- Ort
- Löddeköpinge
Det var svårt öppna ögonen, till slut släpade min dödströtta blick över golvet. Ögonen tog sikte på kylskåpet, där jag hoppas att några kvarglömda öl skulle finnas kvar. Hela min foderlucka kändes som ett ökenområde, kanske oasen fanns i kylen. Släpar mig med nöd och näppe ur sängen, öppnar sakta kylen och idag är det min turdag, för där står tre ölflaskor givakt och bara väntar på att deras innehåll skall, likt en vild vårflod rinna ner genom min strupe.
Mina hungers känslor skulle nu bedövas efter natten bravader, men av denna i tanken superba frukost blev det inte något. Två hårdkokta ägg blev det i stället och en ihjälbränd brödskiva från brödrosten. Detta fick mina rödglansiga ögon att ge ett samma häpna uttryck som när man ser i ett barn som betraktar nappflaskan.
Likt en snigel i snigelfart börjar jag och dagen långsamt tina upp. Bakom de fördragna gardinerna skymtar en guldglänsande sol. Kvällen och natten börja blekna bort, fast en del detaljer saknades fortfarande att minnas. Dock kommer jag ihåg vissa fragmentet av natten, som fyrverkeriet som påminde om ett raketanfall.
Morgonen kändes på något sätt ovälkommen. Kändes som om livet stod stilla. Måste ta reda på vad som hände i natt. Försöker hitta min mobil för att ringa till en kompis som får hjälpa till med att pussla ihop kvällens öden och äventyr.
Innan jag hinner ringa, hör jag ett stönande från sägen, och upptäcker en kvinna under täcket, kommer inte ihåg jag hade någon med hem. Kommer då att tänka på det gamla talesättet. Männen håller i tömmarna men kvinnorna säger vart de skall
Mina hungers känslor skulle nu bedövas efter natten bravader, men av denna i tanken superba frukost blev det inte något. Två hårdkokta ägg blev det i stället och en ihjälbränd brödskiva från brödrosten. Detta fick mina rödglansiga ögon att ge ett samma häpna uttryck som när man ser i ett barn som betraktar nappflaskan.
Likt en snigel i snigelfart börjar jag och dagen långsamt tina upp. Bakom de fördragna gardinerna skymtar en guldglänsande sol. Kvällen och natten börja blekna bort, fast en del detaljer saknades fortfarande att minnas. Dock kommer jag ihåg vissa fragmentet av natten, som fyrverkeriet som påminde om ett raketanfall.
Morgonen kändes på något sätt ovälkommen. Kändes som om livet stod stilla. Måste ta reda på vad som hände i natt. Försöker hitta min mobil för att ringa till en kompis som får hjälpa till med att pussla ihop kvällens öden och äventyr.
Innan jag hinner ringa, hör jag ett stönande från sägen, och upptäcker en kvinna under täcket, kommer inte ihåg jag hade någon med hem. Kommer då att tänka på det gamla talesättet. Männen håller i tömmarna men kvinnorna säger vart de skall