• Välkommen till iHusbil. Föreningen helt utan medlemsavgifter.
    Men ändå med Kunskapsbank, reseberättelser och rabatterbjudanden!
    Registrera ett gratiskonto här!

En trist historia om en tjockis och hans förvrängda självbild

I Fototråden, inlägg 542 visar Lasse en bild på en röd Morgan och frågar vad det är för bil. Bilden och frågan väcker minnen hos undertecknad och letade fram ett litet kåseri som handlar om just en röd Morgan och undertecknads tillkortakommanden.​

Funderingarna skrevs ner den 20 augusti 2012, 10 år sedan och samma förutsättningar gäller fortsatt.​


Torsdagen den 16 augusti 2012.
Vilken dag……. Norrsundet – Storvik – Nyköping – Storvik – Norrsundet, 11 timmar och 650 km senare åter hemma och ändå har man ”ovöre´” som vi säger i Nolaskog.

Idag skulle det ju bli en speciell, riktigt speciell dag!

Efter att i veckor suttit vid datorn,läst facktidningar och samtalat med specialister så hade jag äntligen funnit bilen! Den där gammelbilen, putsarbilen som jag tycker mig gjort mig förtjänt av.

Igår eftermiddag, efter många mails och samtal kom jag överens med säljaren om ett köp av en läcker Morgan -81, original, varsamt renoverad, rätt färg… ja, hela kittet rätt.
31406EC7-1D64-4A05-8D3E-FC922647A47F.jpeg
Här börjar jag bli tveksam, ser den inte lite liten ut i jämförelse med mig?

Packade in fru, svärmor, svärfar och hund i bilen, bankdosan i fickan, jackor och tröjor bak i bilen nu skulle vi bara hämta min nya leksak, min Morgan.

Vi kommer till Nyköping, där står hon! Röd, läderremmen över huven, skinande blank, suffletten är uppe. Vi bara beundrar, alla utom hunden som mest ville gå och kissa.

Carola följer hunden som hittar saker som är mera spännande än gamla engelska sportvagnar och jag själv stegar fram till ”min nya bil” och skall ta den i min famn, bli som en ny pappa….

Först närmar jag mig bilens dörr som vanligt, dvs. från sidan och skall gå in, men det gick inte. De är låga de här Morgans. Okej, böjer knäna en aning och försöker trycka in det ena benet under ratten och tanken är att om jag har den på andra sidan ratten skall nog resten komma in. Nix, funkar inte!

Ja, då tar man ju till den här ”pensionärsvarienaten” dvs. man sätter sig med ändan in i bilen och sedan vrider man sig in i bilen….. omöjligt!

Pinsamt är ordet. Säljaren, svärmor och svärfar ser hela spektaklet, men av artighet eller medömkan vet jag inte, men ingen låtsas se det hela.

Carola kommer i samma ögonblick tillbaka från hundpromenaden och troligen märker hon den lite tryckta stämningen och frågar mig, ”men varför provar du inte bilen?”

Frågan kommer som en pisksnärt i mitt ansikte, själv var jag helt upptagen med tankar som; kan gamla Morganbilar krympa med åren eftersom man har en träram och andra konstiga funderingar. Samtidigt som jag kom ihåg att det 30 år och 20 kg sedan jag senast satt bakom ratten på en Morgan. Ja, åren går…

Mitt svar till Carola blev bara; ”bilen har ju inga krockkuddar! Samtidigt som jag verkade helt oberörd och ointresserad utav bilen, men jag tror hon genomskådade mig. Eller var det för att svärmor höll på att spricka av skratt, fattades bara att hon skulle slå sig om knäna när hon berättade, ”han kom inte in!”

Ja men Ford Thunderbird -56 är också en fin bil. …… om min minnesbild av den bilen är riktig, så är den större där mellan knäna och ratten.

Nya försök för tjockisen.

Lördagen den 18 augut 2012
Nu har yterliggare en dag blivit ”ovöre”. Nu när vi åter är i stugan kan vi konstatera att 10 timmar i husbilen, c.a 300 km på vägen, resulterade i ett rustikt slagbord. Det var absolut inte resans mål.

Nej, jag hade lagt upp rundresan i Dalarna så att vi skulle se två ”drömbilar”. En MG TD, som jag efter mitt senaste fiasko med Morgan´en hade vissa farhågor beträffande mötet, min kropp och bilens gamla kaross. Den andra var jag däremot helt säker skulle passa min kropp, en Ford Thunderbird – 56´a.

