- Ort
- Löddeköpinge
Då var det dags att köpa en rakapparat, ja inte en rak-apparat utan en som tar bort skägget som växer som ogräs i huvudet. Färden för detta inköp gick till en av de stora kedjorna. I normalfallet skickar jag efter rakapparaten på nätet, men just nu var det akut. Genom min lätta glömska hade lagt sladden som man laddar rakapparaten med på ett säkert ställe, detta säkra ställe hade nu försvunnit från min hjärna, hustrun brukar kalla det glömska.
Jag visste vad jag ville ha, det vet jag oftast när jag anländer till en affär. Men att tillbringa mer än max fem minuter klarar jag av, sedan får jag abstinensbesvär efter friheten utanför affären. Kommer jag inte ut tillräckligt snabbt får jag affärsångest. Jag stegade snabbt i affären. De enda gångerna jag går snabbt är när jag skall in och ut ur affärer, jag vill inte stanna i affären mer än nödvändigt. Tog mej snabbt till hyllan där apparaterna hängde. Då kom en ung tjej fram och frågade om hon kunde hjälpa till. Ja, tänkte hjälp mej komma ut så fort som möjligt. Förklarade vilken apparat jag ville ha, gjort undersökning på nätet innan och frågade vad den kostade. Tydligen hörde denna unga tjej dåligt, för hon satte på någon inre bandspelare och började prata om alla apparaternas för och nackdel. Hade hon kunnat läsa mina tankar hade den unga tjejen blivit rädd och stängt av den inre bandspelaren.
När jag så äntligen fick tyst på henne var det dags att betala rakapparaten, då kommer den obligatoriska frågan, vill du teckna en försäkring, jag svarar alltid vänligt fast inombords kokar det, nej. Sedan kommer tusen argument om vad jag missar om jag inte tar denna försäkring. Då berättar jag snällt för henne att jag aldrig under min livstid tagit en enda försäkring på varor som jag köpt, förutom bilarna och husbilen. Det finns nämligen något som heter, Konsumentköplagen säger jag. Nu tittar tjejen på mej och undrar vad det är jag säger, tydligen har hon heller aldrig hört om denna lag, för den kan affären inte tjäna pengar på.
Lånar hustruns rabattkort för att åka med den gula bussen till jobb. Hade glömt lösa månadskort, alltid denna glömska. Månadskortet fick jag lösa i Lund då vi inte hade så mycket pengar hemma. Framme i Lund stegar jag in på Skånetrafiken, eftersom detta enligt min definition inte är en affär gör det inget att kön är lång innan jag blir expedierad.
I luckan sitter en trevlig tjej som vet hur man tar emot en kund, med ett glatt leende säger hon hej och frågar vad hon kan hjälpa mej med. Fantastiskt tänker jag hon vill hjälpa mej inte ofta någon vill det förutom hustrun. Jag vill ladda mitt månadskort, säger jag. Det fixar jag, säger hon glatt. Hur kom du till Lund, löste du en enkelt biljett. Blev lite överraskad av frågan och tänkte vad har hon med det att göra. Då säger jag till henne att jag betalade med mitt rabattkort, som jag visar henne. Då säger hon, eftersom månadskortet gäller från och med idag, sätter jag in pengarna för resan till Lund på ditt rabattkort. Det är de små detaljerna....................
Jag visste vad jag ville ha, det vet jag oftast när jag anländer till en affär. Men att tillbringa mer än max fem minuter klarar jag av, sedan får jag abstinensbesvär efter friheten utanför affären. Kommer jag inte ut tillräckligt snabbt får jag affärsångest. Jag stegade snabbt i affären. De enda gångerna jag går snabbt är när jag skall in och ut ur affärer, jag vill inte stanna i affären mer än nödvändigt. Tog mej snabbt till hyllan där apparaterna hängde. Då kom en ung tjej fram och frågade om hon kunde hjälpa till. Ja, tänkte hjälp mej komma ut så fort som möjligt. Förklarade vilken apparat jag ville ha, gjort undersökning på nätet innan och frågade vad den kostade. Tydligen hörde denna unga tjej dåligt, för hon satte på någon inre bandspelare och började prata om alla apparaternas för och nackdel. Hade hon kunnat läsa mina tankar hade den unga tjejen blivit rädd och stängt av den inre bandspelaren.
När jag så äntligen fick tyst på henne var det dags att betala rakapparaten, då kommer den obligatoriska frågan, vill du teckna en försäkring, jag svarar alltid vänligt fast inombords kokar det, nej. Sedan kommer tusen argument om vad jag missar om jag inte tar denna försäkring. Då berättar jag snällt för henne att jag aldrig under min livstid tagit en enda försäkring på varor som jag köpt, förutom bilarna och husbilen. Det finns nämligen något som heter, Konsumentköplagen säger jag. Nu tittar tjejen på mej och undrar vad det är jag säger, tydligen har hon heller aldrig hört om denna lag, för den kan affären inte tjäna pengar på.
Lånar hustruns rabattkort för att åka med den gula bussen till jobb. Hade glömt lösa månadskort, alltid denna glömska. Månadskortet fick jag lösa i Lund då vi inte hade så mycket pengar hemma. Framme i Lund stegar jag in på Skånetrafiken, eftersom detta enligt min definition inte är en affär gör det inget att kön är lång innan jag blir expedierad.
I luckan sitter en trevlig tjej som vet hur man tar emot en kund, med ett glatt leende säger hon hej och frågar vad hon kan hjälpa mej med. Fantastiskt tänker jag hon vill hjälpa mej inte ofta någon vill det förutom hustrun. Jag vill ladda mitt månadskort, säger jag. Det fixar jag, säger hon glatt. Hur kom du till Lund, löste du en enkelt biljett. Blev lite överraskad av frågan och tänkte vad har hon med det att göra. Då säger jag till henne att jag betalade med mitt rabattkort, som jag visar henne. Då säger hon, eftersom månadskortet gäller från och med idag, sätter jag in pengarna för resan till Lund på ditt rabattkort. Det är de små detaljerna....................
