- Ort
- Västra Frölunda
En historia utan verklighetsanknytning, eller?
Sten hade nått den aktningsvärda åldern av 80+ men var ändå rätt så rörlig av sig men inte särskilt rörig för sin ålder. Han kände dock att allt blivit så mycket tyngre med åren än vad det varit tidigare.
En säck med ved till braskaminen var tidigare inga som helst problem att greppa men nu vägde den bly.
Att höstgräva i trädgårdslandet var numera en utmaning, tidigare var det en bagatell.
Stens vänskapskrets var välutrustade med hörapparater, rollatorer, kryckor, käppar, rullstolar och någon hade till och med en el-rullstol. Sten hade inget av detta men om det var framtiden så verkade det lite skrämmande på Sten, bar det iväg ditåt!?
Sten diskuterade problemet med Flisa, hustrun sedan senare delen av stenåldern. Flisa var tre år yngre men konstigt nog hade hon också märkt av samma fenomen för egen del men framför allt på Sten. Dom gjorde väl så gott som omständigheterna medgav men inte var det som i ungdomen längre, kanske det var nyhetens behag som avtagit med åren men ihop höll dom. Guldbröllop var länge sedan, snart väntade Diamantbröllop.
Var det av ren oföretagsamhet som höll dem kvar i relationen, var det för att ett alternativ kostade för mycket, var det för att man vet vad man har och man vet inte vad man får, var det för att det var mest bekymmersfritt att fortsätta relationen eller var det för att de rent av trivdes i förhållandet som gjorde att de fortfarande höll ihop? Frågan förblir obesvarad men kanske var svaret ja på alla frågorna.
Sten kände att förändringens tid hade infunnit sig. Det där som pekade rakt ut på morgonen under täcket i tonåren, det hände aldrig nu. Inte infann sig någon extra tanke vid åsynen av en damcykel. Sten tröstade sig med att det kanske var för att nutidens el-cyklar var av någon uni-sex-variant, inget upphetsande där. Några stormande känslor kändes inte heller påtagliga vid åsynen av Flisa även om och när hon var underbar.
Är jag sjuk frågade sig Sten? Sten granskade sig själv i spegeln. Det var inte ens med försämrad syn någon uppbygglig gestalt han såg, snarare en gammal bekant släkting. Det är tur att Flisa inte alltid har sina glasögon på sig.
Han hade blivit påtagligt kall om fingrar och tår med åren och annat som kvävde lite ordentlig genomströmning hade blivit påtagligt sämre, dock inte helt upphört. En viss uppståndelse kunde konstateras vid vissa tillfällen. Sten var i det mesta en handlingens man men när det gällde hälsofrågor för egen del var initiativkraften låg eller ingen alls. Stens kompisar berättade om nattliga promenader till bekvämlighetsinrättningen med dripp-dropp som resultat. Några av Stens kompisar hade efter blodprov vid besök på hälsovårdscentralen fått besked om högt värde på PSA-testet, och högt värde där rönte inte samma positiva reaktioner som motsvarande på aktiebörsen. Bror, inte Stens bror utan Stens kompis, Bror, hade blivit opererad för åkomman och på Stens fråga ”hur är det med hälsan” hade Bror svarat ”strålande” hur man nu skall tolka det som svar från en som blivit prostataopererad.
Det var ju sådär en 12 år sedan jag gjorde en hälsokontroll, kanske det är dags nu tänkte Sten. Han tvekade dock för vem vet om läkaren börjar fråga om en massa privata saker. Oron över hälsoläget övervägde dock och han ringde den vårdcentral han en gång i tiden listat sig på. Den hade han bara besökt för att få säsongs-influensa-sprutan och även 5 doser av Covid-vaccin.
Sten ringde vårdcentralen och konstaterade med stigande förvåning att det tydligen inte var en människa i andra ändan av tråden utan en automat av något slag. Efter en mängd av ”om du önskar … tryck 1” osv så fick han så småningom beskedet om ”vi ringer dig på detta telefonnummer kl 12.30”. Tänk, det fungerade för en trevlig människa ringde och frågade vad hon kunde hjälpa till med. Sten förklarade läget och fick en läkartid 1,5 månader senare. Sten tänkte att det är ju tur att det inte är något mer akut problem för då kanske man fått be problemet att hålla sig lugnt i 1,5 månad.
