Vad då undrar du så klart (om du orkar läsa mer än rubriken).
Vi ställer istället en motfråga.
Hur många gånger under sin livstid behöver man, i snitt, råka ut för en olycka i trafiken.
Inte något litet, som att bli överkörd på övergångsstället eller få cykelstyret i magen utan jag menar krocka med bilen.
Vållande eller icke så har, de flesta, aldrig råkat ut för något.
Någon kanske har backat på en grindstolpe eller mosat grannens katt...
Själv då?
Jo första tillfället uppenbarade sig när man, försiktigt med nytaget körkort, smyger runt på vägarna runt Norrköpings flygplats.
En man i filen innanför får plötsligt för sig att han kör åt fel håll och gör en u-sväng på en fullt trafikerad tre-filig korsning.
Olyckan är ett faktum. Tur att 34 vittnen ställde upp till min fördel....
Andra gången var bara något år senare när jag hämtat en sprillans ny King Cab åt en kollega.
På snöig vinterväg möts jag plötsligt av en bil på fullt ställ genom en kurva (på min sida).
Trots snabbt agerande att slänga ner min bil i diket så blev mötande rädd och panikbromsar.
Kingen var hög och klarade sig med lite knycklad stötfångare medans mötande hamnade på skroten.
Sedan klarade jag mig väldigt många år.
Om man bortser från ett antal dikeskörningar med bilar under lek-liknande förhållanden som klarades ut med lite "jävlar anamma", ett par krockar med träd vid terrängkörning mm (smågrejer helt enkelt).
Klarade mig tills jag började jobba i Stockholm.
Hade väl jobbat tre månader och haft min bil i två när en upphinnande bil inte uppfattar att kön framför står still utan dammar in i mig bakifrån i 70 knyck.
Den kändes...
Ytterligare en bil till skrotning (inte min).
En vecka innan semestern är bilen klar på verkstaden och man återlämnar hyrbilen och pyser ner i sina egna skinnfåtöljer.
Efter två dagar! med den egna bilen görs en tripp till Waxholms fästning.
På parkeringen ser jag, på håll, en bil som backar (i full fart) rakt in i min front.
Vi kutar dit och stoppar personen innan han hinner iväg (Jo han tänkte smita).
Han skyller på sina barn i baksätet som skriker om glass så han blev stressad och bara ville bort. Och?!!
Nu blev det att åka bärgare då kylare mm rök.
Ny hyrbil över hela semestern....
Nu tog det en bit in på vintern innan bilen var klar.
Några månader efter nyår kom så den nya bilen.
En Volvo, äntligen...
Den vintern var det halt på vägarna och Stockholmarna är väldigt kärvänliga och vill ligga och mysa nära bakom.
Så även denna vinterdag när bilen framför nitar.
Jag hinner få stopp med några decimeters marginal när hela bilen skuffas fram.
Påkörning bakifrån....igen.
Denna gång hade jag lyckligtvis kroken utfälld så det blev ingen skada.
Eller åtminstone inte på min bil, men du skulle sett den andre (som man brukar säga).
Nu har det varit lungt ett tag.
Den förra Volvon byttes efter tre år mot en ny Volvo som snart också fyller tre år.
Då händer det idag....
Står i vänster fil i en korsning, det blir grönt och jag kör.
Helt plötsligt ser jag något stort på min högra sida och en kraftig smäll och bilen trycks med sidan in i en refug.
En lastbila jävel som släppte på uppmärksamheten några sekunder för att kolla gps:en styrde rakt in i min sida.
Jag hann trycka lite på bromsen och vrida om ratten åt vänster innan det small.
Men han lyckades trycka in nästan hela högersidan och slå sönder bakdäck och fälg.
Chauffören var mycket ångerfull när vi utbytte uppgifter (han visste inte var han skulle, hade bråttom och ville hem).
Så är egentligen inte sur på honom bara situationen.
Jippi påskhelg och långledigt. Vi ska åka bort har vi planerat. Minisemester.
