi sätter oss på kajen och väntar i solen.
Plötsligt hör vi motorljud men ser inget...
Efter en stund krusar sig vattnet och upp kommer en... U-båt!
Den lägger till och det kommer ut en kille och frågar oss om vi är från firma xx och ska hjälpa dem med ett kylaggregat ombord.
Jo säger vi, så är det.
Trångt var det, något grönjävligt.
Vi lyckades fixa felet och fick en rundvandring på en aktiv u-båt!
Fränt!!
Eller den gången jag blir bjuden på fika hos en kvinna som öppnade endast iförd badrock.
När jag är igenom halva fikat kommer hennes man hem.
Hon förklarar att jag är där för å fixa ventilationen.
Han är väldigt artig och tar i hand när han presenterar sig som "Robert".
Han går sedan samtidigt som jag så vi språkar lite i hissen.
Han frågar lite om mitt jobb varpå jag frågar om hans.
Han säger sig vara journalist och jobba på tv och att jag kanske sett honom.
Man vet ju inte riktigt hur man ska bete sig så jag säger nej, det har jag inte.
Det var Robert Aschberg....
Inte ens semestern 1000mil hemmifrån är säkert....
Sitter en kväll på en bykrog på Kap Verde med familjen.
Bakom mig hör jag plötsligt någon, som på svenska, utbrister "Men Linda, är du här" till min fru!
Där kommer hennes gamla kollega hemifrån. Hon har åkt ett annat plan från en annan stad....
För några veckor sedan lyckades jag sluta lite tidigare (runt 14).
På Essingeleden sitter jag och funderar över att trots att vi på firman har 29bilar och jag åker mycket i Stockholm så är det sällan man ser någon av våra bilar.
Plötsligt är det en bil som lägger sig bakom och blinkar med ljuset.
Bilen kör om och lägger sig framför med varningsblinkersen på.
Det var en röd bil, dvs ingen av "våra" bilar....
Börjar fundera på om jag kört på något på vägen?!
Bilen gasar iväg och min telefon ringer.
"Tja! Såg du mig inte? Jag blinkade ju på dig".
Det var min far som varit två veckor på kanarieholmarna och vars plan hade varit två timmar försenat.
Jag visste att han var iväg men inte när han skulle komma hem så det var timeing på hög nivå
Hur som satt jag och sorterade gamla dokument i datorn.
Jo jag har skrivit ner lite minnesvärda händelser i livet som jag vill kunna läsa och minnas när jag blir äldre.
Som t.ex. ungarnas minnesvärda ord när vi skulle flyga till Egypten.
"Flygplanet startar sedan landar det när det är framme".
Ja det stämmer det gör det.
Eller "Vår granne bor i huset bredvid" japp det gör han tänk på det!
Eller det där lumparminnet när vi, värnpliktiga, skulle vara B-styrka åt de tuffa killarna som gick officersutbildning.
Första kvällen skulle vi närma oss fiendens läger och låta hunden skälla lite och sedan krypa därifrån.
Något sent upptäckte vi att vi krupit för långt och befann oss mellan deras tält när vi lät hunden skälla.
Det blev ett jäkla liv i lägret och helt plötsligt började två tunga kulsprutor skjuta, från var sin flank, rakt in i lägret.
Tur att det inte var på riktigt då hade det inte funnits några officerare kvar att utbilda
Natten efter var de rätt sugna på att ge igen (de hade inte fått någon info om var B-styrkan kom ifrån)....
Vi traskade runt lite på måfå när vi fick syn på en infraröd prick via våra ljusförstärkare.
Lite på pin kiv så tände vi våra egna ett kort ögonblick.
Sedan tog det inte många minuter innan vi hörde en bil komma mot oss i mörkret.
Vi spred ut oss över området och gömde oss i buskarna.
Jag med min stora schäfer, vår chaufför och ytterligare en värnpliktig.
Bilen stannar (en folkabuss) och ut skuttar en massa soldater.
Ledaren ropar till oss "GE UPP, VI VET ATT NI ÄR HÄR, VI HAR SETT ER, STÄLL ER UPP OCH GE ER".
Vi säger inte ett knyst. T.o.m hunden, som tycker detta är jätteskoj, är tyst.
Ledaren hinner bara säga "GE" innan helvetet bryter lös.
Vår chaufför reser sig upp och vrålar "NI ÄR OMRINGADE, LÄGG NER VAPNEN, TA TRE STEG TILLBAKA MED HÄNDERNA ÖVER HUVUDET!!".