Sten infann sig i god tid på den avtalade tiden. Tänk, inte ett enda namn på läkarna kände han igen. Med stigande förvåning läste han namnen på skyltarna, hoppas jag slipper kvav på att ha tolk med mig tänkte Sten. Först hade Sten fått lämna en del prover hos en sköterska. På avtalad tid blev han inkallad till läkaren Frostina Islandsdottir, å tänkte Sten, det skall nog gå med Skandinaviska i alla fall.
Farhågan var obefogad, Frostina talade nästan svenska d.v.s. skånska, men kniper det får vi väl ta till Engelska om det skorrar otydligheter tänkte Sten.
Som Sten befarade blev det en genomgående utfrågning om både det ena och det andra. Efter frågan ”hur är det med kärlekslivet” hade Sten tillfälligt fått ett strömavbrott på huvudkontoret, men va f-n vad skall jag nu svara tänkte Sten när strömmen återkommit. Efter en stunds funderande sa han ”Det är som det är med Borgarbrandkåren”.
Läkaren som var van att höra det mesta var helt oförstående, vad menar du med Borgarbrandkåren frågade hon.
Men skall man behöva förklara något så elementärt tänkte Sten men tänkte därefter att det var ju positivt ändå att man kan informera läkaren om någonting och inte tvärt om som det oftast är.
Jo, började Sten. Medlemmarna i Borgarbrandkåren kommer överens om en lämplig dag och tid då de kan träffas för en övning. Det börjar med lite rundsnack, sedan klär man om och försöker få igång en brasa. Man tar fram utrustningen som är lämpad för att hantera brasan. Oftast tar det inte så lång tid att släcka brasan. När den väl är släckt så gör man eftervård på utrustningen och stoppar tillbaka den på avsedd plats. Sedan kan det hända att man tar en gemensam fika med lite eftersnack för att därefter återgå till sina sysslor.
Det är väl så som vårt kärleksliv ser ut sa Sten lite blygt.
Jaha, då förstår jag precis sa läkaren. Vill du ha någon medicin för lite bättre genomströmning i fingrar, tår och Borgarbrandkårs-utrustning frågade läkaren.
Nää tack, svarade Sten, jag får väl ta av mig glasögonen när vi släcker brasan och hallucinera något om de som finns på den omdiskuterade kalendern som vi hade på väggen i verkstan på jobbet sa Sten.
En säck med ved till braskaminen var tidigare inga som helst problem att greppa men nu vägde den bly.
Att höstgräva i trädgårdslandet var numera en utmaning, tidigare var det en bagatell.
Stens vänskapskrets var välutrustade med hörapparater, rollatorer, kryckor, käppar, rullstolar och någon hade till och med en el-rullstol. Sten hade inget av detta men om det var framtiden så verkade det lite skrämmande på Sten, bar det iväg ditåt!?
Sten diskuterade problemet med Flisa, hustrun sedan senare delen av stenåldern. Flisa var tre år yngre men konstigt nog hade hon också märkt av samma fenomen för egen del men framför allt på Sten. Dom gjorde väl så gott som omständigheterna medgav men inte var det som i ungdomen längre, kanske det var nyhetens behag som avtagit med åren men ihop höll dom. Guldbröllop var länge sedan, snart väntade Diamantbröllop.
Var det av ren oföretagsamhet som höll dem kvar i relationen, var det för att ett alternativ kostade för mycket, var det för att man vet vad man har och man vet inte vad man får, var det för att det var mest bekymmersfritt att fortsätta relationen eller var det för att de rent av trivdes i förhållandet som gjorde att de fortfarande höll ihop? Frågan förblir obesvarad men kanske var svaret ja på alla frågorna.
Sten kände att förändringens tid hade infunnit sig. Det där som pekade rakt ut på morgonen under täcket i tonåren, det hände aldrig nu. Inte infann sig någon extra tanke vid åsynen av en damcykel. Sten tröstade sig med att det kanske var för att nutidens el-cyklar var av någon uni-sex-variant, inget upphetsande där. Några stormande känslor kändes inte heller påtagliga vid åsynen av Flisa även om och när hon var underbar.
Är jag sjuk frågade sig Sten? Sten granskade sig själv i spegeln. Det var inte ens med försämrad syn någon uppbygglig gestalt han såg, snarare en gammal bekant släkting. Det är tur att Flisa inte alltid har sina glasögon på sig.