Och åka med en nyservad Volvo (och nu nykrockad)....
Ungarna kan ju alltid gå in genom vänster bakdörr men frun får klättra in via förardörren....
Japp den blev rätt illa tilltygad....
Summa summarum så har jag varit inblandad i sex! trafikolyckor på 30års bilkörning.
Långt över gemene man?
Under dessa år har jag väl iof även kört ca 130-150 000mil vilket är väl över snittet, men ändå.....
Det roligaste med hela historien idag är ändå assistansen.
Vi har något avtal med SOS International.
Ett nummer man ska ringa så fixar de bärgare osv.
Säkert?!
Ringde dem direkt och fick mata in mitt mobilnummer.
Sedan kom ett sms inom någon minut där man skulle beskriva vad som hänt och om man behövde bärgare.
Och ja, jag behövde bärgare så jag skrev in det.
Till svar fick man en liten notis typ "vi ringer upp dig inom några minuter på följande nummer....".
Troligt!!
Jag väntade en timme utan att det hände något.
Så jag ringde lite samtal själv istället.
Fick tag på min gummigubbe som kunde låna ut en batteri mutterknack och en garagedomkraft samt kränga på ett nytt sommardäck på en av mina fälgar (skulle ändå lägga på fyra nya).
Fick fatt i en kollega som kunde åka till gummigubben och hämta upp och sedan köra ut till mig.
Detta tog 40min till.
Sedan bytte jag däck lite kvickt på 3min i full rusningstrafik utan hjälp av någon TMA-bil.
In med grejorna i bilen och åker till gummigubben för å lämna tillbaka grejorna.
Då har han lagt om de kvarvarande tre däcken och stannar kvar och skiftar däcken på min bil.
Grym service.
Nu är klockan snart 20.00 och det är sex timmar sedan jag kontaktade sos och de har fortfarande inte återkopplat.
Vilken jäkla tur att man fixade och trixade själv annars hade jag fortfarande stått kvar i Norra länken.....
Vi ställer istället en motfråga.
Hur många gånger under sin livstid behöver man, i snitt, råka ut för en olycka i trafiken.
Inte något litet, som att bli överkörd på övergångsstället eller få cykelstyret i magen utan jag menar krocka med bilen.
Vållande eller icke så har, de flesta, aldrig råkat ut för något.
Någon kanske har backat på en grindstolpe eller mosat grannens katt...
Själv då?
Jo första tillfället uppenbarade sig när man, försiktigt med nytaget körkort, smyger runt på vägarna runt Norrköpings flygplats.
En man i filen innanför får plötsligt för sig att han kör åt fel håll och gör en u-sväng på en fullt trafikerad tre-filig korsning.
Olyckan är ett faktum. Tur att 34 vittnen ställde upp till min fördel....
Andra gången var bara något år senare när jag hämtat en sprillans ny King Cab åt en kollega.
På snöig vinterväg möts jag plötsligt av en bil på fullt ställ genom en kurva (på min sida).
Trots snabbt agerande att slänga ner min bil i diket så blev mötande rädd och panikbromsar.
Kingen var hög och klarade sig med lite knycklad stötfångare medans mötande hamnade på skroten.
Sedan klarade jag mig väldigt många år.
Om man bortser från ett antal dikeskörningar med bilar under lek-liknande förhållanden som klarades ut med lite "jävlar anamma", ett par krockar med träd vid terrängkörning mm (smågrejer helt enkelt).
Klarade mig tills jag började jobba i Stockholm.
Hade väl jobbat tre månader och haft min bil i två när en upphinnande bil inte uppfattar att kön framför står still utan dammar in i mig bakifrån i 70 knyck.
Den kändes...
Ytterligare en bil till skrotning (inte min).
En vecka innan semestern är bilen klar på verkstaden och man återlämnar hyrbilen och pyser ner i sina egna skinnfåtöljer.