Nu tog vi husbilen, hustru, dotter, svärfar och svärmor. Mot Borlänge och Borlänges stora raggarbilsleverantör, där skulle Thunderbird´en finnas.

En stor lagerlokal full av gamla amerikanare i lilla Borlänge! Volvoägarna måste känna, det här så omtalade utanförskapet, i den här amerikaniserade miljön som Borlänge verkar vara.

In bland Cadillacs, Oldsmobile, Chevor, Hot Rods…… och där stod hon! Ford Thunderbird 1956!
DA8F85DF-82AA-4BB7-B582-0A00CE708D13.jpeg
Mötet blev som en resa med en tidsmaskin för mig.

Det blev vår, året blev 1956 och jag var 7 år och skulle snart fylla 8 år. Tidsmaskinen förflyttade mig inte bara i tid, den förflyttade mig också i rum, till Nygatan i Övik, till Carstedts närmare bestämt, ortens Fordhandlare.

Där stod den vackraste bil jag någonsin sett, en babyblå Ford Thunderbird, som Martin Carstedt och hans hustru just kört Monte Carlorallyt med. Tittade in genom de små rundade fönstren på den vita hardtoppens sidor och såg tidtagaruren på passagerarsidan, den vackra halvmånformade hastighetsmätaren som hade en genomskinlig plast på baksidan och som gav mätaren ett konstigt utseende. För mig som tidigare bara sett Volvos, SAABs och någon Austins hastighetsmätare var det här futurism, fast jag då inte kände till ordet.. Där uppstod en dröm i den lilla killen!

Nu stod jag där med drömmen. Likadan bil, bara färgen som var annorlunda, men det viktigaste, de små runda fönstren på HT´n, hastighetsmätaren, reservhjulet där bak, soffan fanns ju där.

Nu var jag nära att nå drömmen…. Samtidigt som Carola på sitt okänsliga sätt höjer rösten, eftersom jag tydligen inte först hörde att hon sökte min uppmärksamhet. Hur skulle jag höra det, jag var ju 56 år tillbaka i tiden, för mig var det ju 1956 igen och då fanns inga kvinnor som pockade på min uppmärksamhet.

”Tommy! Jag går ut i husbilen”, hör jag, när jag vaknar upp ur min dröm. När jag åter hamnar i ett stort garage i Borlänge som luktar olja, vinyl och amerikanare.

Sedan uppstod följande, lite trubbiga, konversation mellan man och hustru;
Han: ”Vaddå, husbilen?”
Hon: ”Ja, jag går ut och väntar, men skynda dig”
Han: ”Va, skall du inte sätta dig i bilen?”
Hon: ”Sluta larva dig, skynda dig”
Han: ”Nu fattar jag noll….. ser du inte att den är fin, har plats för en karl och har ekerhjul?”
Hon: ”Raggarbil!”
Med de orden ringande i mina öron så ser jag hur hustrun med munnen så där lite hopsnörpt och med bestämda steg lämna garaget.

Raggarbil! Första generationen Thunderbirds är en liten tvåsittsig bil med plats för en fullvuxen karl! Kalla det vad du vill, men det är en fin bil och min dröm!

Nu förstod jag att Carola inte delar inte min syn på vad som är vackert, vad som gör livet värt att leva. Att t.ex. slippa vara rädd för förnedrande situationer, som att man inte få plats bakom ratten på en liten sportbil. Tacka vet jag stora sportbilar!!

Luften gick liksom ur, men svärfar och jag kollade lite artigt vidare, trots att vi visste att det inte skulle bli någon affär. Men jag är gift med henne och svärfar är hennes pappa och vi kunde ju inte inför raggarbilföretagets chef visa att det inte blir någon affär p.g.a. av en kvinna som inte förstod vad som är viktigt och inte när det gäller bilar.

Bilen var mycket fin!

Det var besöket i Borlänge som blev avsevärt kortare än i min planering.
Vidare mot Insjön, där hade vi hittat en MG TD -52.

Engelsmännen gjorde otroligt vackra bilar på 50 – 60-talet! Här var nu ett exempel till. Fint skick, snygg gräddgul kaross, med vackert grön skinninredning.

Carola, ivrig och provade direkt. Det gick ju fint.