Han hade blivit påtagligt kall om fingrar och tår med åren och annat som kvävde lite ordentlig genomströmning hade blivit påtagligt sämre, dock inte helt upphört. En viss uppståndelse kunde konstateras vid vissa tillfällen. Sten var i det mesta en handlingens man men när det gällde hälsofrågor för egen del var initiativkraften låg eller ingen alls. Stens kompisar berättade om nattliga promenader till bekvämlighetsinrättningen med dripp-dropp som resultat. Några av Stens kompisar hade efter blodprov vid besök på hälsovårdscentralen fått besked om högt värde på PSA-testet, och högt värde där rönte inte samma positiva reaktioner som motsvarande på aktiebörsen. Bror, inte Stens bror utan Stens kompis, Bror, hade blivit opererad för åkomman och på Stens fråga ”hur är det med hälsan” hade Bror svarat ”strålande” hur man nu skall tolka det som svar från en som blivit prostataopererad.
Det var ju sådär en 12 år sedan jag gjorde en hälsokontroll, kanske det är dags nu tänkte Sten. Han tvekade dock för vem vet om läkaren börjar fråga om en massa privata saker. Oron över hälsoläget övervägde dock och han ringde den vårdcentral han en gång i tiden listat sig på. Den hade han bara besökt för att få säsongs-influensa-sprutan och även 5 doser av Covid-vaccin.
Sten ringde vårdcentralen och konstaterade med stigande förvåning att det tydligen inte var en människa i andra ändan av tråden utan en automat av något slag. Efter en mängd av ”om du önskar … tryck 1” osv så fick han så småningom beskedet om ”vi ringer dig på detta telefonnummer kl 12.30”. Tänk, det fungerade för en trevlig människa ringde och frågade vad hon kunde hjälpa till med. Sten förklarade läget och fick en läkartid 1,5 månader senare. Sten tänkte att det är ju tur att det inte är något mer akut problem för då kanske man fått be problemet att hålla sig lugnt i 1,5 månad.
Sten infann sig i god tid på den avtalade tiden. Tänk, inte ett enda namn på läkarna kände han igen. Med stigande förvåning läste han namnen på skyltarna, hoppas jag slipper kvav på att ha tolk med mig tänkte Sten. Först hade Sten fått lämna en del prover hos en sköterska. På avtalad tid blev han inkallad till läkaren Frostina Islandsdottir, å tänkte Sten, det skall nog gå med Skandinaviska i alla fall.
Farhågan var obefogad, Frostina talade nästan svenska d.v.s. skånska, men kniper det får vi väl ta till Engelska om det skorrar otydligheter tänkte Sten.
Som Sten befarade blev det en genomgående utfrågning om både det ena och det andra. Efter frågan ”hur är det med kärlekslivet” hade Sten tillfälligt fått ett strömavbrott på huvudkontoret, men va f-n vad skall jag nu svara tänkte Sten när strömmen återkommit. Efter en stunds funderande sa han ”Det är som det är med Borgarbrandkåren”.
Läkaren som var van att höra det mesta var helt oförstående, vad menar du med Borgarbrandkåren frågade hon.
Men skall man behöva förklara något så elementärt tänkte Sten men tänkte därefter att det var ju positivt ändå att man kan informera läkaren om någonting och inte tvärt om som det oftast är.
Jo, började Sten. Medlemmarna i Borgarbrandkåren kommer överens om en lämplig dag och tid då de kan träffas för en övning. Det börjar med lite rundsnack, sedan klär man om och försöker få igång en brasa. Man tar fram utrustningen som är lämpad för att hantera brasan. Oftast tar det inte så lång tid att släcka brasan. När den väl är släckt så gör man eftervård på utrustningen och stoppar tillbaka den på avsedd plats. Sedan kan det hända att man tar en gemensam fika med lite eftersnack för att därefter återgå till sina sysslor.
Det är väl så som vårt kärleksliv ser ut sa Sten lite blygt.
Jaha, då förstår jag precis sa läkaren. Vill du ha någon medicin för lite bättre genomströmning i fingrar, tår och Borgarbrandkårs-utrustning frågade läkaren.
Nää tack, svarade Sten, jag får väl ta av mig glasögonen när vi släcker brasan och hallucinera något om de som finns på den omdiskuterade kalendern som vi hade på väggen i verkstan på jobbet sa Sten.