- Ort
- Göteborg
Att ta en plåtis upp på det Spanska fjällets småvägar var otänkbart så för 2 år sen började vi fundera på att leasa en mindre bil. Leasingkostnaden var OK, men försäkringen var katastrofalt dyr så det var bara att ta fram miniräknaren… Lösningen blev köp av en liten begagnad Aygo med låg förbrukning och låga kostnader i övrigt. Nu, 2 år senare, det var dags att besiktiga ”lillbilen” där Tommy hjälpte oss med tidsbokningen, så vi åkte till den Spanska ITV (bilbesiktning) i Benidorm. Dom flesta väljer att en bilservice går igenom bilen och besiktigar den för att slippa bl.a. kommunikationsproblem m.m… Vi valde att göra detta själva då bilen kändes vara i ”bra” skick och som vanligt för att få en liten adrenalin kick pga klivet i ”det okända”.
Att komma tidigt (tack Tommy) en lördag morgon var den första positiva grejen. Eftersom Marianne står som ägare, hon fick ratta sig fram till luckan där en vänlig Spansktalande tjej begärde nödvändiga handlingar (körkort, regbevis och försäkringskvitto). Utan dessa papper är det bara att vända och boka ny tid.
Marianne vinkas fram till en av 3 infarter utanför bes.hallen. En trevlig tjej förstår att vi inte kan Spanska så hon drar igång sin Spangelska åtföljd av teckenspråk, inga problem alls. Det intressanta var att Marianne satt hela tiden vid ratten, bromsade, blinkade hit o dit, tjejen checkade av all belysning, kände på alla bälten och dörröppning osv… Marianne körde över gropen och då kom en röst i högtalaren (en kille pratade från gropen) och bilen började skaka som bara den. Han kunde inte Engelska så en tjej som satt i en annan bil vid sidan om oss pekade med händerna på hur Marianne skulle göra. Som vi skrattade…
Känslan av att ha besiktigat en bil i ett annat land med noll språkkunskaper var obeskrivlig. Man känner sig stolt, självförtroendet ökar och roligt har man haft till 1000. Nu är det över, nästa upplevelse lär inträffa först om 2 år tills bilen blir 10 år gammal, sen blir det besiktning varje år.
Att komma tidigt (tack Tommy) en lördag morgon var den första positiva grejen. Eftersom Marianne står som ägare, hon fick ratta sig fram till luckan där en vänlig Spansktalande tjej begärde nödvändiga handlingar (körkort, regbevis och försäkringskvitto). Utan dessa papper är det bara att vända och boka ny tid.
Marianne vinkas fram till en av 3 infarter utanför bes.hallen. En trevlig tjej förstår att vi inte kan Spanska så hon drar igång sin Spangelska åtföljd av teckenspråk, inga problem alls. Det intressanta var att Marianne satt hela tiden vid ratten, bromsade, blinkade hit o dit, tjejen checkade av all belysning, kände på alla bälten och dörröppning osv… Marianne körde över gropen och då kom en röst i högtalaren (en kille pratade från gropen) och bilen började skaka som bara den. Han kunde inte Engelska så en tjej som satt i en annan bil vid sidan om oss pekade med händerna på hur Marianne skulle göra. Som vi skrattade…
Känslan av att ha besiktigat en bil i ett annat land med noll språkkunskaper var obeskrivlig. Man känner sig stolt, självförtroendet ökar och roligt har man haft till 1000. Nu är det över, nästa upplevelse lär inträffa först om 2 år tills bilen blir 10 år gammal, sen blir det besiktning varje år.