Men med Morgan äventyret i färskt minne och med respekt för säljarens tid så gick jag direkt på den kritiska punkten, ryms jag i bilen?

In gick ganska bra, här är början på ”återvägen” ut i friheten. Det var ingen vacker syn.

Satte mig i bilen och visst gick det. Ok, jag slank liksom inte in, men med hjälp av båda händerna så fick jag in det högra benet under ratten och sedan gick resten in ganska lätt. Sen satt jag där. Ratten var otäckt nära bröstkorgen, kändes inte bekvämt. Kändes trångt helt enkelt.

Såg framför mig hur jag sett David Niven i trevliga engelska 50-talsfilmer. Hur han satt där och körde runt på engelska landsbygden i just MG TD´s och verkade ha hur mycket plats som helst när han konverserade vackra damer i passagerarsätet.

Här syns varför David Niven kunde åka MG TD, uppskattad axelbredd 30 cm, mitt mått är 60cm!

Kom på två saker. Först att jag aldrig skulle kunna föra en normal konversation med någon i den trånga sittbrunnen och att David Niven nog var en extremt liten spinkig karl på kanske 50-60 kg.

Man tänker och ser så mycket när man sitter i en trång sittbrunn. Såg t.ex. bilens mycket annorlunda vindrutetorkararrangemanget. Knappen för vindrutetorkarna satt direkt på motorn som drev torkarna. Smart och inte bara det som var smart. Vindrutetorkarna nuddade inte glaset så byta av torkare blir aldrig aktuellt. Alla vi som kört udda bilar vet hur svårt det kan vara att hitta just rätt torkarblad. Köp
en MG TD, tidigt 50-tal och du har aldrig det problemet.

Sen kom dödsstöten på MG TD-tankarna. De kom när jag skulle ta mig ur bilen. Inga detaljer, men det var ingen vacker syn. När jag låg där på golvet efter att ha krupit ur bilen så kunde jag bara se två orsaker som var relevanta för att köpa bilen och det var, väldigt låg bränsleförbrukning och bra motion för kroppen.
Låg bränsleförbrukning och motion eftersom jag aldrig skulle använda bilen utan i stället gå!

Bordet? Ja, vi hittade ett skitsnyggt bord i Dalarna som nu står här i rummet och pryder sin plats.


Någon sa, kommer inte ihåg vem, ”gamla bord är billigare än gammelbilar”.

…. men om det är någon som vet om en Volvo Duett -54. Den där tvåfärgade, grå och lite mera grå, skicka mig ett meddelande.



Uppdatering 26 november 2022
10 år senare 2022 blev det till slut en röd bil, en röd FIAT 500 Hybrid, som kan tvättas på mackarnas automattvättar. Försök det med en Morgan.
ACC4B2B2-53EB-43B1-A9DD-2CC84AABBEB9.jpeg

Tommy
 
Senast ändrad:
Det påminner mig om när jag skulle köpa en Audi TT första gången.
Vi var i Prag i slutet av april 2007 när vi får se två Audi TT, en coupe och en roadster. Det var på hösten 2006 som mk2 lanserades. Vi sa bägge att en roadster ska vi ha när de som begagnade gått ner i pris till vår nivå.
Några år senare var vi hos Audihandlaren i Helsingborg och tittade och skulle provköra. Åsa var inte så drabbad sin Parkinson än så hon gled lätt in på passagerarsätet medan jag hade lite problem att komma in bakom ratten pga att jag led lite av underlängd och en dålig rygg. Vi körde en runda och vi kände bägge att den här ska vi ha. Tillbaka hos handlaren skulle jag gå ur bilen, det gick inte. Fick ha hjälp av försäljaren för att komma ur. Blev ingen TT den gången.
I maj förra året opererade jag ryggen för Spinal Stenos och blev som en ny människa. Inga problem med rörligheten längre.
Förra året var ett mycket tråkigt år med en nära vän, min far och min älskade Åsa som gick bort. Den enda ljusglimten var att jag fick ut ett arv efter min far.
Jag hade en bevakning på Blocket på en TT så när rätt bil dök upp så åkte jag till Stockholm och köpte min och Åsas drömbil, en vit Audi TT 2,0 tfsi Quattro med dsg låda och 211 hästar!
Nu är den chippad, 260 hästar och högre vridmoment. Som att köra en gokart med tak
Jag tror att min far och Åsa ler i sin himmel när jag kör vår drömbil. Jag tänker på dem varje gång jag kör den.
Lider inte längre av så stor underlängd längre så komma i och ur bilen är inga problem.6923146A-0E34-41E4-8936-B651F9FDA6EC.jpeg
 
