- Ort
- Löddeköpinge
En eftermiddag styr jag mina steg till den stora pampiga banklokalen, för att uträtta lite bankärenden. Tänker när jag är på väg dit, undras om banken ligger kvar i dessa Internet- och telefonbanks tider. Det var med hatten i handen som jag med nykammad bena och välputsade skor, tågade fram till disken och berättade om mitt ärende. Jag skulle be att få sätta i lite pengar på min bankbok. Det var nu kassörskan tittade på mej med stora ögon, och undrade från vilken planet jag kom, hon hade förmodligen aldrig sett en bankbok. Ett ögonblick, sa hon. När hon väl kom tillbaka hade hon i släptåg en kostymklädd man, som jag förstod var chefen. Varför skall alla chefer gå begravningsklädda, går de och väntar på att kontoret skall läggas ner. Efter ett tag fick jag sätta in pengarna på min bankbok och även fått behålla denna klenod.
Bankkontor är snart att betrakta som sevärdheter, något kan väl bevaras på skansen så att efterlevande får se hur vi hade det. De läggs ner i en rasande takt, samtidigt ökar antalet tjänster du kan göra på Internet. Min hustru brukar kontrollera kontona via Internet och också betala våra räkningar där. Att ta ut pengar har alltså blivit ett problem, då bankkontoren inte har öppet när hustrun och jag kan gåt dit för att ta ut våra lönepengar, därför har vi skaffat var sitt uttagskort. Problem har det blivit när hustrun skall föra över pengar till mej. Först gäller det hitta ett kontor som har en kassa och som är öppet när hustrun inte jobbar. Det är logistik det.
Hustrun blev då uppmanad att skaffa telefonbank, för då kunde hon ringa precis när hon ville för de hade öppet 7-21. För någon dag sen inföll det första tillfället för telefonöverföring. Hustrun hade fåt en lathund på banken och kassörskan sa att de var så enkelt. För säkerhets skull hade hon ytterligare en lathund vid sin sida, det var jag och jag stod på högra sidan. Bankens lilla skrift hade hon till vänster om sig. Hustrun tog telefonen och slog det magiska numret till telefonbanken. Telefonen var inställd på högsta volym så även jag skulle kunna höra vad banken sa. En mild stämma ger hustrun anvisningar och hon trycker på telefonens knappar i en aldrig upphörande process. Plötsligt slutar hon trycka, hustrun ser ut som ett barn man stulit godis ifrån. Hennes ansikte blev en och en halv meter långt och begåvades med ett stort hål i mitten. Man säger att någon gapar av förvåning, men här handlade det om en fysisk förändring av ansiktet som jag inte trodde min hustru var mäktig att utföra.
Jag frågade vad som hänt, jo sa hustrun den milda stämman sa att jag knappat in fel kontonummer till mitt eget konto. Trots fusklapp med kontonummer och lathund över hur handhavandet skulle gå till blev det fel. Knapptrycknings momenten upprepades igen och igen och igen, men det blev fel var gång. Min hustru är envis men efter fjärde gången gav hon upp med en suck. Tur inte banken vet vad en sådan djup suck från hustrun betyder, men jag vet. Nu fick jag överta det tekniska, men först skulle telefonen lyftas upp från golvet, där hustrun samtidigt som sucken placerat den. Det tekniska i mitt fall innebär att jag lyfter luren och med höger hand, myndigt utstickande mitt pekfinger gav jag mig på den stackars telefonen. Vår telefon är av märket DORO, fast nu borde det ståt ORO, eftersom jag börjat trycka på den. Nu skulle jag visa banken vem som bestämmer över mina egna pengar.
Jag tryckte de rätta nummerkombinationerna - på rätt ställe. Det fungerade utmärkt ända tills den milda stämman ville ha bekräftat att jag skulle föra över en summa pengar från konto a till konto b. Jag bekräftade och fick då reda på att det var fel kontonummer till det konto som pengarna skulle föras över till. Detta var mitt konto och mitt kontonummer som jag haft sen hedenhösarna var små. Jag repeterade det hela ett antal gånger Alltid samma resultat. Nu hade vi ringt sex gånger och inte fått uträttat ett förbannat dugg. Förutom att hustrun lämnat rummet eftersom hon inte vill höra alla de konstiga ord som jag uppfinner när något går mig emot på min DORO telefon.
Nu till den stora frågan: Vad är det som gick fel? Ja, vi får vänta tills banken är öppen. Får gå dit igen och då försöka få reda på vad som kan ha blivit tokigt. Men av någon anledning förväntar jag mig inte något annat svar än det jag fick när uttagsautomaten tog mitt uttagskort efter det att jag knappat in rätt kod tre gånger och uttagsautomaten meddelat mej att den behöll kortet. Inte någon ursäkt eller medkänsla från banken utan helt enkelt att, det blir fel ibland. Det går ju att byta bank, men jag tror inte att det hjälper så mycket. Det blir antagligen fel där också. Vi kan väl ringa telefonbanken personlig betjäning, sa nu hustrun som återvänt till rummet. De kanske kan hjälpa oss med överföringen. Men behöver vi inte en massa koder för att vi skall kunna identifiera oss. Jo, men jag har de här sa hustrun och fiskade fram dem från plånboken som för övrigt borde gå på en bantningskur för kvitton. Hustrun knappade nu återigen en massa siffror på telefonen. Välkommen till telefonbanken det är just nu många som ringer till oss, men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan, sen kom den förskräkliga musiken i öronen, man kan ju inte ens dansa till den. Efter en timme gav jag upp med orden till hustrun. Det kommer en ny dag imorgon.
