Allt har en början

[Lasse]

När jag började min vandring på moder jord, låg maten inte på stora fat, den låg inte heller i kylskåp. Maten låg i påsar på fönsterblecket om vintern, på sommaren hyrde man ett köldfack. Jag var med andra ord tvungen att börja leta upp mat när hungern satte in. Plötsligt kom också köttet in i mitt liv och det gällde att springa ifatt det så man fick något. Nu började det bli mängder med mat. Det gällde nu att äta hela tiden och mest i onödan för man visste aldrig när det blev mat nästa gång. In i vårt hus kom sedan även salt, socker, mjöl och alkohol. Det var nu skiten började för det var väl skit som kom in och ut där nere.

Överviktens mysterium börjar vi nu närma oss. Det är så ordnat att kroppen styr när det är dags att stoppa in i foderluckan inte klockan som någon tror, den går förresten redan fel. När hungerkänslorna tar kroppen i besittning och ett sug uppstår så gör det ont hela vägen ner till magen. Det är nu magen börjar suga upp det överskott som finns av fett. Kanske skulle blivit vegetarian, men handen på hjärtat hur kul är det att äta grönt. Någon grön tråd måste vara felkopplad i min hjärna.

Efter maten kommer suget efter kaffe, konjak och en go kaka och kanske någon bit godis. Eftersom klockan går fel så äter jag fyra gånger om dagen, tänk vilket sug jag får efter söt var gång. Det är nu jag börjar få köpa lite större storlekar. Jag har ingen koll på mängden mat och hur förbränningstakten är. Jag får väl börja räkna ut förbränningstakten och kanske ställa om klockan så den går rätt. Hungerkänslorna kanske skall få mala lite längre var gång och så får jag skippa det som suget vill att jag skall stoppa in. Kanske skall jag skippa ordet "bara en bit till" det är bara jag som blir lurad av mej själv. Jag vet så väl att utan mat blir jag inte större. Utan förstånd blir jag fet. Nu får jag försöka rätta till felet i hjärnan.

Mysteriet med att jag inte hittar dammsugaren i huset får nu en förklaring, det finns ingen jag har ätit upp den.