Morgan Plus4 var en kul doning, men ikke veldig praktisk. Hadde i yngre år et par biler spesialbygget for å brukes i rally, men bygget i serie stor nok til å gå som standardbil, litt mer praktisk og nesten like kult. Den særeste bil jeg har hatt var en Dodge 024 - fantes visstnok i rundt 100 eksemplarer. En amerikansk bygget bil med forhjulsdrift og firesylindret motor presset inn i et karosseri som Iacoca kjøpte fra De Tomaso som brukte det på Pantera modellen (dette var rundt 1980). Takket dessverre nei til en DMC DeLorean I børstet plåt og med skinntrekk for en pris under 100k NOK mens fabrikken fortsatt var i gang. En identisk bil finnes på National Motor Museum i New Forrest - forsikret høyere enn Beatles sin RR som står ved siden av den.
 
Själv tänkte jag i motsats till Hasse K köpa en AUDI Coupe i slutet av 2004 men det blev en Roadster istället (MK1). Fortfarande efter drygt 18 år står den på tomten och används bara sporadiskt (mätarställningen är bara drygt 10000 mil). Manuell låda och en lite trimmad 1,8t med quattro. Den får jag inte sälja för min dotter eftersom hon vill ta över den "så småningom".
 
Var på Universal Studios i Orlando med barn och barnbarn. En attraktion stod ut. Vertikalt högt upp i det blå och sedan fritt fall och där efter diverse loopar och annat.

Endast barnbarnet Anton, åtta år, och jag vågade anta utmaningen.

Tog honom i handen och gick med nöje och förväntan mot ingången. Utanför stod det man skulle sitta i. Som provsittning. Det gjorde jag. Bygeln som skulle sättas fast i midjehöjd var en halv meter för kort. Ungefär. Jag fick inte på villkor vis plats.

Föräldrarna fick offra sig för Anton.

Inte bara bilar kan vara små. Även åkattraktioner. Eller små? Det är ju vårt eget fel. Tjock blir man kanske av en anledning.

Lite Off topic men i alla, fall.
 
Apropå Ford Thunderbird...

Vi har ägt ett stort antal entusiastfordon genom åren - både amerikanare i form av muskelbilar och glidare och i tillägg 7 st Porsche 911.

Min (inte Gerds) stora dröm för många år sedan var en Ford Thunderbird från 1956 och när vi vid ett besök på utmärkta Hotel Hallstaberget i Sollefteå den 25/5 2017 skulle fira min födelsedag med goda vänner, så såg vi den blå pärlan på bild från just 1956 parkerad intill hotellet, så gick jag i spinn ännu en gång (inte Gerd)...
Hennes kommentar var: aldrig någonsin kommer jag att sätta mig i nåt dylikt...
Jag frågade: varför i allsin dar kan du inte tänka dig oss glida under somrarna i en så vacker bil? Svaret blev kort och gott: detta är lika mycket båt som bil... - hon bröt på de runda fönstren då som på 70-talet när jag även förde T-birden på tal...
Ja Tommy - vi har det inte lätt vid val av bil när tjejerna är så omedgörliga...
 

Bilagor

  • 617501BB-DE51-48D7-8800-52BDF646D8D2.jpeg
    617501BB-DE51-48D7-8800-52BDF646D8D2.jpeg
    1,8 MB · Visningar: 26
  • 54FD7A9B-FD84-4F66-B021-DBD0A915B7A2.jpeg
    54FD7A9B-FD84-4F66-B021-DBD0A915B7A2.jpeg
    2 MB · Visningar: 26
Apropå Ford Thunderbird...

Vi har ägt ett stort antal entusiastfordon genom åren - både amerikanare i form av muskelbilar och glidare och i tillägg 7 st Porsche 911.

