- Ort
- Löddeköpinge
Vi landade på Malaga airport för femtionde gången. Tidigare gånger hade hustruns jobb stått i vägen för mer än fjortondags vistelse i Nerja. Nu var det hindret borta och en tre månaders vistelse väntade.
När vi nästan fått alla våra väskor, vi hade med fyra stycken för vissa av väskorna innehöll bra ha saker, vad nu det är för saker vet endast hustrun. En väska fattades jag fick uppsöka någon lucka där det satt en spanjorska och för henne var mobilen hon pratade i, viktigare än oss fyra som stod där i kö. Plötsligt ropar hustrun, jag har hittat väskan. En ensam väska åkte runt, runt på bagagebandet och det var vår väska, förklaringen var, att hustrun inte kände igen sin egen väska då den var ny.
Nu började den långa vandringen till platsen där hyrbilen stod, det var som att vandra i en bastu. När vi kom fram till communityn skulle jag köra in bilen i vårt garage. Trottoarkanterna är väldigt höga, nästan som att bestiga ett mindre berg, man sitter hela tiden på helspänn och väntar bara på att underredet skall skrapa i trottoarkanten. Till slut stod bilen i garaget, bredvid garaget bor en äldre tant och hon tittade fram när hon hörde jag körde in i garaget. Hennes kommentar var, You are a very good driver.
När vi så kom fram till lägenheten, som egentligen ägs av sonen, ny inköpt för åtta månader sedan. Upptäckte vi att vattnet inte fungerade. Gick och kollade huvud vattenkranen som kanske var avstängd. Där satt en gul lapp, vad där stod vet bara de som kan spanska. Vred på kranen och plötsligt blev det springvatten, stängde kranen.
Vi kontaktade sonen som kontaktade advokaten som bistått vid köpet. Helt plötsligt var det livsavgörande vattnet borta. Vi gick och kollade i communitys postskåp, där i facket för post ingen ville ha låg säkert hundra kuvert. Vi letade igenom dessa, där hittade vi ett kuvert från vattenverket som var postat till förra ägaren. Sonen hörde av sig, sa att den mänskliga faktorn var orsaken, som gjort att säljaren glömt meddela advokaten att lägenheten fått ny ägare. Det var nämligen advokaten som skulle berättat för vattenverket att lägenheten fått en ny ägare.
Hustrun letade upp vart man kunde betala vattenräkningen, tog sig till deras kontor och betalade, på eftermiddagen två dagar efter vi anlänt till Nerja och lägenheten flödade det livsviktiga vattnet åter genom alla kranar.
När vi nästan fått alla våra väskor, vi hade med fyra stycken för vissa av väskorna innehöll bra ha saker, vad nu det är för saker vet endast hustrun. En väska fattades jag fick uppsöka någon lucka där det satt en spanjorska och för henne var mobilen hon pratade i, viktigare än oss fyra som stod där i kö. Plötsligt ropar hustrun, jag har hittat väskan. En ensam väska åkte runt, runt på bagagebandet och det var vår väska, förklaringen var, att hustrun inte kände igen sin egen väska då den var ny.
Nu började den långa vandringen till platsen där hyrbilen stod, det var som att vandra i en bastu. När vi kom fram till communityn skulle jag köra in bilen i vårt garage. Trottoarkanterna är väldigt höga, nästan som att bestiga ett mindre berg, man sitter hela tiden på helspänn och väntar bara på att underredet skall skrapa i trottoarkanten. Till slut stod bilen i garaget, bredvid garaget bor en äldre tant och hon tittade fram när hon hörde jag körde in i garaget. Hennes kommentar var, You are a very good driver.
När vi så kom fram till lägenheten, som egentligen ägs av sonen, ny inköpt för åtta månader sedan. Upptäckte vi att vattnet inte fungerade. Gick och kollade huvud vattenkranen som kanske var avstängd. Där satt en gul lapp, vad där stod vet bara de som kan spanska. Vred på kranen och plötsligt blev det springvatten, stängde kranen.
Vi kontaktade sonen som kontaktade advokaten som bistått vid köpet. Helt plötsligt var det livsavgörande vattnet borta. Vi gick och kollade i communitys postskåp, där i facket för post ingen ville ha låg säkert hundra kuvert. Vi letade igenom dessa, där hittade vi ett kuvert från vattenverket som var postat till förra ägaren. Sonen hörde av sig, sa att den mänskliga faktorn var orsaken, som gjort att säljaren glömt meddela advokaten att lägenheten fått ny ägare. Det var nämligen advokaten som skulle berättat för vattenverket att lägenheten fått en ny ägare.
Hustrun letade upp vart man kunde betala vattenräkningen, tog sig till deras kontor och betalade, på eftermiddagen två dagar efter vi anlänt till Nerja och lägenheten flödade det livsviktiga vattnet åter genom alla kranar.