Det där var ju inspirerande läsning.
Hon kombinerar jobb med Husbilsboende och vidgade vyer kring tanken på att bli en självförsörjande influenser. Det är bara att önska henne lycka till.
Själva står vi på ställplatsen på vår egen uppfart. Efter två nätter här av möjliga femhundra på raken på andra ställen har vi dock tröttnat på egen uppfart, toa och dusch och kyl o frys i huset bredvid ger inga upplevelser precis. Imorgon sticker vi härifrån.
För vår del är det alla ni trevliga människor men träffar på så fort man parkerat som innebär skillnaden. Nåja, alla och alla men de allra allra flesta i alla fall. (och så klart, alla uppskattar inte oss
.)
Att för en pensionär som mest suttit hemma och ugglat innebär iHusbil-livet (!) en stor skillnad. När en dörr stänger öppnar ett fönster som det heter. Nya platser, nya möten och nya bekantskaper. Lagom ytliga och trevliga. Inga måsten och man umgås med de man känner för. Lagom är nog ordet för dagen i min skalle.
Men visst tusan är det väl så att vi husbilare oftast är glada och nöjda och oftast även humoristiska och joviala. Resvana som vi ju är.
Nu har vi, som sagt va, ytterligare minst 498 nätter kvar på vår iHusbilsresa. Utan arbete och utan planer på att bli influencers.
Vi tror vi kommer trivas. Hoppas det...