Min (inte Gerds) stora dröm för många år sedan var en Ford Thunderbird från 1956 och när vi vid ett besök på utmärkta Hotel Hallstaberget i Sollefteå den 25/5 2017 skulle fira min födelsedag med goda vänner, så såg vi den blå pärlan på bild från just 1956 parkerad intill hotellet, så gick jag i spinn ännu en gång (inte Gerd)...
Hennes kommentar var: aldrig någonsin kommer jag att sätta mig i nåt dylikt...
Jag frågade: varför i allsin dar kan du inte tänka dig oss glida under somrarna i en så vacker bil? Svaret blev kort och gott: detta är lika mycket båt som bil... - hon bröt på de runda fönstren då som på 70-talet när jag även förde T-birden på tal...
Ja Tommy - vi har det inte lätt vid val av bil när tjejerna är så omedgörliga...
Vet du vad…. Den där bilen skulle kunna vara Martin Carstedts Thunderbird 56’a, precis sådär såg den ut? Det är inte långt mellan Sollefteå och Övik. Mycket möjligt att den aldrig lämnade Ångermanland!

Historien blir iallafall bättre om vi säger så.:):unsure:
 
Vet du vad…. Den där bilen skulle kunna vara Martin Carstedts Thunderbird 56’a, precis sådär såg den ut? Det är inte långt mellan Sollefteå och Övik. Mycket möjligt att den aldrig lämnade Ångermanland!

Historien blir iallafall bättre om vi säger så.:):unsure:
Den bilen togs in i Sverigen 2008 och har sen dess haft tre ägare. Ingen av dem heter Martin Carstedt.

(Kollat via nätet på kanske två minuter vilket jag tycker är för enkelt.)
 

I Fototråden, inlägg 542 visar Lasse en bild på en röd Morgan och frågar vad det är för bil. Bilden och frågan väcker minnen hos undertecknad och letade fram ett litet kåseri som handlar om just en röd Morgan och undertecknads tillkortakommanden.​

Funderingarna skrevs ner den 20 augusti 2012, 10 år sedan och samma förutsättningar gäller fortsatt.​


Torsdagen den 16 augusti 2012.
Vilken dag……. Norrsundet – Storvik – Nyköping – Storvik – Norrsundet, 11 timmar och 650 km senare åter hemma och ändå har man ”ovöre´” som vi säger i Nolaskog.

Idag skulle det ju bli en speciell, riktigt speciell dag!

Efter att i veckor suttit vid datorn,läst facktidningar och samtalat med specialister så hade jag äntligen funnit bilen! Den där gammelbilen, putsarbilen som jag tycker mig gjort mig förtjänt av.

Igår eftermiddag, efter många mails och samtal kom jag överens med säljaren om ett köp av en läcker Morgan -81, original, varsamt renoverad, rätt färg… ja, hela kittet rätt.
Visa bilaga 18812
Här börjar jag bli tveksam, ser den inte lite liten ut i jämförelse med mig?

Packade in fru, svärmor, svärfar och hund i bilen, bankdosan i fickan, jackor och tröjor bak i bilen nu skulle vi bara hämta min nya leksak, min Morgan.

Vi kommer till Nyköping, där står hon! Röd, läderremmen över huven, skinande blank, suffletten är uppe. Vi bara beundrar, alla utom hunden som mest ville gå och kissa.

Carola följer hunden som hittar saker som är mera spännande än gamla engelska sportvagnar och jag själv stegar fram till ”min nya bil” och skall ta den i min famn, bli som en ny pappa….

Först närmar jag mig bilens dörr som vanligt, dvs. från sidan och skall gå in, men det gick inte. De är låga de här Morgans. Okej, böjer knäna en aning och försöker trycka in det ena benet under ratten och tanken är att om jag har den på andra sidan ratten skall nog resten komma in. Nix, funkar inte!

Ja, då tar man ju till den här ”pensionärsvarienaten” dvs. man sätter sig med ändan in i bilen och sedan vrider man sig in i bilen….. omöjligt!

Pinsamt är ordet. Säljaren, svärmor och svärfar ser hela spektaklet, men av artighet eller medömkan vet jag inte, men ingen låtsas se det hela.

Carola kommer i samma ögonblick tillbaka från hundpromenaden och troligen märker hon den lite tryckta stämningen och frågar mig, ”men varför provar du inte bilen?”

Frågan kommer som en pisksnärt i mitt ansikte, själv var jag helt upptagen med tankar som; kan gamla Morganbilar krympa med åren eftersom man har en träram och andra konstiga funderingar. Samtidigt som jag kom ihåg att det 30 år sedan jag senast satt bakom ratten på en Morgan och tänk, det är precis 30 kg mellan 80 kg som jag då vägde och dagens 110 kg! Vilket sammanträffande.