Bankkontor är snart att betrakta som sevärdheter, något kan väl bevaras på skansen så att efterlevande får se hur vi hade det. De läggs ner i en rasande takt, samtidigt ökar antalet tjänster du kan göra på Internet. Min hustru brukar kontrollera kontona via Internet och också betala våra räkningar där. Att ta ut pengar har alltså blivit ett problem, då bankkontoren inte har öppet när hustrun och jag kan gåt dit för att ta ut våra lönepengar, därför har vi skaffat var sitt uttagskort. Problem har det blivit när hustrun skall föra över pengar till mej. Först gäller det hitta ett kontor som har en kassa och som är öppet när hustrun inte jobbar. Det är logistik det.
Hustrun blev då uppmanad att skaffa telefonbank, för då kunde hon ringa precis när hon ville för de hade öppet 7-21. För någon dag sen inföll det första tillfället för telefonöverföring. Hustrun hade fåt en lathund på banken och kassörskan sa att de var så enkelt. För säkerhets skull hade hon ytterligare en lathund vid sin sida, det var jag och jag stod på högra sidan. Bankens lilla skrift hade hon till vänster om sig. Hustrun tog telefonen och slog det magiska numret till telefonbanken. Telefonen var inställd på högsta volym så även jag skulle kunna höra vad banken sa. En mild stämma ger hustrun anvisningar och hon trycker på telefonens knappar i en aldrig upphörande process. Plötsligt slutar hon trycka, hustrun ser ut som ett barn man stulit godis ifrån. Hennes ansikte blev en och en halv meter långt och begåvades med ett stort hål i mitten. Man säger att någon gapar av förvåning, men här handlade det om en fysisk förändring av ansiktet som jag inte trodde min hustru var mäktig att utföra.
Jag frågade vad som hänt, jo sa hustrun den milda stämman sa att jag knappat in fel kontonummer till mitt eget konto. Trots fusklapp med kontonummer och lathund över hur handhavandet skulle gå till blev det fel. Knapptrycknings momenten upprepades igen och igen och igen, men det blev fel var gång. Min hustru är envis men efter fjärde gången gav hon upp med en suck. Tur inte banken vet vad en sådan djup suck från hustrun betyder, men jag vet. Nu fick jag överta det tekniska, men först skulle telefonen lyftas upp från golvet, där hustrun samtidigt som sucken placerat den. Det tekniska i mitt fall innebär att jag lyfter luren och med höger hand, myndigt utstickande mitt pekfinger gav jag mig på den stackars telefonen. Vår telefon är av märket DORO, fast nu borde det ståt ORO, eftersom jag börjat trycka på den. Nu skulle jag visa banken vem som bestämmer över mina egna pengar.
Jag tryckte de rätta nummerkombinationerna - på rätt ställe. Det fungerade utmärkt ända tills den milda stämman ville ha bekräftat att jag skulle föra över en summa pengar från konto a till konto b. Jag bekräftade och fick då reda på att det var fel kontonummer till det konto som pengarna skulle föras över till. Detta var mitt konto och mitt kontonummer som jag haft sen hedenhösarna var små. Jag repeterade det hela ett antal gånger Alltid samma resultat. Nu hade vi ringt sex gånger och inte fått uträttat ett förbannat dugg. Förutom att hustrun lämnat rummet eftersom hon inte vill höra alla de konstiga ord som jag uppfinner när något går mig emot på min DORO telefon.
Nu till den stora frågan: Vad är det som gick fel? Ja, vi får vänta tills banken är öppen. Får gå dit igen och då försöka få reda på vad som kan ha blivit tokigt. Men av någon anledning förväntar jag mig inte något annat svar än det jag fick när uttagsautomaten tog mitt uttagskort efter det att jag knappat in rätt kod tre gånger och uttagsautomaten meddelat mej att den behöll kortet. Inte någon ursäkt eller medkänsla från banken utan helt enkelt att, det blir fel ibland. Det går ju att byta bank, men jag tror inte att det hjälper så mycket. Det blir antagligen fel där också. Vi kan väl ringa telefonbanken personlig betjäning, sa nu hustrun som återvänt till rummet. De kanske kan hjälpa oss med överföringen. Men behöver vi inte en massa koder för att vi skall kunna identifiera oss. Jo, men jag har de här sa hustrun och fiskade fram dem från plånboken som för övrigt borde gå på en bantningskur för kvitton. Hustrun knappade nu återigen en massa siffror på telefonen. Välkommen till telefonbanken det är just nu många som ringer till oss, men vi tar emot ditt samtal så snart vi kan, sen kom den förskräkliga musiken i öronen, man kan ju inte ens dansa till den. Efter en timme gav jag upp med orden till hustrun. Det kommer en ny dag imorgon.