Efter två dagar! med den egna bilen görs en tripp till Waxholms fästning.
På parkeringen ser jag, på håll, en bil som backar (i full fart) rakt in i min front.
Vi kutar dit och stoppar personen innan han hinner iväg (Jo han tänkte smita).
Han skyller på sina barn i baksätet som skriker om glass så han blev stressad och bara ville bort. Och?!!
Nu blev det att åka bärgare då kylare mm rök.
Ny hyrbil över hela semestern....
Nu tog det en bit in på vintern innan bilen var klar.
Några månader efter nyår kom så den nya bilen.
En Volvo, äntligen...
Den vintern var det halt på vägarna och Stockholmarna är väldigt kärvänliga och vill ligga och mysa nära bakom.
Så även denna vinterdag när bilen framför nitar.
Jag hinner få stopp med några decimeters marginal när hela bilen skuffas fram.
Påkörning bakifrån....igen.
Denna gång hade jag lyckligtvis kroken utfälld så det blev ingen skada.
Eller åtminstone inte på min bil, men du skulle sett den andre (som man brukar säga).
Nu har det varit lungt ett tag.
Den förra Volvon byttes efter tre år mot en ny Volvo som snart också fyller tre år.
Då händer det idag....
Står i vänster fil i en korsning, det blir grönt och jag kör.
Helt plötsligt ser jag något stort på min högra sida och en kraftig smäll och bilen trycks med sidan in i en refug.
En lastbila jävel som släppte på uppmärksamheten några sekunder för att kolla gps:en styrde rakt in i min sida.
Jag hann trycka lite på bromsen och vrida om ratten åt vänster innan det small.
Men han lyckades trycka in nästan hela högersidan och slå sönder bakdäck och fälg.
Chauffören var mycket ångerfull när vi utbytte uppgifter (han visste inte var han skulle, hade bråttom och ville hem).
Så är egentligen inte sur på honom bara situationen.
Jippi påskhelg och långledigt. Vi ska åka bort har vi planerat. Minisemester.
Och åka med en nyservad Volvo (och nu nykrockad)....
Ungarna kan ju alltid gå in genom vänster bakdörr men frun får klättra in via förardörren....
Japp den blev rätt illa tilltygad....
Summa summarum så har jag varit inblandad i sex! trafikolyckor på 30års bilkörning.
Långt över gemene man?
Under dessa år har jag väl iof även kört ca 130-150 000mil vilket är väl över snittet, men ändå.....
Det roligaste med hela historien idag är ändå assistansen.
Vi har något avtal med SOS International.
Ett nummer man ska ringa så fixar de bärgare osv.
Säkert?!
Ringde dem direkt och fick mata in mitt mobilnummer.
Sedan kom ett sms inom någon minut där man skulle beskriva vad som hänt och om man behövde bärgare.
Och ja, jag behövde bärgare så jag skrev in det.
Till svar fick man en liten notis typ "vi ringer upp dig inom några minuter på följande nummer....".
Troligt!!
Jag väntade en timme utan att det hände något.
Så jag ringde lite samtal själv istället.
Fick tag på min gummigubbe som kunde låna ut en batteri mutterknack och en garagedomkraft samt kränga på ett nytt sommardäck på en av mina fälgar (skulle ändå lägga på fyra nya).
Fick fatt i en kollega som kunde åka till gummigubben och hämta upp och sedan köra ut till mig.
Detta tog 40min till.
Sedan bytte jag däck lite kvickt på 3min i full rusningstrafik utan hjälp av någon TMA-bil.
In med grejorna i bilen och åker till gummigubben för å lämna tillbaka grejorna.
Då har han lagt om de kvarvarande tre däcken och stannar kvar och skiftar däcken på min bil.
Grym service.
Nu är klockan snart 20.00 och det är sex timmar sedan jag kontaktade sos och de har fortfarande inte återkopplat.
Vilken jäkla tur att man fixade och trixade själv annars hade jag fortfarande stått kvar i Norra länken.....