Mitt svar till Carola blev bara; ”bilen har ju inga krockkuddar! Samtidigt som jag verkade helt oberörd och ointresserad utav bilen, men jag tror hon genomskådade mig. Eller var det för att svärmor höll på att spricka av skratt, fattades bara att hon skulle slå sig om knäna när hon berättade, ”han kom inte in!”

Ja men Ford Thunderbird -56 är också en fin bil. …… om min minnesbild av den bilen är riktig, så är den större där mellan knäna och ratten.

Nya försök för tjockisen.

Lördagen den 18 augut 2012
Nu har yterliggare en dag blivit ”ovöre”. Nu när vi åter är i stugan kan vi konstatera att 10 timmar i husbilen, c.a 300 km på vägen, resulterade i ett rustikt slagbord. Det var absolut inte resans mål.

Nej, jag hade lagt upp rundresan i Dalarna så att vi skulle se två ”drömbilar”. En MG TD, som jag efter mitt senaste fiasko med Morgan´en hade vissa farhågor beträffande mötet, min kropp och bilens gamla kaross. Den andra var jag däremot helt säker skulle passa min kropp, en Ford Thunderbird – 56´a.

Nu tog vi husbilen, hustru, dotter, svärfar och svärmor. Mot Borlänge och Borlänges stora raggarbilsleverantör, där skulle Thunderbird´en finnas.

En stor lagerlokal full av gamla amerikanare i lilla Borlänge! Volvoägarna måste känna, det här så omtalade utanförskapet, i den här amerikaniserade miljön som Borlänge verkar vara.

In bland Cadillacs, Oldsmobile, Chevor, Hot Rods…… och där stod hon! Ford Thunderbird 1956!
Visa bilaga 18814
Mötet blev som en resa med en tidsmaskin för mig.

Det blev vår, året blev 1956 och jag var 7 år och skulle snart fylla 8 år. Tidsmaskinen förflyttade mig inte bara i tid, den förflyttade mig också i rum, till Nygatan i Övik, till Carstedts närmare bestämt, ortens Fordhandlare.

Där stod den vackraste bil jag någonsin sett, en babyblå Ford Thunderbird, som Martin Carstedt och hans hustru just kört Monte Carlorallyt med. Tittade in genom de små rundade fönstren på den vita hardtoppens sidor och såg tidtagaruren på passagerarsidan, den vackra halvmånformade hastighetsmätaren som hade en genomskinlig plast på baksidan och som gav mätaren ett konstigt utseende. För mig som tidigare bara sett Volvos, SAABs och någon Austins hastighetsmätare var det här futurism, fast jag då inte kände till ordet.. Där uppstod en dröm i den lilla killen!

Nu stod jag där med drömmen. Likadan bil, bara färgen som var annorlunda, men det viktigaste, de små runda fönstren på HT´n, hastighetsmätaren, reservhjulet där bak, soffan fanns ju där.

Nu var jag nära att nå drömmen…. Samtidigt som Carola på sitt okänsliga sätt höjer rösten, eftersom jag tydligen inte först hörde att hon sökte min uppmärksamhet. Hur skulle jag höra det, jag var ju 56 år tillbaka i tiden, för mig var det ju 1956 igen och då fanns inga kvinnor som pockade på min uppmärksamhet.

”Tommy! Jag går ut i husbilen”, hör jag, när jag vaknar upp ur min dröm. När jag åter hamnar i ett stort garage i Borlänge som luktar olja, vinyl och amerikanare.

Sedan uppstod följande, lite trubbiga, konversation mellan man och hustru;
Han: ”Vaddå, husbilen?”
Hon: ”Ja, jag går ut och väntar, men skynda dig”
Han: ”Va, skall du inte sätta dig i bilen?”
Hon: ”Sluta larva dig, skynda dig”
Han: ”Nu fattar jag noll….. ser du inte att den är fin, har plats för en karl och har ekerhjul?”
Hon: ”Raggarbil!”
Med de orden ringande i mina öron så ser jag hur hustrun med munnen så där lite hopsnörpt och med bestämda steg lämna garaget.

Raggarbil! Första generationen Thunderbirds är en liten tvåsittsig bil med plats för en fullvuxen karl! Kalla det vad du vill, men det är en fin bil och min dröm!

Nu förstod jag att Carola inte delar inte min syn på vad som är vackert, vad som gör livet värt att leva. Att t.ex. slippa vara rädd för förnedrande situationer, som att man inte få plats bakom ratten på en liten sportbil. Tacka vet jag stora sportbilar!!

