- Ort
- Löddeköpinge
Denna resan gjordes 2012, andra året med vår husbil.
Äntligen kom den dagen då resan mot landet med fler ostsorter, än svenska landskap, skulle påbörjas. Målet var Cognac och Il d`Oleron, men vilken väg vi tog oss dit och hem fick vädret bestämma. Färden gick via Öresundsbron ner mot båten som låg och väntade i Rödby. Termometern visade på 22 plusgrader. När vi lägger till i Puttgarden och kör av båten är det strålande solsken och värmen har nu även nåt till norra Tyskland 28 grader. När vi närmar oss Hamburg så tror mina ögon knappt på vad de ser, får titta ordentligt för det kan ju vara fel på bilens temperaturmätare, men vi dubbelkollar med en manuell termometer vid ett stopp när hunden skall rastas. Känns som att komma ut i Sahara öknen, men inte kan de väl flyttat detta område till Hamburg, 36 grader visar två termometrar och detta i mitten av augusti. In i bilen snabbt och på med luftkonditioneringen. Nu dyker Perikles låt upp i huvudet ”Var ska vi sova i natt” Låten förföljde oss hela resan. Vi hamnar på en ställplats som heter Steinhuder am Meer som ligger några mil väster om Hannover. Första gången jag fick sova i något som liknade en bastu, 33 grader klockan 20.00 på kvällen, John Blund kom till slut. Nästa dag var det lika varmt och som en löjtnant i det militära sa, ”Framåt dit näsan pekar” Och den pekade mot Belgien där de gör fantastiskt god choklad. Värme botas med bad så en campingplats i Ardennerna med pool blev anhalten där vi skulle sova. Vem sa förresten att Belgien var platt i så fall vill jag prata med denna person, upp och ned gick färden med husbilen till La Petite Sussie som ligger i södra Belgien inte många mil från Frankrike och badet var i värmen skönt.
Som tur var blev det nu något svalare vi skalade av på termometern ungefär 8 grader. Äntligen passerade vi gränsen till Frankrike landet som producerar vin, cognac, Pineau des Charentes, mat och alla dessa goda ostar. Värmen gjorde att vi tog in på en camping för att kunna bada i poolen. Några mil utanför Tours ligger La Grande Tortue som också fick se två skåningar besöka poolen. Campingen ligger i det som kallas Loiredalen och utanför flyter Loire som är Frankrikes längsta flod, den är 1 012 km lång. Den rinner upp i Centralmassivet, har kanalförbindelse med Saône och Seine, och mynnar ut i Biscayabukten. Ungefär 800 km av den är segelbar. Flera berömda slott ligger längs med floden, liksom de druvfält som ger upphov till de berömda Loirevinerna. Några sådana vinflaskor följde med till Sverige.
Tanken var nu att hitta en stellplats på Il d´Oleron men värmen gjorde att vi tog in på en camping med pool La Brande där vi stannade i två dagar. Île d’Oléron eller bara Oléron som fransmännen säger, är en ö belägen strax utanför kusten i Charente-Maritime i Frankrike. Oleront är den största ön längs franska atlantkusten, och den näst största i Frankrike efter Korsika. Ön är sedan 1966 ansluten till fastlandet via en stor vägbro, vilket har gjort att den blivit en stor semesterort. Nordöst om Oléron ligger Fort Boyard, där man spelar in fångarna på fortet. Vägarna är inte lämpade för husbilar ändå finns där massor av dem, cykel är ett bra sätt ta sig runt på ön. Ostron finns i massor och den som gillar denna läckerhet kan stanna på ön i månader och njuta. När vi skall åka därifrån upptäcker vi en stor ställplats på ön, nästa gång vi kommer dit stannar vi nog där. På en toalett kan man få många idéer och nu dök det upp en i mitt huvud, eftersom vi var så nära Brest och vädret skulle bli bra så ställde vi färden mot denna del av Frankrike. ”Var skall vi sova i natt”
Efter vi besökt några cognacs bönder där vi handlar den i Sverige sällsynta aperitifen Pineau des Charentes som är en fransk specialitet som sällan gör något väsen av sig i Sverige. Drycken -som är en blandning av druvmust och cognac- sägs ha uppkommit av en slump 1589 när en vinbonde av misstag hällde druvmust i ett fat med cognac. Den finns i rött, vitt och rose och framställs bara i Cognac distriktet. Eftersom vi älskar denna dryck blir det att resa till Frankrike varje år. Även lite Cognac kom med hem. Dricker man för mycket av denna ädla dryck, dyker nog låten upp igen ” Var skall vi sova i natt”
Sakta tog vi oss upp till en ställplats vid havet som heter La Aiguillon-sur Mer, en liten trevlig by där ställplatsen var beläggen vid båthamnen, vi fick en av de sista platserna, fast vi kom vid 15-tiden. Det vi lärt oss under våra resor med husbil är att om du kommer försent till platser vid havet så blir de ofta fulla vid 16-17 tiden vid högsäsong. Nu kom det lite regn så det blev att sitta i bilen och läsa. Ställplatsen låg några mil norr om La Rochelle. Nästa stopp på färden mot Brest blev en ställplats 200 m från havet i Piriac-sur-Mer. Rakt västerut från Nantes. I Piriac-sur-Mer åt vi crepes vilket man är berömda för i Bretange..