Jag själv, liggande på andra sidan gruppen, reser mig upp och låter hunden morra och skälla och skriker "NI ÄR OMRINGADE, LÄGG NER VAPNEN".
Officerarna lägger benen på ryggen och springer till en närbelägen lada, några av dem slänger t.o.m sina vapen medan de springer.
Vårt adrenalin är på topp och vi är just på väg att följa efter när jag slås av en snilleblixt...
Vi snor deras bil
Vi samlade ihop de vapen vi hittade och tog vår och deras bil och drog iväg.
När vi kört 200m stannade vi till och tittade ut, då stormade hela gänget skrikande mot oss så vi åkte vidare.
Vi lämnade över vapnen och bilen till en mycket förvånad övningsledare Major X.
Senare fick vi höra att hela gänget hade kommit tillrätta på morgonkvisten efter en lagom promenad på 2,5mil.
Fly förbannade på de fjolårsofficerare som gjort derar övning till ett helvete.
De skulle bara veta.....
Eller den gången vi lånat en lastbil i Linköping som skulle användas vid uppförandet av ett skyddsrum i närheten av en av våra master.
Vi tyckte att den var så jäkla seg och rök något fruktansvärt.
När vi kom fram till vår kompanichef visade det sig att vi kört med avgasbromsen på hela tiden....
När vi lämnade tillbaka den skrek maskinchefen åt oss "VAD I H-E HAR NI GJORT MED MIN LASTBIL?".
Vi bara, vadå, kört lite grus. Hur så?!
"MEN MAN SER JU DEN BORTRE LÄMMEN FRÅN DENNA SIDA!!!!"
Upps, vi hade nog kört lite tungt, hela ramen hade vridit sig
Eller den gången vi skulle jobba (jobbade i Södertälje) och vår arbetsledare säger "grabbar idag får ni se storstan (Stockholm).
Vi fick en konstig adress ute i skärgården. Trasslar oss dit med hjälp av taxikartan.
Det är en stenkaj mitt ute i ingenstans.
Vi sätter oss på kajen och väntar i solen.
Plötsligt hör vi motorljud men ser inget...
Efter en stund krusar sig vattnet och upp kommer en... U-båt!
Den lägger till och det kommer ut en kille och frågar oss om vi är från firma xx och ska hjälpa dem med ett kylaggregat ombord.
Jo säger vi, så är det.
Trångt var det, något grönjävligt.
Vi lyckades fixa felet och fick en rundvandring på en aktiv u-båt!
Fränt!!
Eller den gången jag blir bjuden på fika hos en kvinna som öppnade endast iförd badrock.
När jag är igenom halva fikat kommer hennes man hem.
Hon förklarar att jag är där för å fixa ventilationen.
Han är väldigt artig och tar i hand när han presenterar sig som "Robert".
Han går sedan samtidigt som jag så vi språkar lite i hissen.
Han frågar lite om mitt jobb varpå jag frågar om hans.
Han säger sig vara journalist och jobba på tv och att jag kanske sett honom.
Man vet ju inte riktigt hur man ska bete sig så jag säger nej, det har jag inte.
Det var Robert Aschberg....
Inte ens semestern 1000mil hemmifrån är säkert....
Sitter en kväll på en bykrog på Kap Verde med familjen.
Bakom mig hör jag plötsligt någon, som på svenska, utbrister "Men Linda, är du här" till min fru!
Där kommer hennes gamla kollega hemifrån. Hon har åkt ett annat plan från en annan stad....
För några veckor sedan lyckades jag sluta lite tidigare (runt 14).
På Essingeleden sitter jag och funderar över att trots att vi på firman har 29bilar och jag åker mycket i Stockholm så är det sällan man ser någon av våra bilar.
Plötsligt är det en bil som lägger sig bakom och blinkar med ljuset.
Bilen kör om och lägger sig framför med varningsblinkersen på.
Det var en röd bil, dvs ingen av "våra" bilar....
Börjar fundera på om jag kört på något på vägen?!
Bilen gasar iväg och min telefon ringer.
"Tja! Såg du mig inte? Jag blinkade ju på dig".
Det var min far som varit två veckor på kanarieholmarna och vars plan hade varit två timmar försenat.
Jag visste att han var iväg men inte när han skulle komma hem så det var timeing på hög nivå