Luften gick liksom ur, men svärfar och jag kollade lite artigt vidare, trots att vi visste att det inte skulle bli någon affär. Men jag är gift med henne och svärfar är hennes pappa och vi kunde ju inte inför raggarbilföretagets chef visa att det inte blir någon affär p.g.a. av en kvinna som inte förstod vad som är viktigt och inte när det gäller bilar.

Bilen var mycket fin!

Det var besöket i Borlänge som blev avsevärt kortare än i min planering.
Vidare mot Insjön, där hade vi hittat en MG TD -52.

Engelsmännen gjorde otroligt vackra bilar på 50 – 60-talet! Här var nu ett exempel till. Fint skick, snygg gräddgul kaross, med vackert grön skinninredning.

Carola, ivrig och provade direkt. Det gick ju fint.

Men med Morgan äventyret i färskt minne och med respekt för säljarens tid så gick jag direkt på den kritiska punkten, ryms jag i bilen?

In gick ganska bra, här är början på ”återvägen” ut i friheten. Det var ingen vacker syn.

Satte mig i bilen och visst gick det. Ok, jag slank liksom inte in, men med hjälp av båda händerna så fick jag in det högra benet under ratten och sedan gick resten in ganska lätt. Sen satt jag där. Ratten var otäckt nära bröstkorgen, kändes inte bekvämt. Kändes trångt helt enkelt.

Såg framför mig hur jag sett David Niven i trevliga engelska 50-talsfilmer. Hur han satt där och körde runt på engelska landsbygden i just MG TD´s och verkade ha hur mycket plats som helst när han konverserade vackra damer i passagerarsätet.

Här syns varför David Niven kunde åka MG TD, uppskattad axelbredd 30 cm, mitt mått är 60cm!

Kom på två saker. Först att jag aldrig skulle kunna föra en normal konversation med någon i den trånga sittbrunnen och att David Niven nog var en extremt liten spinkig karl på kanske 50-60 kg.

Man tänker och ser så mycket när man sitter i en trång sittbrunn. Såg t.ex. bilens mycket annorlunda vindrutetorkararrangemanget. Knappen för vindrutetorkarna satt direkt på motorn som drev torkarna. Smart och inte bara det som var smart. Vindrutetorkarna nuddade inte glaset så byta av torkare blir aldrig aktuellt. Alla vi som kört udda bilar vet hur svårt det kan vara att hitta just rätt torkarblad. Köp
en MG TD, tidigt 50-tal och du har aldrig det problemet.

Sen kom dödsstöten på MG TD-tankarna. De kom när jag skulle ta mig ur bilen. Inga detaljer, men det var ingen vacker syn. När jag låg där på golvet efter att ha krupit ur bilen så kunde jag bara se två orsaker som var relevanta för att köpa bilen och det var, väldigt låg bränsleförbrukning och bra motion för kroppen.
Låg bränsleförbrukning och motion eftersom jag aldrig skulle använda bilen utan i stället gå!

Bordet? Ja, vi hittade ett skitsnyggt bord i Dalarna som nu står här i rummet och pryder sin plats.


Någon sa, kommer inte ihåg vem, ”gamla bord är billigare än gammelbilar”.

…. men om det är någon som vet om en Volvo Duett -54. Den där tvåfärgade, grå och lite mera grå, skicka mig ett meddelande.



Uppdatering 26 november 2022
10 år senare 2022 blev det till slut en röd bil, en röd FIAT 500 Hybrid, som kan tvättas på mackarnas automattvättar. Försök det med en Morgan.
Visa bilaga 18804

Tommy
Hahaha, underbar historia
 
Apropå trånga bilar såg jag i Sandviken en Ariel Atom i somras, de är tydligen godkända att registrera för körning på trafikerade vägar. Väderskyddet för besättningen är blygsamt. Förare och passagerare har varsin "vindruta", de två vita plastbitarna som sticker upp framför sittbrunnen på översta bilden i länken. Får inte plats några torkare där... Men det finns större ruta som tillval för de mesiga som vill köra utan integralhjälm. Ägaren var både smärt och vältränad men ratten måste ändå tas bort för att han skulle få plats att komma ner i förarstolen.
 

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Bli medlem

Bli medlem i vårt forum. Det är enkelt!

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Annons

Annons

Tillbaka
Toppen