Nu närmade vi oss staden Brest. Brest ligger i departementet Finistère i Bretagne i nordvästra Frankrike med cirka 145.000 invånare. Staden ligger vid en bred och djup vik av Atlanten och har en av Europas förnämsta naturhamnar. Sedan 1600-talet finns här en viktig flottbas, numera använd av NATO. Vi letade oss längre västerut och hittade en ställplats i den lilla orten Plougonvelin som kunde ta 100 husbilar. Från vår plats hade man utsikt över havet. Här fanns inte mycket att göra så det blev Nespresso, cognac och en god bok utanför husbilen innan John Blund hälsade på en liten stund. Hack i låten blev det ”Var skall vi sova i eftermiddag”
Nu började den långa färden mot hemmet. Denna gång körde vi förbi Le Mont St-Michele och deras stora ställplats, denna turistfälla har vi tidigare besökt. Bara några kilometer därifrån i orten Pontroson, ligger nästan mitt i byn vår lilla favorit camping Halloitis, där vi stannade två dygn för vädret var varmt och soligt, det blev många bad i poolen hit återvänder vi gärna vart år om resan går mot denna del av Frankrike. Hustrun kunde gå och shoppa i den lilla byn och så var hon nöjd.
Nästa stopp blev den lilla familjecampingen Les Puits Tournants som ligger några mil utanför Amiens i norra Frankrike inte långt från Belgien. En mil från campingen i byn Villers-Bretonneux som ligger 16 kilometer öster om Amiens, blev känd 1918 under första världskriget eftersom här stod ett stort slag. Hela byn som tyskarna tagit återtogs i början av augusti 1918 av australiensiska divisioner.10.700 australiska militärer, dog på slagfältet vid Somme och Arras. Strax utanför byn Villers-Bretonne , anlade man ett Australian National Memorial till minne av alla australiska soldater som stred i Frankrike och Belgien under första världskriget. Minnesmärket invigdes 1938. Det var väldigt mäktigt att se och man fick sig en funderare när man läste på gravstenarna att de stupade var runt 19-20 år.
Mot Holland gick färden, natten tillbringade vi på en camping De Schatberg nära Venlo för att därefter göra en liten mellanlandning i byn Winterwijk där förmodligen Europas största campingvaruhus Obelink ligger, ytan är på 65.000 m2. Stoppet blev längre än väntat och plånboken tunnare än väntat. Winterswijk ligger väldigt nära den tyska gränsen närmaste större tyska stad är Bocholt.
Bremen blev sista stellplatsen på resan, där stannade vi i två dygn. Vi fick en av de sista platserna. Lördag morgon tog vi cyklarna in till Bremens centrum ungefär 2 km, det visade sig att det var vinfestival samt att affärerna just denna lördag hade öppet till 24.00. En bra och centrumnära stellplats. Här träffade vi de första svenskarna under resan Olle och Marita från Värmland och det blev en trevlig eftermiddag och kväll som avslutning på denna korta färd i utlandet.
Äntligen kom den dagen då resan mot landet med fler ostsorter, än svenska landskap, skulle påbörjas. Målet var Cognac och Il d`Oleron, men vilken väg vi tog oss dit och hem fick vädret bestämma. Färden gick via Öresundsbron ner mot båten som låg och väntade i Rödby. Termometern visade på 22 plusgrader. När vi lägger till i Puttgarden och kör av båten är det strålande solsken och värmen har nu även nåt till norra Tyskland 28 grader. När vi närmar oss Hamburg så tror mina ögon knappt på vad de ser, får titta ordentligt för det kan ju vara fel på bilens temperaturmätare, men vi dubbelkollar med en manuell termometer vid ett stopp när hunden skall rastas. Känns som att komma ut i Sahara öknen, men inte kan de väl flyttat detta område till Hamburg, 36 grader visar två termometrar och detta i mitten av augusti. In i bilen snabbt och på med luftkonditioneringen. Nu dyker Perikles låt upp i huvudet ”Var ska vi sova i natt” Låten förföljde oss hela resan. Vi hamnar på en ställplats som heter Steinhuder am Meer som ligger några mil väster om Hannover. Första gången jag fick sova i något som liknade en bastu, 33 grader klockan 20.00 på kvällen, John Blund kom till slut. Nästa dag var det lika varmt och som en löjtnant i det militära sa, ”Framåt dit näsan pekar” Och den pekade mot Belgien där de gör fantastiskt god choklad. Värme botas med bad så en campingplats i Ardennerna med pool blev anhalten där vi skulle sova. Vem sa förresten att Belgien var platt i så fall vill jag prata med denna person, upp och ned gick färden med husbilen till La Petite Sussie som ligger i södra Belgien inte många mil från Frankrike och badet var i värmen skönt.
Som tur var blev det nu något svalare vi skalade av på termometern ungefär 8 grader. Äntligen passerade vi gränsen till Frankrike landet som producerar vin, cognac, Pineau des Charentes, mat och alla dessa goda ostar. Värmen gjorde att vi tog in på en camping för att kunna bada i poolen. Några mil utanför Tours ligger La Grande Tortue som också fick se två skåningar besöka poolen. Campingen ligger i det som kallas Loiredalen och utanför flyter Loire som är Frankrikes längsta flod, den är 1 012 km lång. Den rinner upp i Centralmassivet, har kanalförbindelse med Saône och Seine, och mynnar ut i Biscayabukten. Ungefär 800 km av den är segelbar. Flera berömda slott ligger längs med floden, liksom de druvfält som ger upphov till de berömda Loirevinerna. Några sådana vinflaskor följde med till Sverige.
Tanken var nu att hitta en stellplats på Il d´Oleron men värmen gjorde att vi tog in på en camping med pool La Brande där vi stannade i två dagar. Île d’Oléron eller bara Oléron som fransmännen säger, är en ö belägen strax utanför kusten i Charente-Maritime i Frankrike. Oleront är den största ön längs franska atlantkusten, och den näst största i Frankrike efter Korsika. Ön är sedan 1966 ansluten till fastlandet via en stor vägbro, vilket har gjort att den blivit en stor semesterort. Nordöst om Oléron ligger Fort Boyard, där man spelar in fångarna på fortet. Vägarna är inte lämpade för husbilar ändå finns där massor av dem, cykel är ett bra sätt ta sig runt på ön. Ostron finns i massor och den som gillar denna läckerhet kan stanna på ön i månader och njuta. När vi skall åka därifrån upptäcker vi en stor ställplats på ön, nästa gång vi kommer dit stannar vi nog där. På en toalett kan man få många idéer och nu dök det upp en i mitt huvud, eftersom vi var så nära Brest och vädret skulle bli bra så ställde vi färden mot denna del av Frankrike. ”Var skall vi sova i natt”
Efter vi besökt några cognacs bönder där vi handlar den i Sverige sällsynta aperitifen Pineau des Charentes som är en fransk specialitet som sällan gör något väsen av sig i Sverige. Drycken -som är en blandning av druvmust och cognac- sägs ha uppkommit av en slump 1589 när en vinbonde av misstag hällde druvmust i ett fat med cognac. Den finns i rött, vitt och rose och framställs bara i Cognac distriktet. Eftersom vi älskar denna dryck blir det att resa till Frankrike varje år. Även lite Cognac kom med hem. Dricker man för mycket av denna ädla dryck, dyker nog låten upp igen ” Var skall vi sova i natt”
Sakta tog vi oss upp till en ställplats vid havet som heter La Aiguillon-sur Mer, en liten trevlig by där ställplatsen var beläggen vid båthamnen, vi fick en av de sista platserna, fast vi kom vid 15-tiden. Det vi lärt oss under våra resor med husbil är att om du kommer försent till platser vid havet så blir de ofta fulla vid 16-17 tiden vid högsäsong. Nu kom det lite regn så det blev att sitta i bilen och läsa. Ställplatsen låg några mil norr om La Rochelle. Nästa stopp på färden mot Brest blev en ställplats 200 m från havet i Piriac-sur-Mer. Rakt västerut från Nantes. I Piriac-sur-Mer åt vi crepes vilket man är berömda för i Bretange..
Nu närmade vi oss staden Brest. Brest ligger i departementet Finistère i Bretagne i nordvästra Frankrike med cirka 145.000 invånare. Staden ligger vid en bred och djup vik av Atlanten och har en av Europas förnämsta naturhamnar. Sedan 1600-talet finns här en viktig flottbas, numera använd av NATO. Vi letade oss längre västerut och hittade en ställplats i den lilla orten Plougonvelin som kunde ta 100 husbilar. Från vår plats hade man utsikt över havet. Här fanns inte mycket att göra så det blev Nespresso, cognac och en god bok utanför husbilen innan John Blund hälsade på en liten stund. Hack i låten blev det ”Var skall vi sova i eftermiddag”
Nu började den långa färden mot hemmet. Denna gång körde vi förbi Le Mont St-Michele och deras stora ställplats, denna turistfälla har vi tidigare besökt. Bara några kilometer därifrån i orten Pontroson, ligger nästan mitt i byn vår lilla favorit camping Halloitis, där vi stannade två dygn för vädret var varmt och soligt, det blev många bad i poolen hit återvänder vi gärna vart år om resan går mot denna del av Frankrike. Hustrun kunde gå och shoppa i den lilla byn och så var hon nöjd.
Nästa stopp blev den lilla familjecampingen Les Puits Tournants som ligger några mil utanför Amiens i norra Frankrike inte långt från Belgien. En mil från campingen i byn Villers-Bretonneux som ligger 16 kilometer öster om Amiens, blev känd 1918 under första världskriget eftersom här stod ett stort slag. Hela byn som tyskarna tagit återtogs i början av augusti 1918 av australiensiska divisioner.10.700 australiska militärer, dog på slagfältet vid Somme och Arras. Strax utanför byn Villers-Bretonne , anlade man ett Australian National Memorial till minne av alla australiska soldater som stred i Frankrike och Belgien under första världskriget. Minnesmärket invigdes 1938. Det var väldigt mäktigt att se och man fick sig en funderare när man läste på gravstenarna att de stupade var runt 19-20 år.
Mot Holland gick färden, natten tillbringade vi på en camping De Schatberg nära Venlo för att därefter göra en liten mellanlandning i byn Winterwijk där förmodligen Europas största campingvaruhus Obelink ligger, ytan är på 65.000 m2. Stoppet blev längre än väntat och plånboken tunnare än väntat. Winterswijk ligger väldigt nära den tyska gränsen närmaste större tyska stad är Bocholt.
Bremen blev sista stellplatsen på resan, där stannade vi i två dygn. Vi fick en av de sista platserna. Lördag morgon tog vi cyklarna in till Bremens centrum ungefär 2 km, det visade sig att det var vinfestival samt att affärerna just denna lördag hade öppet till 24.00. En bra och centrumnära stellplats. Här träffade vi de första svenskarna under resan Olle och Marita från Värmland och det blev en trevlig eftermiddag och kväll som avslutning på denna korta färd i utlandet.